Idag på min sedvanliga promenad som blev mycket senare än vanligt, så fick jag frågan om hur jag mår.

Tackar som frågar, jag mår bra, svarade jag. Ja du ser pigg ut fick jag till svar. Du fick inga skador då?

Skador!?, frågade jag??? Skador från misshandeln som ägde rum natten till i tisdags, sade personen. Jag har inte blivit utsatt för någon misshandel natten till i tisdags, sade jag.

Vi såg dig när du pratade med TV-reportrarna. Ja de är bekanta till mig och vi pratade lite och de ville ha lite bilder på Nussä, så vi ställde upp..

Visst jag blev utsatt för misshandel, lindrig sådan för några år sedan och det var på ljusa dagen. Det största problemet med det var att jag mest var chockad efter det, men inga skador. Diskussionen fortsatte och de berättade att en bekant till dem berättade det i tisdags när de såg mig på torget. Ingen vet varifrån ryktet om att jag blivit misshandlad.

Diskussionen fortsatte med att de vågar inte gå ut på kvällarna här I byn efter att två kvinnliga hundägare blivit attackerade av ungdomar. Jag svarade att jag kommer ihåg det som skrevs i sociala medier och att en kvällstidning hakade på och spädde på den oro som fanns, och att polisen gick ju ut med en dementi om händelserna. Den andra händelsen var polisen på plats och konstaterade att det INTE skett en misshandel. Den första händelsen finns det ingen som ville vittna om, mer än bilder som spreds på nätet.

Vi Trygghetsvandrare hade inte så lång tid efter händelsen möte med polisen och där togs det upp om fakenews mm, och då kom detta upp som ett exempel som lever kvar och skapar otrygghet hos innevånarna.

Jag blev mycket förvånad över varifrån ryktet om att jag blivit misshandlad men också över hur lång tid gamla rykten lever kvar. Själv tyckte jag mest synd om personerna som går runt och är rädda för att de rykten de hört, och gör att de inte vågar gå ut. Jag var glad att jag kunde säga att jag inte blivit misshandlad och även säga att det andra inte var sanning enl polisen.

Jag hoppas att personerna känner sug tryggare i kommun efter vårt samtal.

Idag är det valdag till Svenska kyrkan på olika nivåer. Jag har redan i början på tiden för förtidsröstning lagt mina röster i en valurna. Jag är stolt över den demokrati som också finns i kyrkans värld

Vi är ingen åsiktsgemenskap, vi är en trosgemenskap, sade Åke Bonnier i debattprogrammet Sverige möts. Ja det finns många åsikter och synpunkter om hur vad kyrkan skall göra. Men finns det plats i valet för Jesus Kristus?

När jag gick igenom vilka nomineringsgrupper som fanns lokalt var det en grupp som inte hade med något om tro i sitt manifest. En lokal grupp med en massa personer som jag vet har många olika åsikter, varav en del är sådana jag ställer mig bakom, och andra åsikter som jag inte ställer mig bakom. Största problemet där är att jag vet inte var de flesta står i olika frågor.

För mig är det för lite religion/teologi och för mycket politik. De som kandiderar hur vet jag att det gör det med hjärtat med övertygelsen att Gud visar vägen? Själv har jag blockerat nästan vart enda nomineringsgrupp/parti som gör reklam. Jag hoppas att tron och församlingens arbete är i centrum

Ljusen brinner så fint på altanbordet. Två glas rödvin skänker stillhet och på Spotify spelas musik med tysk sång och stil. Vi är i harmoni och känner att våra liv fylls med ro. Även vovven tar det lugnt och har rullat ihop sig i hammocken.

En lång sommar har vi bakom oss med många härliga timmar ute i naturen. Många promenader både här i kommunen men även resor till andra delar av landet, har fyllt våra dagar med guldkant.

Förra året ungefär vid denna tiden tillskrev jag kommunen att politiker mm får sluta kontakta mig om olika säkerherssaker som sker i kommunen. Det finns betalda befattningar inom organisationen som sköter den biten, så jag skall inte behöva gripa in.

