Kategori: Teknik

Alkoholens faror

Den Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

spirits-295623_1920

Min lokalradio,P4 Väst pratar idag om alkoholens problem. Deras fråga lyder:
Idag pratar vi om alkohol och beroende i etern men vi undrar också över vilka erfarenheter du har av människor som kanske dricker för mycket? Dela med dig av dina tankar och erfarenheter.

Många tror nog att de som har problem med alkohol är de vi ser på stan och vi kallar A-lagare. De, vi kanske, väljer att byta sida på, på vägen för att slippa möta. Slipper vi möta dem, så finns inte problemet. Det finns så mycket mer i detta, en dold alkoholism som inte många ser, mer än de absolut närmaste.

Många är nog de som har alkoholproblem som vi aldrig ser. För de flesta finns det hopp att komma ur beroendet när de väl accepterat det och att vi andra kanske kan hjälpa till.
Det är många som har beroende som ännu inte många vet om, men vi måste veta att det är lätt att falla dit. Tänk på att acceptera ett nej, när du bjuder på något starkt.

Själv svarade jag så här på radion:

1940-talet. En nära släkting kommer hem från skolan i snön, precis i fel ögonblick när de fiskat upp hans mamma ur gårdsbrunnen som halkat på is och snö och trillat i och drunknat.

Dessa minnesbilder fick han kämpa med hela livet och då när det var som värst tog han till flaskan, för att döva smärtorna av det han såg. Han kämpade genom hela med detta, en han försökte också komma ifrån beroendet, både på egen hand.

Om han kämpade tillräckligt länge med att hålla sig ifrån spriten, så gick det över i psykoser i stället och han hamnade istället i ett tillstånd av nyktert dilerium. Till och från hamnade han på klinik, ibland för att han druckit för mycket, ibland för dessa psykoser.

En julaftons förmiddag ringde polisen oss och de hade fått rycka ut akut till honom och ta in honom på psyket.
Vad hade hänt. Han tyckte det var dags att tvätta sina kläder och hade lagd smutstvätten i en hög på parkettgolvet i vardagsrummet i lägenheten på 4:e våningen. Gått ner till ett källarförråd och lånat en högtryckstvätt, tagit upp den i lägenheten och kopplat in den i vattenkranen i köket och börjat tvätta sina kläder med den.
4 fuktskadade lägenheter och dessa personer fick fira julen på i ett hotellrum, medan han var inlåst på psyket. Även vi fick fira delar av julen där, för att utröna vad som hänt.
Inte en droppe alkohol i blodet, men något hade gått fel i tankebanorna i huvudet.

Kan berätta längre om hans liv, en känner att poängen är sagd. Anklaga inte den so inte kan kontrollera sitt drickande, vi vet inget om orsaken, vi vet inget vad so händer i hjärnan, anledningen och när.

Vi måste alla ta vårt ansvar för att motverka dessa problem som alkoholen ger. Då på 40-talet var inte vi lika upplysta om skadeverkningar och vad det kunde innebära. Inte heller var sjukvården lika bra att ta hand om det. Ta tag i problemet så fort som möjligt, både som individ som själv drabbats och som anhörig/vän till den drabbade.

Vänersnö

Den Av villacaliforniai Teknik8 kommentarer

20161107_090725

I dag hade jag planer på att besöka vårt shoppingcentra för lite ärenden. Tänkte att det är bra om jag sticker tidigt så 08,30 började jag promenera till bussen. Strålande sol, minus fyra grader lite puder på backen sedan gårdagen. Bättre dag för 3 kilometers promenad till bussen kunde jag inte tänka mig. Jag njöt verkligen i den friska luften och se den lilla snön som låg lite varstans skicka små blänk till mig. Landskapet såg ut som en tavla, målad med varm hand av en känd konstnär. Halvvägs till busshållplatsen började molnen norrifrån, från Vänern strömma in och några snöflingor kom sakta farandes.

På busshållplatsen såg jag att jag var väldigt tidig och beslöt mig för att vandra ytterligare ett par hållplatser för att jag och vovven skulle slippa stå still och frysa.

