Helgen som var, var det årets turisthöjdpunkt i Trollhättan. Ja det var Fallens dagar, som är en turistmagnet för många från när och fjärren. Jag jobbade lördagen, men vi hade en stund på oss under fredag eftermiddag för att gå runt i staden och sluss/fallområdet för att se vad som hände. Skulle egentligen gått som trygghetsvandrare men iom brors sjukdom avstod jag detta och ägnade mig åt honom istället. På fredagen var det rätt så lungt jämfört med hur det brukar vara, och jag hade inget emot det, då det gick att komma fram i trängseln. Det gillade jag… Vi fick se kraftprovet, och målgången. Kraftprovet är inledningen på Fallens dagar och är en löpartävling för elit och vardagsmotionären. Banan är drygt 11 km och går från fallområdet till Strömslund för att sedan gå på småstigar ner till kraftverket och sedan vidare till slussområdet innan man återkommer till fallområdet. En härlig stämning bland publiken som klappade händer för var och en som kom närmare målgången. En del sprang medan andra promenerade i lugn takt.

Vi tog oss till Trollhättans kyrka för vätskekontroll med bulle och kaka 😉

Där träffade vi mycket känt folk och fick prata med alla kända och okända och även Nussä var nöjd, för det är så många små och stora som vill prata med honom. Det gillar han, och särkilt att bli klappad och kliad under hakan. Fundera varför ingen vill klappa klia mig… 😉

Åter in till centrala staden för att kolla in knallemarknade och öltälten. Även där blev det prat med flera personer. Trygghetsvandrare, poliser och kyrkan hjälptes åt att ge trygghet i folkvimlet. Härligt!

Snart blev det hemfärd för att jag skulle jobba sista natten innan semsetern.

Lördagen blev det buss upp till staden för att jag skulle kunna få mig lite öl jag också. Oftast får jag se på när bor svingar bägaren samtidigt som jag smuttar på min damcykel. Nu var det full rulle på stan, och trängseln var stor. Blev kort lina på Nussä, få vi inte fällde krokben på för många turister. Pratade med alla härliga politiker som har hjälpt mig under åren med mor och att ta striden. Tittade på mininöjesfältet, åt vildsvinskebab (mums) och det blev mjukglass och inte minst Bolinsglass med hemmahamnen här i stan. En efterföljare till Trollhätteglass.

Provade stämningen i öltälten med att dricka en stor stark. Inte ofta jag kan göra det här, men nu hade jag chansen. Ner till fallområdet och pratade med Marcus på sommarlyckan. Kommer ett inlägg om det lite senare. Lyckliga barn ger lyckliga föräldrar och det behöver inte kosta pengar, lyckan kan vara gratis. Vi tittade på fallen, inte ofta man gör det under dessa dagar och trängs med turisterna, när man kan se det under hela sommaren utan att trängas. Pratade med vänner inom FRO, som hjälper till med säkerheten vid fallpåsläppen och så vidare. Så mycket frivilliga krafter som förgyller hela evenemanget. Trollhätteborna är ett hjälpsamt folk, och det värmer. Ytterligare en öl, innan vi gick vidare till torget och lyssnade på uppträdanden. På torget är det de stora artisterna som har sina uppträdanden men i Cirkus cirkus det är där man hittar aha-upplevelserna och de små artister som kan vara mycket mer intressanta. Där finns också ett annat hjärta och samhörighet mellan artister och publik. Ytterligare en öl i ett tält innan vi beställde färdtjänst hem…

Vi var inte ensamma om att vilja ha en bil, så vi hann med ytterligare en öl i ett annat tält på väg till torget och den väntande bilen, som vi fick vänta på…

