Sluta raljera över Stampen, speciellt om du inte vet allt! Detta gäller alla från den underbetalda undersköterskan i hemtjänsten via industriarbetaren och IT-gurun till tidningarnas krönikörer och dess chefsredaktörer.
Jag tänker inte analysera varför stampen befinner sig i den situation som de gör med rekonstruktion, det kan säkert andra så mycket bättre än jag, men jag kan påpeka att det inte bara handlar om några lokaltidningar på västkusten, utan detta är något som berör stora delar utav mediasverige.
En vecka har nu gått sedan nyheten kom att Stampen och flera av deras bolag har begärt rekonstruktion och också beviljat det. Att fackliga tidningar tittar på detta ut sin synvinkel av sina medlemmars bästa, förstår jag mycket väl och det är viktigt att de diskuteras också. Men, och det är ett stort MEN! När det stora nyhetstidningarna gör samma sak så skrämmer det mig.
Från början handlade det mycket om journalister och vad som skulle hända med dem vilket jag bloggade om för några dagar sedan. Folk som bloggade om Stampen tillskrev jag i kommentarer och en del valde att ta bort min kommentar, medan andra valde att ta bort sin bloggpost när det insåg att allt inte var så svart och vitt som de trodde. Men jag valde också att tillskriva de krönikörer, ledarskribenter och chefsredaktörer på de stora tidningarna. De flesta svarade inte då jag undertecknat som tidningsbud inom Stampen. Men några gjorde och kanske satte de kaffet i halsen när de började undersöka saker. En av de som svarade var Peter Wolodarski på DN. I söndags kom också ett svar på det jag skrivit till honom i form av en ledare i tidningen.
Ovanstående är klipp från den ledaren och där beskriver han att Stampen är större än några tidningsartiklar. Helt plötsligt gick det upp ett ljus hos några att Stampens problem berör inte bara Stampen utan en stor del utav Sveriges tidningar inklusive DN, SVD, Aftonbladet, Expressen mm. För mig handlar det även om demokrati, yttrandefrihet och hela Sverige skall leva.
Några IT-gurus tyckte att det är dags att skrota papperstidningarna och övergår till digitala utgåvor. Fortfarande är pappersutgåvan en stor inkomstkälla just för reklam, reklam som Facebook och Google knycker på internet. Många av tidningarna har startat gratistidningar som de sprider till hela område, just för att nå ut med information till de stora massorna, där de kan tjäna på reklamens spridning och dra in pengar till huvudtidningen. Där reportage sedan också kan fylla ut den ordinarie utgåvan vid behov.
Det är lätt för den som sitter på tnnelbanan, spårvagnen eller bussen och läser lightversionen av tidningarna och är vana med snabba uppkopplingar där, men det finns också en landsbygd, som också har rätt att ta del av det som skrivs.
Ovanstående är en karta över mobiltäckning i området där bland annat jag kör mina tidningar. Vitt är ingen täckning och gult området beskriver operatören så här: Här finns möjlighet att kunna ringa och surfa utomhus under förutsättning att du inte försämrar mottagningen genom att ha telefonen till exempel i handen, fickan eller väskan.
Alla har inte möjlighet att få ADSL, alla varken vill eller har råd att punga ut 20- 30- 40.000 för att få bredband in i huset för att läsa tidningen. Att papperstidningen på sikt kommer att försvinna och likaså mitt jobb i nuvarande form, är jag övertygad om, men än är vi inte där….
Än så länge behövs nordens största tryckerikoncern och än så länge behövs vi tidningsbud. Försvinner någon av våra Stampens tidningar i området, försvinner säkert också DN, SVD, Sydsvenskan mm. Jag hoppas fler börja titta lite mer i ett större perspektiv och börjar fundera på konsekvenserna för alla. Stampens problem är inte bara något som berör journalister, utan det berör hela journalistiken, ja det berör de flesta av oss på ett eller annat sätt. Själv kommer jag att åka till jobbet var natt med stolthet, för jag är en del av yttrandefriheten och demokratin.
Läs hela Peter Wolodarskis ledare här!
En midsommarnattsdröm är en av Shakespeares mest spelade komedier. Det är en härlig, lustfylld och 
Två olyckliga kärlekspar rymmer av olika anledningar till skogen utanför Aten. Ett teatersällskap repar in en pjäs till hertigens bröllop. Alvkungen och alvdrotten har via sina gräl om en liten indiskpojke, försatt hela värden i brand.
Vi hämtade våra beställda biljetter och sedan inväntade vi något på plats, något vi inte visste vad det var. Och då, då kommer plötsligt hon, hon som skall ge oss en storslagen entre till teatern. Hon visar att vi skall promenera den spånförsedda vägen upp till skogsbrynet och sedan fortsätta där, samtidigt som amatörskådespelareliten står efter vägen och bugar och hälsa välkomna. Vi kommer in i ”lokalerna” via sceningången och får promenera över scenen för att inta våra platser. Gör om det om ni kan, Kungliga Operan!
Handlingen är som följer: Teseus, hertig av Aten, planerar bröllop med Amasonernas drottning Hippolyta. Hermias far har bestämt att hon skall gifta sig med Demetrius men hon älskar Lysander som också älskar henne. Demetrius å sin sida har övergett Helena. Som underhållning på bröllopen repeterar en grupp hantverkare en pjäs. 
Pjäsens centrala tema är kärlek och fruktbarhet. Kvinnligt ställs mot manligt, odling mot erövring och förnyelse mot utarmning. Pjäsen börjar med sterilitet och konflikt: Teseus får inte röra Hippolyta innan nymånen. Efter alla förvecklingarna slutar det hela i fruktbarhet och försoning. Pjäsen får karaktären av ritual för att övervinna det livshotande och frambesvärja nytt liv.
Grundackordet är munterhet och livsbejakelse. Man påminns pjäsen igenom om att ingenting allvarligt kommer att hända. I pjäsen finns erotiska övertoner och kärleken ses från den respektlösa sidan. Samtidigt ger Shakespeare flera fingervisningar om kyskhets- och trohetsideal. Här finns såväl hövisk kärlek som groteskt blind förälskelse. Däremellan ungdomarnas labyrintiska lek med jägare och förföljda som växlar roller. Skogen och natten är dock en parentes i tillvaron, ordningen återställs. Handlingen kan betraktas som en besvärjelse av den disharmoni som kan hota en kärleksrelation i övergången från impuls till kontrakt. Allt väger lika och förvandlas stundom till sin motsats: sanning och lögn, frihet och fångenskap liksom människa och djur. Sinnlighet och andlighet är inte längre motsatspar.
Pjäsen igenom förs ett resonemang om sken och verklighet och om dröm och verklighet. Verkligheten gungar till för de fyra ungdomarna när de vaknar i skogen och även för Botten när han vaknar utan åsnehuvud. Theseus tal i femte aktens första scen är ett av få ställen där Shakespeare uttalar sig om poesins natur. Det är även ett av de mest citerade Shakespeare-ställena.
Jag lärde först känna denna man på Twitter och har följt honom under några år. Jag har vänner som satt i system att dela allt från tidningen Expo, allt från ”inte rasist, men” och en massa som gör att jag blir deppad. Jag har min relation till krig och elände, till hat och hot, en del av det gör väldigt ont. Att ständigt bli påmind om detta hat har gjort att jag blockerat dessa vänner, plockat bort dem i flöden mm. Detta är fina människor som jag tycker mycket om, men som jag inte vill se alla dessa delningar av. Och så finns Robert Klåvus där som motvikt.
