Förra hösten lade jag av med trygghetsvandringar här i kommunen.
Det var efter att jag vaknat med 16 telefonsamtal om att NRM finns här i kommunen. Det som skrämde mig som ideell trygghetsvandrare var att det var höga politiker i kommunen som ringde mig och frågade hur de skulle hantera situationen. Ja det var inte första gången och jag tog upp detta problem med vår kommunpolis, att jag INTE vill ha det ansvaret. Han bara skakade på huvudet och sade att det är inte klokt att göra på det sättet.
Till slut sade jag till en person som tog upp med gruppledarna i de olika partierna att de får sluta ringa mig vi dessa händelser.

I våras kom åter frågan om jag ville vara med och trygghetsvandra. Tvekade men så blev det akut och jag fick åter en väst och vi var ute och vandrade. Även den gången blev det väsen och jag meddelade att jag låter bli. Nu får andra ta över….

Då satte operation övertalning igång och jag skulle hänga med, och till slut föll jag till föga. Jag meddelade kontaktpersonen på kommunen att jag ställer upp. Fick tummen upp, en massa tack, och det var ett bra beslut från min sida. Hela sommaren har jag gått och väntat på mer info hur det skall fungera men ingen info kom.

Under sommaren har jag sett mycket knark och droger och jag har inte varit rädd att ringa 112. Tillsammans med polis har jag hållit koll på personer till patruller, en eller flera har kommit till platsen. Mycket tack för mina rådiga ingripanden. Bara under en vecka var det tre stycken 112-samtal.

Men kommunen har jag inget hört från mer, så för några veckor sedan lämnade jag tillbaka västarna. Finns ingen ide att ha dem liggandes om det inte blir några mer vandringar.

Nu behöver jag inte känna något dåligt samvete om jag måste dela upp mig mellan två kommuner. Känns skönt och jag mår bra.
Slipper de flesta ringande politiker nu, och det känns bra 🙂

Tag der Deutschen Einheit (”Tyska enhetens dag”) den 3 oktober är Tysklands nationaldag sedan 1990, och firas till minne av att återföreningen mellan Västtyskland och det tidigare Östtyskland fullbordades detta datum 1990.

Detta skulle också vara min morbrors födelsedag om han hade fått leva. 1945 var han bara några månader då han fick fly med sina föräldrar undan invasionen som kom från ryssarna.

Den 3 oktober är en nationell helgdag i Tyskland, den enda som är bestämd på förbundsnivå. Övriga helgdagar beslutas av respektive förbundsland (delstat).

Ett tidigare förslag var att inrätta nationaldagen till firande av Berlinmurens fall den 9 november 1989, samma datum som republik infördes 1918. Detta var dock politiskt omöjligt då 9 november var alltför besudlat av ölkällarkuppen 1923 och kristallnatten 1938.

Den 4:e januari 1990 var jag i Berlin och firade att muren fallit. Då köpte jag ett par bitar av berlinmuren för att ha som minne av den resan och den dagen. Jag och min kusin som var tysk medborgare skulle besöka östsidan av Berlin. Vi går till de nyöppnade gränsövergångarna som fanns i muren. Där blev det stopp för mig, då jag var svensk medborgare. De hänvisade oss till Checkpoint Charlie, och där blev det stopp för min kusin som var tysk medborgare. Det slutade med att vi fick välja var sin gränsövergång. Själv var jag tvungen att skaffa en turistvisum som var giltigt i 24 timmar och begränsade mitt uppehåll till Östberlin.

I dag är det svårt att fatta att det en gång var ett delat land och en delad stad. I dag är det så naturligt.

Leve Tyskland i dag och alla andra dagar.

Min vän Mikaela Hult har tillsammans med Anders Djup skapat text och melodi, och numera även gjort en video med sång och musik.

Mikaela skriver själv så är: Har nu vidgat horisonten för detta budskap för att sprida kärlek och ljus åt folket….. både jag och Anders Djup delar från hjärtat i igenkänning ur denna text …..Med en innerlig önskan om att inspirera fler till att finna självkärleken och återta sin egen helighet om man i spegling bland andra ickevälmående människors dömanden utifrån deras grumliga värdeglasögon varit lite vilse eller på avvägar och tappat bort sig ….. Jag har hatat denna kvinna, men det var då finns nu på youtube….

