Min inre frid #blogg100

händer

Mor har precis somnat i sängen, bror är på väg att försvinna samma väg. Själv sitter jag nu i köket och börjar känna en inre frid. Efter nästan två veckor av inre kaos, ett Déjà vu, så är jag nu redo att möta den vanliga vardagen igen, känns det som.

Jag har aldrig varit speciellt för att titta i backspegeln även om det finns minnen jag bevarar. Men min uppfattning är att vi lever här och nu. För mig är det viktigt att gårdagens händelser tas med genom dagen för att bli erfarenheter för att möta morgondagen.

För många år sedan när jag fick min panikångest, vilket berodde på en person som inte kunde hålla sitt humör i schack och fick sin frustration att gå ut över mig så ältade jag det om och om igen.

Detta upprepade sig dag efter dag, natt efter natt. Jag var fruktasvärt rädd när dagen började övergå i skymning för vad som skulle hända då. De små dammtussar som mot förmodan låg i något hörn blev monster som försökte slita mig i stycke. Den ångest jag kände då, var som en alien som bodde i min kropp och förgjorde mig inifrån.  Sakta, sakta åt den upp mig bit för bit. Jag kunde känna hur denna alien rörde sig min kropp. Den kröp där och titta på min insida, vad skall vi mumsa på idag. Var gör det mest skada om jag sätter mina pirayatänder i?

Jag har i dag lärt mig att leva med detta, jag har lärt mig att inte bli rädd för panikattacker även om de fortfarande är mycket otrevligt att få dem.

Nu när jag börjar slappna av efter pärsen med IVO:s papper så kommer det troligen att öka mina panikattacker. Men jag är beredd och kan leva med det, jag vet att det inte är farligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s