Uppskjutet igen… 😳

Klockan var 13,03 och jag står i kassakön. Telefonen ringer och jag ser att det är ett hemligt nummer. Drar mig ur kön och försöker gå lite avsides och svarar i telefonen. Ja, det var det jag misstänkte, det var hudkliniken på Uddevalla sjukhus. Sköterskan sade uppgivet att de än inte fått svar på hudanalysen som skulle ske pga att det misstänks att bror har Malignt melanom. Det är andra gången nu som det är uppskjutet en vecka. Ja, sköterskan som ringde kunde inget hjälpa och det var ju vara att tacka för samtalet,  även om det var det sista jag ville ha. 

Denna gång var jag lite mer förberedd och hade informerat brors förman om vad som hände,  men jag hade inte avbeställt någon färdtjänst eller något annat. Man blir vis av erfarenheten… Nu för en halvtimma sedan informerade jag bror om samtalet och det blev en stor Suck! Ja, det är inte lätt för honom att först, och ännu mindre förklara sina tankar och känslor… För mig gäller det ju att läsa honom istället för attlyssna på hans ord. Jag frågade honom hur han vill ha det i morgon, vill han jobba eller vill han vara ledig, för att låta tankar och känslor hinna rinna undan. ..

Efter lite tvekan så vill han vara ledig, ha sovmorgon och att vi hittar på något kul tillsammans, och så får det bli…

Västra Tunhems egen Sonja Stjernquist


Vägkyrkor eller som det ibland kallas är några av höjdpunkterna under sommaren. Många utställningar med bygdens hantverkare,  blandat med olika teman. Visst är det härligt att få resa när och fjärran för att besöka olika platser och även att få se omgivningarna på vägen dit och hem. Sverige är så fantastiskt! En halvdag vid vägkyrkan kan ge mycket behållning och till bråkdelen av priset vad ett besök på Liseberg kostar.
I dag var det vägkyrka i Västra Tunhem som stod på schemat. Kommer dit 20 minuter innan de öppnar men vad gjorde det, Västra Tunhems egen Sonja Stjernquist sitter innanför dörren och hälsar mig Välkommen tillbaka i år igen. Jag beställer våfflor till mig och vovven och vi låter det oss väl smaka. Då kommer en motorcykelungdom trodde jag, tills det visade sig att han var församlingspedagog. Vi sitter och pratar en stund om ditt och datt. Han är den som har hand om änglarna och mössen i kyrkan. Naturligtvis var jag ju tvungen att titta på dem. Kliver in i kyrkan och hör direkt änglamusik men insåg att det inte var högre upp än från läktaren, och där sitter kyrkomusikern och övar inför kvällens musikföreställning. Stod där länge och lyssnade på musiken. Förra året var orgeln nertagen för översyn, men nu fick jag höra och se hur han med händer och fötter smeker underverket till, nästan himmelsk musik.

Sedan blev det åter att gå ner och be pedagogen visa mig änglarna. Så mycket änglar i olika utföranden från små och stora händer men säkert någon som var formgjuten också. Fastnade för ett kort där någon skrivet ”Tet var en gong en ängel” med barnslig stil. Härligt detta med änglar i olika former och fantasier men ändå änglar,  inte att ta miste på…


Efter änglabesöket var det dags att kolla in hantverksutställninfen utav allehanda tekniker, och det var mycket nytt och unikt i år, sådant som jag gillar.


Sedan blev det ännu en våffla då tillsammans med en mycket trevlig präst.

Tack ”Sonja Stjernquist” och alla ni andra som förgyllde vår dag.

Nu blir det paus….