Själv älskar jag denna kvinna som väljer att leva sitt liv på det sätt hon vill. Hon har hjärtat på rätta stället och finns till hands om man behöver någon att prata med.

Mikaelas egen text till inlägget på Facebook.

Minns ni detta text inlägg? Jag har hatat denna kvinna?

Det handlar om att känna sig kvävd i helt fel flock. Det beskriver hur en människa dömer sig utifrån icke välmående människors glasögon… och skrumpnar likt en frisk frukt som läggs i en skål med frukt i förruttnelse process…de människor som här beskrivs är otrygga.. missunsamma.. rädda och små helt enkelt…skräms av styrkan i kärleken som utstrålas från en frisk frukt…livsglädjen… passionen… entusiasmen… det livsbejakande förhållningssättet….

Detta textinnehållet har nu fått gro te’ sig i ett synnerligen gott och gynnsamt samarbete. Mikaela Hult och Anders Djup, två människor i speglingar av varandras livshistoria belyser och väljer här hjälpa varandra vaska fram det inneboende guldet de sett skymta i varandras blickar..i kärleken till sig själva möter de och ser med kärleksfulla ögon det goda i varandra och tillsammans samskapas musik..vilken spännande resa som startat från Hjärtats Veranda….

Jag har hatat denna kvinna. Men då genom min omgivnings dömande blick av att inte nå upp till deras förväntningar. Men det var då. Jag har inte älskat henne med full kapacitet. Men det var då. Jag har gett henne lögner och sagt att hon inte var tillräckligt bra och låt andra säga att hon inte var tillräckligt bra. Men det var då. Jag har låtit henne bli krossad. Jag har låtit andra behandla henne respektlöst. Jag har låtit henne springa genom tegelväggar och kämpa för andra som inte ens ställer upp för henne tillbaka. Jag kunde inte stoppa individer från att lämna henne, men jag har sett henne stå upp och stå för att vara ett ljus för världen och älska andra trots allt. Jag har stått förlamad av rädsla när hon utkämpade strider i sinnet, hjärtat och själen. Den här kvinnan har många gånger retat upp andra….Hon säger inte alltid eller gör ′′ rätt saker ”. Hon har en smart mun. Hon har ärr för att hon har en historia. Vissa älskar den här kvinnan, vissa gillar henne och vissa bryr sig inte om henne alls. Hon har gjort bra i sitt liv. Hon har gjort dåligt i sitt liv. Hon är slumpmässig och ibland dum. Ibland synnerligen skarpsinnig och intelligent. Hon kommer inte låtsas vara någon hon inte är. Hon är den hon är. Du kan älska henne eller inte. Men om hon älskar dig kommer hon att göra det med hela sitt hjärta och hon kommer inte att be om ursäkt för hur hon är. Ni kvinnor som känner igenkänning :sätt detta på din status med en bild på dig själv om du är stolt över att vara den du är idag. Jag älskar mig nu! Bannemig jag är älskvärd!

Än en gång hittar jag uppklistrade lappar med budskap inom genren ”Hets mot folkgrupp”. Ingen, i alla fall för mig, känd avsändare.

Är det bara jag som reagerar på detta eller finns det fler? Vet inte hu många gånger jag både anmält till kommunen och polisen nazistiska budskap, hakkors o dyl. Första gången var för knappt ett år sedan då de spelade på känslorna angående Wilma från Uddevalla som mördades av sin pojkvän. Då var det en tydlig avsändare och när jag anmälde det till kommunen, så fick jag svaret att jag som god medborgare själv kunde riva ner dem. Då var de placerade på stolpar/lyktstolpar.

Andra gången var det A4-plakat ordentligt fastlimmar på olika ytor i centrum. Förutom att anmäla till kommunen kontaktade jag butikerna där de var placerad på deras reklamblad, fönsterrutor. Tobaksbutikens skyltfönster, bankens husförsäljningstavla, bibliotekets ”take away”, folkets hus entre mm.