Söndagen gick i musikens tecken med gudstjänt i en av våra kyrkor. Jag och vovven gick 7,5 kilometer för att vara med på den. Hemåt igen för att njuta av en stund på sängen innan det blev kyrka nummer två och en fantastisk spelning mellan kantorn och en fenumenal trumpetspelar. Tanken först var en annan kyrka där en stor svensk artist skulle sjunga. Men en för mig okänd norsk trumpetare och en församlingskantor bjöd på en musikalisk upplevelse. Så varför gå över ån efter vatten, när vattnet kommer hit. Är så glad att vi åkte dit istället, så vi fick uppleva detta. Kommer i bloggen om några dagar. Därefter blev det kyrka nummer tre med klassisk musik på gitarr. Det också en upplevelser utöver det vanliga. När inte kyrkorna kan enas om att ha evenemang olika dagar, så är det gott att de inte samordnar sig med tiden, så man hinner byta kyrka emellan.

Dagen avslutades med ett gemensamt glas vin på altan och prat om vad vi upplevt under helgen. Nöjda somnade vi med leende på läpparna och varma hjärtan. Underbart start på semestern.

Ja nu känns det som solen har gått upp igen. Tre veckors väntan blev tillslut sju stycken och det kämms nu som man börja komma ikapp. Ja, det var inte lätt att hålla brors humör uppe, för naturligtvis var han orolig med det misstänkta märket på armen som togs bort. Även om man ville tro att det inte hade spritt sig utan man upptäckte det i tid, så fanns ju hela tiden en oro för vad det kunde vara. Bror har varit mer orolig under tiden som vi fick vänta, och han blev mer orolig för mig, och frågade hur det stod till, något han bara gör när söker mer kontakt än vanligt. Visst, vi har inte suttit still under dessa veckor utan varitaktiva som vanligt, och det var behövligt både för mig och för honom.

Både hos honom och hos mig har det nu börjat släppa. Trötter, är bara förnamet, och det märker jag inte minst på bror. Ja, han har mycket känslor som nu måste ut, och det på det sättet som fungerar bäst för honom. I morgon jobbar jag sista dagen innan semestern, och det skall bli skönt, ja verkligen skönt. Nu skall väckarklockans avstängningsknapp få damma igen, med förhoppning att den fastnar i avstängt läge 🙂

Hoppas också få lite mer lugn att kunna blogga mer regelbundet nu, för nu har det varit sporadiskt en tid. Ja, bloggandet har varit en ventil, för mig. Men nu var man ensam med alla bekymmer, och ingen att dela problemen med. Sådant tar på krafterna.

Jag märker nu att jag har mycket sömn att ta igen, eller mer nära sanningen… Jag behöver sova mer nu. Även om man sovit, så har något funnits där, som inte skulle vara. Obesvarade frågor, gör att man istället försöker kompensera med andra saker. Ja, jag brukar använda mitt sunda förnuft, och det gick de tre veckor som vi skulle vänta. Men sedan kom tankar, tankar man var tvungen att ta bort med fakta och inte spinna vidare på, och tro det värsta.

Klockan är nu 20:23 och jag skall strax koja, för sista arbetsnatten.
Läntar till i morgon bitti, då kanske jag spolar mer väckarklockan helt och hållet…

Sex skall vara trevligt, mysigt, njutbart och i samspel. Om det inte handlar om självtillfredsställelse så är man minst två, två som skall njuta tillsammans. För några dagar sedan skedde det igen, det jag inte ville se, sexuella ofredande och våldtäkter på Bråvallafestivalen. Några var väldigt snabba med att peka ut en grupp individer och spy galla över dem, många försökte sig på andra analyser om att det inte var våltäkterna och tafsanded som var orsak till att festivalen ställs in.

Katarina Wennstam skrev så här på Instagram och på Facebook: Jag vill egentligen inte skriva ett skit om Bråvalla. Inte om övergreppen. Inte om att festivalen ställs in. Inte om alla vakter. Varför? För att det BARA ÄR KVINNOR i mitt flöde som skriver om detta. Kvinnor utsätts. Kvinnor är rädda. Kvinnor anpassar sig. Kvinnor engagerar sig. Nej vänta, förlåt, jag har faktiskt läst några män som har FÖRKLARAT för världen varför detta är så upprörande, och det är för att anledningen till att festivalen läggs ner egentligen är ekonomiska problem. Så det så. Då minsann har de tid att posta inlägg. Jag spyr. Detta är INTE EN KVINNOFRÅGA.  Alla män som är tysta sviker. Slut på meddelandet.

