Livet på landet #blogg100

20160427_184127

Visst tänker jag, särskilt vintertid att det vore gott att bo i stan, stå bakom gardinen och kolla när fastighetsskötaren skottar snö på gången fram till huset. Men så kommer denna årstid och jag skulle få panik att vara instängd i en lägenhet. Vet inte ens när vi hade TV:n igång här i köket och tittade på den, för nu finns så mycket att göra ute i trädgården och saker går framåt i sakta mak. Vad underbart det är nu. Mina och vovvens promenader kan ske både till skogen eller upp till samhället för att inhandla varor i butiken.

Behöver jag ner till Göteborg, så tar jag bilen ner till pendelstation och sedan tåget resten av biten. Inga parkeringsbekymmer, och dessutom gratis. Är nere på en timma, inte långt mer än det tog med bilen tidigare. Behöver jag till kungliga huvudkommunen så blir det bilen till Herrljunga, gratis parkering, och några få timmar på tåget.

Måste ju säga att jag bor väldigt centralt och bra för att bo på landet, och vill inte flytta. Under de år jag jobbade facklig, så var det ofta nattåget som gällde. Avgick från Uddevalla, via Trollhättan, Göteborg och framme utvilad i Stockholm för att äta frukost för att sedan ta itu med arbetet som skulle ske där.

Jag har alltid gillat att köra bil, men avstår mer och mer just med tanke på klimatet och undviker all onödig körning. Visst är det suveränt att även jag som lantis kan bidra till ett hållbart samhälle.

Jag skrev igår på en lista för att behålla nattåget till Jämtland, för jag tror mycket att detta behövs och att det behöver utvecklas istället för att avvecklas. Det är många år sedan jag var norr om Dalälven, men längtar nu dit igen och då tror jag tågen och speciellt nattågen har stor betydelse, både för deras överlevande och vår miljö. Flyget idag är inget alternativ såsom det ser ut idag, inte bilen heller. Men hur skall vi då göra för att rädda tågen?
Naturligtvis måste nätet underhållas och bygga så att vi slipper störningar men också behövs mer innovation. Så jag kommer att ta nattåget nästa gång det är dags, och att det finns möjlighet att sy ihop på bästa sätt…

Här i Västsverige har och är många sträckor hotade då det finns för dåligt underlag. Men det har på många ställen bildats lokala aktionsgrupper som inte bara har blivit en grupp för inbördes beundran utan också tagit egna initiativ att prata med politiker men också dragit igång projekt som inte bara blivit ett försök utan också ser ut att permanentas och får leva vidare. Jag tror mycket på människans makt, inte bara genom politikerna utan även genom egna initiativ. För visst är det väl skönt när vi kan bevisa för politiker att de har fel, eller hur?

Länk till rädda nattåget: http://www.raddanattagen.se/

Vill inte skriva detta #blogg100

wp-1464287687753.jpg

Även om jag inte vill skriva detta, så känner jag det som om jag måste, och gör det. Finns dock inget som hindrar att jag väljer att visa en blomma, en blomma med hjärtan till det.

Jag har lagt in bevakning på ”Stampen” på twitter, för att se hur tankegångarna går där om rekonstruktionen som genomförs. Jag tänker inte ägan min tid åt att analysera varför företaget i dag befinner sig i denna situation, för de finns de som ser det med halt andra ögon än vad jag gör. Jag har fått ut min lön för jobbet jag har gjort och jag känner mig just nu någorlunda trygg för mitt nattarbete, just nu i alla fall.

Ibland när jag kanske har sagt något dumt, så händer det att jag klappar mig på knät och säger ”tur att jag har en njure att tänka med”.  Men en del kommentarer är så dumma så jag undrar var en del andra skulle klappa sig själva…
Några har gjort sig lustiga i sina bloggar över det hela och när jag sedan har kommenterat det hela, så har det bemötts med att mina kommentarer har raderats. Vad tänker du med, som gör det?