20161107_134840

Ja inte blev vädret bättre utan snön börjar vräka ner från norr medan solen strålade med full kraft från andra hållet. Ett mäktigt snöfall i strålande sol. Ja vilken bild man såg. Fortfarande tidig och beslöt mig för att gå in i församlingshemmet och värma med medan vovven var kvar ute. I församlingshemmet tyckte de synd om vovven så han fick komma in. Fick mig en kopp kaffe i väntan på bussen. Ser bussen genom snöfallet komma för att åka en kilometer och vända för att sedan komma tillbaka. Snön vräkte ner, men det var inte mycket på marken än. Bussen kommer och jag gör mig redo för att kliva på när chauffören säger till mig och de övriga, ”All busstrafik i Trollhättan och Vänersborg är inställd från och med nu. Denna buss går bara till centrum och sedan vidare till garaget och ställs också in pga snö och halka.

Bestämde mig för att inte åka med utan knallade tillbaka till församlingshemmet där jag och vovven blev inbjudna på sittgympa. Gymnastik och sedan en suverän frukost medhärliga vänner och personer, alternativet kunde inte bli bättre.

20161107_135452

Sedan var det bara att promenera hem i dryga 2 decimeter snö på oplogade vägar.
På en halvtimma förvandlades en strålande fin dag till snökaos och vänersnö, som vi kallar snökanonen här. På västtrafiks Facebookssida där de informerade att bussarna blev inställda, sågades de vid fotknölarna. Kunde inte låta bli att kommentera.

Måste väl vara bättre att inte komma iväg eller inte kunna komma hem än att sitta i en buss som sitter fast i snön, kanske står i diket och snabbt blir utkyld.

För många år sedan när jag själv körde buss så fick jag promenera 3 km i snöstorm till bilen som jag hade parkerat där jag var någorlunda säker att det var plogat för att köra till jobbet. Jag fick be passagerarna att sätta sig över bakhjulen i bussen för att kunna få fäste och kunna starta och stoppa vid hållplatser.

Min granne åkte med en buss som sakta kanade ner i diket på en väg och stod så att den kunde välta vilket ögonblick som helst. I väntan på bärgare och att de säkrat bussen, fick de inte röra sig inte ens ta fram mobilen för att meddela anhöriga vad som hänt, då risken var överhängande att bussen skulle välta.

I dag är jag otroligt glad över att någon vågar ta beslut att stoppa trafiken tills vägar blir farbara igen.

I dag har jag promenerat 3 km till hållplatsen för att få besked att bussarna var inställda och sedan lika långt hem.

Jag fick en mycket trevlig och oplanerad sammankomst istället, så varför skall jag hänga läpp? Nej, nya tag i morgon.

Det finaste jag vet…

Den Av villacaliforniai Teknik, Vardag3 kommentarer

wp-1478456132079.jpg

Detta smycke hänger återigen runt min hals. Efter mycket om och men så har jag det åter i min ägo och det hänger nära mitt hjärta. Om man tittar på smycket så ser man att det är en droppe och i den speglar sig ett kors.

Smycket är symbolen för SKUT, Svenska kyrkan i utlandet.
Ibland behöver vi också utomlands en plats där vi känner oss hemma och kan tala svenska. Svenska kyrkan i utlandet är mötesplatser där man kan lära känna nya vänner och uppleva gemenskap och trygghet men också, inte minst viktigt, dela sorg och få stöd i svåra stunder. 

Svenska kyrkan vill vara en folkkyrka, som tar ansvar för medlemmar och andra som vistas i våra församlingar. Det ansvaret sträcker sig längre än Sveriges eller EU:s gränser.

Far som var sjöman och under några år tjänstgjorde på Kungsholm och Gripsholm var kyrkan ”over there” platsen för att hitta vänner,en stunds avkoppling med vänner och lära känna nya vänner. Kyrkan var oerhört viktig för svenska sjömän, som numera kanske är flygmän.

Men det är ju två symboler.
Droppen, som betyder vatten, hav och korset som betyder tro. Mellan två av de finaste personerna jag vet skilde ett hav, men de hade en tro, och de korsade flera gånger havet för att mötas. Medan kärleken spirade mellan dem så fick de ta ett beslut om på vilken sida havet de ville bo, Sverige eller Tyskland. Det blev Sverige och de tog sig gemensamt över havet för att sätta bo. Drygt ett år efter giftermålet kom jag till världen. För mig blev också havet en symbol för vänskap, då in svenska del av släkte bodde i Sverige och min tyska del i Tyskland. Varje gång blev det för mig att korsa havet för att hålla kontakt. Det är många droppar i havet men alla lika viktiga för hålla jämn nivå, som ibland piskas upp av stormar. Men stormar mojnar alltid och sjösjukan klingar av.

