Ibland, eller kanske oftast blir det spontana det mest minnesvärda, det hände här om dagen.

I söndags kom en blyg förfrågan från en vän, om jag kunde tänka mig att åka med till Östergötland och kolla till hans fastighet och packa lite varor som skulle därifrån. Svarade att jag måste nprata med bror först. Sagt och gjort och bror sken upp som en sol, att få ut och åka, fast det inte fanns något för honom att göra på platsen. Jag meddelade att att bror är eld och lågor och vi, jag, bror och Nussä följer med.

Strax efter kloockan åtta på morgonen dagen efter dök de upp och styrde kosan mot Mjölby. Vi hade en fantastisk resa dit, via Falköping och Jönköping. Själv hade jag en fantastisk bra plats i baksätet, och jag bromsade inte en enda gång i golvet, varken på vägen dit eller hem. Tack chauffören för det! Vid middagstid var vi framme vid stugan, en igenvuxen trädgård, men vad gjorde det när man var så nära paradiset. Efter ett par timmars plockande så gjorde vi klart.

Vi hade massor av tid kvar av dagen, och vi, jag och bror hade länge tänkt åka till Vadstena, men det hade aldrig blivit. Nu hade vi chansen och vi tog den. Sightseeing genom Mjölby, vidare via Skänninge och snart toanade siluetten av Vadstena upp sig i horisonten. Mor men sitt knyppelgäng var många gånger i Vadstena, då mycket av den svenska knypplingen har sitt urspung där. Ja det var nunnorna i klostret som höll det levande och även utvecklade det. Nu fick jag se både Vadstena, slottet men även miljön från forna tider. Vi hann äta en fantastisk middag på torget, se de tvånga gränderna och även gå i klostret, i alla fall i de gamla delarna av det. Delvis kändes det som om tiden hade stått stilla genom århundradena, så detta var verkligen en upplevelse. En del tycker man skall jämna det gamla mer marken och bygga nytt, som passar dagens behov. Jag är av en annan uppfattning att vi måste bevara det gamal genom att utnyttja det, men varsamt. Tänker många gånger på Tyskland hur de kan bevara det gamla, och även kombinera det med nytt. Där byggs ju nya hus efter gamla ritningar, för att få tallbaka den gamla unika atmosfären, även om det är helrenoverat inuti. Det saknar jag i Sverige, som ibland haft en rivninghysteri, ut med det gamla inmed det nya.

Så Vadstena var något i min smak. Aktivt och levande kultumiljö som speglade dåtiden anpassad för framtiden. Helt underbart värmande.

Tack till Gösta och Chrisina för en härlig dag, inte minst då bror såg det så positivt. Första gången på flera år som han var så positiv till en utflykt. Det värmer så kollosalt ett brodershjärta.