En sorts batteriladdning

20161221_100312

I tisdags spelade jag Kung Herodes i ett julspel i vår grannförsamlings kyrka, som jag nyligen berättade om. Efter föreställningarna blev vi bjudna på tomtegröt och skinksmörgås, och medan jag satt där och mumsade fick jag ett mail att mötet jag skulle vara med på, på osdsagen efter var inställt. Helt plötsligt fick jag en extradag ledigt mitt i julstöket. Den chansen chansen missade jag inte och surfade direkt till Santa Line (Stena Line) och bokade en kryssning till julmarknaden i Kiel. Jag visste ju att bror var hemma och var sjuk, och han hade sedan tidigare sagt att han inte ville åka till Kiel, så jag hade ju hundvakt.

Efter maten var det bara att åka hem och berätta för bror, slänga en extra T-shirt och i ryggsäcken och åka till pendelstationen.

Julmarknaden har varit tradition i många, många år, men som sedan fick anstå när mor blev sjuk. Trodde inte det skulle bli möjligt i år heller, men så kom chansen….

Det var fyra år sedan sist, och  jag kände mig som ett barn på nytt när jag äntrade Stena Scandinavica i Göteborg, på väg mot äventyret.

20161221_1202010

Resan ner gick som en dans, och jag njöt av friden och friheten ombord.


I Kiels centrum finns julmarknaden på 4 platser med korta promenadavstånd, så det är bara att gå runt att njuta. Här är julen en stor tradition med sina marknader men också sitt breda spektrum av av att ta ut svängarna och ibland även utanför ramarna. Man blir så varm i hela kroppen av denna stämning…


Man dricker glühwein med eller utan schuss, man äter poffertjes eller varför inte en fläskstek i i bröd med kryddsmör och lök.


Och så går man in i Kiels brygghus och tar en färsköl…


Även ett besök i St Nicholauskykan hanns med för att skriva i kondoleansboken för de drabbade av händelserna i Berlin. De flesta marknadsstånden hade något som påminde om denna fruktansvärda händelse.


Fick en hel del kommentarer av vänner innan jag åkte iväg och de undrade hur jag vågar. Inte för julmarknaden utan för händelserna i Berlin.
Mitt svar blev, att risken är liten att det händer igen, och skulle jag avstå hade ju motståndaren vunnit, då det är just det de vill, att skapa rädsla och oro i samhället. Kanske istället var den en liten protest samtidigt. Är min tid ute, så spelar det ingen roll var jag befinner mig.

 

 

 

2 reaktioner på ”En sorts batteriladdning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s