Klockan närmar sig 23 och jag klär på mig ytterkläderna, styr stegen ner för trappan och ute på parkeringen ser jag den…
Jag skall i natt ta en tur med Nattpatrullen som patrullerar mellan Lilla Edet och Ale kommun. Min ciceron under natten är Sören Larsson, en lugn, trygg vuxen som i alla avseenden är en förebild.

Nattpatrullen startades för drygt ett år sedan av Georg Sjöberg som ville dra sitt strå till stacken för att minska brottslighet och öka tryggheten i samhället. Området är ju också samma som jag kör morgontidningar inom och jag är van med området, men också att hålla koll. Vi blir ju båda ett tecken på vår gemensamma trygghet och är ju båda nattens riddare. Vi tidningsbud har alltid haft ett bra samarbete med polisen och varit deras ögon och öron. Lätt att slå en signal och prata om olika saker som inträffat och gemensamt kunna hjälpa till. I takt med att tidningar och post minskat i upplagor så har ju också våra områden som vi kunnat bevaka blivit annorlunda. Har vi ingen utdelning på en väg, så kör vi inte där. Då behövs det kompletteras med mer ideella insatser. Jag är van vid att se bilar där de inte hör hemma, de slangar bensin, gör inbrott eller tänder på en bil.

Vår medärvda tillsyn från bondesamhället har liksom försvunnit vid urbanisering, generationsskiften på landsbygden. I dag får vi bygga upp något nytt, så som trygghetsvandringar, grannsamverkan mm. Vår naturliga nyfikenhet om okända bilar har utvecklats på att annat sätt.
Jag som under större delen av livet befunnit mig bakom ratten har haft stora problem med att sitta bredvid. Men Sören sköter ratten och pedalerna med största respekt så jag känner att jag kan lägga mitt liv i hans händer. Det känns verkligen tryggt, att sitta bredvid. Området är ju för mig mammas gata, så förutom att göra en insats för tryggheten så ser jag ju också hur området ser ut.

Turen går till festplatsen, bygdegården, några privata gårdar där de upptäckts fuffens tidigare. Extra mycket resurser lägger vi denna natt på Lödöse, där en bil brunnit natten innan. Ja sådant skrämmer många och där kan vi göra en stor insats för tryggheten.

Klockan närmar sig två och vi åker till bygdegården som de får använda gratis. Sören hare tagit med riktiga med riktiga tradarmackor, som verkligen smakar gott i natten.

Mackan smakar fantastiskt gott och lite slösnack sker. Vi kollar upp hur läget är i Trollhättan och i Älvängen, före att se om det finns något vi kan behöva uppmärksammas på. Fördelen med att vara aktiv på flera ställen gör att vi också har bra kommunikation mellan de olika delarna som kan vara viktigt för oss.

I dag har Nattpatrullen och Ale kommun stor samverkan och delar information som är till nytta för båda parter. Förhoppningsvis är snart också Lilla Edet på gång.

Natten går vidare, kontroller av områdena runt skolorna, museet, bostadsområden och där vi vet att saker kan ske. Ja även om man inte kan vara överallt samtidigt, så är ju bilen en viktig påminnelse, att här finns vi och håller koll. Händer något större, så finna ju alltid polisen bakom oss, som stöd. I de situationerna kan vi samarbeta och ha ett mycket nära samarbete när något händer. Det har jag ju erfarenhet från som trygghetsvandrare, där man många gånger jobbar under polisen som befäl.

Natten går vidare och jag inser att jag valde att hänga med på fel natt. Ovanligt lugnt denna natt, inga bilar syntes inte ens på de vanliga mötesplatserna. Snart vaknar det vanliga samhället upp och jag och Sören kan ta oss hem till våra respektive sängar. Hade fler nätter varit som denna, så hade våra insats inte behövts. Men andra nätter kan det vara fullt upp med saker som måste åtgärdas.

Tack till alla som ställer upp och kör bilen, som stöder insatserna med olika form av bidrag och andra engagemang. Det är ni som möjliggör insatserna och ser till att vi andra kan sova lugnt.