Tema: Efter misshandeln (TV4)

20160924_143010

Jag tillhör den grupp som mycket sällan eller nästan aldrig tittar på TV4. I går gick min vän Katarina Wennstam ut med ett inlägg på Facebook att hon tillsammans med ”Angelika” var med i Nyhetsmorgon med anledning av våldsutsatta kvinnor.

Detta är ett ämne som intresserar mig mycket, och om varför det sker i dagens samhälle.

Redan på 80-90-talet när jag körde buss blev jag uppmärksammad på att problemet fanns, även om jag då inte visste hur stor det var. På den tiden var jag även oerfaren om hur detta skulle bemötas.

Ett par åkte ofta buss med mig och mina kollegor och vi trodde alla att de var det perfekta paret med ett lyckligt äktenskap. En morgon berättar kollegan att mannen hastigt hade avlidit, och jag förfärades. Några timmar senare kommer kvinnan till min buss och skall åka med hem. När hon kliver ombord, så säger jag ”beklagar sorgen”, och hennes svar förvånade mig och reaktionen chockerade mig. Svaret: Ja så kan man ju också se det, innan hon bröt ihop inför mig och de andra passagerarna. Att i det läget prata vidare var inte aktuellt med så många öron, men hon åkte med ut till ändhållplatsen, där hon fick lätta sitt hjärta. Då förstod jag att äktenskapet var långt ifrån det perfekta. Hon var fjättrad vid mannen och hade inte ork att ta sig ur det helvete som deras förhållande var. Det var först när mannen avled som hon kunde ta tag i sitt liv och sin frihet.

En annan händelse som satt sig djupt i min själ är när jag på en raksträcka i tätorten kommer med bussen. Det är kväll, mörkt och gatubelysningen är tänd. Jag ser någon lättklädd man springandes på trottoaren. När jag kommer närmare ser jag att något blänker till i handen som jag uppfattar som en kniv. Några tiotalet meter framför springer en kvinna och mina reflexer i ryggmärgen reagerar direkt. Jag sår ett tvärstopp vid kvinnan, som säkert innebar obehag för det övriga passagerarna. Får upp dörren och kvinnan hoppar in och jag hinner stänga dörren och starta bussen innan jag hör hur han smäller till i bussen med knytnäven, eller något. Kvinnan var mycket chockad och andfådd och jag fick bara svar att han försökte döda henne.

Via radion kunde jag larma polisen som gick ut till korsningen utanför polisstationen där jag skulle lägga om linjen så att hon skulle få hjälp och stöd. Två poliser dök upp, en kvinnlig som hjälpte kvinnan och en manlig som åkte med mig, för att höra vad som hänt.

Vad som hände sedan har jag ingen aning om, men jag hoppas att detta löste sig på bästa sätt på alla sätt.

Detta är otroligt viktigt att vi uppmärksamma och alla måste vi ta vårt ansvar, inte minst vi män, måste säga att detta ALDRIG är OK.

Se inslaget från Nyhetsmorgon här och fundera på vad just du kan göra.
Det handlar inte om att ”män våldtar” utan det finns något annat som pågår inom personen.

Jag kommer att följa temat hela veckan och jag kommer att göra det jag kan för att bryta fördomar och annat som förblindar synen hos personer.

En vecka med Hugo

hugo
I drygt en vecka har Hugo nu bott hos oss. Att denna lilla vovve som kom inlindad i en filt, i två dagar låg framför mina fötter, under min köksstol och mer och mindre skakade av osäkerhet kunde vända och bli så ”morsk”, är svårt att föreställa sig.

Det enda jag visste om Hugo var att han behövde ett tillfälligt hem då matte var på sjukhuset. Sedan ändrades läget dramatiskt, som han nog inte förstår. Efter har jag fått reda på lite mer om vad som hänt. Mitt första arbeta var ju att få honom att känna sig trygg och välkommen, att vara en del av familjen, även om det är tillfälligt.