Just nu har jag och bror det tufft, känslomässigt. I går skulle vi varit i Uddevalla på hudkliniken för att få klart besked om vad det hudförändringen var som de opererade bort för tre veckor sedan. Vi hade tagit ledigt från jobbet, avbeställt färdtjänst mm. Vi hade förberett oss på det värsta medan vi hoppades på det bästa. …

Sent på måndagseftermiddagen ringde de från hudmottagningen och suckande berättade att de inte fått något svar på vad fläcken var…. Ja hon som ringde var inte glad heller och vi fick en ny tid nästa tisdag med samma procedur. Vi kunde ju inte skälla på henne, för det var inte hennes fel, men samtidigt blev det ju ett antiklimax. Vi tog ledigt och njöt av varandras sällskap och av livet. I eftermiddags ringde brors läkare från vårdcentralen och undrade hur allt gått igår. .. Kunde inte säga mer än sanningen och att det blivit inställt. Även han suckade djupt…

Bror och jag valde att vi skulle vara öppna med vad som händer, så att förhoppningsvis andra kunde få kraft och styrka att genomgå det vi just genomgår…

I eftermiddags exploderade messenger från FB och vi trodde att det var vänner som också undrade hur det gått med allt… Nej, i stället var det vänner som fått varningar från vänner om ett nytt försök att ta över facebookkonton. Tror säkert de har gjort det i all välmening, men varför går vi på detta gång på gång? När man letar efter den misstänkte personen på FB så finns det inte någon sådan person. Börjar man söka på olika tidningar så är det heller inte någon som rapporterar om det. Googlar man, så får man upp att det med största sannolikhet bara är en bluff. Gång på gång går vi på samma saker. ..

VARFÖR. Så enkelt idag att kontrollera fakta,  och ändå gör vi inte det… 27 varningar om denna fejknyhet men ingen som frågar den vägen hur vi mår… jag brukar vara noga med vem som får bli min FB vän, och jag känner mig otroligt misslyckad just nu. 

Nu tar jag en paus från Facebook till denda våg ebbat ut…

Om, detta med Gud…

Ja, de flesta vet nog vid detta laget att jag har en gudstro, någon som går vid min sida och ger tröst och hjälp. Jag har aldrig blivit frälst utan jag tror den kom med bröstmjölken från mor och far… Så för mig min gudstro helt naturligt.

Nu är ju jag ingen präst, och har inga ambitioner på att bli det heller, därför springer jag inte ut och predikar guds ord. Att jag har ”Droppen” runt halsen är viktigt för mig, sedan får var och en tolka det som den vill. För mig är den viktig och betyder så mycket för mig. Nej,  tror inte det syns så mycket på mig att jag har min tro, då jag sällan knäpper mina händer, så andra ser. Däremot skänker jag gärna en tanke åt rätt håll vid olika aktiviteter. Jag ber ytterst sällan, i det vi säger är bön… men jag samtalar ofta med Gud, inte minst på nätterna när jag kör min tidningsbil som lanskapet på natten. Men då måste jag hålla i ratten istället för att knäppa mina händer, vilket jag tror de flesta är glada för 😉

Men jag checkar gärna in i kyrkan när jag kommer dit, och delar gärna den biten via sociala medier. Sedan får andra tänka och tro som de vill. Det roliga med dessa bilder och incheckning tycker jag är vilka som gillar och kommenterar dessa bilder….

Många är sådana personer som jag inte trodde har en syn som stämmer överens med mina tankar. Nu tror jag inte alla är troende, men jag tror ändå att det finns ett varmt hjärta bakom. Jag går gärna till kyrkan om jag har tid och möjlighet, och sommartid är jag min egen kyrka väldigt otrogen, då jag gärna besöker Vägkyrkor men också många evenemang i och krig kyrkorna på sommaren. Musik gillar jag mycket och speciellt om det är lite annan musik än psalmer. Finns så mycket fin musik som sprids via mer eller mindre lokala förmågor,  som bara vill dela med sig av glädjen.

Det finns så många fina kyrkor i närheten men också längre bort, som jag vill besöka, se på kyrkan, se på fina utställningar,  en kopp kaffe och en våffla, se nya miljöer mm. En gratiskonser i kyrkan kan vara lika fin som den i Göteborgs konserthus för dyra pengar. Men jag betalar gärna dyra pengar ibland också 😊

I går skulle jag åka till en butik för att handla. På vägen dit finns en kyrka jag bara åkt förbi, men aldrig besökt. Det var en för mig känd personlig vän som var präst. Den mässan var ett samarbete mellan Svenska Kyrkan och Missionsförbundet, vilket var en helt ny upplevelse för mig. Ute på parkeringen ropar en person på mig och visar att även hon var där. Jag undrade vad hon gjorde där… Det skulle vara tacksägelse för hennes far som nyligen lämnat det jordiska.

