Lönegaranti = ett skyddsnät

make-money-dollar-usd-29022016-image-403Just nu pågår många diskussioner om lönegaranatin och att den inte borde finnas. Att Hjörne bör betala allt ur egen ficka etc.
Den diskussionen får de föra och stå för dem.

För mig som anställd finns lagar som styr min anställning, uppsägningstider mm.
Det är det ansvaret staten tar över vid en konkurs eller rekonstruktion. Staten måste ju leva upp till sina egna lagar och kan ju inte bryta mot dem.
Därför är jag skyddad med lönegarnatin under en konkurs eller rekonstruktion. Staten har genom tingsrätterna gjort en bedömning att företaget har möjlighet att överleva och godkänt rekonstruktion. Då tog de också över ansvaret för att jag som anställd också är garanterad min lön under den tiden som lagen föreskriver. Staten tar också över ansvaret på att se till att de får tillbaka så mycket pengar som möjligt av det, de betalat i lön.
Så min lön är på sätt och vis en förskottsbetalning av det jag skall ha, i o m att de själva stoppat utbetalning av gamla skulder.
Att det handlar om åtskilliga miljoner som nu staten betalar är klart, men vad det i sista ändan kostar, vet vi inte förrän efteråt.
Företagets skulder till staten finns ju kvar tills överenskommelser är klara.

1. Hur stor är den statliga lönegarantin?

– Maximalt fyra basbelopp. Statlig lönegaranti gäller även i det fall företaget genomgår en rekonstruktion.

2. Hur gammal får den uteblivna lönen vara?

– Huvudregeln är att den inte får ha intjänats tidigare än tre månader innan konkursansökan kom in till tingsrätten.

3. Gäller lönegarantin alla anställda?  

– Ja, praktiskt taget alla. Vikarier har precis som tillsvidareanställda rätt till lönegaranti eftersom de är att betrakta som arbetstagare.

4. Vad händer med sparad semester?

– Ofta går sparad semester förlorad i en konkurs. Det är bara semester som intjänats och eventuellt sparats under det löpande semesteråret och året innan detta som omfattas av lönegaranti. Enligt semesterlagen löper semesteråret från första april till sista mars påföljande år.

5. Vad händer med sparade timmar på arbetstidskonto, annan övertid, bonus, reseräkningar och andra fordringar?  

– Liksom med sparad semester kan det bli svårt att få ut gammal intjänad ersättning. Arbetstagaren kan alltså gå miste om sparade timmar som inte har tagits ut i lön före konkursen.

6. Blir man uppsagd vid konkursen? Gäller den lagstadgade uppsägningstiden?

– Anställningarna upphör inte automatiskt vid en konkurs, utan konkursförvaltaren måste säga upp anställningarna. Lönegarantin utgår normalt endast för uppsägningstiden som man har enligt las även om den anställde har längre uppsägningstid i kollektivavtal eller enskilt avtal.

En anställd kan ha längre uppsägningstid i kollektivavtal eller enskilt avtal men – Det vanligaste är att man blir uppsagd i samband med konkursutbrottet. Man blir ofta arbetsbefriad under uppsägningstiden.

7. Får man ut sina pengar i normal tid?

– Ja, under konkursförfarandet ska lön betalas av konkursboet eller genom lönegarantin med tillämpning av kollektivavtalet.

8. Ska man ta ut all insparad tid och semester om man misstänker att företaget kommer att gå i konkurs? Samtidigt förvärrar man kanske företagets situation och bidrar till konkursen. 

– Det finns inget lagstiftat svar på den här frågan. Vill man ta kompensationsledigt eller semesterledigt så förutsätter det att man kommer överens med arbetsgivaren. Misstänker man att företaget kommer att gå i konkurs kan det vara en god idé att ta ut sparad semester antingen i tid eller i pengar om möjlighet till detta finns. Här får var och en göra sin egen bedömning.

Källa: Kollega.se

Sluta raljera över Stampen #blogg100

20160530_045123Sluta raljera över Stampen, speciellt om du inte vet allt! Detta gäller alla från den underbetalda undersköterskan i hemtjänsten via industriarbetaren och IT-gurun till tidningarnas krönikörer och dess chefsredaktörer.