Själv var jag en av de som i första skedet höll tyst, men jag följde flödena på de olika medierna vad som kommenterades. Jag väntade på Katarinas reaktion, just för att se vad han skrev, just för att hon kan skriva om detta och att hon kan göra det utan att skuldbelägga oskyldiga. Jag har flera gånger ”hängt ut” Katarina som en god förebild för mig som man, att delta i debatten, att tafsande eller våldtäkter ALDRIG är ok. Jag är övertygad att jag har en absolut majoritet med män bakom mig i detta, men var är ni. Nej, män våldtar inte, med det finns en liten grupp av män, som jag kallar förövare och våltäktsmännen som gör det, som också svärtar ner mitt och ditt rykte.

Jag ser ett stort problem i att vi män INTE säger att det inte är Okey.  Vi behöver inte minst vara förebilder för de unga pojkar som nu växer upp och snart är vuxna män. Varför är vi som tror på jämlikhet så förbannat tysta i denna debatt, och inget säger. Vi är många män som i debatten säger många sunda saker, men när det kommer hit så blir vi tysta. Varför? För varje våldtäkt så blir jag också drabbat, bara för mitt köns skull. Jag har många som ser upp till mig som människa och man, pojkar som vill identifiera sig med mig, och då ställs kravet på mig att jag kan vara en bra förebild. Jag har också gjort mig ett namn, blivit en kändis i vissa kretsar just för att vara förebild. Det är jag oerhört stolt över, men varje person som ger sig på kvinnor svärtar ner mitt rykte, och jag känner heller inget stöd från andra män, män som håller tyst.

Vi måste bli fler män som vågar ställa upp att utnyttja andra med både handgripliga åtgärder och mer verbala handlingar, att detta inte är ok. Men var är ni, MÄN?

Män ni har stake, använd den och säg att det ALDRIG är okej med tafsande och våltäkter ellet andra dominerande handlingar gentemot andra. Det finns en norgehistoria som säger att snoppen på norska heter ”fröjdepinne” använd den och ge fröjd till andra, och vi kan alla fröjdas…

Klockan var 13,03 och jag står i kassakön. Telefonen ringer och jag ser att det är ett hemligt nummer. Drar mig ur kön och försöker gå lite avsides och svarar i telefonen. Ja, det var det jag misstänkte, det var hudkliniken på Uddevalla sjukhus. Sköterskan sade uppgivet att de än inte fått svar på hudanalysen som skulle ske pga att det misstänks att bror har Malignt melanom. Det är andra gången nu som det är uppskjutet en vecka. Ja, sköterskan som ringde kunde inget hjälpa och det var ju vara att tacka för samtalet,  även om det var det sista jag ville ha. 

Denna gång var jag lite mer förberedd och hade informerat brors förman om vad som hände,  men jag hade inte avbeställt någon färdtjänst eller något annat. Man blir vis av erfarenheten… Nu för en halvtimma sedan informerade jag bror om samtalet och det blev en stor Suck! Ja, det är inte lätt för honom att först, och ännu mindre förklara sina tankar och känslor… För mig gäller det ju att läsa honom istället för attlyssna på hans ord. Jag frågade honom hur han vill ha det i morgon, vill han jobba eller vill han vara ledig, för att låta tankar och känslor hinna rinna undan. ..

