Författare: villacalifornia

Jag en man i mina bästa år som jobbar som tidninsbud och anhörigvårdare till två familjemedlemmar. Har ett stort data/teknikintresse och tänker dela tankar om just anhörigvård och teknik.

Med glittrande ögon

Den Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

20161224_230941

Att fira jul är inte det samma som när mor och far levde, men samtidigt är våra traditioner viktigare än någonsin. Samtidigt skall man också försöka väva in nya saker som förhoppningsvis kan ge nya traditioner men också behålla något av den trygghet som var viktig, inte minst för bror.

Så för mig består ju advent en del av att lyssna in vad bror tycker är viktigt av de traditioner vi bär med oss sedan lång tid tillbaka. Så att skapa en jul efter våra traditioner är viktigt, samtidigt som vi måste hitta det nya som passar oss. Så jag har hela tiden pratat om vad ha kommer ihåg från tidigare jular och låter honom ta fram det som behövs. Så jularna blir enkla men också ett minne för livet.

Vi var bjudna till vår vän från Syrien för att äta en multikultifrukost. Vi ringde också upp han föräldrar och syskon som är kvar i Syrien och önskade god jul och vinkade till varandra. Det gick snabbt att lära dem säga ”god jul” på svenska 🙂

Tänk så skilda kulturer, och ändå kan vi dela glädje och kärlek med varandra. Kan det bli mer fantastiskt?

Hemma fortsatte vi med förberedelserna för julen. Bror fick sila Glühwein och tömma upp på flaskor. Jag fortsatte med skinkan och sill och sallader. Klockan fem i tre blev det Sanna Nielsen som var årets julvärd och därefter blev det julbord med Kalle Anka. Därefter blev det en middagsvil. När den var avklarad så blev det tomtegröt med Glühwein med schuss och bror tog på luciakronan och delade ut julklappar. Att se dessa glittrande ögon när present efter present kommer till honom. De ögonen är obetalbara.

Vi njöt av TV:n och traditionell tysk julmusik innan klockan klämtade för avgång. Att vandra de 4 kilometrarna under en stjärnupplyst himmel där trafiken nästan var obefintlig och lugnet och friden rådde, var magiskt.

Julnattsmässa med de kända julpsalmerna och inslag med en duo som berikade julnatten med mer modern julmusik. Vilken fröjd, vilken glädje, vilken känsla!

Jul som går i kärlekens tecken, till nära kära, men även tankar på de som lever i krig, hat och i sin förvridna världsbild, fick en tanke. Tänk vad fantastiskt livet ändå kan vara.

God fortsättning till alla med kärlek och omtanke till vänner och främlingar i sinnet.

Ett riktigt magisk god jul!

Den Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

god-jul

En god jul till alla, en ny tid är här, och allting kan hända om bara vi vill.
Julen bär minnen, om kärlek och tro.
Låt julen förkunna, att striden är slut… och friden har vunnit åt varje kvinna och man.

Detta är några strofer från Texten ur Låt julen förkunna och som jag känner är viktigare än någonsin.

Biskop Åke Bonnier skrev på sin Facebookvägg följande text, som jag tycker är väl värd att begrunda, oavsett vem du är. Med dessa ord vill jag önska er alla en riktig god jul.

VART TOG JULEN VÄGEN?

I dag nåddes jag av sedvanligt reklammail från en firma som enbart arbetar via nätet och som jag utnyttjat några gånger. I dag, dagen före dopparedagen, förkunnade mailet att mellandagsrean redan börjat. Det var julens glada komersbudskap som välde in i min mailbox. Se vi bär bud till Er om en stor glädje. Redan nu kan ni köpa våra varor betydligt billigare precis som under mellandagarna.

Jag blev alldeles förskräckt vid detta budskap och här var det ingen ängel som sa ”Var inte rädd” utan tvärtom var det ett budskap som på sätt och vis ville sudda ut själva julhelgen och föra sina köpare rakt in i mellandagarnas underbara utbud.