Jag tänker inte analysera varför stampen befinner sig i den situation som de gör med rekonstruktion, det kan säkert andra så mycket bättre än jag, men jag kan påpeka att det inte bara handlar om några lokaltidningar på västkusten, utan detta är något som berör stora delar utav mediasverige.

En vecka har nu gått sedan nyheten kom att Stampen och flera av deras bolag har begärt rekonstruktion och också beviljat det. Att fackliga tidningar tittar på detta ut sin synvinkel av sina medlemmars bästa, förstår jag mycket väl och det är viktigt att de diskuteras också. Men, och det är ett stort MEN! När det stora nyhetstidningarna gör samma sak så skrämmer det mig.

Från början handlade det mycket om journalister och vad som skulle hända med dem vilket jag bloggade om för några dagar sedan. Folk som bloggade om Stampen tillskrev jag i kommentarer och en del valde att ta bort min kommentar, medan andra valde att ta bort sin bloggpost när det insåg att allt inte var så svart och vitt som de trodde. Men jag valde också att tillskriva de krönikörer, ledarskribenter och chefsredaktörer på de stora tidningarna. De flesta svarade inte då jag undertecknat som tidningsbud inom Stampen. Men några gjorde och kanske satte de kaffet i halsen när de började undersöka saker. En av de som svarade var Peter Wolodarski på DN. I söndags kom också ett svar på det jag skrivit till honom i form av en ledare i tidningen.

WolodarskiWolodarski1
Ovanstående är klipp från den ledaren och där beskriver han att Stampen är större än några tidningsartiklar. Helt plötsligt gick det upp ett ljus hos några att Stampens problem berör inte bara Stampen utan en stor del utav Sveriges tidningar inklusive DN, SVD, Aftonbladet, Expressen mm. För mig handlar det även om demokrati, yttrandefrihet och hela Sverige skall leva.

Några IT-gurus tyckte att det är dags att skrota papperstidningarna och övergår till digitala utgåvor. Fortfarande är pappersutgåvan en stor inkomstkälla just för reklam, reklam som Facebook och Google knycker på internet. Många av tidningarna har startat gratistidningar som de sprider till hela område, just för att nå ut med information till de stora massorna, där de kan tjäna på reklamens spridning och dra in pengar till huvudtidningen. Där reportage sedan också kan fylla ut den ordinarie utgåvan vid behov.

Det är lätt för den som sitter på tnnelbanan, spårvagnen eller bussen och läser lightversionen av tidningarna och är vana med snabba uppkopplingar där, men det finns också en landsbygd, som också har rätt att ta del av det som skrivs.

telia täckning
Ovanstående är en karta över mobiltäckning i området där bland annat jag kör mina tidningar. Vitt är ingen täckning och gult området beskriver operatören så här: Här finns möjlighet att kunna ringa och surfa utomhus under förutsättning att du inte försämrar mottagningen genom att ha telefonen till exempel i handen, fickan eller väskan.

Alla har inte möjlighet att få ADSL, alla varken vill eller har råd att punga ut 20- 30- 40.000 för att få bredband in i huset för att läsa tidningen. Att papperstidningen på sikt kommer att försvinna och likaså mitt jobb i nuvarande form, är jag övertygad om, men än är vi inte där….

Än så länge behövs nordens största tryckerikoncern och än så länge behövs vi tidningsbud. Försvinner någon av våra Stampens tidningar i området, försvinner säkert också DN, SVD, Sydsvenskan mm. Jag hoppas fler börja titta lite mer i ett större perspektiv och börjar fundera på konsekvenserna för alla. Stampens problem är inte bara något som berör journalister, utan det berör hela journalistiken, ja det berör de flesta av oss på ett eller annat sätt. Själv kommer jag att åka till jobbet var natt med stolthet, för jag är en del av yttrandefriheten och demokratin.

Läs hela Peter Wolodarskis ledare här!

