Ibland blir det fel… #blogg100 #bloggswe

-Hur har du det med synen? Har du börjat se dåligt på gamla dagar? Frågade frun en morgon.
-Nej, Hurså? Svarade jag förvånat och tittade på henne.
-Här är jag! Det där är spegeln!
Jag vände mig mot henne.

-Tänkte väl. Du såg så glansig ut. Men, nej. Jag ser inte alls dåligt. Min syn är lika bra som i ungdomens dagar.

Varför undrar du?

-Nja. Bara en känsla. När vi var hos grannen förra helgen jagade du deras undulat med flugsmällaren och frågade efter Radar mot flygfäna.
-Jamen då hade vi ju druckit några öl. Det var ju mest på skoj, försvarade jag mig med.
-Drack du öl igår med? Fortsatte hon ironiskt.
-Nej!
-Då kanske du kan förklara varför du ställde ut en skål med mjölk till skurborsten på altanen och sa att igelkotten säkert var törstig?
-Men vad du håller på då kvinna. Jag vet väl vad jag ser!
-Det tror jag inte! Du är ju för tusan halvblind. I eftermiddag är det du som kör till optikern och kollar synen. Tänk på att vi ska passa barnbarnet för första gången till helgen och jag vill inte att du tar fel på henne och hunden och släpar runt henne i koppel!
-Okej då, men jag sätter hundra spänn på att synen är normal!
-Kör för det. Lättförtjänta pengar!

På vägen till optikern satt jag och harmset muttrade för mig själv.
Komma och påstå att jag såg illa, ”sicken” rappakalja. Fnys!
Jag parkerade på torget, mittemot Synsam butiken och klev in.

En äldre dam kom fram till mig.

-Hej. Vad kan jag hjälpa till med?
-Hejsan. Jag skulle vilja göra en syntest. Ja, jag vet att synen är okej men frugan insisterade. Hon påstår att jag ser dåligt.

Damen gav mig ett roat leende.

-Du, det kanske ligger något i det. Det här är garnaffären! Synsam ligger här bredvid!
-Va? Har ni flyttat?!
-Nej. Vi har legat här i 40 år och Synsam har varit grannar i 30.

Hon pekade på sidoväggen.

-Jaha! Mumlade jag förbryllat och lämnade butiken.

Inte för att jag behövde, men jag lät handen följa fasaden till nästa dörr och klev in.

Den här gången blev det rätt.

-Hej, Lisa optiker. Vad kan jag hjälpa dig med?
-Jag skulle vilja göra en syntest.
-Det ska vi väl kunna ordna. Har du glasögon sedan tidigare?
-Nej, har aldrig haft och lär nog inte behöva misstänker jag!

Hon log.

-Du kan gå in i rummet därborta där det står ”Undersökning” så kommer jag strax.
-Okej.
-HALLÅ! Det där är toaletten! Andra dörren!

Jag gick in genom rätt dörr och satte mig bakom en vidunderlig syntestapparat.
Optikern kom efter en stund.
Syntestet tog en timme.
Optikern skakade på huvudet när hon läste igenom testresultatet.

-Du behöver sannerligen glasögon! Har du inte själv märkt något?
-Näe, aldrig. Var det så illa?
-Ja. Ursäkta jag säger det, men du är snudd på halvblind. Har du kört bil hit?
Jag nickade.

-Då gör vi så här. Jag vet vilken styrka det ska vara på glasen så det enda du behöver välja är bågar. Du får låna ett par glasögonen här med en styrka som ligger nära din egen. Vågar inte släppa iväg dig i bil med den synen.

Jag var chockad, har alltid trott att jag hade god syn. Visst tog man fel ibland, men därifrån till att vara halvblind var steget stort. Besviket började jag leta efter bågar som skulle kunna passa.

-Vilka bågar skulle ni kunna tänka er? Frågade den hjälpsamma optikern.
-Ostbågar! Finns det?
-Nej men ta gärna en kola vid kassan!

Efter en stunds letande hittade jag ett par bågar jag tyckte jag klädde i.
-Utmärkt val. Passar er ansiktsform perfekt, sa optikern när jag lade bågarna på disken. Här får du ett par låneglasögon som du lämnar tillbaka när dina egna är färdiga. Tar cirka 2 veckor. Vi ringer när de kommit.

Jag tog på mig glasögonen och häpnade. Hade jag verkligen sett så illa?

En helt ny värld öppnade sig. Jag såg saker som jag inte ens varit medveten om tidigare.

Förbluffad och imponerad körde jag hem till frun igen.

-Hahaha! Vad var det jag sa! Sa hon skadeglatt när hon såg mig. 100 kronor tack!

Jag tittade på henne när jag räckte över hundringen.

-Hur länge har du varit så rynkig? Och håret är ju grått!
Jag var förvånad över min nya syn och de intryck de utgjorde.

Min frus glada humör försvann med ens.

Jag gick runt i huset och insöp alla nya detaljer.

-Du. Du har glömt att damma bokhyllorna. Det kan inte vara gjort på ett bra tag, ropade jag, men fick inget svar.
-Handdukarna på toa är smutsiga!
-Vad är det som bränt fast i kastrullen?
-Herregud! När köpte du nya trosor sist?
-Det var längesedan du putsade fönsterna va?

Hela kvällen njöt jag av allt nytt jag såg. Min fru var däremot tvär och tjurig. Kunde inte förstå varför när hon hade haft rätt. Hon brukar ju alltid njuta av segerns sötma.

Dagen efter vaknade jag glad och utvilad. Idag skulle jag kolla alla nya intryck i trädgården.
Letade efter glasögonen men kunde inte finna dem.

-Älskling! Har du sett mina glasögon?

Hon kom fram till mig.
-Jag är väldigt ledsen. Jag råkade trampa på dem. Gick sönder totalt!
-Hur är det möjligt? De låg ju på köksbordet!
-Katten har väl rivit ner dem i natt.
-Har vi katt?

-Ja, fast den har du väl inte sett. Här!
Hon sträckte fram en skål.

-Vad är det? Frågade jag förvånat.

-Mjölk! Gå ut och mata igelkotten. Jag tror det blir bäst så!

Författare: Leif Westerholm
Läs mer av hans förträffliga och träffsäkra historier på Facebook

2 thoughts on “Ibland blir det fel… #blogg100 #bloggswe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s