Vi har byggt upp ett förtroende, en tillit oss emellan, som bygger på ömsesidig respekt gentemot varandra. På denna vecka har han lärt sig att man inte skall nosa på båda sidor av vägen och absolut inte där det går många bilar, utan då gäller ”fint i kanten”.
Han har lärt sig att om man hamnar på fel sida en snöstake, en buske, en stolpe och sitter fast i kopplet, inte kan dra sig loss utan måste lösa problemet med att gå tillbaka samma väg. Visst, det finns mycket att lära för honom än, men han VILL lära sig…

Det jag idag känner som känns så naturligt med min egen Nussä, finns inte hos Hugo än.
Jag känner en stor uppskattning över det jag lärt Nussä och hur vi två har formats ihop och stärkt våra band. Nu försöker jag ge Hugo samma uppfostran.

Jag går idag på våra promenader ed båda vovvarna lösa och båda håller koll på att jag inte kommer så långt ifrån dem, vilket känns tryggt. Jag vet också att Jack Russel har en sovande jaktinstinkt som inte får vakna på fel ställe, därför gäller det ju att man aktiverar med annat som aktiverar honom och han får utlopp för sina lustar. Säkert är att både jag och Nussä är goda läromästare för honom och att han är trygg med oss båda.

Men det finns också en stor skillnad mellan vovvarna, som jag hoppas kunna arbeta bort. Nussä är van att åka bil,han gillar det och vet att oftast händer något positivt i andra ända på bilfärden, medan Hugo blir skräckslagen när han förstår att vi skall åka bil. Han är inte van med det. Så nu blir det korta bilfärder och sedan något positivt i slutet av resan, som en promenad eller annat roligt. Så även om han fortfarande skakar av oro och hyperventilerar när vi åker, så har han faktiskt hoppat in i bilen själv, när vi skulle åka hem. Det viktiga är att inte förstärka rädslan av att bilen är något obehagligt utan mynnar ut i något positivt.

I helgen har vädret varit strålande och vi har kunnat ägna oss åt långa promenader och igår blev det närmare tre timmar och drygt en mil i skog och mark. Det märkte på att Nussä gärna hade gått ett varv till, medan Hugo ville gå in och vila sig när vi kom hem.
Men, det är ätt förklarat då han inte är van med att promenera så långa sträckor.

Fortfarande återstår det viktigaste av allt och det är att hitta ett nytt hem åt Hugo, ett hem där han blir omhuldad med kärlek, accepterad för den han är och ed förenade krafter lär vi göra det…

Paketmord

paketmord

I en av våra ortsgrupper på Facebook gick diskussionerna höga om varför posten utdelas så sent numera. Vi är idag vana med att kunna välja mobiloperatör efter de önskemål vi har och våra paket skickas med olika distributörer. Min butik i byhålan är ombud för PostNord, DHL och Schenker. På samma sätt är det med postutdelningen där det finns flera olika aktörer. Men på något sätt så har faktaresistensen slagit till där, vilket förvånar mig mycket. Kanske beror det på att vi är vana att gå till brevlådan på eftermiddagen för att hämta in posten, och den ligger oftast där, men vi har inte sett vem som lagt den, och inte heller när. Sedan 1993 råder fri konkurrens även på postmarknaden och alla som håller sig till postlagsstiftningen kan ju efter diverse ansökningar dela ut post. Lagen är ju lika för alla däremot finns det ju möjlighet att ge olika former av villkor, pris och service.

Postnord kör ju ut posten helgfri måndag till fredag, och precis som så många andra så måste de ju anpassa verksamheten till verkligheten.

Vi på VTD kör ju ut morgontidningar som bör vara utdelade innan klocka sex på morgonen. Men i takt med att intäkterna från tidningarna minskar så har vi ju tagit in mycket mer i vår distribution. Vi kör ju också sju dagar i veckan och att då samordna det med post, gör ju att vi kan ge postservice 364 dagar om året, sju dagar i veckan och att de oftast är utdelade innan klocka sex. Så för det mesta blir ju A-posten per automatik Expresspost som Postnord tar extra betalt för.

Återgår vi till mobiloperatören som en gång per månad skall skicka ut stora mängder räkningar. De köper den tjänsten från ett kuverteringsföretag som får en datafil från operatören och sedan printar ut, lägger i kuvert och sedan sänder vidare med någon postoperatör. Om postoperatören har direkt avtal med VTD, så kan de ju även få en datafil från oss, och där även direkt sortera posten efter distrikt och gångordning.