I år har många privatpersoner kontaktat mig om olika saker som de har lagt märke till och jag har inte varit sen att gripa in och ringa efter hjälp via 112. På polisens fråga om jag kunde hålla dem under uppsikt tills patruller har kommit, så har jag gjort det.

När jag för ett tag sedan hade kontakt med kommunen blev jag utskälld för att jag inte ringt 112 pga händelserna, vilket jag hade gjort. Även andra händelser som har skett under sommaren, har spelat in. Jag bestämde mig för att bryta med allt. Jag vill inte bli utnyttjad för mitt vara hjärtas skull, jag vill inte bli baktalad bakom ryggen.

Jag skall sluta lyfta kommunen med mina bilder, som till och från har använts på sätt som strider mot upphovsrättslagstuftningen mm. Jag har tagit paus från sociala medier, och läser bloggar och tidningar, lyssnar på ljudböcker och försöker skita i världen utanför.

Nu får andra ringa 112, nu får andra kontakta säkerhetschefen eller kommunen. Nu skall jag må bra, och det gör jag. Jag skall krypa tillbaka till min anonyma tillvaro och må bra.

Skål!

Kvällstimmarna. Någon har fått i sig fredagsgroggen, tonläget skärps.
Det är nu de riktiga sanningarna sägs.
Det är nu samhället byggs om från grunden.
De riktigt svårtänkta tankenötterna får sin lösning ”byt regering” vare sig den är blå, grön eller röd.

Johan Mathias Sommarström är en utrikeskorre på Sveriges Radio, en korre jag mycket gärna lyssnar på. Han brukar träffa sina krönikor mitt i prick, och denna krönika, tror jag många kan skratta år, så sant som det är sagt.

Håller du med mig? Lyssna här…

Under slutet av 1970-talet gick Lilla Edet under benämningen Vilda Edet. Namnet fick det då pga att det fanns en hel del droger i samhället och polisen hade utökat sitt arbete med kontroller på det. Samtidigt pågick även debatten om var den nya bron över Göta Älv skulle ligga.

Detta blev följetonger i våra media och Kammarteatern tog upp detta i en av sina revyer.

Därför trivs vi bra i Lilla Edet, där får man faktiskt va hur dum som helst.

I över tjugo år har jag kört tidningar här i kommunen. I över tjugo år har jag kört nästan varenda gata, nästan varenda grusväg långt ut i ingenstans.

Älskar kommunen, som är liten, men har så mycket skönhet. Visst kan man svära ve och förbannelse när man suttit i en snödriva på vintern, kallt mörkt, och väntat på hjälp att komma loss. Samtidigt har jag kunnat sitta på en brygga och dricka en kopp kaffe och plaskat med fötterna i en sjö, sommartid, samtidigt som jag lyssnar på fåglarnas sång.

Jag har blivit misshandlad på busstationen här i Edet, och jag kunde ge polisen information om vissa saker så det gick till deras säkerhetsavdelning.

Men trots det fortsätter jag mitt ideella jobb till att skapa en kommun som vi är trygga i och som vi känner stolthet över. Nästan varje dag delar jag något positivt i FB-gruppen, ”Vårt vackra Lilla Edet”. Tack ni som ger respons och lyfter vår fina kommun samtidigt vill jag skrika SKÄMS, till er som inte gör något.

Fyra nyheter om skolan i vår lokaltidning, tre positiva och en mindre positiv. Bara en av dessa delas och det med orden ”Fuxerna. Borde vara omöjligt att lyckas sämre än i utanförskapsområdena kan tyckas”. Inte nog med det, den blir också väl kommenterad och nerdragen i skiten. Jag förstår om skolans personal tappar sugen, när det läser det.

Hur många gånger jag har ringt 11414 eller 112 till polisen denna sommar, har jag tappat räkningen på. Kommunen eller polisen skiter verkligen inte i oss, utan de tar det på stort allvar. Tre samtal till 112 bara på en vecka, och samtliga gånger har polisen kommit fortare än kvickt. Vid några allvarliga brott har polisen suttit med mig i telefon till patrullen var framme. Ett av tillfällena tog det 45 minuter då patrullen kom från Stenungssund. Framkörningstiden från Trollhättan har jag lärt mig är 22 minuter.