Fortfarande behöver jag korsa havet för att hålla kontakten med mins släktingar. Tron kan försätta berg och låta oss korsa havet, och tron är viktig för mig. Jag har en tro att jag åter skall få se min släkt på andra sidan och jag har en tro uppåt som kommer att hjälpa mig att så sker. Så tack mor och far för er tro och att den kärlek ni trodde på var det som skapade mig.

Vad är rätt och vad är fel?

Den Av villacaliforniai Teknik, Vardag3 kommentarer

b2294_1intmc3b6jligenfrc3b6lsningsarmc3a9nshotellstockholmvykort
Ja, jag har bott på Grand hotel i Stockholm och det under 80-talet. Då fanns inget Facebook och jag kunde inte ge mitt omdöme då, så jag har gjort det nu istället.

De gånger vi bodde på Grand hotel och liknande stjärnmärkta hotell var det inte vi som betalade utan det var andra. De gånger vi själv betalade, bodde vi på Frälsningsarmens hotell på Drottninggatan. Bilen parkerade vi under Åhlens city där den var inlåst under natten och också gratis parkering under de timmarna.

Under senaste vårvintern hade jag planer att åka till Stockholm några dagar och kollade in hur det såg ut på mitt ”nya” Stockholmshotell. När jag kollade in det på fejjan fick jag en chock, då deras betyg hade sjunkit kraftigt och varning efter varning om att bo på hotellet kom fram i omdömena och hur otrevligt det var där. När jag sedan kollade bokningssajter, så var det samma omdömen.

De hade hyrt ut delar av hotellet till något som inte föll i smaken hos en del av allmänheten. Detta skapade en hatstorm mot hotellet.
Personalen mådde dåligt i den situation, precis samma sak som jag läser om på Grand Hotel.

Vem hade hyrt då?
Delar av hotellet hade hyrt ut till kommunen respektive migrationsverket för att ge de som kom i flyktingkrisen spår, tak över huvudet när de kom till Sverige.

Vem bedömer vilket som är rätt eller fel, vem bestämmer vilka som skall få vistas där. Är den ena hatstormen okey medan en annan hatstorm inte är det, och vem bestämmer i så fall.

Jag hoppas ni kan ge mig svar på frågan…

Att bygga upp förtroende

Den Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

20161028_163816

Under de tio år jag körde buss här i stan lärde jag mig något jag tycker var viktigt i mitt liv. Det handlar om att bygga upp förtroende mellan mig och passagerarna. När jag blev arg blev mina bruna ögon kolsvarta och jag kunde verkligen bli arg, och visst hände det. När man jobbade som bussis var man ju också en sorts ”socialarbetare” och passagerarna skulle ju känna trygghet att åka med mig, inte bara genom att framföra fordonet säker utan att att det också kännas trygg för övriga passagerare.

Jag bytte gärna till mig de jobbiga linjerna då jag trivdes där men också att jag hade fått bra kontakt med ungdomarna som bodde i dessa områden bussen passerade. Fredag och lördag när många ungdomar ville ut på stan, ibland tvingade av föräldrar som skulle ha intima aktiviteter hemma mm, så fick de ge sig iväg. Ungdomarna var husvilla men ville också bli accepterade och känna sig sedda. Ganska snart lärde jag mig att inte förbjuda utan att påbjuda vissa saker. Många hade förfestat och var på jättegott humör och det skulle hållas på rätt nivå genom att i lämplig dos fylla på med flytande glädje.

Att dricka och äta på bussen var förbjudet men många ville testa mina gränser och körde på med full sula. Men jag förbjöd dem inte, utan vi kom snart överens att så länge det sköter detta snyggt och visar hänsyn till om det kommer fler passagerare och då lite äldre, då skall flaskor bort och det skall vara städat. Detta gick hem hos dem och jag var accepterad. Behövde sällan säga eller agera för de visste att jag accepterade dem och de var rädda om mig och de förtroendet de fick. Så de som kände mig, höll ordning på de som inte kände mig. Behövde mycket sällan säga något, utan de höll ordning på varandra.