Frågan jag ställde mig var om det var slumpen som gjorde att jag åkte just till denna kyrkan, eller om det fanns någon tanke boom det hela.

Senare på eftermiddagen valde jag att åka till en annan kyrka som hade startat sin väg och sommarkyrka,  just igår. Dessa evenemang brukar avslutas med någon form av andakt och något annan intressant. Döm om min förvåning när det var gudstjänst med dop, och till min stora glädje även var samma präst som på förmiddagen. Samma predikan två gånger,  men jag lyssnar gärna på bra låtar flera gången på Spotify, så varför inte samma predikan två gånger också, för den var bra 😂

Stenträdgården tar form

Nu är mattan på  plats i hela gropen och stenkanten mot gräsmattan är lagd, så att robotgräsklipparen kan klippa gräset jämt samtidigt som stenträdgården kan vara full med prydnader. Att stenträdgården hamnade just där, är att vi hade en gran som stormen Egon knäckte och vi måste gräva upp roten. Samtidigt ville vi ha bort prydnader i trädgården så att det blev fritt spelrum för klipparen och att slippa allt för mycket jobb.

Där sittbänken står kommer jag att lägga en bit trall som vi har liggandes så att man kan gå och sätta sig och kanske ta en öl i solen. En parasoll finns att komplettera med. Till vänster om möbeln står gamla innanmätet från gårdens kokgryta där vi kokade potatis till grisarna och bakom den står den gamla trädgårdspumpen. I den kommer en slang att kopplas så att vatten rinner från baljan upp i pumpen och tillbaka. 

Rådjuret har fått sin plats och kan blicka på gästerna när de kommer. Hen var oftast igenväxt med gräs när han låg i gräset och syntes knappt. Nu har han sin upphöjda position där.  Även fågelbadet, svanen och ställts på plats och nu provar vi oss fram för att hitta rätt positioner på prydnader.  Sedan blir det lite solcellsbelysning och annat som det kommer att kompletteras med.

Så nu börjar det kännas som om allt tar form. När vi bestämt oss, så skall resten fyllas med stenar i olika former storlekar, allt för att hålla ogräset borta.

Glittrande lyckliga ögon


I dag hade jag förmånen att få överlämna en bärbar dator till en 14 årig ensamkommande kille. Datorn var begagnad med för killen var det en lycklig stund, att få äga en egen dator. Att se dessa glittrande ögon, de talande ögonen, att få bo i ett land som är i fred, inga bomber smäller, att få sova en hel natt, utan att behöva vara rädd för att fly. 

Vi borde vara många fler som skulle vara lyckliga över det faktum att vi har varit utan krig i 200 år, att vi bor i en demokrati med stark yttrandefrihet och ett någorlunda jämställt samhälle. 

Bara att få se denna lyckliga kille med datorn framför sig och skina som en sol, ger så mycket värme och kärlek tillbaka. 

Killen är lycklig för sin dator och jag är lycklig för att han är lycklig… kan livet vara bättre. ..

Lyssna och gå…

20170608_210959Jag lyssnar på mycket media när fågelkvitter saknas och många gånger är det ljud eller talböcker som gäller. Böckerna jag lyssnar på laddar jag ner till telefonen när jag har tillgång till vanligt nätverk, så behöver inte det drabba min surfpott till abonnemanget. Här om dan visade jag upp min smartwatch med texten på den talbok jag just läste. Författarinnan Kim M Kimselius bok, flykten från andra världskrigets fasa var det som stod på displayen.