Barn, krubba, herdar, änglar, lamm,, ett hemlöst föräldrapar – inget av detta kunde jag ana….

VARFÖR FIRAR VI JUL?

Tja… för att åtminstone någon gång per år få tillfälle att samlas och säga något uppskattande till varandra och ge presenter, eller för att påminna oss om den gamla folktron på tomtar av något slag (att tomten i själva verket var en ärkebiskop i Myra på 300-talet och som hette Nikolaus och som blev helgonförklarad är det få som känner till.). Vi samlas för att titta på våra klädda granar (tanken på livets träd i paradiset är det nog få som kopplar granen till) och för att äta fläsk i olika former kombinerat med annat.

NEJ, DET ÄR INTE DÄRFÖR SOM VI FIRAR JUL.

Vi firar jul för att Jesus har uppstått från de döda. Nej, jag har inte blivit alldeles rubbad. Vi firar faktiskt jul för att vi firar påsk. När Jesus hade uppstått från de döda började man omedelbart att högtidlighålla söndagen som uppståndelsens dag. Kristi uppståndelse var det viktigaste för de tidigaste kristna. Läs Paulus brev så ser Du att han förkunnar om detta sida upp och sida ned. Om Jesu födelse står det bara i Paulus brev till Galaterna att Jesus var född av kvinna och född att stå under lagen. Det är vad de äldsta texterna säger. Evangelisten Markus som är det äldsta evangeliet talar inte ett ord om Jesu födelse och evangelisten Johannes nämner bara att Gud blivit människa. Evangelisterna Lukas och Matteus däremot talar om Jesu födelse ur olika perspektiv. Evangelisten Matteus gör det ur Josefs perspektiv och evangelisten Lukas gör det ur Marias synvinkel.

När vi nu dessa dagar (egentligen från kl 18.00 på julafton till kl 18.00 på juldagen enligt svensk helgsmålstradition) firar Jesu födelse så är detta själva centrat, ja själva grunden för vår jul. Det är för att Jesus de facto föddes för 2000 år sedan som vi firar jul. Det är ju det märkliga att Gud har blivit människa. Men detta uppmärksammades inte som en fest förrän efter rätt många år efter Jesu uppståndelse. Så man kan verkligen säga att vi firar jul för att Jesus har uppstått från de döda. Men det som är det egentliga firningsämnet är att Gud på ett förunderligt sätt har blivit människa och delat vår verklighet.

Den verklighet som Gud delar med oss i Jesusbarnet är en verklighet av mord, av krig, av ockupation, av förföljelse, av flykt. Allt det vi hör om på TV och i radio eller läser om i tidningar har Gud själv delat när Gud blev människa på ett unikt sätt i den lille judiske killen Jeshua ben Josef, som nog var Jesu hebreiska namn. Därför är varje barn som vi möter i dag – Jesus själv. I varje ensamkommande flyktingbarn som inte får permanent uppehållstillstånd, i varje flyktingbarn som inte får förenas med sin familj i trygghet värme och omsorg, i varje flyktingbarn där myndigheterna med den strängare lagstiftningen inte hittar några förmildrande omständigheter för är Jesus själv. Det är det barnet som vägras kärlek, omsorg, trygghet och allt annat som vi vill ge till våra egna barn här i Sverige. Jag tänker på Jesu ord som vuxen när han talade om den yttersta domen. Han sa inte: Hur många gånger gick Du till kyrkan? Hur ofta bad Du till Gud? Nej, på den yttersta domens dag blir frågan: Var var Du när jag var hemlös, sjuk, hungrig….? Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig…

Barnet i krubban får födas också i vårt hjärta. Ditt och mitt hjärta får vara krubban där ljuset från krubbans strå får hjälpa oss att se på våra syskon från andra håll i världen som just syskon och stå upp för ett samhälle där inte grupper spelas ut mot grupper, som en viss politiska åskådningar gärna gör, utan där vi får se att vi på olika sätt i olika sammanhang men med gemensamma krafter får vara med och bygga ett multikulturellt och multireligiöst samhälle med en sekulär politisk struktur.