Det finaste betyget jag fick i detta hänseende var när tre, fyra killar kommer fram till mig när vi stannade i centrum. De frågade mig om vi bussisar hade något rum här på torget. Visst hade vi det där, vi kunde gå på toa och få en kopp kaffe. Följdfrågan från dem var om vi hade städutrustning där. Jag undrade om deras märkliga fråga och bad dem förklara. En i gänget hade varit för överförfriskad och kräkts i bussen och de ville göra rätt för sig och städa upp efter sig, så att inte jag eller någon annan fick skit för detta. Jag fixade till det genom att begära bussbyte pga nerskräpning. De slapp städa och jag blev ännu mera accepterad.

Det som var det jobbigaste med dessa kvällar med mycket ungdomar i drift, var när man kom hem efter jobbet. Man kunde vara helt tom i huvudet efter att ha kört fyra timmar med ungdomar som suttit och sjungit ”en busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör”. Men det var nästan aldrig bråk, inga burkar eller flaskor som rullade på golvet nr man tog sina svängar i kurvorna eller annan nerskräpning. Många äldre var också glada när jag körde turerna på kvällarna, då de också kände sig trygga för det var så lugnt på bussen när jag körde.

Minns en kväll när jag körde nattbuss och en man tände en cigarett i bussen. Jag bad honom släcka cigaretten omedelbart vilket han gjorde genom att slänga den på golvet och trampa på den. Men jag hann inte mer innan han satt med en ny cigarett i munnen. Jag klivade upp och tog cigaretten ur munnen på honom och sade några sanningen ord. Blev ett jubel bland de skötsamma ungdomarna. Strax därefter åkte tredje cigaretten upp. Då åkte mannen ut och fick ta taxi hem. Jublet visste inga gränser!

Några dagar senare kom en av ungdomarna som stod på min sida och tackade för att jag slängt ut hans pappa, för det var en minnesbeta han behövde få, enligt sonen.

Nu när jag blivit trygghetsvandrare så skall jag ta med denna erfarenhet att bygga upp förtroende med ungdomarna på orten. För möter man dem med respekt, så får man respekt tillbaka.

Redo för uppdrag

Den Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

20161028_163816

I går kväll gjorde jag och Nussä samhällstjänst genom att trygghetsvandra på stan denna lönehelg. Finns ju inte som hindrar att vi byter ut vår skogspromenad mot stadsvandring vid tillfälle och denna mörka årstid så får man ibland ta elljusspåret då dagsljuset inte alltid räcker till. Det bästa med centrum är ju att det är elljusspår överallt. Och för Nussä är detta rena rama julafton med så många nya spännande dofter som måste undersökas och ibland även helt nya bekantskaper som man verkligen kommer överens med.

För mig som inte tidigare vandrat med just denna grupp så kände jag det viktigt att vi gick nya och gamla, så jag fick lära mig denna gruppens arbete. Jag och Ove som vandrade tillsammans visade sig snart ha många gemensamma beröringspunkter, både från barndom, ungdom och vuxna. Samtidigt som vi vandrade på stadens gator och höll våra sinnen öppna mot omvärlden just nu, så kunde vi också diskutera hur vi upplevde världen då och nu, och vilka skillnader och likheter som vi upplevt.

Vi kommer fram till perioden då jag jobbade som busschaffis i staden och hur jag fick med mig ungdomarna på min sida och fick ett underbart samarbete med dem, så jag hade ju sällan problem med ordningsstörande eller annat, då de som kände mig oftast hjälpte mig med att hålla ordning på sina kompisar. Detta gjorde att gammal som ung kände sig trygga att åka de turer jag körde och mina kollegor som kände obehag just för de ”tuffa” linjerna, bytte gärna med mig. Ett av de starkaste minnen jag hade var när någon överförfriskad hade kastat upp maginnehållet bak i bussen och kompisarna kom och bad om hinkar, trasor och vatten för att kunna städa upp efter honom, för att inte jag skulle få skit för detta. Detta löste vi på ett jättebra sätt gemensamt genom att jag kunde få en ny ren buss istället. Så den som klagade på ungdomen vet inte så mycket.