Men det var tekniken som växte mer uppmärksamhet än själva boken. I öronen har jag pluggar med bygel för att lyssna med, lite senare blir det hörlurar och när det är kallt blir det mössa med inbyggda högtalare. Alla delar är ju sammankopplade via Bluetooth med telefonen,  så den är hela tiden i tryggt förvar i en ficka. Alla styr jag sedan med min smartwatsh som sitter på min högra arm. På min vänstra sitter mitt fitbit aktivitetsband, som även den kommunicerar via Bluetooth. På klockan styr jag då uppläsning och pausning, men även volymen och kan hoppa fram och tillbaka i läsningen. Klockan är ju hela tiden på armen och lätt tillgänglig. Med en enkel handrörelse så tänds skärmen och visar tid med också det senaste i min kalender, mm.

Men jag kan också svara i telefon, ringa upp få noteringar om sådant jag inte får missa. Kommer det något vi sociala medier så kan jag avgöra om det är viktigt och måste åtgärdas direkt,  via telefonen eller om jag kan vänta med det.

Några har varit rädda för att batteritiden ökar, vilket jag inte märkt. Problemet är när jag har tråkigt och inget att göra, så surfar jag och skärmen på telefon tar mycket krafter. Nej, jag tror att för min del att batteriförbrukningen minskar när jag använder detta system,  då jag inte använde telefonen och då inte har skärmen tänd så ofta.

Heltoppen med andra ord…. ☺

20170609_203550-1

Premiär på Ljudaborg

20170528_173144

Egentligen skulle jag inte behöva skriva detta inlägg, eller? Just bara för att de är så duktiga, men jag kan inte låta bli, trots allt…

I söndags var det äntligen premiär av ”Ronja Rövardotter” på ”Dramaten på landet”.
Dramaten på landet är Ljudaborgs kulturförenings scen bakom Lödöse museum, och deras ensemble bestående av amatörskådespelare.

Är då detta så bra att man inte skall skriva om det? Absolut inte, men det är ju också det som är charmen med denna teater, att det aldrig får bli perfekt. En del kända ansikten bland skådisarna och en del nya, och så sade skådisarna också om oss i publiken. Härligt med sådan igenkänningsfaktor att det är ömsesidig igenkänning.

Skådespelet började redan vi entren, där vi promenerade spånvägen in mot ”lokalen”. Under vandringen passerar vi Mattisskogen och blir anfallna av rövarna, möter grådvärgar, vildvittror och rumpnissar, innan vi kommer in på scen, och kan inta våra platser. Redan då har jag fascinerats av deras kostymer, så enkelt, så vackert, så avancerat. När man tänker på allt arbete som lags ner på allt runt omkring, så förstår man att det är äkta skaparglädje som driver dem framåt.

Handlingen i korthet.
Rövarbandet lett av Mattis och rövarbandet lett av Borka är rivaler till varandra. Ronja (huvudpersonen) som är dotter till Mattis blir i hemlighet vän med jämngamla Birk, som är son till Borka. Tillsammans gör de uppror mot sina familjer och rymmer tillsammans hemifrån ut till en grotta i skogen. Till slut lyckas de förmå sina fäder att förena de båda rövarklanerna.

Romanen skildrar unga människors upptäckarglädje och klarsynta revolt mot världens orättvisor och vuxnas trångsynthet. Den bjuder på ett ovanligt porträtt av en både ömsint, patriarkal och svensk far och ett uppfriskande könsrollsöverskridande porträtt av en teknisk, handlingskraftig och rolig dotter.


Jag, bror och lille Nussä, sitter på parkett, där jag har möjlighet att fotografera och Nussä har möjlighet att röra sig lite som han vill. Jag var lite orolig då det varnades för att det kunde vara höga ljudnivåer, men där fick jag tji… Men när skådespelarna började springa på scen, då ville han vara med 🙂 Jag ler inom mig stort om han skulle komma lös och börja springa med skådisarna 🙂

Visst är denna amatörteater fantastisk! Så mycket glädje, så mycket skratt och däremellan spontana applåder. Vad är Göteborgsoperan värd, när man jämför med Ljudaborg?

Ett stort tack till alla inblandade och även en ursäkt till Ronja, som tittade på Nussä och tyckte han var söt, så hon glömde av sina repliker.