Bankerna gör ju samma sak och använder kuverteringsföretag när de skickar ut sina kontoutdrag. Inte sitter de på banken efter klockan tre och printar ut dessa och sedan slickar kuvert (känner klistersmaken på min tunga)…

Så här beskriver VTD detta på sin hemsida:
De flesta företag och offentliga verksamheter hanterar sina utskick, t ex räkningar och adresserad direktreklam med hjälp av print-företag som trycker och kuverterar massförsändelser i postnummerordning för att hålla nere kostnaderna för avsändaren. Med hjälp av VTD kan dessutom distributionskostnaden minska ytterligare. Via våra samarbetspartners sorteras posten i gångordning redan vid printningen och behöver inte gå igenom stora sorteringsanläggningar, utan levereras direkt till våra distributörer, färdiga att delas ut precis som de går eller kör. Via vårt rikstäckande marknadsbolag MTD samordnas även nationella uppdrag.

Men vi på VTD kan ju via vårt samarbetsföretag inom tidningsdistributionen MTD leverera paket, som kommer direkt hem till mottagaren istället för att du skall hämta paketet hos ombud.

Vill du veta vilka postoperatörer som delar ut post just där ju bor, så finns listan hos PTS

Bilden ovan är en Screenshot från Google Play och ett nytt spel som kommit ut på marknaden och kallas Paketmord..
Här skall du hantera ömtåliga paket så ovarsamt som möjligt för att få så många poäng som möjligt. Postnord försöker stoppa spelet och vi får se vad som händer.
Du kan läsa mer om spelet här 🙂

Fredag den trettonde

bild2

Det är fredag den 13 och jag skall åka med bilen från Trollhättan till Falköping för att serva bilen och byta till vinterdäck.

Solen skiner men ju närmare jag kommer Falköping mer mulet och snö blir det.
I den beryktade uppförsbacken vid Mösseberg släpper allt grepp och jag kanar tvärs över vägen och ner för en lång, lång, lång slänt och får stopp i ett taggtrådsstängsel.
Ringer polisen och varnar för halka och de hjälper mig att bli kopplad till bärgare.
Efter väntan får jag besked att de skall hjälpa mig men det tar en stund då de helt plötsligt har fått mycket jobb.
Bestämmer mig för att promenera upp för backen till vägen. Där står fem lastbilar/långtradare plus mängder av bilar krockade och i diket. Ännu mera väntan bland annaat på saltbilden so skall försöka tina backen så att långtradarna komer upp och de andra bilarna kan bärgas.
Flera timmar försenad kommer jag till bilfirma som trots allt skall hjälpa mig. Bestämma mig för att gå in till centrum i väntan på att bilen blir färdig
Halvvägs halkar jag och faller ner och sätter mig på foten och stukar densamma. Efter vila kan jag halta till apoteket och köpa värktabletter och sedan skall jag ta en fika och går in i varuhuset och ställer mig i hissen för att åka upp en våning. Halvvägs upp stannar hissen och jag blir stående där en halvtimma innan någon kommer och hjälper mig ut.
Fika och dags att ta sig tillbaka och ut på gatan där halkar jag ånyo och stukar andra foten. Nu kunde jag inte gå utan fick beställa taxi tillbaka.
Bilen färdig och jag skall köra hem med ont i två fötter och en värkande bak.
En mil kvar och pang!
Punktering och det var bara att åla ut och byta däck med två värkande fötter som knappt får plats i skorna, och en bak som inte är gjord för att sitta på..
Nästan hemma stannar jag vid kiosken och köper 10 skraplotter och där fick jag beviset på dagen… Tog 10 nitlotter.

Hur krismedvetna är vi?

72-timmar_rgb
En fråga jag har ställt mig den senaste tiden är, hur krismedvetna är vi?

I morse visade min termometer i bilen att det var fyra plusgrader och ingen varning för halka, trots det blänkte isen i asfalten och det gick knappast att gå på vissa ställen pga av halka. I går blåste det förfärligt här, även om just vi inte hade någon vädervarning här, medan det i närområdet var både klass ett och klass två-varningar.