Men ett annat problem, som numera verkar vara borta var de ensamstående föräldrar som skulle ha träff med partners på fredag och lördag. Naturligtvis ville de inte bli störda av sina yngre tonåringar som då fick en eller två flaskor vin och sedan besked att springa på stan medan föräldern hade det varm i sängen. I den åldern kom de inte in någonstans och det enda som kunde värma var det de hade i flaskan om de inte följde med någon mer eller mindre okänd hem. Där visste man ju inte vad som kunde hända. Är glad att det problemet mer eller mindre försvunnit både enligt min kompis men även ordningsmaktens representanter.

Dock finns ett annat problem kvar, och det är de överförfriskade av det kvinnliga könet. Varför det fortfarande är mer tjejer som sitter på olämpliga ställen och spyr, har jag ingen förklaring på, men dessa tjejer är ju väldigt utsatta i sin situation, där de kan utnyttjas av killar. Där gör vi en stor insats genom att hjälpa dem, få tag i någon som kan hjälpa dem hem i trygghet så inget händer. Och får vi inte tag i någon anhörig eller vän som vi anser vi kan lita på, så är det i sista ändan polisen och deras fylleceller. Fylleceller är väl inte det bästa stället, men ett eventuellt annat alternativ känns ännu värre.

Nussäs roll då?
Han är en flirtare av stora mått och får de flesta att smälta när de ser honom. Han är till stor hjälp till att skapa kontakter med folk, gammal som unga, man som kvinna, nykter som onykter. Så jag och min vovve, vi är ett härligt team tillsammans.

Spåra vovven

Den Av villacaliforniai Teknik2 kommentarer

3573391773

För några veckor sedan hände det som inte får hända. Vovven försvann en natt. Jag hade gått upp för att åka till jobbet och som vanligt och vovven skulle ut och rasta, och jag släppte ut honom som vanligt. Men när jag skulle släppa in honom kom han inte. Jag ropade men ingen vovve.

När ha var en liten valp var ha en utbrytarkonung och tog sig ut ut bilen på alla sätt, till och med genom takluckan om det inte gick på annat sätt. Vet inte hu många gånger jag hämtade honom på polisstationen under valptiden. Numera är han större och klokare och ligger snällt kvar i bilen vid de tillfällen och jag känner mig trygg.

screenshot_20161023-183026Denna natt var det höglöp hos en tik i grannskapet och jag vet att han gärna ville dit, men han gick aldrig ensam. Han ville alltid ha mig med och så gick vi dit så han fick stilla sin nyfikenhet. Men nu gjorde han inte det utan tog sig en egen promenad. Tog bilen dit i natten men hittade honom inte och var orolig att något hänt.

Strax innan jag skulle ge mig iväg till jobbet, så kom han hem.

Jag fick nu tag i en GPS-tracker, GPS-spårare som jag numera har på vovven. GPS:en är duktig på att rapportera när vovven hamnar utan för sitt geofense. och jag kan följa honom både via app eller en sida på datorn. Mobilen gör mig också uppmärksam när han passerar gränsen och jag vet att han är utanför tillåtet område. GPS:en rapporterar via flera olika mobilnät och jag måste ha abonnemang hos tillverkaren som kostar några 10:or i månaden. Den rapporterar med ojämna mellanrum beroende på hur vovven rör sig, men behöver jag leta efter honom går jag över till live-läge och ser nästan i realtid var vovven befinner sig. Efter ett antal minuter får den sedan över i normalläge igen, för att spara batteri. Detta gör att laddningen räcker i flera dagar. Skulle jag inte hittat vovven inom tiden så är det bara att starta nytt livläge.

tractiveMed jämna mellanrum blinkar även lampan på trackern så jag ser var han befinner sig i mörkret och skulle jag behöva söka upp honom, så kan jag direkt i appen tända lampan till fast sken, och i nödfall även skicka signal som ger i från sig ljud, även om det vore bra om det hördes lite bättre.

Än har jag inte behövt använda den i skarpt läge, men det ger mig bra information ändå, när vi rör oss i naturen och han är lös, vilket han oftast är.