Jag ser många journalister som också tänker på sina kollegor i branschen och gärna kommenterar utifrån den synvinkeln, vilket jag också till viss del förstår. Men, jag värnar också det fria ordet genom att distribuera det du skriver, till delar av prenumeranterna. Jag behövs också i kedjan. I morse skrev jag på Facebook följande inlägg:

Vi är ca 2200 tidningsbud av stampens ca 3000 anställda, dvs en klar majoritet även om få av oss har möjlighet att jobba heltid.

Men när man läser media så är det oro bland journalister, chockade journalister, får journalister någon lön, Chefsredaktören går runt och tröstar och informerar journalisterna på kontoret mm mm
Men vi som var natt tar vår kärra, vår cykel, vår bil i ur och skur, sommar som vinter. Kryper på isgatorna på vintern för att prenumeranter skall få sin tidning i lådan till morgonkaffet. Vi som på småvägar gör allt för att ta oss fram på oplogade vägar. Vi som samtidigt med tidningen levererar post och paket. Vi som varje dag har vår deadline 06:00.

Var finns vi???

Hur många av er journalister tänker på mig när ni sitter och skriver era krönikor inomhus i värmen när snön faller ner utanför fönster, jag som snart skall ut i samma snöfall, i mörkret och leverera det ni skriver?

I går skrev Victoria da Silva, ordförande Frilans Riks följande debattinlägg på Journalisten debatt. Ersätt alla Stampens medarbetare  Just ett inlägg för väcka debatt om frilansjournalistens vardag. Jag förstår deras situation då de oftast är egna företagare som inte är anställda och inte omfattas av den statliga lönegarantin. Rent juridisk är dessa en fodringsägare, som säljer sin produkt till Stampen, precis som den som säljer papper och trycksvärta. I sitsen som leverantör i denna situation när alla gamla skulder nu är frysta och inte får betalas enligt lag, varför skall då denna grupp undantas. Var skall vi dra gränsen, vilka skall få betalt och vilka skall inte få betalt?

Bra att det debatteras sådan sak, men kräv inte att Stampen skall göra undantag från lagar och regler, det skapar bara osämja. Detta är frågor som skall drivas fackligt och politiskt så att lagar ändras och inte tvingar enskilda företag till lagbrott. Du skriver att många av dina kollegor ligger sömnlösa på nätterna just för att klara situationen. Jag får inte sova på nätterna för att jag måste leverera dina ord. Jag måste försöka ta igen det på andra tider vilket inte alltid är så lätt. Om du nu ligger sömnlös på nätterna, så följ gärna med mig på en tur och dela ut tidningarna. Jag behöver säkert en som skottar loss bilen i snödrivan på vintern. En som kryper på alla fyra på glashala vägar för att stoppa ner dina ord i någons låda. Nu på sommaren så kanske du och jag kan sätta oss på en brygga och dela på lite kaffe, se hur fisken slår i sjön och hur rådjuren diar sina småttingar. Min deadline går klocka sex på morgonen. Fungerar allt i distributionen så finns möjlighet till detta, som jag naturligtvis INTE debiterar någon mertid för. Är du ändå vaken, så är du mer än välkommen att följa med…

 

Luften fylld av dofter #blogg100

20160523_202725

Vårens vackraste tid och årets blommande höjdpunkt är här. Liljekonvaljerna håller på att slå ut, vilket de oftast brukar göra lagom till mors dag, så även i år. Det är så otroligt mycket dofter ute i naturen, så man dansar på små moln när man promenerar.

I går drog också ett åskväder in och höll på mer eller mindre i se timmar, på längre och kortare avstånd. Men den kom också det livgivande regnet. 10 millimeter under gårdagen som var en bra början även om mer behövs. Det är också nu som grönskan står i sin höjdpunkt och kalvningstiderna är i skogen.

Har märkt på mina tidiga morgonkörningar med tidningarna att det varit mer oro i skogen än normalt. Många framför allt ungdjur från fjolåret har förirrat sig till ställen där jag under övriga året inte har sett några djur.

Jag har också sett många rådjur med sina minimini vid sidan om. En del på alerta ben medan andra knappt har kunna stå upp. Har velat stanna och fotografera när jag haft dem på nära håll, men har avstått då jag tror de behöver lugn och ro, vi det tillfället. Så ni får tänka synen.

Men jag älskar årstiden!