Direkt när jag kom hem från jobbet klockan 05 i går morse fyllde jag upp en hink med vatten och ställde undan plus en dunk som hamnade i kylskåpet.

När jag vaknade klockan 10 igen, lagade jag middag, så jag hade mat färdig tills det var dags att äta sju timmar senare. Maten hade kunna ätas kall, och det hade fungerat med vatten att dricka till. Så har det sett ut de senaste månaderna under de vädervarningar vi haft, senaste tiden. a, jag bor på landet, jag vet att vi kan bli utan el, ett träd kan lägga sig över vägen och vi kan inte komma fram med bilen. För några år sedan gick vår telefonstation sönder och placerade en brandbil vid stationen dit vi fick bege oss om vi behövde akut hjälp.

snip_20170112165321Västtrafik har till och från behövt ställa in kollektivtrafiken vid dessa väderlägen som ingen kan rå över och direkt fylls olika kanaler med okvädesord och hat.

Vilket ansvar tar du själv för dig och dina närmaste, dina grannar och vänner.

Om något händer, går du runt i trappuppgången och frågar dina grannar om de behöver hjälp med något, om de har filtar om det börjar bli kallt, eller om de har stearinljus och batterier för lampor och radio. Lyssnar du på radions P4 ifall din kommun behöver ha hjälp av personer för att iordningställa gymnastiksalar där folk kan sova i värme om den försvinner. Har du pengar hemma ifall bankomaterna fallererar.

Även om civilförsvaret lades ner 1995 och ansvaret övertogs av kommunerna och vi inte längre har någon allmän civilförsvarsplikt, så har vi trots det ett ansvar för varandra.

Så är du beredd, nu kör vi…

 

Hugo söker nytt hem

20170111_003355

Hugo är en 1,5 år gammal Jack Russelterrier. Han flyttade akut hit i fredags kväll då hans matte låg på sjukhus. Tyvärr gick matte bort i lördags och vi har ägnat några dagar till att hitta anhöriga. Nu är de hittade och har ingen möjlighet att ge Hugo all den uppmärksamhet han behöver.

snip_20170111013842

Hugo är en glad kille som behöver massor av uppmärksamhet. När han kom var han lite understimulerad vilket vi genast rådde bot på genom att gå långa promenader, där hans nyfikenhet fick stillas. Han fick umgås med min egen pudel, Nussä och lära känna våra katter. Mycket nytt och de senaste dagarnas gjorde honom lite osäker. Den osäkerheten övervann han på några dagar och redan på måndagen märktes tydlig skillnad på hans temperament och nyfikenhet.

Han älskar våra promenader som är minst 2 stycken långa om 5 kilometer vardera och vet inte vilket ben han skall stå på när han ser kopplet. De första dagarna lämnade han inte min närhet men tryggheten infann sig fort och håller istället koll på mig ljudvägen. Jag vill ju inte missa något intressant 🙂

Han hämtade en av mina T-shirts och lade den under köksbordet och bestämde sig att där skall han ha sin plats. Efter promenaderna  kom han på att min säng var en bra plats att torka av sig efter promenaderna, vilket jag inte höll med om. så nu är det en frottehandduk som gäller. Därefter lägger jag mig gärna och vila så reservhusse kan få en kopp kaffe. Han lever idag ett rikt hundliv och förutom Mat, vatten och promenader får han massor av kärlek, vilket han verkligen gillar. Det är härligt att se hur han utvecklats på bara några dagar, och det värmer mig otroligt.

Han tycker mina väckarklockor är konstiga manicker som åter mitt i natten en han lärde sig också att de betyder att jag skall åka bort och jobba. Han har då fått använda sovrumet alldeles för sig själv medan Nussä har fått resten av huset. Han har känt sig trygg och genast gått och lagt sig i sängen utan problem  När jag sedan kommer hem har han så mycket kärlek att visa och liksom min egen Nussä, så får de dela på min uppmärksamhet .

När vi sedan skall gå till sängs skall båda vovvarna visa mig sin uppskattning och kärlek och tacka för en underbar dag.

Så är du intresserad av att ta hand om Hugo, ge honom uppmärksamhet och massor av kärlek så hör av dig till Urika Bubach på Facebook.

