När olyckan är framme #blogg100 #bloggswe

11034798_10153826000008868_1394239919_o

Här syns var de gick in första och andra gången

Året är i början på 80-talet och mor och framför allt far hade jobbat med två fartygsbyggen på Kalmar Varv. Under två år hade de pendlat mellan Kalmar och vår bostadsort utanför Trollhättan en till två gånger i veckan. Jobbet hade verkligen inte gått problemfritt utan kantats av sju sorger, åtta bedrövelser och nära nog även nio katastrofer.

Nu behövde både mor och far vila och även jag som varit husmor och husfar åt mina småsyskon i två år. Far hade sakta börjat med att måla fönsterluckorna runt huset för att ta igen lite av den försummelse som hade följt i spåren på jobbet.

11030010_10153825990098868_1096457562_o

Här syns en del av bromsspåren på vägen

Denna soliga dag hade han stått på stegen vid vardagsrumsfönstret och målat när mor ropade på oss att de är kaffe. Vi gick in och tog kaffet i köket och småpratade lite. Kaffet var utdrucket och vi skulle sätta igång med våra förehavanden igen när det kom en lite regnskur. Mor och far bestämde sig för att ta en liten lur på sängen medan jag bestämde mig för att gå bort till grannen med post som kommit fel. 300 meter att gå det är inte långt men det kan hända mycket på den tiden. När jag nästan var framme hör jag en väldans smäll hemifrån och vänder på klacken för att ta reda på vad som hänt. Jag möter två killar, för mig okända individer som såg lite konstiga ut, men stressad som jag var så tänkte jag inte mer på det utan skyndade vidare hemåt.

När jag kommer in står far redan i telefon och ringer polisen och jag hör vad som sägs och rusar ut och ser eländet. En bil in i huset!!!!

11009420_10153825991253868_197114386_o

Här syns färgburken som stod på trappstegen. Det kunde vara far…

Jag hör en motorcykel komma och rusar ut för att stoppa den. Han stannar och jag slänger mig upp bakom honom och skriker KÖR EFTER DE DJÄVLARNA DÄR och han körde. När de såg att vi närmade oss så sprang de ut på gärderna och han stannade och jag sprang efter i mina träskor. Det var svårt att springa med träskor i hagen så jag slängde av mig dem och sprang i strumpelästen.

Kommer fram till taggtrådsstängslet som jag själv hade satt upp, där översta tråden var i midjehöjd på mig. Var jag fick krafterna ifrån vet jag inte, men jag hoppade över gärdesgården och ner på andra sidan som också sluttade neråt.

Som tur var fick jag ge upp att hinna ikapp… Vad hade hänt om jag kommit ikapp dem med den inbyggda energin som jag hade vid det tillfället.

Fick lunka tillbaka och där stod motorcyklisten kvar och vi fick prata en stund.

Fick namn o adress. Han hade sett bilen dra i väg som bara den när de svängde av mot vårt håll och tänkte att detta slutar inte lycklig.

11030687_10153825994233868_296572345_o

Insidan i vardagsrummet. Strax bredvid är gamla timmerknuten på huset som nog gjorde att inte hela bilen kom in.

Deras bil stod jag kvar i plommonträdet som gjorde att jag inte sett vad som hänt med en gång. Polisen var snabbt på plats med flera patruller och vad de visste, vet jag inte men de ordnade kontroller på alla vägar från oss plus patruller som var ute och letade.

Helt plötsligt fick jag syn på grabbarna ute på gärderna och springer fort till polisbilen som står där motorcyklisten tidigare stod. Inga poliser i bilen och inga vart än jag såg. Öppnar bildörren på polisbilen sträcker mig efter mikrofonen som jag hoppas är deras kommunikationsradio. Trycker på knappen och frågar (eller skriker) är det någon som hör mig. Visst var det, och snabbt var en annan polisbil på plats. Jag berättade då mina iakttagelser och de fortsätter leta. Samtidig kommer ytterligare en bil denna gång med hundar och börjar spåra.

11028570_10153825995653868_1999158000_o (1)

Del av ytterväggen. Att gamla timmerknuten är strax vid sidan om gjorde nog att bilen blev kvar ute…

På den tiden var det många som hade polisradio hemma, så när jag pratade i polisradion så var det inte bara polisen som hörde utan även grannar med mera.
Snart var hela grannskapet hemma hos oss och undrade vad som hänt..

Tyvärr fick inte polisen eller någon annan tag i dem den kvällen. Men polisen hade räknat ut att de hade hållit en hastighet på mellan 170 och 180 på sjuttiovägen när de började bromsa. Över diket, in i huset på två ställen, och sedan in i plommonträdet på väg ut mot vägen igen innan det blev stopp.

Några månader senare spräckte de en stor knarkliga här i närheten och då kunde de binda två av dem till det som hade skett här. Ligan hade haft sin central inte så många kilometer härifrån där de spred knark över hela Sverige.

11035207_10153825997333868_370436841_o
Hade inte den lilla eftermiddagsskuren kommit så hade far stått där och målat! Vad som hade varit kvar av honom då, vågar jag inte tänka på. Vad far tänkte under den sommaren vet jag, och kan tala om att han mådde absolut inte bra…

11028680_10153825992143868_89452523_o

2 thoughts on “När olyckan är framme #blogg100 #bloggswe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s