Med dessa ord vill jag önska Dig en Välsignad Jul i ljuset av det barn som föddes för 2000 år sedan och om vilken profeten Jesaja skrev:
Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste (Jes 9:6)

Sightseeing

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

20161222_081509

I går morse när jag vakande upp på färjan på väg in mot Göteborg, så möttes jag av en strålande morgon. Hade tur med vädret hela resan och i o m att jag åkte kollektivt nästan hela vägen, så var jag inte beroende utan kunde välja vilen väg jag själv ville.
Så istället för att välja spårvagnen från Tysklandsterminalen till Göteborg C, så tog jag Älv-snabben, som kostar detsamma. Så efter kryssningen genom Göteborgs skärgård fick jag ytterligare en kryssning, denna gång genom älvrummet Göteborgs hamn, där det nästa numera är bebyggt.

Så var så god att njuta av dessa bilder.

En sorts batteriladdning

Den Av villacaliforniai Teknik2 kommentarer

20161221_100312

I tisdags spelade jag Kung Herodes i ett julspel i vår grannförsamlings kyrka, som jag nyligen berättade om. Efter föreställningarna blev vi bjudna på tomtegröt och skinksmörgås, och medan jag satt där och mumsade fick jag ett mail att mötet jag skulle vara med på, på osdsagen efter var inställt. Helt plötsligt fick jag en extradag ledigt mitt i julstöket. Den chansen chansen missade jag inte och surfade direkt till Santa Line (Stena Line) och bokade en kryssning till julmarknaden i Kiel. Jag visste ju att bror var hemma och var sjuk, och han hade sedan tidigare sagt att han inte ville åka till Kiel, så jag hade ju hundvakt.

Efter maten var det bara att åka hem och berätta för bror, slänga en extra T-shirt och i ryggsäcken och åka till pendelstationen.

Julmarknaden har varit tradition i många, många år, men som sedan fick anstå när mor blev sjuk. Trodde inte det skulle bli möjligt i år heller, men så kom chansen….

Det var fyra år sedan sist, och  jag kände mig som ett barn på nytt när jag äntrade Stena Scandinavica i Göteborg, på väg mot äventyret.

20161221_1202010

Resan ner gick som en dans, och jag njöt av friden och friheten ombord.


I Kiels centrum finns julmarknaden på 4 platser med korta promenadavstånd, så det är bara att gå runt att njuta. Här är julen en stor tradition med sina marknader men också sitt breda spektrum av av att ta ut svängarna och ibland även utanför ramarna. Man blir så varm i hela kroppen av denna stämning…


Man dricker glühwein med eller utan schuss, man äter poffertjes eller varför inte en fläskstek i i bröd med kryddsmör och lök.


Och så går man in i Kiels brygghus och tar en färsköl…


Även ett besök i St Nicholauskykan hanns med för att skriva i kondoleansboken för de drabbade av händelserna i Berlin. De flesta marknadsstånden hade något som påminde om denna fruktansvärda händelse.


Fick en hel del kommentarer av vänner innan jag åkte iväg och de undrade hur jag vågar. Inte för julmarknaden utan för händelserna i Berlin.
Mitt svar blev, att risken är liten att det händer igen, och skulle jag avstå hade ju motståndaren vunnit, då det är just det de vill, att skapa rädsla och oro i samhället. Kanske istället var den en liten protest samtidigt. Är min tid ute, så spelar det ingen roll var jag befinner mig.