Glada människor

2016427162267063_sbig

Oh vad jag älskar positiva och glada människor! Det blir så upplivad stämning på något sätt.

All den kärlek som kom hit till Hugo, värmde så kollosalt. En av alla, var en som bloggar och inte bor så långt från mig, var full av sprudlande glädje.  Vi bestämde att vi skulle gå en gemensam promenad med vovvarna och bestämde träff vid elljusspåret i vår gemensamma närhet. Jag har aldrig tidigare träffat människan och visste inte mer än det jag läst i bloggen. Jag överlämnade Hugo direkt medan jag kunde ägna mig mer åt min egen Nussä, som är van med all uppmärksamhet själv, även om han lätt anpassar sig.

Vi fann varandra direkt i språket och glädjen och kunde lätt börja skratta åt varandra. Någon av oss trampade på en isfläck och med en gång kommenterade vi varandras konståkningsstil med en dubbel baklänges dubbelsaltormotal. 🙂

Vovvarna njöt av promenaden och båda gick och undersökte världen på sitt sätt och svansarna viftade. Är så roligt att se hur de njuter av tillvaron.
Helt plötsligt bestämde sig båda för att gräset är grönare på andra sidan och då skulle man springa över, med då blev nyfikenheten för stor för vad den andra hittade och snabbt tillbaka igen. Då var alla trassliga förbindelser ett faktum, och vi skulle gemensamt lösa alla knutar mellan oss fyra. Där stod vi i gatlyktans sken och höll på med någon form av österrikisk folkdans med knäböj som kommit i otakt. Och så skrattade vi…

Det måste varit en syn för gudarna 🙂

Vi pratade om allt från myror till världsaltet och kunde svara med en stor portion humor.
Men vi kunde också lätt prata om allvarliga saker, och också ge ett allvarligt svar.

Allt behöver inte vara så stelt och tillrättalagt utan man kan leva med en stor portion glädje och humor utan att jämt sucka med orden, ”jag förstår inte hur världen har blivit”.
En del gör allt för att måla fan på väggen och andra försöker leva sitt liv på sitt eget sätt som ger glädje. Jag hoppas och tror jag är den sistnämnda, visst har jag åsikter om saker och ting, men man behöver inte göra livet mer komplicerat än det är. En dag kommer jag att grävas ner som de flesta andra, men fram tills dessa skall jag leva och njuta.

Hugo hälsar och tackar

20170109_122403k

Hugo hälsar och säger att det går bra och han har funnit sig tillrätta här.
Han har efter långpromenaden hämtat en av mina jumprar och lagde mitt under köksborden och sedan bädda ner sig för en middagsvil. Nu har han rullat ihop sig och sover tryggt.

I natt kom ännu en förändring i o m att jag skulle jobba och jag bestämde mig för att Hugo skulle få sovrummet för sig självt och Nussä som gärna ligger i sin korg i köket,fick strosa som vanligt, som han gör när jag jobbar. Fungerade utmärkt och kärleken,när jag kom hem, gick inte att ta miste på. Min egen Nussä är ju van med att han kan gå ut själv när jag kommer hem, och tror även det skulle fungera med Hugo nu, så valde vi trots allt att ta en promenad i koppel för att göra behoven som sig bör.

Därefter gick vi och lade oss igen. Nussä kryper som vanligt ner under täcket bredvid mig och vill ligga nära mitt bröst och Hugo kryper tätt intill vid min rygg. Så där sover jag mitt i skruvstädet. Men vad gör det när vi alla är trygga 🙂

Hugo har också lärt sig att katter inte är att leka med, och håller sig på avstånd från dem, men kan också blir arg på dem och säger då ifrån. I dag märkets på promenaden att Hugo var mer lugn och tillfreds med situationen och gav sig verkligen tid till undersöka allt på promenaden. Han har också märkt att han har större frihet med rullkopplet samtidigt som han nu lärt sig dess begränsningar, det gjorde det också lättare för dem båda att busa och leka en stund.