Vill inte skriva detta #blogg100

wp-1464287687753.jpg

Även om jag inte vill skriva detta, så känner jag det som om jag måste, och gör det. Finns dock inget som hindrar att jag väljer att visa en blomma, en blomma med hjärtan till det.

Jag har lagt in bevakning på ”Stampen” på twitter, för att se hur tankegångarna går där om rekonstruktionen som genomförs. Jag tänker inte ägan min tid åt att analysera varför företaget i dag befinner sig i denna situation, för de finns de som ser det med halt andra ögon än vad jag gör. Jag har fått ut min lön för jobbet jag har gjort och jag känner mig just nu någorlunda trygg för mitt nattarbete, just nu i alla fall.

Ibland när jag kanske har sagt något dumt, så händer det att jag klappar mig på knät och säger ”tur att jag har en njure att tänka med”.  Men en del kommentarer är så dumma så jag undrar var en del andra skulle klappa sig själva…
Några har gjort sig lustiga i sina bloggar över det hela och när jag sedan har kommenterat det hela, så har det bemötts med att mina kommentarer har raderats. Vad tänker du med, som gör det?

Jag ser många journalister som också tänker på sina kollegor i branschen och gärna kommenterar utifrån den synvinkeln, vilket jag också till viss del förstår. Men, jag värnar också det fria ordet genom att distribuera det du skriver, till delar av prenumeranterna. Jag behövs också i kedjan. I morse skrev jag på Facebook följande inlägg:

Vi är ca 2200 tidningsbud av stampens ca 3000 anställda, dvs en klar majoritet även om få av oss har möjlighet att jobba heltid.

Men när man läser media så är det oro bland journalister, chockade journalister, får journalister någon lön, Chefsredaktören går runt och tröstar och informerar journalisterna på kontoret mm mm
Men vi som var natt tar vår kärra, vår cykel, vår bil i ur och skur, sommar som vinter. Kryper på isgatorna på vintern för att prenumeranter skall få sin tidning i lådan till morgonkaffet. Vi som på småvägar gör allt för att ta oss fram på oplogade vägar. Vi som samtidigt med tidningen levererar post och paket. Vi som varje dag har vår deadline 06:00.

Var finns vi???

Hur många av er journalister tänker på mig när ni sitter och skriver era krönikor inomhus i värmen när snön faller ner utanför fönster, jag som snart skall ut i samma snöfall, i mörkret och leverera det ni skriver?

I går skrev Victoria da Silva, ordförande Frilans Riks följande debattinlägg på Journalisten debatt. Ersätt alla Stampens medarbetare  Just ett inlägg för väcka debatt om frilansjournalistens vardag. Jag förstår deras situation då de oftast är egna företagare som inte är anställda och inte omfattas av den statliga lönegarantin. Rent juridisk är dessa en fodringsägare, som säljer sin produkt till Stampen, precis som den som säljer papper och trycksvärta. I sitsen som leverantör i denna situation när alla gamla skulder nu är frysta och inte får betalas enligt lag, varför skall då denna grupp undantas. Var skall vi dra gränsen, vilka skall få betalt och vilka skall inte få betalt?

Bra att det debatteras sådan sak, men kräv inte att Stampen skall göra undantag från lagar och regler, det skapar bara osämja. Detta är frågor som skall drivas fackligt och politiskt så att lagar ändras och inte tvingar enskilda företag till lagbrott. Du skriver att många av dina kollegor ligger sömnlösa på nätterna just för att klara situationen. Jag får inte sova på nätterna för att jag måste leverera dina ord. Jag måste försöka ta igen det på andra tider vilket inte alltid är så lätt. Om du nu ligger sömnlös på nätterna, så följ gärna med mig på en tur och dela ut tidningarna. Jag behöver säkert en som skottar loss bilen i snödrivan på vintern. En som kryper på alla fyra på glashala vägar för att stoppa ner dina ord i någons låda. Nu på sommaren så kanske du och jag kan sätta oss på en brygga och dela på lite kaffe, se hur fisken slår i sjön och hur rådjuren diar sina småttingar. Min deadline går klocka sex på morgonen. Fungerar allt i distributionen så finns möjlighet till detta, som jag naturligtvis INTE debiterar någon mertid för. Är du ändå vaken, så är du mer än välkommen att följa med…

