Tidigt i morse vaknade jag genomsvettig och med en klump i halsen…

Jag hade haft en mardröm, som ställde allt på sin ända. Det hade hänt mina närmaste något och jag var tvungen att kontrollera om det var sant. Reste mig upp på darriga ben för att undersöka det jag drömt om och kunde snart konstatera att det bara varit en dröm. Puh…

Var glad att det bara var en dröm, trots att illamåendet, klumpen i halsen och mina spaghettiben inte ville lyda mina order.
Satte mig vid köksbordet och var trött, törstig och uppskärrad. Kaffebryggaren hade inte startat än då denna tidiga morgon var tidigare än vsnligt. Famlar efter datormusen på bordet för att klicka på rätt knapp på skärmen för att starta kaffebryggaren.

Någon minut senare hämtar jag en burk öl för att släcka törsten och låta sandpappret i munnen bli fuktigt och lent.
Försöker koncentrera mig på annat på datorn för att glömma drömmen. Kaffet bli färdigt och nu sitter jag framför datorn och blandar kall öl med varmt kaffe.
Ingen smaksensation och inget som bröt mina tankar om drömmen…

Mina tankar om drömmar går vidare och tänker mycket på min uppväxt och de drömmar jag hade under många år under skoltiden.
Jag kunde flyga, och jag ser mig som ett litet sportflygplan som gör loopar i luften, spinner runt sin egen axel och gör konster.
Senare har jag förstått att drömmar om att flyga har med flykt att göra…. Man flyr från en fara.

Under de timmar jag sitter i köket i min ensamhet kommet också nutida drömmar fram, drömmar som också är att flyga fast på ett annat sätt.
I dag ser det ut som jag sparkar igång och åker på en sparkcykel och sedan åker fram på den. Jovisst, jag åker fram och står still en decimeter ovanför marken.  Ja, det finns ingen sparkcykel utan jag flyger fram utan hjälpmedel.

Barndrömmarna om att kunna flyga tror jag beror på den mobbing jag utsattes för som barn…
Drömmarna jag nu har, tror jag beror på den mobbing jag nu utsätts för av vissa personer i omsorgen.

Att hata någon tror jag inte jag gör idag, men jag känner en stor avsky för vissa personer,  personer som jag inte vill träffa mer…

Jag tror att mardrömmar är ett sätt att rensa hjärnan från något obegripligt till att bli begripligt, något som går att handskas med och att kunna berarbeta för att kunna gå vidare…

I natt bli mina drömmar rosaskimrande om det ljuva livet vi lever….

God natt mina vänner och sov gott. I morgon är en ny dag.

Jag har hamnat i en situation helt ofrivilligt där mor har blivit missvårdad. Jag har sett hur familjens mående har åkte berg och dalbana.
För mig har på dessa grunder det blivit viktigt med fungerande vård och omsorg. Jag har valt att ta striden för mina nära men samtidigt ta debatten för de som också hamnat i samma situation som vi.

Jag har fått många fina vänner genom olika grupper på framförallt Facebook, vänner som jag beundrat otroligt mycket.
Vi har partiet f4ån höger till vänster och vänster till höger. Även utanför dessa grupper och längre bort finns det mer eller mindre extrema gruppet.

Om vi, ur min synvinkel, plockar bort de mest extrama delarna så ser jag en stor fördel med att vi alla kan diskutera ämnen på ett nyanserat sätt och att vi trots spännvidden gemensamt kan påverka politiken för en gemensam välfärd. 

Ett årskifte kom och vårt land hamnade i vad många kallar ett supervalår. Helt plötsligt blir mina fina gruppet och även vänner förbytta och grupperingar börjar märkas tydligt. Båda sidor börjar likna väckelsemöten,  haleluja.
Båda sidor börjar gruppera människor efter olika kriterier och individen blir bortglömd….

Är det ett samhälle vi vill ha?