20160523_202442

Business as usual? #blogg100

stampen media group
Kändes otroligt skönt att få komma till jobbet i morse och få köra sina tidningar. Visserligen var det lite prat mellan oss kollegor om hur vi hamnade i denna situation och många var ju rädda för sin försörjning. Men nu  är rekonstruktionerna har godkänts för alla 16 ingående företag, inklusive oss tidningsbud, så vet vi att vår lök kommer att komma som vanligt. Där är jag fortfarande lite kritisk mot företaget att den informationen kunde kommit i mail tidigare eller via vår portal. Men vi fick en del matnyttigt på jobbet i natt, och det kändes tryggt inför avfärden med tidningsbilarna. Även om v är en liten filial i det stora hela, så är vi nog ett tryggt gäng och jag hoppas verkligen detta är fallet inom hela området. Tidningarna var i tid, så det kändes väldigt normalt.

Att vi som distributionsföretag nu kan leva vidare och fortsätta med utdelning av tidningar och post ger ju demokratin en chans att överleva. Det är ju inte bara stampens tidningar vi levererar utan rikstidningar, veckotidningar och annan press förutom B-post. Vi levererar sju sju dagar i veckan 355 dagar per år. och post levererar vi 6 dagar i veckan, och det i arla morgonstund. Det klarar inte ens posten av.

Nu finns ju alternativ och antingen behålls vi inom koncernen eller så kan vi ju säljas vidare,både vi som företag med också våra lokaltidningar. För försvinner tidningarna så öppnar det ju bara upp för större genomslag av alternativpressen eller propagandapressen. Det är för mig det värsta scenariot att de skulle ta över tomrum som lämnas. Man ser ju, i bland annat twitterflödet, hur de alternativa just i detta vacum som uppstod efter Stampens besked, hur tankegångar går hos vissa.

Vi har ju genomgått en del stålbad redan för att få lönsamhet i hela organisationen och när även myndighetssverige tror att vi är på rätt väg, genom att ge tid för rekonstruktion, så har ju jag ingen anledning att tro något annat.

Så nu går vi vidare och vänder blad i våra tidningar.

Jag hann även att njuta av denna vackra morgon, som jag delar med mig av genom ett foto.
Visst har jag ett vackert tidningsdistrikt!

20160524_042948

Demokratin i fara? #blogg100

stampen

Stampen AB, där många lokaltidningar i västsverige ingår, lämnade i dag in en ansökan om företagsrekonstruktion till Göteborgs tingsrätt.

Syftet med åtgärden är att sanera koncernens ekonomi och hantera de historiska skulder företaget ådragit sig.
Vid 13.00 hölls en presskonferens på Svenska Mässan där koncernchef Martin Alsander och huvudägare Peter Hjörne deltar.
Bolaget som bland annat är ägarbolag till Stampen Local media – lämnade in 16 ansökningar om företagsrekonstruktion vid 09.15 för godkännande hos respektive tingsrätter.
På morgonen informerade koncernchef Martin Alsander och huvudägare Peter Hjörne personalen på de olika tidningar och medieföretag som ingår i koncernen om varför åtgärden är nödvändig.
Nu kommer en rekonstruktör att ta vid för att se över hur bolagets skulder ska kunna hanteras och hur företaget kan ta sig framåt.
– Det är bra att ägarna tar krafttag för att lösa den stora skuldbördan som har tyngt verksamheten i flera år. Jag välkomnar den här åtgärden som har till syfte att rädda lokaljournalistiken och arbetstillfällena, säger HN:s chefredaktör Viveka Hedbjörk och fortsätter:
– Hallands Nyheter går bra och har gjort så under många, många år. Nu kan vi förhoppningsvis få fullt fokus på att leverera bra journalistik och fortsätta vårt framgångsrika säljarbete. Rekonstruktionen ska inte heller påverka våra prenumeranter och annonsörer
Alsander berättade på informationsmötet att de finansiella problemen grundar sig dels i en historiskt uppbyggd skuldsättning men framförallt är det utfallet i det långdragna tryckerimomsmålet, som vann laga kraft under våren, har accelererat problemen.
Läsarna påverkas inte
Nu är Stampens bedömning att koncernen inte kan möta alla sina förpliktelser framåt. Därför har man beslutat om att ansöka om företagsrekonstruktion. Syftet är att rädda verksamheterna och jobben – något koncernledningen bedömer att man har väldigt goda förutsättningar för att göra. Ett flertal av Stampens bolag har genomgått ett stålbad de senaste åren och nu gör ett flertal av företagen vinst.
– Vår ambition är att läsare, anställda och kunder inte ska påverkas av det här överhuvudtaget. Verksamheten flyter på som vanligt, säger Martin Alsander.
Hallands Nyheters papperstidning och hn.se fortsätter alltså komma ut precis som förut.
FAKTA: Rekonstruktion
Rekonstruktion är ett alternativ till konkurs för bolag som har finansiella problem, men som ändå bedöms ha en möjlighet att överleva på sikt.
Ansökan om rekonstruktion lämnas till en domstol. Om den beviljas utses en rekonstruktör som leder rekonstruktionen.
Det är vanligt att en rekonstruktion innebär en så kallad ackordsuppgörelse, där fordringsägarna går med på att avstå en del av sina fordringar.
Enligt statistik nyligen från kreditupplysningsföretaget Creditsafe så lyckades 48 procent av alla företagsrekonstruktioner under de senaste fem åren.
Källa TT