 

Business as usual? #blogg100

stampen media group
Kändes otroligt skönt att få komma till jobbet i morse och få köra sina tidningar. Visserligen var det lite prat mellan oss kollegor om hur vi hamnade i denna situation och många var ju rädda för sin försörjning. Men nu  är rekonstruktionerna har godkänts för alla 16 ingående företag, inklusive oss tidningsbud, så vet vi att vår lök kommer att komma som vanligt. Där är jag fortfarande lite kritisk mot företaget att den informationen kunde kommit i mail tidigare eller via vår portal. Men vi fick en del matnyttigt på jobbet i natt, och det kändes tryggt inför avfärden med tidningsbilarna. Även om v är en liten filial i det stora hela, så är vi nog ett tryggt gäng och jag hoppas verkligen detta är fallet inom hela området. Tidningarna var i tid, så det kändes väldigt normalt.

Att vi som distributionsföretag nu kan leva vidare och fortsätta med utdelning av tidningar och post ger ju demokratin en chans att överleva. Det är ju inte bara stampens tidningar vi levererar utan rikstidningar, veckotidningar och annan press förutom B-post. Vi levererar sju sju dagar i veckan 355 dagar per år. och post levererar vi 6 dagar i veckan, och det i arla morgonstund. Det klarar inte ens posten av.

Nu finns ju alternativ och antingen behålls vi inom koncernen eller så kan vi ju säljas vidare,både vi som företag med också våra lokaltidningar. För försvinner tidningarna så öppnar det ju bara upp för större genomslag av alternativpressen eller propagandapressen. Det är för mig det värsta scenariot att de skulle ta över tomrum som lämnas. Man ser ju, i bland annat twitterflödet, hur de alternativa just i detta vacum som uppstod efter Stampens besked, hur tankegångar går hos vissa.

Vi har ju genomgått en del stålbad redan för att få lönsamhet i hela organisationen och när även myndighetssverige tror att vi är på rätt väg, genom att ge tid för rekonstruktion, så har ju jag ingen anledning att tro något annat.

Så nu går vi vidare och vänder blad i våra tidningar.

Jag hann även att njuta av denna vackra morgon, som jag delar med mig av genom ett foto.
Visst har jag ett vackert tidningsdistrikt!

20160524_042948

Demokratin i fara? #blogg100

stampen

Stampen AB, där många lokaltidningar i västsverige ingår, lämnade i dag in en ansökan om företagsrekonstruktion till Göteborgs tingsrätt.