När man håller span tillsammans med polisen så är det verkligen skönt att hela tiden få uppdateringar var de befinner sig, så man slipper vara själv med problemen.

Ett av de tillfällen då vi ”vardagshjältar” var ute och tog en öl, så blev vi uppmärksammade på ett problem som gjorde att vi ringde. Den händelsen blev en rubrik i vår lokaltidning: Berusad man misstänkt för ringa vapenbrott. Samtidigt är jag glad att inte fler av de saker jag tillsammans med vänner inte blivit rubrik någonstans.

Jag är många gånger så besviken när människor inte kan visa uppskattning för det man gör. Inte för det att ”jaga bovar”, men att vi inte tillsammans kan lyfta varandra. Det borde fler hjälpa till att göra, istället för att prata skit bakom ryggen 😉

Jag har funderat på om vi inte skall ta efter Trollhättan i arbete.

Så här skriver de på sin hemsida.

Ett tydligt och positivt varumärke är en tillgång för varje stad och plats. Ett attraktivt och positivt laddat Trollhättan innebär att fler vill bosätta sig här, att näringsliv och offentlig sektor har lättare att rekrytera personal, att fler företag vill flytta hit och att fler vill studera i Trollhättan. För att identifiera alla bra saker och styrkor har vi skapat hashtagen #gotrollhattan

Varumärken handlar om känslor, tankar och associationer. Vårt varumärke är en av våra viktigaste tillgångar för att utvecklas och växa som stad.
Vårt varumärke, Trollhättan ”ägs” gemensamt av alla som bor och arbetar här. För att stärka bilden av Trollhättan har vi fokus på att skapa stolthet och gemenskap, väcka positiva känslor och förmedla vår bild av vår stad.
För att hitta alla goda exempel och historier i Trollhättan har vi skapat vår hashtag #gotrollhattan.

Den används som en stämpel på saker som är bra för Trollhättans utveckling och framtid och den används av alla i Trollhättan, vårt näringsliv, föreningsliv, Trollhättans Stad, Högskolan och alla andra som också är verksamma eller bor i Trollhättan.

Har ni något förslag på vad vi kan använda för hashtagg för att lyfta det positiva i Lilla Edets kommun? För visst vore det väl skönt att bara få reda på de positiva nyheter och inlägg i sociala medier. De tråkiga är som ogräs, börjar självså….

#GoEdet
#PositivaEdet
#GotaAlvdalensParla

Varje morgon (vid tjänlig väderlek) tar jag och Nussä promenaden utefter älven. Detta är vår andra promenad och vi startar runt 7-tiden på morgonen.

Vi är knappas ensamma på vår vandring då vi är många, både fyrbenta och tvåbenta som går här. Stora delar av promenaden är nu tillfixad så den passar även både rullstolar, barnvagnar och rullatorer. Vi träffar nästan alltid kända personer som möts, språkas vid en stund.

Ibland tror jag vi glömmer hur vackert det är i älvrummet och på något sätt blir hemmablinda.
Delar med mig av bilder och lite videos från området.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

För inte så länge sedan såg jag detta inlägg från Sanna Nielsen i sociala medier och började fundera på vad det är som gör att man måste kommentera saker och ting med negativa ordalag. Visst får man nästan säga vad som helst, men måste man göra det?

Jag har gått i moteld mot personer som gjort angrepp på mina vänner, men när jag själv blev drabbad, så höll de tyst.

• 

• 

Jag är förbannat stolt över att ha fått äta middag med landshövdingen, nominerad av kommunen. Glad över att ha blivit tilldelat Blåklintpriset från Liberalerna och nu senast blivit utnämnd av tidningen TTELA till vardagshjälte. Men ibland är min fundering, var det värt det???