Belöningen #blogg100

grattisblommor
Visst är vi människor (och många djur) fantastiska! Visst blir vi otroligt glada om någon ringer på dörren med en ask choklad eller en bukett blommor med orden jag kände bara för att överraska dig med detta. Min glädje känner inga gränser vid dessa tillfällen och jag vet inte hur jag skall kunna tacka för detta. WoW, vilken kick jag fick av detta när hjärnans belöningssystem aktiveras. Jag ser ju på min hund och mina katter hur de njuter när jag klappar och kliar dem. Här aktiveras en annan del av hjärnan som också ger känslan av välbefinnande när jag gjort en aktiv handling för att belöna.

Men dessa system kan också aktiveras när man kan påpeka/straffa någon för att gjort fel inför gruppen. Det är en form av hämnd…
Vi har ju sett de politiska ”skandalerna” med Mona Sahlin, Gustav Fridolin, Mehmet Kaplan med flera, hur många vars belöningssystem har aktiverats när det hört om dem, och hämnden har blivit ännu ljuvare när de kunnat dela sin frustration och ”spy galla” över dem. I dessa fall har inte mina belöningssystem aktiverats och jag ser ingen vits med det som jag kallar drev och spam.

För mig aktiveras mina belöningscentra när jag ser att någon/några avslöjar sanningen bakom de främlingsfientligas uttalanden och där är verkligen hämnden ljuv. Får många triggas också det aktiva valets belöning igång när man delar dessa uppgifter vidare på exempelvis sociala medier. För dessa personer blir då hämnden och belöningen dubbel, då två belöningscentra aktiveras. Men när det blev för mycket delningar och jag upplever det som spam, så vände det hos mig och mitt belöningssystem startar när jag spärrar dessa delningssajter, prioriterar ner människor i flöde. Jag behöver ju inte dela det vidare för att aktivera njutningen utan det räcker med att jag vet. Där blir också hämnden ljuv.
Mitt belöningssystem aktiveras också när jag ser alla fantastiska foton som vänner på sociala medier delar. Kan jag sedan tacka för delningen, så dubblas min njutning, och blir ännu större om jag får ett fint svar på det.

När jag skall ut på promenad eller till bilen så passerar jag vår syrenhäck som doftar helt underbart när den nu står i full blom. Här aktiveras också njutningen och både promenaden eller bilåkandet känns mycket bättre. Nu när liljekonvaljerna börjar blomma och jag känner doften av dem, då dansar jag på små moln. Ibland lägger jag mig ner på mage och sniffar på dem för att öka njutningen med att göra ett aktivt val.
Nästa söndag kommer min njutning att bli ännu mera påtaglig då jag kommer att plocka den första buketten med den och ge till mor och far. Då blir det två buketter. en på deras grav och en på vårt köksbord. Så visst är våra belöningssystem fantastiska.

Nu skall jag fortsätta belöna mig med en kopp kaffe som ger mig njutning.