Hakkors målade lite varstans i kommunen och nu denna lapp.
Denna gång anmäler jag inte, utan någon annan få göra det…

I går hade jag ärenden till Göteborg och kunde då inte låta bli att besöka Övre Husargatan, där det i förrgår morse exploderade något. Jag och bror har vid flera tillfällen ätit mat i restaurangen Le Pain Francais som ligger i anslutning till de drabbade entreerna i fastigheten. Så området är ju välbesökt av oss. Hela gatan är avstängd med det stank från rök och eld som varit, trots att det gått över ett dygn sedan händelsen.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Svårt att ta in de man ser men också svårt att ta in det som människor sade om orsaker och varför. Vill inte bidra till spekulationer så jag inväntar polisens uttalanden. Men att det var svårt skadat ser man på den övre bilden där räddningstjänsten säkrat upp entren så den inte skall rasa in, eller rasa på någon.

När jag sedan kom till det mobila poliskontoret hängde det ett hjärta i ett av fönstren.

När jag sedan kommer hem till kommunen igen, möts jag av andra budskap. Klisterlappar med en arm och texten ”Sieg Heil” 😦

För två år sedan gick jag Civilförsvarsförbundets grundutbildning för frivilliga resursgrupper. Vid två tillfällen har jag frågat min hemkommunen om de inte skall ordna någon info om oss. Intresset har varit svalt, därför blev jag extra glad nu när FRG i två dagar stått utanför Kulturhuset och informerat om detta.

Jag tillhör ju FRG i min förra kommun och för att få tjänstgöra i min nya kommun så måste de begära hjälp från en tredje kommun som kan fråga min förra kommun om jag får och fler från den kommunen kan tjänstgöra här. I två dagar har jag nu kollat in vad som händer utanför kulturhuset, pratat med innevånarna och även visat dem vägen till informatörerna från civilförsvarsförbundet.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Själv är vi preppers och är förberedda på att vara utan bekvämligheter mer är de 72 timmar som man bör klara sig utan hjälp om vi blir utan värme, vatten, avlopp mm. Vi har påsar vi kan sätta i toaletten om vi behöver göra 2:an. Och i nödfall även en spade för att gräva en grop i parken om det behövs. Värmefiltar, värmeljus, gasspis konservburkar med mat. Vatten i flaskor i förrådet mm.

Tidigare när vi bodde på landet så hade vi även ett elverk för att kunna driva cirkulationspumparna för att få värme och elda med ved.

Bara en sådan sak som att brygga kaffe i kaffebryggaren funkade inte med ett vanligt hemelverk då den klarade inte den effekten som krävdes. Nyttiga lärdomar.

Tyvärr kom det en pandemi i vägen så jag har inte gått någon mer utbildning. Men hoppas snart komma med på en igen. Mycket av det jag lärt mig har jag ju med mig i mitt dagliga arbete som trygghetsvandrare, Sms-livräddare, Missing People mm.

Min kunskap din trygghet.

Förra veckan träffade jag Richard Veldre utanför vår Coopbutik i Lilla Edet. Richard lärde jag känna när han jobbade på P4 Väst. Han jobbat numera på SVT Nyheter Väst, eller som jag fortfarande säger, Västnytt.

Vi pratade lite och sedan sade han att han ville ha lite bilder på Nussä. Jag svarade ja, men hade en kasse med varor från en stor butikskedja. Den gömde jag bakom butikens tidningslåda vid entrén. Sedan gjorde vi två scener där jag och Nussä gick, varav Nussä i första tagningen visade vad han tycker om kommunen genom att lyfta på benet.

Andra tagningen tyckte jag blev bättre då han inte pissade. 🤣

Jag var nyfiken om det blev någon film, och om vi skulle komma med och även vilken av de två scenerna som i så fall det skulle bli.

Kan bara konstatera att det blev den där Nussä visar sitt missnöje – en pisskommun.