Sveriges prylsajt M3 inom IDG-gruppen rekommenderar den och ger den näst högsta betyg i deras test av flera olika modeller av spårare.

Och jag känner mig mycket nöjd och trygg.

Mer info hittar du på Tractives hemsida

Den goda värmen

Den Av villacaliforniai Teknik4 kommentarer

1

I år skall jag inte frysa, har jag bestämt mig för.
När jag fick de första lyckopillren i början på 90-talet, så blev min kropp heltokig.
Att gå med bar överkropp vid vindstilla och noll eller ett par minusgrader kändes normalt. när det sjönk under minus fem grader och var lite snöstorm åkte jackan eventuellt på, men knäpptes inte. För att knäppas behövdes det värre saker.
Största problemet var att jag kände mig tvingat att klä på mig för att andra inte skulle frysa, för jag såg hur andra människor drog åt sina kläder när jag gick i kortärmat på stan i minusgrader.

Sedan några år har jag andra lyckopiller, en en ny era i mitt liv kom när jag fick blodtryckssänkade mediciner. Då började jag frysa om mina fingrar och händer redan när det var plusgrader, trots att jag hade vantar på mig.

2I å har jag bestämt mig för att inte frysa. Jag har skaffat handskar med centralvärme. För femhundra kronor har jag köpt dessa handskar med uppladdningsbara batterier.

Efter fem timmars laddning är de klara att värma mina händer i ca fyra timmar. Vilken lyx att slippa ha fingergymnastik i fickorna för att får upp värmen i fingrarna eller ännu värre, tvingas stoppa handen i munnen för att det inte skall göra ont. Nej, jag bränner mig inte, utan de ger en skön känsla i hela handen och räddar min dag utomhus. Lyx, jag för en del,men för mig känns det avgörande för att kunna vara ute, med de besvär jag har. Det viktigaste jag känner är att jag inte får vänta med att ta på dem tills behov uppstår, utan att använda dem hela tiden för att hålla värmen. en det funkar bra och skall jag vara ute mer än fyra timmar, så kan jag emellanåt stänga av dem, för att spara på batteriet. Det viktigaste är att mina händer inte blir för kalla.

Jag köpte mina på Kjell & co och de har även en film som visar hur det fungerar:

 

Manifestation för tolerans

Den Av villacaliforniai Teknik, VardagLämna en kommentar

DSC_0171

På lördag är det ett år sedan som Anton Lundin Pettersson gick in på en skola här i Trollhättan och tog livet av tre personer. Än en gång kom våldet så väldigt nära inpå kroppen och man hade svårt att ta åt sig vad som egentligen hade hänt.

Jag Twittrade ut att jag måste hämta bror på jobbet, då han säkert är chockad och behöver någon att prata med. Mottagaren av meddelandet var ju våra vänner som kände oss och som visste att han jobbade i grannstaden Uddevalla. Hade ingen tanke på att den Tweeten så fullständigt skulle ändra min dag, och de närmaste dagarna. Helt plötsligt mitt i detta virrvarr så var jag en korrespondent för flera olika media i världen. Helt plötsligt var jag korrespondent för BBC i London, en TV-kanal i Australien och en tidning i USA. Jag fotade, skickade upp dem i mapp på mitt Googlekonto som de fick tillgång till och mina bilder spreds över världen. Fick ordnat fram intervjuoffer som kunde de kunde prata med och ge ögonblicksbilder av vad som hände. Hur mycket pengar jag tjänade den dagen, vet jag inte, men jag bad dem ge pengar till organisationer just som arbetade mot intolerans och främlingsfientlighet. Men jag tror jag gjorde ett bra jobb för att informera världen.

Nu har ett år gått sedan händelse och kommunen skall ordnar nu en manifestation mot intolerans. Denna gång kommer jag att arbeta lokalt och frivilligt som trygghetsvandrare.


Peter Asp och Gigi Cederholm höll i mötet där vi gick igenom vad som skulle ske och vad vi skall göra som trygghetsvandrare.

Så mellan 18,00 och 20,00 på lördagen blir det facketåg fram till skolan och vi hoppas på bred uppslutning och att den värme och kärlek som fanns förra året kommer att upprepas. Förra året drogs allt detta igång av några privatpersoner även om organisationer kom in och hjälpte till, i år är det kommunen som arrangerar. Det har även köpt in ett stort antal facklor så nu slipper vi åka runt till butiker själva och leta efter dem.