 

 

 

Kung Herodes

Den Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

Inte var dag man får spela kung Herodes, och det var första gången jag spelade från en prekrikstol, men någon gång skall vara den första.  😂

Stollig som jag är svarade jag ja när ett mail kom i inboxen från gtannförsamlingen om jag ville ha en roll i julspelet för lågstadiet. Det skulle bli fyra föreställningar för lika många klasser under en förmiddag och hela julspelet skulle äga rum i kyrkan. När jag fick klart för mig vad det handlade om, så skulle det vara en ”huvudroll”, eller vad man nu skall kalla der…

Jag skulle spela kung Herodes. Så det blev att först läsa bibeln, för att lära mig lite mer. Jovisst, jag har ju läst inför prästen,  men det var några år sedan. Nu fick man friska upp minnet. Men jag visste ju inte alls hur det funkade, men som en högt uppsatt person i samhället, Jerusalem, så blev predikstolen min ”borg”. Det enda jag visste var att kungen var lynnig och växlade mellan strålande glad och barsk och ilsken.

Men jag tror jag lyckades skrämma några barn i alla fall 🙂

Skulle egentligen varit mer bilder från händelsen men jag fick ett stollaröck och sitter nu på Tysklandsfärjan där många vill utnyttja wifi, så det är svår med bilderna. Ni får hålla tillgodo med detta.

Gammalsvenskby

Den Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

4093915-gammalsvenskby-1
Nyligen avslutades Allt för Sverige på tv:n där svenskamerikaner tävlar om att återse sin svenska släkt. När jag var i USA för några år sedan så träffade jag en del människor med svenskt påbrå och en del pratade fortfarande svenska, några hade glömt Å Ä Ö, och pratade med O och A istället. En man från mina hemtrakter hade gift sig med en svensk indian, jag kvinnan var från Norge och de pratade skandinaviska sinsemellan.

I staden Kingsburg i Kalifornien var de nog mer svenska än vi i Sverige är. Till och med vattentornet i staden har målning av kurbits. På stadens facebooksida finns massor av bilder om man vill kolla in.

Men även i österled finns svenskar som startat ett nytt liv. I Ukraina finns Gammalsvenskby, en by som bebos av svenskättlingar från Dagö.

Gammalsvenskby (ukrainska: Старошведське, Starosjvedske; tyska: Altschwedendorf; lokal svensk dialekt: Gammölsvänskbi) är en del av Zmijivka i Cherson oblast invid Dneprs strand i Ukraina. Byns namn kommer av att den bebos av ättlingar till utvandrade estlandssvenskar, varav vissa fortfarande talar en svensk dialekt.

Gammalsvenskbys befolkning kom ursprungligen från Dagö i dagens Estland, som till 1721 var en del av Sverige. Under den ryska kejsarinnan Katarina II kom en del av den svenska befolkningen på ön att flytta i augusti 1781. Med löften om bördigt land omflyttades de till Nya Ryssland i det som idag är södra Ukraina, där det forna Krimkhanatet området användes som kolonimark. Vissa källor säger att migrationen var ett tvång, andra pekar på det faktum att fattiga och förtryckta bönder gavs något som måste ses som ett generöst erbjudande vid tidpunkten.

Slutresultatet kom dock att bli katastrofalt. Många av de omkring 1 000 byborna dog under marschen till sitt nya hem. När de anlände fann de inte några spår av de hus som hade utlovats skulle stå klara för dem. Under det första året i Nya Ryssland kom många av byborna att mista sina liv. Enligt kyrkböckerna var enbart 135 personer vid liv i mars 1783.

Efter Sovjetunionens fall har kontakterna med Sverige återupprättats. I dag har byn 150–200 invånare av svenskt ursprung. Endast några av dem talar ännu i dag flytande svenska. Visst ekonomiskt stöd har getts av Svenska kyrkan och av Gotlands kommun. Gotland skrev den 15 april 2001 ett vänortsavtal med byn. 1996 grundades Chumak, ett svenskägt företag som producerar matolja, ketchup och livsmedelskonserver, i den närbelägna staden Kachovka. 2008 var svenska kungaparet på officiellt besök i Gammalsvenskby.

Härom dagen hittade jag ett program om Gammalsvenskby, som jag tyckte var mycket intressant. Delar med mig av den här.