Syftet med åtgärden är att sanera koncernens ekonomi och hantera de historiska skulder företaget ådragit sig.
Vid 13.00 hölls en presskonferens på Svenska Mässan där koncernchef Martin Alsander och huvudägare Peter Hjörne deltar.
Bolaget som bland annat är ägarbolag till Stampen Local media – lämnade in 16 ansökningar om företagsrekonstruktion vid 09.15 för godkännande hos respektive tingsrätter.
På morgonen informerade koncernchef Martin Alsander och huvudägare Peter Hjörne personalen på de olika tidningar och medieföretag som ingår i koncernen om varför åtgärden är nödvändig.
Nu kommer en rekonstruktör att ta vid för att se över hur bolagets skulder ska kunna hanteras och hur företaget kan ta sig framåt.
– Det är bra att ägarna tar krafttag för att lösa den stora skuldbördan som har tyngt verksamheten i flera år. Jag välkomnar den här åtgärden som har till syfte att rädda lokaljournalistiken och arbetstillfällena, säger HN:s chefredaktör Viveka Hedbjörk och fortsätter:
– Hallands Nyheter går bra och har gjort så under många, många år. Nu kan vi förhoppningsvis få fullt fokus på att leverera bra journalistik och fortsätta vårt framgångsrika säljarbete. Rekonstruktionen ska inte heller påverka våra prenumeranter och annonsörer
Alsander berättade på informationsmötet att de finansiella problemen grundar sig dels i en historiskt uppbyggd skuldsättning men framförallt är det utfallet i det långdragna tryckerimomsmålet, som vann laga kraft under våren, har accelererat problemen.
Läsarna påverkas inte
Nu är Stampens bedömning att koncernen inte kan möta alla sina förpliktelser framåt. Därför har man beslutat om att ansöka om företagsrekonstruktion. Syftet är att rädda verksamheterna och jobben – något koncernledningen bedömer att man har väldigt goda förutsättningar för att göra. Ett flertal av Stampens bolag har genomgått ett stålbad de senaste åren och nu gör ett flertal av företagen vinst.
– Vår ambition är att läsare, anställda och kunder inte ska påverkas av det här överhuvudtaget. Verksamheten flyter på som vanligt, säger Martin Alsander.
Hallands Nyheters papperstidning och hn.se fortsätter alltså komma ut precis som förut.
FAKTA: Rekonstruktion
Rekonstruktion är ett alternativ till konkurs för bolag som har finansiella problem, men som ändå bedöms ha en möjlighet att överleva på sikt.
Ansökan om rekonstruktion lämnas till en domstol. Om den beviljas utses en rekonstruktör som leder rekonstruktionen.
Det är vanligt att en rekonstruktion innebär en så kallad ackordsuppgörelse, där fordringsägarna går med på att avstå en del av sina fordringar.
Enligt statistik nyligen från kreditupplysningsföretaget Creditsafe så lyckades 48 procent av alla företagsrekonstruktioner under de senaste fem åren.
Källa TT

Hämnden är ljuv #blogg100

wp-1463738027665.jpg

Hämnden är ljuv, och det var den inatt.

I dag fick jag chansen igen chansen att ge igen lite till de personer som kan vara rätt så otrevliga när det händer något med distributionen. I morse blev det stora problem med tryckeriet som gjorde att vi inte fick några exemplar av en av de stora tidningarna. Vid dessa tillfällen brukar kundtjänst få ta in extra personal för att hantera alla telefonsamtal men det är inte ofrånkomligt att det blir telefonkö vid sådana tillfällen.

I dag valde ansvariga att inte använda sig av radion för att informera om händelsen om varför tidningen uteblivit. Som tidningsbud tycker jag om när de använder lokalradion och informerar om händelser som dessa, men det är tyvärr inget som jag kan råda över, utan beslutet för det ligger hos någon annan. När vi börjar på morgonen så vet vi knappast hur stort och omfattande ett sådant problem blir och vilka beslut som tas. Men tas det beslut om att använda radion så finns det oftast på lokalradions sida för trafik och service under större delen av dagen och under morgontimmarna sägs detockså flera gånger i sändningen i samband med trafik och service. Som extra service till våra kunder kan vi dela ut en lapp med ovanstående text för att informera om varför tidningen uteblir. Till de kunder jag månar lite extra för, och alltid är vänliga och förstående, så brukar jag handskriva kortfattat ett meddelande om varför tidningen uteblir. Till de flesta andra så brukar jag ge ovanstående meddelande i lådan…. MEN… det händer ju att jag kan ”glömma” det. För var gång jag glömmer sprids ett leende på mina läpparna när jag tänker på att de skall sitta någon timma i telefonkö, för att klaga på mig och sedan få reda på att det INTE är jag som felat.

Så får ni något handskrivet, så är ni populära hos budet. Får ni liknande meddelande, så tycker budet om er. Men får ni ingen info, så kanske det kan bero på att ni får igen för gammal ost.

Osämja och lite kärlek #blogg100

wp-1463562309394.jpg

Så var det dags igen, två grannar som inte drar jämt sig emellan. Jag har haft en jättebra vändplats här hos en granne för att leverera tidningar till den andra grannen. Jag vet att det varit strul tidigare emellan dem, men nu var min vändplats spärrad och skyltat med ”Obehöriga äga ej tillträde”. Eftersom det inte är denna person som skall ha tidningen så, kan jag inte överträda skyltning och avspärrning. Nu får jag istället köra en bra bit till ett annat ställe för att vända och kunna leverera tidningen. Suck!