PROGRAM LÖRDAG 22 OKTOBER
18.00: Avgång fackeltåg från Lextorpsskyrkan.

18.30: Start program scenen Kronan (Peter Asp konferencier)

– Paul Åkerlund hälsar välkommen, håller inledande tal och tyst minut
– Jenny Andersson sjunger
– Gustav Fridolin håller tal
– Presentation av nyplanterade träd – därefter tal Djeno Mahic
– Jenny Andersson sjunger
– Presentation av vernissage Kronan (flaggor och teckningar)
– Dikt och tal från familjer till de drabbade
– Leith Eskandar framför tre låtar från nya skivan Ängel
– SLUT (troligen runt 20.00)

Kronan: Utställning flaggspel från de kommunala skolorna i Trollhättan under temat tolerans, mångfald och inkludering. Utställning av teckningar från eleverna på Kronan under samma tema.
Öppet lördag: 14.00–20.00. Söndag: 12.00–17.00.

Trygghetsvandrare finns på plats. Hjälper till med facklor samt med själva tåget och ordningen vid anländandet till Kronan.

Är du i närheten så ställ upp i manifestationen som visar att staden står enad – för tolerans, för människors lika värde och mot rasism.

 

Fördomar och fientlighet

Den Av villacaliforniai Främlingsfientlighet, TeknikLämna en kommentar

hc3a4nder2

Tänk om vi kunde förstå att dessa alltid funnits där, dolda i andra partier. Dessa personer som jag kallar främlingsfientliga. Andra väljer andra ord, men detta är det jag föredrar.
Söndagen den 9:e oktober 2016 var en debattartikel införd i Expressen skriven av Hédi Fried, Författare och psykolog som 1945 befriades från koncentrationslägret i Bergen-Belsen. Titeln löd: Bilden av déjà vu är svår att vifta bort. Jag är glad att Hédi Fried fortfarande vill och vågar ge sig in i debatten, då denna form av ögonvittnesskildringar är viktiga.

Jag föddes i början på 1960 och min far var svensk medborgare och mor var tysk medborgare. Mor kom till Sverige av kärleken till en man, som hon ville dela sitt liv med, få barn med och få vara lycklig. Tyskland led fortfarande av sviterna efter kriget och mor och far tänkta att deras barn kommer att få det bäst att växa upp i Sverige, och det är jag tacksam för.

När jag nu följer debatterna bland mina vänner på Twitter och Facebook, så blir jag mörkrädd. Många tror att detta med främlingsfientlighet är något nytt, det syns inte minst på hur de uttalar sig om detta. Jag förstår till viss del att alla inte har hela bilden klar och inte heller kan sin historia, men många av dessa inlägg ger en helt felaktig bild av dagen samhälle.

Malena Ernman delade ovanstående inlägg och jag kunde inte låta bli kommentera med mina upplevelser från min barndom och vidare.

Den 4 november 1958, två år innan jag föddes kröp de fram ur sina hålor. De hade stormöte i vår ladugård i ett försök att förhindra äktenskapet mellan mor och far. Detta var mina föräldrars dag då de skulle gifta sig. De försökte förhindra äktenskapet mellan ett ”nazisvin” och en ”landsförrädare”.
Men 1960 föddes jag som bevis på att deras äktenskap höll.
1963 föddes nästa bevis och 1967 kom tredje beviset.
Men, det tredje beviset drabbades av sjukdom och medicinerna gav en sjukdom, en sjukdom som motståndarna hävdade berodde på det oheliga äktenskapet.

Medicinerna gav honom obotliga hjärnskador, ännu ett bevis på det oheliga äktenskapet. Hela familjen kämpade för tredje bevisets överlevnad och i början på sjuttiotalet började han återhämta sig. Mor och far och vi övriga var slutkörda efter kampen för bror, för kampen mot dessa hatare som spred lögner. Nu kom nästa bevis för dem, mor var krigsskadad då hon hamnade på psyket.