Läs gärna Forskning & framstegs artikel om varför hämnden är ljuv

Förändringens vind #blogg100

nussä-sthlm

Det är egentligen väldigt lustigt hur man kan ändra sig från tid till annan. Efter mors bortgång så var det tvunget att göra något åt sig självt och komma i normala gängor igen.
En sak var att bygga upp vänskapen med vänner igen och hitta nya sådana. Där har jag fortfarande en del att ta igen. Men även mitt kroppsliga välbefinnande. Jag började promenera igen, oh vad jobbigt det var, men samtidigt kul. Vovven var absolut inte sen med att hänga på. Det första fick man tvinga sig ut, men när man väl kom ut så gick det bra, men jag hade ju som mål att gå 10000 steg per dag och det blev trots allt en kamp.
Men sedan blev de vanliga vägarna tråkiga och man visste inte var man skulle gå, och man fick än en gång kämpa med sig självt…. Oj oj oj, vad man tyckte synd om sig själv, man ville inte men man visste att man måste göra det för att komma tillbaka till livet.

Kämpa, kämpa och åter kämpa och man försökte hitta på ursäkter för att slippa, man ville skapa sig ett alibi för sitt dåliga samvete. Men nu har det vänt så totalt istället och man får abstinens om man inte promenerar. Långa promenadvägen har blivit korta promenadvägen, och är den tur vi går som morgonpromenad numera. Och vovven vet precis vad det handlar om. Han vet att han skall stanna innan vi skall korsa vägen och där väntar han på kommandot varsågod innan vi promenerar över vägen. När vi kommit en bit så stannar han igen för han vet att jag kopplar loss honom så han får springa lös. Han vet också var han skall stanna för att jag åter skall koppla honom, för att inte springa för mycket och stressa djuren just nu när de behöver lugn och ro.

Ibland tror jag till och med att han kan almanackan, eller har han lärt sig känna igen ryggsäcken? Ett par gånger i veckan promenerar vi de fyra kilometrarna till vår butik och inhandlar lite smått. Får ju inte vara några tyngre grejer men det funkar fint. När vi kommer till butiken går han till tiggaren som sitter utanför och sätter sig och då vaktar tiggaren honom medan jag handlar och oftast sitter han i knät när jag kommer ut igen.

För mig blir det ju extra trygghet när någon har koll på honom där och tiggaren får lite extra betalt för jobbet. Men även promenader till någon av våra kyrkor ingår i promenadprogrammet numera och även där vet vovven var han skall hålla hus när jag är inne i kyrkan. Det som bara var ett helt företag att promenera och handla är idag så vardagligt, så jag tänker inte på att ta bilen. Förr hittade man på ursäkter just för att få ta bilen, idag klär man sig efter vädret och bryr sig inte om lite regn.

I dag är det inte några konstigheter att promenera de tre kilometrarna till busshållplatsen och ta bussen upp till stan för att ta en öl i goda vänners lag och sedan hem igen. Förr sade man alltid nej, för taxi var för dyrt och man kunde inte dricka om man skulle köra själv. Och nu under sommaren kan man ju sitta på uteserveringar och då kan ju vovven också vara med, oftast.

Så numera står bilen still i flera dagar när jag och vovven tar benen till hjälp och det gangnar ju både oss och miljön, så varför klaga? 🙂

Hämnden är ljuv #blogg100

wp-1463738027665.jpg

Hämnden är ljuv, och det var den inatt.

I dag fick jag chansen igen chansen att ge igen lite till de personer som kan vara rätt så otrevliga när det händer något med distributionen. I morse blev det stora problem med tryckeriet som gjorde att vi inte fick några exemplar av en av de stora tidningarna. Vid dessa tillfällen brukar kundtjänst få ta in extra personal för att hantera alla telefonsamtal men det är inte ofrånkomligt att det blir telefonkö vid sådana tillfällen.