Jag har blivit uthängd i grupper, så otroligt förtalad så till och med censuren slog till i en (utan censur)-grupp. Jag har blivit misshandlad mitt på busstorget. De som ringde polisen sade till mig ”jag vittnar inte”. Andra skriver helt öppet i olika grupper ”kontakta mig på messenger och jag skall berätta saker om honom”. Andra skriver helt öppet vad de tycker och tänker, vad rykten säger. Rykten, hur mycket av det är sant, och hur mycket har vuxit mellan mun och öra på personerna? Andra personer säger saker som de påstår att jag har sagt det och det. Hur mycket av det är sant?

Man skall gå till grannen för att höra hur man har det hemma.

Ja grannen vet alltid mycket mer än vad man själv vet, eller? Ibland gråter även jag, över det som sägs. Andra använder andra metoder för att svartmåla mig genom att anmäla mig, oss, till olika instanser. Säkert är det flera som blir glada när de får höra att att även jag tar åt mig ibland och även gråter.

I morse på morgonpromenaden med vovven träffade jag på åtta killar på väg till skolan. Några satte sig ner på huk för att prata med Nussä, andra undrade vad jag skulle göra idag. Berättade om tvätten jag skulle ta hand om, stryka, mangla mm. Åtta grabbar ville hänga med mig hem och hjälpa till, visserligen för att slippa skolan, men ändå. 🙂

Det gnälls på ungdomar, än det ena och än det andra, hackas på föräldrarna mm. Men varför är det oftast de vuxna som pratar skit? Det skall ha åsikter hit och åsikter dit, om saker som de inte har en aning om. Sådant gör förbannat ont ibland.

Nu skall jag torka tårarna ur ögonen och fortsätta göra det jag är bra på, medmänsklighet.

Bra jobbat är ett av de uttryck jag använder när jag vill lyfta personer och/eller organisationer som gör något bra. Bara ett litet tryck på gilla på sociala medier tycker jag är viktigt för att ge stöd till de som försöker sprida det positiva om området.

Som tidningsbud i över 20 år har jag åkt på nästan varenda gata i kommunen, nästan varenda grusväg likaså. Jag har samlat på mig massor av bilder från kommunen. Varenda vandringsled har jag och vovven promenerad och kan säga att jag bara älskar det. Jag försöker dela med mig av vårt vackra Lilla Edet, via blogg, sociala medier men även andra kanaler. Mina bilder har visats på TV och på radion hemsida mm.

Även kommunens organisation har verkligen den senaste tiden satsat på att spegla det positiva i området.
Kommunen har dragit igång en fototävling på Instagram som heter #mittlillaedet. Skolan i centrala Lilla Edet skall satsa på elevfrånvaron och har myntat begreppet Fuxerna 2.0. Satsning på trygghet och säkerhet har också varit ett av målen under senaste tiden.

• 

• 

Satsning på strandpromenaden har gjort med hänvisning till medborgarlöftet. Där har även privatpersoner dragit sitt strå till stacken. När jag delade de första bilderna på att upprustning var på G, så kom som ett brev på posten, whataboutism.

Torget i Lilla Edet har fått sig ett upplyft, men som några kallar det, trälådor. Men trälådorna har blivit en bra mötesplats för människor och fyller verkligen sin funktion.

Jag har hört många säga att media bara skriver så mycket negativt om Lilla Edet. Men är det verkligen så? Jag tycker att media skriver om det som händer, oavsett om det är negativt eller positivt.
Bästa sättet att undvika att det skrivs negativt i media är att försöka motverka att det blir något att skriva om. Kollar man sociala medier så är det de negativa nyheterna som får mest interaktion, med arga smileys och enordskommentarer. Att hakkors i en nymålad gångtunnel blir blir kvar i ca 3 veckor, och blir en nyhet kanske kommunen själv skall fundera över. Det hade inte behövts bli något i tidningen, och ännu mindre diskussioner om det på sociala medier.

Inte länge sedan som rykten i Facebookgrupper blev till inslag i Medierna i P1. Visklek i Facebookgrupp om Lilla Edet blev till riksnyhet i Aftonbladet.

