När känslor tar överhand #blogg100

Jag, mor och bror har haft en undebar dag!
Bror kliver upp varje vardag kl 4 för att ha sin heliga stund på morgonen i lugn och ro innan avfärd till jobbet.
På helgerna unnar jag verkligen honom att få sova lite längre, vilket ofta innebär framåt 12-tiden. Tycket han är värd det. En av det två lediga dagarna brukar vi då göra ett ryck med sådant som vi ligger efter med, medan vi den andra dagen ägnar oss åt samvaro med utflykt eller något annat kul.

I dag var det den andra dagen. Visserligen var solen framme och gjorde sitt bästa till att värma oss,  men samtidigt hade vi en motkraft i vinden som gjorde motsatt effekt. Vi hade en liten tanke på att besöka skandalarenan i grannkommunen. Men den var mer äv välbesökt enligt medier så då tänkta vi att shoppingcentret då har det lite glesare. Vår tanke visade sig stämma och vi fick gott om plats att vara inomhus och njuta av utsikt och insikt.

Vår middag inmundigades på den av medlemmarna ägda restaurangen som dagen till ära hade en exotisk thaigryta med ris.

Nöja att ha fått se fler väggar än vi har hemma, åkte vi sedan hemåt.

Väl hemma kände vi att våra sängar kände sig ensamma så vi beslöt oss för att ge dem lite värmande sällskap.

För mor är det viktigt att sprida måltiderna så det blev en sparrissoppa som kvällsmål. Då hör jag ett bekant fågelkvitter, ett twitter och ser Morgan Olofssons namn på skärmen. Det blev nägra hesa krax till honom innan hans namn fick mig att inom mig associera till Habanera, som jag var tvungen att koppla upp på youtube. Högerkanten på sajten fick mig att hitta nya vägar via Marlene Dietrich, Zarah Leander, Yvonne Normann och till slut var vi tillbaka på 60-talet med Lolita och Seemann. 

Mina tankar gick tillbaka till de tider hi bodde i Tyskland. Jag tänkte på Viktoria som bodde tvärs över gatan på Eiderstrasse. Viktoria var min flickvän då, fast vi bara var fyra år. Vi vinkade åt varandra på morgonen när vi gick ut till porten för att hämta in mjölkflaskora. Vi ungicks nästan varje dag.
Jag började tänka på Tante Goritska som bodde på övervåningen i värt hus. Alla dessa tankar fick mig att accosiera till olika låtar som letades upp på youtube. Jag kom ihåg hur jag promenerade med morfar från Eiderstrasse genom Rendsburg och dess centrum. Vi passerade bangården vid järnvägsstationen för att komma till mormor och morfars hem i Budelsdorf. Musiken letades upp hela tiden som passade tankarna.

Jag tänkte på doften som spred sig i köket när de malde sitt kaffe. Jag kände att det rann något från ögonvrån ner för kinden.
Tankar och känslor tog ut sin makt över mig. Tänk om jag kunde leva om mitt liv, vill jag leva om mitt liv och om, skulle jag göra något annorlunda?

Nej, jag vill inte leva om det… dessa tankar och minnen får jag vårda ömt. Många frågor dök upp i mitt huvud som jag gärna ville ha svar på men far är borta sedan några år och mors minne är inte det bästa längre. Mellanbrodern låg i sin barnvagn när vi promenerade över den vita bron i stadsparken och han lär knsppast minnas något. Och minstingen var inte ens påtänkt. Dessa frågor lär jag nog aldrig få svar på…

Men vad gör väl det. Trots allt är jag lycklig med min familj i dag. Jag kan plocka fram mina minnen när jag vill.
Jag hoppas dock innerligt att jag kan ta med en viss person, min mor och bror och leva på minnen och skapa nya i sommar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s