Helt plötsligt blir jag kallad extrem som vill att vi skall se människan, individen i det hela. Jag har blockert många av mina vänner, då det helt plötsligt inte går att diskutera med vissa personer. Detta handlar om personer som jag högaktar otroligt mycket och jag saknar otroligt mycket.

Helt plötslig blir jag så otroligt rädd för att bli gammal ellet sjuklig i Sverige.  Jag är fruktansvärt rädd… ja så rädd att jag vill avsluta mitt liv innan jag hamnar i vården av dessa människor, både från höger och vänster…. 🙂

Jag föddes en gång av mina älskade föräldrar,  föräldrar som jag anser har lärt mig värdera människan efter dess egna förutsättningar.
Jag ser inte en människa vara olik andra pga av färg, sexuell läggning, tro, sjukdom ellet annat utan jag vill se individen och jag tror på den.

Jag vill ha ett jämställt samhälle där alla är lika mycket värda,  där alla människor respekteras på sina villkor och sina förutsättningar.
Jsg blir mer och mer rädd för högerns och vänsterns politik och detta skrämmer mig….

Ni fina människor som en gång var så fina och man kunde prata met er, vart tog ni vägen?
Bara så ni vet, jag saknar er…

Jag, mor och bror har haft en undebar dag!
Bror kliver upp varje vardag kl 4 för att ha sin heliga stund på morgonen i lugn och ro innan avfärd till jobbet.
På helgerna unnar jag verkligen honom att få sova lite längre, vilket ofta innebär framåt 12-tiden. Tycket han är värd det. En av det två lediga dagarna brukar vi då göra ett ryck med sådant som vi ligger efter med, medan vi den andra dagen ägnar oss åt samvaro med utflykt eller något annat kul.

I dag var det den andra dagen. Visserligen var solen framme och gjorde sitt bästa till att värma oss,  men samtidigt hade vi en motkraft i vinden som gjorde motsatt effekt. Vi hade en liten tanke på att besöka skandalarenan i grannkommunen. Men den var mer äv välbesökt enligt medier så då tänkta vi att shoppingcentret då har det lite glesare. Vår tanke visade sig stämma och vi fick gott om plats att vara inomhus och njuta av utsikt och insikt.

Vår middag inmundigades på den av medlemmarna ägda restaurangen som dagen till ära hade en exotisk thaigryta med ris.

Nöja att ha fått se fler väggar än vi har hemma, åkte vi sedan hemåt.

Väl hemma kände vi att våra sängar kände sig ensamma så vi beslöt oss för att ge dem lite värmande sällskap.

För mor är det viktigt att sprida måltiderna så det blev en sparrissoppa som kvällsmål. Då hör jag ett bekant fågelkvitter, ett twitter och ser Morgan Olofssons namn på skärmen. Det blev nägra hesa krax till honom innan hans namn fick mig att inom mig associera till Habanera, som jag var tvungen att koppla upp på youtube. Högerkanten på sajten fick mig att hitta nya vägar via Marlene Dietrich, Zarah Leander, Yvonne Normann och till slut var vi tillbaka på 60-talet med Lolita och Seemann. 

Mina tankar gick tillbaka till de tider hi bodde i Tyskland. Jag tänkte på Viktoria som bodde tvärs över gatan på Eiderstrasse. Viktoria var min flickvän då, fast vi bara var fyra år. Vi vinkade åt varandra på morgonen när vi gick ut till porten för att hämta in mjölkflaskora. Vi ungicks nästan varje dag.
Jag började tänka på Tante Goritska som bodde på övervåningen i värt hus. Alla dessa tankar fick mig att accosiera till olika låtar som letades upp på youtube. Jag kom ihåg hur jag promenerade med morfar från Eiderstrasse genom Rendsburg och dess centrum. Vi passerade bangården vid järnvägsstationen för att komma till mormor och morfars hem i Budelsdorf. Musiken letades upp hela tiden som passade tankarna.

Jag tänkte på doften som spred sig i köket när de malde sitt kaffe. Jag kände att det rann något från ögonvrån ner för kinden.
Tankar och känslor tog ut sin makt över mig. Tänk om jag kunde leva om mitt liv, vill jag leva om mitt liv och om, skulle jag göra något annorlunda?