Julen är på G – Little Drummer Boy

Den Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

20161212_112557

4:e advent och snart är det julafton. Tänk vilka glittriga ögon man hade som barn när man såg julgranen med alla ljus och glittret som fanns i den. Alla vackra kulor som speglade ljuset.

När jag sedan själv satte bo, så blev min julgran helt mitt ansvar. Jag valde själv,och allt som fanns i den inköptes i Tyskland, glaskulor, ibland motivmålade, istappar i glas och figurer i glas. När sedan åren gick och jag flyttade hem till mor och far igen, för att hjälpa och stödja dem på ålderns höst, så gick vi tillbaka till mina barndoms jular som ändå hade utvecklats med tiden.

Nu när bror och jag är ensamma, så är julen inte så viktigt på det sättet. Vi har hittat nya rutiner. Blir inte överflöd av julsaker i fönstren, däremot några få saker som betyder mer om minnet från mor och far. Vår julgran är absolut inte den finaste, men absolut den mest kära. Bror sågade ut den i träslöjden och målade den vit. Ett av de sista åren i fars liv, så satte han en ljusslinga i den, mest på skoj. Sista dagarna innan jul, så tar jag in lite grankvistar och håller över diskbänken och tänder på för att få doften av bränd gran.

Det är en tradition mor hade med sig från sin mormor och som lever kvar. Tänk, det är inte de stora sakerna som gör julen, utan de små.

En av de viktigaste låtarna är: Der kleine Trommler (Little Drummer Boy) här i en lite ovanlig version tillsammans med Riverdance. Så håll till godo.

 

Ett varv runt

Den Av villacaliforniai Teknik10 kommentarer

Kul att äntligen kunna lägga upp och visa en bild hela varvet runt, även här på WordPress. Hitintills har det nästan bara varit Facebook som unna visa denna typ av bilder, då det krävs en viss teknik bakom. Nu finns möjligheten även här på WordPress, en det verkar inte vara så lätt att med några knapptryck lägga till bilder. Jag har fått ta till egen kodning för att föra det, och då i HTML-läge.

Detta får bli en form av testsida och efterhand som jag lär mig detta får jag väl återkomma med info, hur jag gör. Vill någon veta så ställ gärna frågor, så skall jag försöka svara.

Om du klicka på bilden, så laddas hela bilden ner till datorn. Sedan kan du med muspekaren förflytta dig runt i omgivningen för att se runt i upp till 360 grader, dvs ett het varv runt.

Denna bild är tagen utefter en grusväg i närheten av där jag bor

Här har jag fotat vägen jag vandrar när jag promenerar ner till byn

Här hoppas jag att våra vackra dalar framträder. Området kallas ibland Sveriges Grand Canyon

Här har jag fotat Göta Älv vid Lilla Edet

Här är fotografi som jag tog strax efter att bonden röjt marken som vuxit igen. Det ser åter ut som när jag var barn på 60-70-talet.

wp-1481981821559.png

När jag fotograferar använder jag ett program som heter Cardboard Camera som jag laddat ner från Google Play till min SAmsung mobil.

Något gick sönder inom mig….

Den Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer
snip_20161216123303
Screenshot från Sveriges Radios hemsida

I morse hände något inom mig, det kändes som hela den finaste kristallservicen gick i kras på en enda gång. Glasskärvor skaver i mitt hjärta och det gör ont samtidigt som som tårar från mina ögon sakta fuktar mina kinder.
Den sjuarmade ljusstaken i köksfönstret betydde inget helt plötsligt. På söndag tänder vi fjärde ljuset i adventstaken, men vad gör det, eller att det är julafton om en vecka…

I mitt Facebookflöde dyker det upp en delning från Johan Mathias Sommarström som delar ett inlägg från Sveriges Radio.  Rubriken lyder:

”De dödade min mamma med en sprängladdning”

Än en gång väcks minnen från de berättelser jag har fått till mig från händelser under andra världskriget. En man, något äldre än pojke på bilden hamnar mellan stridande parter och får halva sitt ansikte/huvud bortskjutet. Han kommer till sjukhus där de tar hand om honom, hans mor och far kommer dit och när han ser sina mamma skriker han, MAMMA JAG VILL INTE DÖ, mamma, mamma, mamma, snälla mamma, hjälp så jag får leva, jag vill inte dö. Snart har tiden runnit ut för pojken, min släkting, och han somnar in, bortom all räddning.