Varför skall jag behöva bli indragen i grannars bråk?
Ibland vet man orsaken och ibland vet man inte.
På ett annat ställe var det en person som tog ner lite buskar och småträd på sin egen tomt men utanför staketet. Tyvärr råkade han också tar ner liknande från sin granne som inte blev glad. Detta resulterade i att den drabbade grannen hela tiden gjorde åverkan på ”skogshuggargrannens” brevlåda hela tiden. Postlådan i plast blev söndersparkad, gång på gång. Plåtlådan blev förvanskad så jag (och posten) kunde inte använda den.
Vi fick vetskap om att postlådan blev flyttat till ett annat lådställ men även där fortsatte samma åverkan. Han skaffade en veckolåda som göts fast i backen, och då kom grannens bil och bogserlina väl till pass, för att dra upp den och köra över den till oigenkännlighet.
Till slut placerade han sin låda hos vänner flera kilometer bort och där fick den vara i fred. Funderar på om de är vänner eller ovänner idag.

På ett ställe bor en polis som arbetar mycket med ungdomsbrottslighet. Läser jag i tidningen eller hört på radion om något som ungdomar varit inblandade i vet jag att i morgon kan ja inte leverera tidningen. När det är smällar och fyrverkeritider, så vet jag att lådan är sprängd. Ingen kul vetskap.

Stölder av tidningar är ett annat problem. Där brukar vi gemensamt hitta lösningar för att det inte skall ske. Vi har en del småknep som jag inte tänker avslöja för mycket av. Men vi försöker ju att få fast tjuven gemensamt. Ibland får vi leverera gamla tidningar i någons brevlåda och lägga ordinarie tidning hos någon annan. En del har tvingats bygga om sin postlåda till inbrottssäkra kassaskåp för att få ha sin egendom ifred… Men det känns alltid skönt vid de tillfällen man får fast tjuven.

Vid andra tillfällen händer det att prenumeranter blir sjuka och har svårt att ta sig till postlådan för att hämta tidningen. På ett ställe gjorde vi upp att de ställer upp en stövel utanför ytterdörren och vi levererar tidningen i den. Funkade utmärk. Var jag mycket sen och vädret inte var det bästa, stod det ofta en liten termos bredvid stöveln med nybryggt kaffe, vilket var mycket välkommet vid dessa tillfällen.

Så skäll inte på ditt tidningsbud om något inte funkar någon dag, utan muta med en termos kaffe – det funkar utmärkt!

Manligt – kvinnligt #blogg100

Kilt

Vad är det som gör oss till man respektive kvinna?
Är det så enkelt som att gå fram och lyfta på kjolen för att se vad som finns där under?
Tror nog bara det är min lille dvärgpudel (hane) som är söt när han hamnar under kjolen hos någon, själv skulle jag nog få både ett och två blåa ögon.

Jag tror ju könet sitter någon annanstans även om de yttre attributen oftast stämmer överens med vad vi känner oss. Men ingen regel utan undantag.
I går läste jag ett blogginlägg, som jag rebloggade och detta fick mig att fundera vidare i större banor. Ftm = Female-to-male, alltså man som utifrån fysiska egenskaper definierats som kvinna vid födseln. Detta inlägg fick mig att fundera tillbaka på alla de människor jag mött under åren.

Redan för 25-30 år sedan, när jag jobbade som busschaufför, fick jag lära mig att det man såg, sällan stämde överens med verkligheten. Det var väldigt lätt att göra en bedömning av personer efter första blicken, en bedömning som oftast kom helt på skam när man pratade med dem, och sedan lärde känna.

Jag tror alla vill vi vara unika och kunna leva på et sätt som känns rätt för oss, utan att bli dömda på förhand utifrån det. En del valde att vara unika genom klädsel, andra unika genom frisyrer. En del såg ut som vilken Svensson som helst, men gjorde sig unika med knytnävar. Vad gör de idag, hur lever de sitt liv och under vilka förutsättningar.