Jag tycker om att ta bilder, även om det ”bara är” med mobilkamera. Men idag är kamerorna så bra i dessa, så det blir helt acceptabla bilder. Jag hra aldrig varit så noga med att ta betalt för att andra skall kunna använda dem, men jag har inte velat konkurrera med proffsfotografer och deras inkomster, så media och andra har betalat ca 1500:- för bild.

2013 blev jag rik på mina bilder då grannens svinhus brann upp.

Pengarna jag fick in för bilderna skänkte jag till grannen som en första inbetalning till att bygga upp gården igen. Jag ville inte tjäna pengar på andras olycka.

Jag brukar vara väldigt generös med mina bilder och när en nomineringsgrupp hörde av sig inför kyrkovalet, och frågade om de kunde få låna några bilder, så sade jag ja. Jag visste ju vem som skulle arbeta med bilden och jag litade på personen. Jag hörde inget mer om bilderna så jag antog att det inte var aktuellt med att använda dem.

En dag när jag kommer hem ligger följande bild i mitt brevinkast. Jag reagerade starkt och undrade vad detta var. Min bild, beskuren, text skriven på den och redigerad på ett sätt som jag inte godkänt. Vad är detta? Hur skall jag reagera på detta?

Jag visste ingenting om den bilden men jag förstod vad den skulle användas till. Men varför har jag som brukligt inte fått godkänna den, innan den används. Jag tillskrev vänner, jag tillskrev nomineringsgruppen på riks och även lokalt och frågade hur jag skulle hantera detta.

Jag valde att på att jag skulle ta en diskussion med dem om problemet. Istället fick jag höra en massa saker som jag inte ville höra, eller borde höra. Jag kände mig inte bekväm i sammanhanget. Hade jag mått bättre om jag inte sagt något, eller var det bra så som jag gjorde. Det var inte första gången mina bilder använts på ett sätt som jag inte kan acceptera och som inte stämmer överens med upphovsrättslagstiftningen heller. Tyvärr vaknade min panikångest till liv, min depression har blivit värre, och jag har tvingats till medicinejusteringar. Varför blir det så här, när jag bara vill vara snäll?

Jag har slutat dela med mig av mina bilder får att lyfta kommunen, jag undviker att kommentera på sociala medier, och jag har lagt ner alla mina grupper på olika ställen. Nu måste jag satsa på att bli bättre och få min energi tillbaka. Jag måste se framtiden ljus igen.

Visserligen kom vi till en uppgörelse som jag är nöjd med, men fortfarande mår jag dåligt. Redan i slutet på sommaren hörde jag rykten om händelsen hade skapat problem och jag väntade bara på att det skulle bli officiellt.
TTELA skriver: Därför lämnar de sina platser i styrelsen

Hur mycket är jag skyldig till detta? Kunde jag gjort något annorlunda, för att slippa må dåligt men ändå komma till en uppgörelse.

Jag har försökt att dela med mig av mitt solsken, fast mitt eget varit förmörkat under flera månader.

Nagellack behöver inte bara användas på naglarna utan det finns fler användningsområden.

Här har jag målat olika USB-kontakter för att se skillnad på vilken typ det är. Rött är USB-C och svart är Micro-USB.

Även nycklar på en nyckelknippa målas med nagellack för att veta vilken nyckel till ett specifikt lås.

Du får naturligtvis använda mitt tips för din egen verksamhet.

I år är det 90 år sedan Carl Milles Poseidon invigdes på Götaplatsen i Göteborg.

Snoppen på statyn har många gjort sig lustiga över, då den är liten I förhållande till konstverket I övrigt. Kallas därför ”Milles hämnd”.

Det fanns en del saker som anmärkes på innan den fick sitt rätta utseende son den är i dag

Han står där och kikar ner och vaktar över Avenyn. När statyn var färdig, tyckte folk att det var förskräckligt med en naken man och den här hade dessutom ett alldeles för stort könsorgan. Carl Milles tvingades att göra om honom och förminska det allra heligaste. Carl Milles var inte glad, men fann på råd. Ställer man sig på konserthusets trappa och blickar mot Poseidon, så ser det ut som ett jätteorgan som han håller i handen.

Vad som är sant och inte sant återstår att se, men den har i alla fall gett upphov till många muntra skratt.