Min kompis lyckades också få tag i en ”mellanhand” som skall meddela de anhöriga om var Hugo finns och att han mår bra. Jag har också sagt att Hugo gärna få bo här tills det finns en permanent lösning som innebär det bästa för honom. Även om han verkar ha lätt att anpassa sig, så är ju trygghet det viktigaste som kan vara.

Hugo ko hit i fredags kväll efter en mycket omtumlande dag, kan jag föreställa mig, sånu är lugn, ro, mat kärlek och promenader det viktiga, och det märks att han trivs i denna tillvaro. Så hos rätt personer så kommer han att få ett fint liv och både få och ge kärlek i massor. Det märker jag inte minst här.

Två bloggar har inspirerats av Hugo och den ena är

Hundcoachen Seth Sjöblom – Göteborg som skriver Hugos matte är död – och han vet ingenting

och

Garntrassel som skriver om jobbiga tankar.

Jag vill också passa på att sända ett stort tack till alla som engagerat sig i Hugos öde.
Ni är många som mejlat, SMS;at, ringt tagit kontakt med mig på sociala medier.
Jag har försökt att svara er alla.Så mycket kärlek som har inkommit till familjen Larsson och Hugo, har jag sällan skådat. Allt har framförts till Hugo i form av kramar och klappar och Nussä har fått samma uppskattning.

Vårt varma tack till er alla!

20170109_122358k

När det oväntade sker

wpid-dsc_0065.jpg
20170107_112632

Precis som vi i familjen tidigare tagit emot personer som behövt skydd och hjälp, så har jag de sista åren tagit emot några hundar som behövt jourboende.

I går berättade jag hur Hugo nu skulle bo hos oss några dagar medan matte frisknar till på sjukhuset. Tyvärr blir det inte riktigt så som tänkt, då jag i eftermiddags fick ett dödsbud.

Vid mina fötter ligger nu en vovven som blivit mattelös och har ingen att återända till. En glad liten vovve som inte vet något, och säkert undrar den varför den är här och inte hos sin matte. Det går absolut ingen nöd på Hugo, han får mat, kärlek och promenader. Träffar andra hundar och får busa med katter, som nu accepterat att han är här.Just nu haglar frågorna in hur jag skall hantera situationen och hur jag skall göra.

Just nu sitter en de släktingar och är chockade över sin situation medan vovven har det bra här hos mig, så vi får låta det gå någon dag eller två. Sedan får vi se vad de beslutar om. Det jag vet är att inte jag kan behålla honom, då jag inte kan binda mig igen. Jag har min egen Nussä och vi lever bra ihop, och vi kan vara fria.

Men just nu dansar alla känslor tango inom mig…

Hugo på besök

20170107_112628

Då har vi fått oväntat besök när Hugo, en en strävhårig Jack Russell på 1,5 år har flyttat hit. Hugo bor normalt med sin matte i Göteborg men hon har varit dålig några dagar och nu hamnat akut på sjukhus. Så genom en bekant har nu Hugo fått flytta hit.

Alltid lite svårt men också spännande att se hur två helt okända hundar helt plötsligt skall samsas och komma överens, men det har gått över förväntan.

Hugo har varit i stillhet några dagar innan han kom hit och har ett överflöd på energi, det var det första jag var tvungen att ta hand om. NU har han fått promenera en del, även om det skulle behövts mer rörelse i naturen. Han sover tillsammans med mig och Nussä i vår gemensamma säng. Har börjat acceptera att jag bestämmer och kommer med viftande svans när jag ropar på honom. Nussä är också duktig på att hjälpa till och tala om hur jag vill ha det. Medan jag och Nussä känner varandra och vet hur vi vill ha det, så kan Nussä vara lös medan Hugo måste gå i koppel, men… Han får låna det långa kopplet och kan vara mer fri än normalt och kan då springa och busa med min vovve.

Hur länge Hugo skall bo hos oss, vet jag inte och det vet inte våra katter heller, men första dygnet växte de fort och blev dubbelt så stora, en nu bryr de sig inte längre…


Tyvärr fick jag under lördagens eftermiddag det tråkiga beskedet att Hugos matte avlidit på sjukhuset….
Tills vidare får Hugo bo kvar här tills vi får tag i de anhöriga och de får besluta vad som som skall hända med honom.