Nej, jag vill inte leva om det… dessa tankar och minnen får jag vårda ömt. Många frågor dök upp i mitt huvud som jag gärna ville ha svar på men far är borta sedan några år och mors minne är inte det bästa längre. Mellanbrodern låg i sin barnvagn när vi promenerade över den vita bron i stadsparken och han lär knsppast minnas något. Och minstingen var inte ens påtänkt. Dessa frågor lär jag nog aldrig få svar på…

Men vad gör väl det. Trots allt är jag lycklig med min familj i dag. Jag kan plocka fram mina minnen när jag vill.
Jag hoppas dock innerligt att jag kan ta med en viss person, min mor och bror och leva på minnen och skapa nya i sommar…

Följer en hel del personer som har sina bloggar här på WordPress. Varför jag följer personer är aty de ger mig ett mervärde, en fundering ur en nytt perspektiv. För mig är det ett sätt att hitta nya smultronställen, att följa världen i ett annat perspektiv än vad Facebook och Twitter gör.

Denna person hittar många gånger nya spännande infallsvinklar, som ger mig ett mervärde. Bohuslänsks skällsord är ett ämne jag tycker ger en inblick i en ”lokal” värld.

Vårt land är fantastiskt på många sätt. Vi var i kungliga huvudkommunen och vi hade lovat kompisens lille son att vi skulle köpa ”puttekulor” till honom. Vi gick runt i olika affärer för vi tänkte att där finns ett enormt urval. Men nej, vi säljer inte det, var den stående kommentaren. Vi var mycket besvikan över att barn inte leker med puttekulor där. Vi skojade om att Stockholm är nog bara asfalt och att man kan inte leka med denna tingest där.

Vi tog en fika och var deppade över att storstadens yngre individer inte kunde få leka ut sin barndom med denna underbara sak. Stackars stockholmsbarn, vilken tråkig barndom de måste ha.

Fikat var klart och vi förtsatte vår promenad. Ytterligare en affär och missmodiga klivade vi in och frågar eftet puttekulor. Vad är det säger expediten…. Va, tänkte vi och förklarade….

Jo men visst har vi stenkulor….
Vi fann det vi sökte och fick något att tänka på… Vem pratar rätt….

Här kommet lite bohuslänsks skällsord. Använder du dem på rätt sätt sä blir säkert någon glad och säger tack!

Mor har precis somnat i sängen, bror är på väg att försvinna samma väg. Själv sitter jag nu i köket och börjar känna en inre frid. Efter nästan två veckor av inre kaos, ett Déjà vu, så är jag nu redo att möta den vanliga vardagen igen, känns det som.

Jag har aldrig varit speciellt för att titta i backspegeln även om det finns minnen jag bevarar. Men min uppfattning är att vi lever här och nu. För mig är det viktigt att gårdagens händelser tas med genom dagen för att bli erfarenheter för att möta morgondagen.

För många år sedan när jag fick min panikångest, vilket berodde på en person som inte kunde hålla sitt humör i schack och fick sin frustration att gå ut över mig så ältade jag det om och om igen.

Detta upprepade sig dag efter dag, natt efter natt. Jag var fruktasvärt rädd när dagen började övergå i skymning för vad som skulle hända då. De små dammtussar som mot förmodan låg i något hörn blev monster som försökte slita mig i stycke. Den ångest jag kände då, var som en alien som bodde i min kropp och förgjorde mig inifrån.  Sakta, sakta åt den upp mig bit för bit. Jag kunde känna hur denna alien rörde sig min kropp. Den kröp där och titta på min insida, vad skall vi mumsa på idag. Var gör det mest skada om jag sätter mina pirayatänder i?

Jag har i dag lärt mig att leva med detta, jag har lärt mig att inte bli rädd för panikattacker även om de fortfarande är mycket otrevligt att få dem.