Jag lärde känna två killar i 20-års åldern, som jämt höll ihop. När jag jobbade, blev jag en del av gänget, även om vi inte umgicks privat, om vi inte träffades på stan.
En dag kommer dessa killar fram och visar vad de handlat. Nagellack, läppstift och lite annat smink. De skulle gå ut och dansa på kvällen, fast i kvinnokläder. Häng med till ändhållplatsen där vi får en liten stund för oss själva. Sagt och gjort, och helt plötsligt av fri vilja blev jag försökskanin och dessa killar målade mina naglar med olika färger för att bedöma vilket färg som var vackrast. Det var nog första gången jag såg en början till regnbågsflaggan, och det på mina egna naglar, fast jag då inte visste någon vad som skulle komma. Senare på kvällen kom ett par snygga tjejer som skulle på dans och med en diskret påminnelse såg jag vem det var. Jag dem en blink med ena ögat och önskade dem en trevlig kväll. Men jag kände att jag ville göra något mer för dessa tjejer, så när mitt jobb var slut så gick jag till samma dansställe som de skulle till. Betalade inträde och det blev några danser innan jag hittade mina damer. Vi dansade flera danser, både tryckare och lite mer ifrån varandra och hade jättekul ihop. Vi pratade som man gör, och försökte lära känna varandra.

Vi träffades flera gånger efter det och när vi var ensamma kunde vi prata om detta. Tyvärr så förändrades mitt liv ganska abrupt och jag förlorade kontakten med dem.

Det finns så många fina människor jag lärde känna under mina 10 år som busschaffis. Skulle gärna vilja få träffa dem igen, och veta har det gått. Om de vågar leva sitt liv på det sätt de önskar, på deras egna villkor utan att vi tittar snett på dem.
Mannen som hade klättrat över balkongräcket och skulle hoppa, när han såg mig i bussen och avbröt sitt självmordsförsök. Kvinnan i strumplästen som sprang för livet jagad av en man med kniv. Fick snabbt in henne i bussen. Mannen jag valde att köra omvägen via vårdcentralen för, så han fick hjälp. Vill gärna veta hur det har gått för killarna jag beskrivit här ovan.

Men jag avstår gärna kvinnor som anmält mig för våldtäktsförsök, de män jag hann ducka undan för, och de slog knytnäven i väggen bakom mig. Den grupp jag fick med mig där jag fick polisbeskydd på turen.  Många minnen har snurrat i mitt huvud nu.

Använder bil, ej helikopter #blogg100

20160307_033440

Nu är det dags igen 😦
De struntar i mig som tidningsbud och de struntar även i andra som vill ha tidningen.

Dåligt plogade vägar, vägar som inte blivit plogade, temperatur nära noll, brevlådor där de struntat i att skotta.

Börjar med ymnigt snöfall så det blir framkomlighetsproblem pga detta. Jag förstår att de under ett snöfall och speciellt nattetid att det sällan blir skottat innan jag skall ut med tidningarna. I går medan snöfallet pågick, så blev allt sent pga av detta. och i morse tillstötte även problem på tryckeriet så alla tidningar var sena.
Jag och kollegorna fick börja med att åka och dela ut det vi hade, dvs post och veckotidningar, medan vi väntade på nästa leverans.

Vissa småvägar var fint skottade, medan andra var helt oplogade. Det var som att köra tåg, man följde spåren. Drivor framför lådorna som jag inte kunde forcera med bilden, då den blöta snön nu var frusen. Skall jag kliva ut bilen och stoppa tidningar i lådan eller inte. Andra ställen blev bilen en stor resonanslåda när underredet skrapade i skarsnön.

Jag var hemma efter klockan 08, och hela min dag blev förstörd…
Delar ett tidigare inlägg om hur det kan vara på vägarna.

Denna jobbarvecka har inte varit rolig 😦
Börjar med ymnigt snöfall så det blir framkomlighetproblem pga detta. Sedan ett par dagars tö och snön omvandlas till slask, vägar som plogas på ytan men vattnet samlas i hjulspåren och nu svinkallt så allt fryser.