Efter lite tvekan så vill han vara ledig, ha sovmorgon och att vi hittar på något kul tillsammans, och så får det bli…

Vägkyrkor eller som det ibland kallas är några av höjdpunkterna under sommaren. Många utställningar med bygdens hantverkare,  blandat med olika teman. Visst är det härligt att få resa när och fjärran för att besöka olika platser och även att få se omgivningarna på vägen dit och hem. Sverige är så fantastiskt! En halvdag vid vägkyrkan kan ge mycket behållning och till bråkdelen av priset vad ett besök på Liseberg kostar.
I dag var det vägkyrka i Västra Tunhem som stod på schemat. Kommer dit 20 minuter innan de öppnar men vad gjorde det, Västra Tunhems egen Sonja Stjernquist sitter innanför dörren och hälsar mig Välkommen tillbaka i år igen. Jag beställer våfflor till mig och vovven och vi låter det oss väl smaka. Då kommer en motorcykelungdom trodde jag, tills det visade sig att han var församlingspedagog. Vi sitter och pratar en stund om ditt och datt. Han är den som har hand om änglarna och mössen i kyrkan. Naturligtvis var jag ju tvungen att titta på dem. Kliver in i kyrkan och hör direkt änglamusik men insåg att det inte var högre upp än från läktaren, och där sitter kyrkomusikern och övar inför kvällens musikföreställning. Stod där länge och lyssnade på musiken. Förra året var orgeln nertagen för översyn, men nu fick jag höra och se hur han med händer och fötter smeker underverket till, nästan himmelsk musik.

Sedan blev det åter att gå ner och be pedagogen visa mig änglarna. Så mycket änglar i olika utföranden från små och stora händer men säkert någon som var formgjuten också. Fastnade för ett kort där någon skrivet ”Tet var en gong en ängel” med barnslig stil. Härligt detta med änglar i olika former och fantasier men ändå änglar,  inte att ta miste på…

Efter änglabesöket var det dags att kolla in hantverksutställninfen utav allehanda tekniker, och det var mycket nytt och unikt i år, sådant som jag gillar.

Sedan blev det ännu en våffla då tillsammans med en mycket trevlig präst.

Tack ”Sonja Stjernquist” och alla ni andra som förgyllde vår dag.

Just nu har jag och bror det tufft, känslomässigt. I går skulle vi varit i Uddevalla på hudkliniken för att få klart besked om vad det hudförändringen var som de opererade bort för tre veckor sedan. Vi hade tagit ledigt från jobbet, avbeställt färdtjänst mm. Vi hade förberett oss på det värsta medan vi hoppades på det bästa. …

Sent på måndagseftermiddagen ringde de från hudmottagningen och suckande berättade att de inte fått något svar på vad fläcken var…. Ja hon som ringde var inte glad heller och vi fick en ny tid nästa tisdag med samma procedur. Vi kunde ju inte skälla på henne, för det var inte hennes fel, men samtidigt blev det ju ett antiklimax. Vi tog ledigt och njöt av varandras sällskap och av livet. I eftermiddags ringde brors läkare från vårdcentralen och undrade hur allt gått igår. .. Kunde inte säga mer än sanningen och att det blivit inställt. Även han suckade djupt…

Bror och jag valde att vi skulle vara öppna med vad som händer, så att förhoppningsvis andra kunde få kraft och styrka att genomgå det vi just genomgår…

I eftermiddags exploderade messenger från FB och vi trodde att det var vänner som också undrade hur det gått med allt… Nej, i stället var det vänner som fått varningar från vänner om ett nytt försök att ta över facebookkonton. Tror säkert de har gjort det i all välmening, men varför går vi på detta gång på gång? När man letar efter den misstänkte personen på FB så finns det inte någon sådan person. Börjar man söka på olika tidningar så är det heller inte någon som rapporterar om det. Googlar man, så får man upp att det med största sannolikhet bara är en bluff. Gång på gång går vi på samma saker. ..

VARFÖR. Så enkelt idag att kontrollera fakta,  och ändå gör vi inte det… 27 varningar om denna fejknyhet men ingen som frågar den vägen hur vi mår… jag brukar vara noga med vem som får bli min FB vän, och jag känner mig otroligt misslyckad just nu. 

Nu tar jag en paus från Facebook till denda våg ebbat ut…

Alla fina vänner och följare tillönskas en undrar midsommarafton