Nu när jag börjar slappna av efter pärsen med IVO:s papper så kommer det troligen att öka mina panikattacker. Men jag är beredd och kan leva med det, jag vet att det inte är farligt.

I dag åkte vi hela familjen inklusive vår gäst från Stockholm på en kombinerat geocachingtur och spatsertur.

Turen gick upp på vårt södra platåberg, Hunneberg.

En cache består av en behållare, som helst ska vara gömd på ett sådant sätt att en geocachare kan hitta den, medan en person som inte letar inte ska råka snubbla över den. Cacher är som regel inte nedgrävda. En cache kan vara av väldigt varierande storlek och vara gömd såväl mitt inne i storstäder som ute i naturen. När man väl hittat cachen gäller det bara att följa ett par stående regler. Skriva något i loggboken, lägga i något om man tar något, samt se till att lämna allt exakt som när man hittade det.

Var cacharna är gömda hittar du på ”vår” sajt där de läggs upp och på rätt plats.

Turen fortsatte sedan runt vårt vackra berg med många vackra utsikter

I Vänersborg valde vi att inmundiga en i ”kôrveboa” inköpt kebab med pommes…
Att Stockholmare är lite kônstia, vesste ja, men att de intar sin måltid på detta sätt, hade jag ingen aning om…
En normal svensk brukar torka sig lite om munnen med en servett men jag garanterar att munnen var nog det enda som INTE behövde torkas i samband med att stockholmaren intog sin måltid…

När vi var små så berättade far en historia för oss barn…

Här går vi på toaletten och kissar och bajsar…

Det rinner genom avloppet ut till bäcken…

Det följer bäcken ner till ån där de sedan förs vidare ut till Göta älv…

Bajset och kisset passerar Lilla Edet, Göta, Älvängen och Nödinge.

Sedan kommer det till Alelyckan utanför Göteborg där det tas in i reningsverket och görs till små, små, små bitar och går ut i vattensystemet och sedan dricker göteborgarna upp det…

Det är sådant som kallas kretslopp och återanvändning.

#

Hashtaggar (#) är en typ av tagg som används på bland annat mikrobloggen Twitter sedan 23 augusti 2007 efter ett förslag från Chris Messina. Ordet kommer från det engelska tecknet för (#) som är ”hash” och ordet ”tag” som betyder etikett. På svenska, sedan lång tid, även kallad staket, brädgård eller brädhög.

En hashtagg är ett sätt för den som twittrar eller skriver på Facebook ett sätt att kunna sätta etikett på sitt inlägg och koppla ihop det med andra som skriver om samma sak.

Man kan även använda hashtaggar för att lyfta upp en fråga på agendan, de kan användas i kommunikationssyfte och i marknadsföringssyfte.
Hashtaggar kan också användas i skämtsyfte, eller för att vara ironisk. Ett exempel på en sådan användning kan vara att lägga till #ilandsproblem efter att ha beskrivit hur man inte kan välja mellan sushi eller pizza till lunch.

I sökfältet på Twitter eller Facebook kan du till exempel skriva in #blogg100 och få upp det mesta som skrivs om blogg 100 och dina och andras inlägg hittas då lätt av deras sökmotor.

Skulle du göra ett inlägg om till exempel om något i tv-programmet uppdrag granskning som går på SVT så kan du taggat ditt inlägg med ”Bra reportaget på Uppdrag Granskning – #blogg100 #granskning”. Nu blir ditt inlägg sökbart för alla som är intresserade av både delarna.

Jag som bloggar en del om ej fungerande vård/omsorg använder gärna taggarna #omsorg och/eller #svvard. Blir det teknik så använder jag taggen #teknik.
Nu när Nils Horner blev mördad blev det snart populärt att använda #nilshorner.

Twitter rekommenderar att inte använda mer är tre taggar i inlägg, och låter du dina inlägg gå ut per automatik på sociala medier från din blogg så är det bra att lägga taggen i rubriken till ditt inlägg.

Så glöm inte tagga dina blogginlägg med #blogg100 och gärna ett par taggar till om ämnet