Sedan ett par dagars tö och snön omvandlas till slask, vägar som plogas på ytan men vattnet samlas i hjulspåren och nu svinkallt så allt fryser.

För vad dag som gått har det blivit halkigare och halkigare och gas och broms i tidningsbilen har fått hanteras med yttersta försiktighet.

I går hade ett par vägar blivit sandade då salt inte biter i denna köld. Vad händer, jo några tänker sommarväglag och blåser på och blåser bort sanden där den skall ligga. Jovisst håller jag tungan rätt i munnen så kan jag ligga långt åt sidan på grusvägen, nära diket så några hjul åtminstone kommer på sand, så går det kanske att köra… Men om sanden har missat någonstans vart tar jag vägen då? Med största sannolikhet så ligger jag där vackert på sidan i diket. Har absolut inte någon lust att tillbringa någon timma där i denna kölden. Visst, kan säkert läsa någon av de tidningar som ligger i bilen, men känns ändå inte så där kul. Låg hastighet, 20-30 ibland smygfart. Ibland provbromsar man för att känna på halkan, skall jag fortsätta eller låta bli… Vänder jag, om det går att vända då blir 5 hushåll utan tidning… Man tänker, hur smakar kaffet då…

Man fortsätter, man sänker hastigheten mera, tar tidning öppnar fönstret bromsar försiktigt för att stanna vid lådan då släpper allt grepp på bilen och man ser lådan passera bildörren med 2 cm och stannar 5 meter bortanför 😦
Man lägger in backen, försöker smyga och hoppas inte bilen kanar in i lådorna och förstör dem eller våra bilar. Ibland funkar det, ibland inte. Man går ur bilen lägger tidningen i lådan, sedan har man handflatan och skjuter bilen i sidled så den åtminstone hamnar på något gruskorn, så man kommer därifrån.

Nu kommer ett uppförslut och man försöker få upp lite fart så man kommer upp helskinnad. Det får ju inte vara mer än vad som behövs för att klara backen men även kunna få stopp om det behövs. Nerförslut och man tar ner hastigheten till ett minimum innan så man kryper nerför. Helt plötsligt släpper bakvagnen och strax efter framvagnen.

Man försöker bromsa, pumpa (ABS funkar ju inte om inga hjul rör sig) man styr, kanske någon reaktion. Man kanar från ena sidan till den andra, hastigheten ökar vad jag än gör. Man är glad åt den lilla rand med skarsnö som finns vid sidan och hoppas att det skall räcka för ge bilen fästa från att klara diket.

Man blir tröttare och tröttare, känner stressen för att det tar lång tid att köra och tidningarna blir sena. Du får ont i kroppen av att hela tiden behöva vara alert och spänner sig när bilen dansar balett över vägen.

Hur snäll skall man vara mot de som vill ha tidningen till frukost?

Man känner sig stolt och glad att alla fått sin tidning, trots försening och ingenting har hänt.  Kommer hem. lägger sig och hoppas att spänningarna i kroppen snart släpper. Somnar och sover dåligt, trött på dagen. Försöker sova innan jobbet.

Nästa morgon har folk ringt och klagat på sen tidning och undrar varför….

Go natt…

Jag är oduglig #blogg100

wp-1457344283772.jpg

Sitter nu på förmiddagen och dricker mitt morgonkaffe. Har petat i mig ett par Alvedon mot huvudvärken… Nej, nattens jobb var inget kul!
Upp till 25 cm snö på vissa ställen, temp som pendlade runt nollan.
Ibland is under snön, ibland bara slask. Backa några meter från lådorna och ta fart för att komma framåt igen…

Fram med isskrapan för att skrapa lådor, så jag såg att jag lade brev till rätt adressat.
Ett par vägar åkte jag inte in på, pga snö/halka.
I morgon förväntar jag mig flera reklamationer från dessa, som blev utan tidning.
Kanske en förnedrande skylt på någon låda hur djävla oduglig jag är, eller en anmälningsblankett till Stora Holms halkövningsbana…

I morgon vet jag svaret