I dag valde ansvariga att inte använda sig av radion för att informera om händelsen om varför tidningen uteblivit. Som tidningsbud tycker jag om när de använder lokalradion och informerar om händelser som dessa, men det är tyvärr inget som jag kan råda över, utan beslutet för det ligger hos någon annan. När vi börjar på morgonen så vet vi knappast hur stort och omfattande ett sådant problem blir och vilka beslut som tas. Men tas det beslut om att använda radion så finns det oftast på lokalradions sida för trafik och service under större delen av dagen och under morgontimmarna sägs detockså flera gånger i sändningen i samband med trafik och service. Som extra service till våra kunder kan vi dela ut en lapp med ovanstående text för att informera om varför tidningen uteblir. Till de kunder jag månar lite extra för, och alltid är vänliga och förstående, så brukar jag handskriva kortfattat ett meddelande om varför tidningen uteblir. Till de flesta andra så brukar jag ge ovanstående meddelande i lådan…. MEN… det händer ju att jag kan ”glömma” det. För var gång jag glömmer sprids ett leende på mina läpparna när jag tänker på att de skall sitta någon timma i telefonkö, för att klaga på mig och sedan få reda på att det INTE är jag som felat.

Så får ni något handskrivet, så är ni populära hos budet. Får ni liknande meddelande, så tycker budet om er. Men får ni ingen info, så kanske det kan bero på att ni får igen för gammal ost.

Osämja och lite kärlek #blogg100

wp-1463562309394.jpg

Så var det dags igen, två grannar som inte drar jämt sig emellan. Jag har haft en jättebra vändplats här hos en granne för att leverera tidningar till den andra grannen. Jag vet att det varit strul tidigare emellan dem, men nu var min vändplats spärrad och skyltat med ”Obehöriga äga ej tillträde”. Eftersom det inte är denna person som skall ha tidningen så, kan jag inte överträda skyltning och avspärrning. Nu får jag istället köra en bra bit till ett annat ställe för att vända och kunna leverera tidningen. Suck!

Varför skall jag behöva bli indragen i grannars bråk?
Ibland vet man orsaken och ibland vet man inte.
På ett annat ställe var det en person som tog ner lite buskar och småträd på sin egen tomt men utanför staketet. Tyvärr råkade han också tar ner liknande från sin granne som inte blev glad. Detta resulterade i att den drabbade grannen hela tiden gjorde åverkan på ”skogshuggargrannens” brevlåda hela tiden. Postlådan i plast blev söndersparkad, gång på gång. Plåtlådan blev förvanskad så jag (och posten) kunde inte använda den.
Vi fick vetskap om att postlådan blev flyttat till ett annat lådställ men även där fortsatte samma åverkan. Han skaffade en veckolåda som göts fast i backen, och då kom grannens bil och bogserlina väl till pass, för att dra upp den och köra över den till oigenkännlighet.
Till slut placerade han sin låda hos vänner flera kilometer bort och där fick den vara i fred. Funderar på om de är vänner eller ovänner idag.

På ett ställe bor en polis som arbetar mycket med ungdomsbrottslighet. Läser jag i tidningen eller hört på radion om något som ungdomar varit inblandade i vet jag att i morgon kan ja inte leverera tidningen. När det är smällar och fyrverkeritider, så vet jag att lådan är sprängd. Ingen kul vetskap.

Stölder av tidningar är ett annat problem. Där brukar vi gemensamt hitta lösningar för att det inte skall ske. Vi har en del småknep som jag inte tänker avslöja för mycket av. Men vi försöker ju att få fast tjuven gemensamt. Ibland får vi leverera gamla tidningar i någons brevlåda och lägga ordinarie tidning hos någon annan. En del har tvingats bygga om sin postlåda till inbrottssäkra kassaskåp för att få ha sin egendom ifred… Men det känns alltid skönt vid de tillfällen man får fast tjuven.

Vid andra tillfällen händer det att prenumeranter blir sjuka och har svårt att ta sig till postlådan för att hämta tidningen. På ett ställe gjorde vi upp att de ställer upp en stövel utanför ytterdörren och vi levererar tidningen i den. Funkade utmärk. Var jag mycket sen och vädret inte var det bästa, stod det ofta en liten termos bredvid stöveln med nybryggt kaffe, vilket var mycket välkommet vid dessa tillfällen.

Så skäll inte på ditt tidningsbud om något inte funkar någon dag, utan muta med en termos kaffe – det funkar utmärkt!