Just nu har jag och bror det tufft, känslomässigt. I går skulle vi varit i Uddevalla på hudkliniken för att få klart besked om vad det hudförändringen var som de opererade bort för tre veckor sedan. Vi hade tagit ledigt från jobbet, avbeställt färdtjänst mm. Vi hade förberett oss på det värsta medan vi hoppades på det bästa. …

Sent på måndagseftermiddagen ringde de från hudmottagningen och suckande berättade att de inte fått något svar på vad fläcken var…. Ja hon som ringde var inte glad heller och vi fick en ny tid nästa tisdag med samma procedur. Vi kunde ju inte skälla på henne, för det var inte hennes fel, men samtidigt blev det ju ett antiklimax. Vi tog ledigt och njöt av varandras sällskap och av livet. I eftermiddags ringde brors läkare från vårdcentralen och undrade hur allt gått igår. .. Kunde inte säga mer än sanningen och att det blivit inställt. Även han suckade djupt…

Bror och jag valde att vi skulle vara öppna med vad som händer, så att förhoppningsvis andra kunde få kraft och styrka att genomgå det vi just genomgår…

I eftermiddags exploderade messenger från FB och vi trodde att det var vänner som också undrade hur det gått med allt… Nej, i stället var det vänner som fått varningar från vänner om ett nytt försök att ta över facebookkonton. Tror säkert de har gjort det i all välmening, men varför går vi på detta gång på gång? När man letar efter den misstänkte personen på FB så finns det inte någon sådan person. Börjar man söka på olika tidningar så är det heller inte någon som rapporterar om det. Googlar man, så får man upp att det med största sannolikhet bara är en bluff. Gång på gång går vi på samma saker. ..

VARFÖR. Så enkelt idag att kontrollera fakta,  och ändå gör vi inte det… 27 varningar om denna fejknyhet men ingen som frågar den vägen hur vi mår… jag brukar vara noga med vem som får bli min FB vän, och jag känner mig otroligt misslyckad just nu. 

Nu tar jag en paus från Facebook till denda våg ebbat ut…