Jag tittar på pojken på bilden och lyssnar på Johan Mathias Sommaströms starka ord, om och om igen. Tänker att min släkting dödades får många många år sedan, men har vi lärt oss något av hans död och de andra grymheterna som hände då, när nu historien upprepar sig.

Jag känner mig så fruktansvärt kall inom mig, jag fryser, jag skakar och tänker.
Jag klär på mig, tar min promenad med vovven och försöker skaka av mig mina känslor, men jag går i en dimma. Känner den trasiga kristallservicen inom mig skava överallt. Det gör ont, så fruktansvärt ont.

Gång på gång har jag hört att jag bara svamlar, samtidigt som de hyllar Hédi Fried, men för mig är det den bittra verkligheten. Gång på gång gör sig kampen mot IS och kriget i Syrien påmind, och jag kan inte värja. Alla berättelser jag har inom mig från andra världskriget, som jag trodde jag skulle föra vidare för att vi alla skulle förstå krigets fasor. Men jag behöver inte berätta när våra korrespondenter ute i världen berättar nästan samma historia i realtid.

Jag lyssnar åter på det Johan Mathias berättar och läser ett par kommentarer till den.

”Finns inte ord för all ondska som finns och alla blödande sår som de civila får utstå. Så fruktansvärt!”

”Det är fruktansvärt, och viktigt att rapportera om. Du gör det så himla bra och levande. Jag får också tårar i ögonen, det är det nog många som får, och det är de tårarna som förhoppningsvis gör skillnad i det långa loppet.”

”Så fruktansvärt stark berättelse. Du gör ett väldigt bra jobb! Var rädd om dig!”

Har vi tappat minnet, vad har hänt, det finns fortfarande människor kvar som an berätta om helvetet då och människor som berättar om helvetet nu.

I Sverige bråkar vi om en mörkhyad pojke iklädd i luciakrona, precis som om detta krig inte existerar. EU bråkar inom sig hur vi skall göra med alla flyktingar som flyr detta helvete. Försöker stilla vårt samvete med ett avtal med Turkiet. Ett EU som bildats just för att historien inte skall upprepa sig och nu när den gör det precis utanför unionens gränser, så ser vi inte detta.

Plockar fram på Youtube Ted Gärdestad med låten ”För kärleken skull” och några strofer fastnar inom mig:
Det är för oss som solen går upp, lyser mot oss för kärlekens skull.

Hur många fler kommer aldrig att få se solen gå upp, blir min tanke.

Tänker på vilket viktigt jobb Johan Mathias Sommarström och även Cecilia Udden som nyligen blev utslängd från Syrien, gör. Två av Sveriges Radios korrespondenter som brukar fånga mig i sitt grepp med sina ord. Men vad gör deras ord, de kan rapportera om grymheterna, men inte stoppa det. Men vad gör vi andra?

Vill gå ute och skrika högt VÄRLDEN VAKNA FÖR FAN, SER NI INTE VAD SOM HÄNDER?

Jag vill göra något, men vad? Vad betyder en julskinka och julsill när världen ser ut som den gör.
Det enda jag kan göra är att berätta mina historier liksom Hédi Fried och andra, och hoppas att någon vaknar.  Tills dess får Johan Mathias och hans kollegor försöka sprida sina rapporter mellan lussebullar, julklappar och glögg.

Lyssna på Johan Mathias Sommarströms reportage på Sveriges Radio här.

Avslutar med Ted Gärdestad