De som 1958 hade haft möte i ladugården hade möte med mig och mellanbrodern. De förklarade för oss att ”nazisvinet”, vår mor, var krigsskadad och aldrig mer kommer bli bra.
Jag var 14 och mellanbrodern 11, en känslig ålder.
Fadern till de som drev kampanjen mot oss, tog avstånd från sina egna barn och ställde sig på vår sida och de försvann ut ur våra liv, men några artighetsvisiter under de sista åren. Den näst sista kontakten jag hade med den drivande bakom hatkampanjen mot oss, mot familjen, sade jag till personen, när du dör ska jag pinka på din gravsten.

Personen är borta sedan 10 år, och jag har besökt gravplatsen en gång, med en blomma med kort, ”Jag skall inte…”

Den enda skillnaden mot i dag är att dessa har varit gömda i andra partier men nu har de krupit fram och bildat eget parti, men jag har alltid sett dem.

Ovanstående text skulle kunna bli mycket, mycket längre.
Redan innan jag fyllt tonåring ställde jag mig upp och protesterade mot dessa personer som vill slänga ut folk från Sverige, för att det var för många invandrare. De som hatade tyskar, för vad de gjort under kriget. Ja de skulle bära ett kollektivt ansvar.
Jag kommer aldrig att vänja mig med nazism, kommunism, rasism och främlingsfientlighet, men jag är van med att hatet fanns och finns fortfarande.

Anna-Lena Lodenius (Journalist och författare, specialiserad på politisk extremism, migration, migrantarbetares rättigheter, mänskliga rättigheter etc.) skriver 22 december 2013 i i sin blogg: Krigsretorik från både höger och vänster
Läser gårdagens kvällstidningar och fastnar i en betraktelse av Åsa Linderborg på Aftonbladet Kultur: ”Nynassarna bor mitt bland oss. Det känns som vi står vid randen av ett permanent krigstillstånd.” Det är ju precis samma retorik som nazisterna använder. De säger också att tillståndet i landet är så allvarlig att endast våldet är vägen. Även om det finns ett lamt avståndstagande från den autonoma vänstern i texten sägs det i nästa mening att vänstern var de enda som skyddade demonstranterna i Kärrtorp.

Det har inte blivit mer våld utan tvärtom mindre de senaste åren. Svenska motståndsrörelsen tappar medlemmar till Svenskarnas parti och måste profilera sig och skapa uppmärksamhet. Det har de lyckats utmärkt med, och det torde vara nöjda. Aktivitetsnivån har gått upp på senare  tid, förmodligen av samma anledning. Låt oss inte tappa huvudet. Nazism är fruktansvärt, Kärrtorp har rätt som protesterar.

Gång på gång går vi på denna beskrivning av verkligheten utan att kolla fakta.

Den 23 oktober 2015, för nästan exakt ett år sedan hände det något här i vår stad. Anna-Lena fortsätter sin berättelse i ett inlägg: Att det var hatbrott i Trollhättan betyder inte att nazismen växer
Nu kommer många att säga att polisen måste ta allvarligare på rasistiska och högerextremistiska brott. Men det skulle jag nog säga att polisen redan gör, överlag. Allt kunde förstås alltid vara bättre, men det rör sig knappast om en stor expanderande miljö. En viss reservation får väl göras för att vi ännu inte vet vilka motiv som ligger bakom den senaste tidens attacker på planerade flyktingboenden, det är inte ens säkert att det rör sig om hatbrott. Men bilden är inte att problemet med högerextremism växer, snarare är det ganska konstant, och det har det varit i decennier.

Går vi tillbaka till Anna-Lenas första inlägg: Nynassarna bor mitt bland oss. Sedan vidare till det senaste: Men bilden är inte att problemet med högerextremism växer, snarare är det ganska konstant, och det har det varit i decennier.

Jag har levt drygt fem decennier, och med en familjekonstellation som inte var så vanlig på 60-talet, så florerade det en massa fördomar om familjen, fördomar som blivit hat mot oss. Nassarna bor mitt bland oss, ja, jag har sett dem, de har funnits i släkten och bland vänner, då som nu. Vad är skillnaden. Visst har de ökat och minskat sina aktiviteter under perioder för att göra sig synliga, och säkert skrämmer de många med sina aktiviteter på de sociala medierna, men vi eggar också upp varandra med att sprida dessa fördomar att det är något nytt.

Detta är en navelskådares syn på saken.