Låt oss tillsammans lyfta det positiva, kommentera hjälpa varandra, gilla inlägg. Det finns så många människor i Lilla Edet, som arbetar ideellt för kommunens bästa, inom en mängd områden. Låt oss lyfta det positiva, hjälpa varandra och öppna ögonen att vi har en vacker kommun.

Kolla gärna på SVT Nyheter Väst och kolla in senaste positiva nyheten 🙂

Let’s make Lilla Edet great again.

Båtar i sluss hette konstverket som fanns i fontänen från början. Konstverket och fontänen var en gåva från Lions till Lilla Edets kommun och invigdes 1968. Har tidigare funnits en video på nätet från invigningen, som tyvärr har försvunnit.

I slutet på 2010 blev konstverket stulen enligt vår lokaltidning TTELA. Det finns vittnen som under natten till fredag såg tre personer bära konstverket till en vit Volvo. Bilen försvann uppför Edsgatan med konstverket som stack en bit utanför bagageluckan. Konstverket var avsågat och kvar fanns ett fundament av sten.

Jag minns ju själv fontänen och torget som det en gång var. 2019 hade samhällsnämnden personer ute som pratade med folk, och då pratades det om att fylla fontänen med jord och plantera blommor i den. Jag reagerade på det och sade varför inte köra igång fontänen igen, då jag tyckte att vi behövde få en bättre mötesplats för kommunens innevånare.

• 

• 

• 

• 

• 

Några veckor efter det var arbetet igång för att starta upp fontänen. Efter det har fontänen blivit ”mitt” skötebarn och jag går ofta och plockar cigarettfimpar, sopar upp skräp. Köper kaffe med kaka i kiosken och sätter mig där och njuter. Som så många andra städer och byar med fontän, så hälls det vid olika tillfällen i diskmedel som skummar bra. Men oftast kan man ställe almanackan efter det.

Här har jag träffat många nya vänner, lärt känna nya kulturer och blivit vän med många. Även om det vackraste har försvunnit så är det ändå en levande miljö. Jag saknar konstverket, men fontänen sitt porlande som skänker trygghet och lugn. Här möts gammal och unga, svenskar och nysvenskar, och många andra grupper och njuter av omgivningarna. Torget har fortsatt utvecklas i gemenskapens tecken, och det har blivit ett bra central mötesplats.

Runt midsommar i år så var fontänen full mer skum igen. Ett par dagar senare såg den nästan normal ut. Sedan har detta fortsatt under större delen av sommaren, vilket inte minst syns i våra olika ortsgrupper på FB. Tråkigt utveckling som jag också tror är en pandemieffekt. Jag och bror satsade mycket tid och på att hitta förövaren/förövarna. Jag har sett barn med diskmedelsflaskor leka i fontänen och pratat med dem och även de vuxna som befunnit sig där.

För några veckor sedan kom genomslaget och strax efter fick jag pratat med hen som erkände och varför hen gjorde det. Kände mig jättenöjd och pratade med medborgarservice i kommunhuset om vem det var och vilken överenskommelse vi gjorde. När skummet sista gången lagt sig så städade jag hela fontänen, vilket jag fick lov till från medborgarservice, så att det skall se vackert ut. Kommunen har gjort om planteringen omkring, och jag vill utropa ”vi gör det tillsammans”.

Min förhoppning nu är att den får vara i fred, vi kan ha en mötesplats för alla, där även minoriteter kan njuta av det vackra. Jag tror på Lilla Edet, jag tror på innevånarna.

Min förhoppning är att vi i Lilla Edet kan ta inspiration från Kungälv och Bergfeltska trädgården, där ideella krafter sköter parken. Läs gärna mer på Kungälvs trädgårdsförening hemsida.

Lilla Edetbilder har också en webbsida där du kan hitta mycket information och bilder/filmer från kommunen. Syftet med gruppen är att försöka dokumentera en del av alla de gamla foton och filmer som finns om Lilla Edet.