Precis som vi i familjen tidigare tagit emot personer som behövt skydd och hjälp, så har jag de sista åren tagit emot några hundar som behövt jourboende.

I går berättade jag hur Hugo nu skulle bo hos oss några dagar medan matte frisknar till på sjukhuset. Tyvärr blir det inte riktigt så som tänkt, då jag i eftermiddags fick ett dödsbud.

Vid mina fötter ligger nu en vovven som blivit mattelös och har ingen att återända till. En glad liten vovve som inte vet något, och säkert undrar den varför den är här och inte hos sin matte. Det går absolut ingen nöd på Hugo, han får mat, kärlek och promenader. Träffar andra hundar och får busa med katter, som nu accepterat att han är här.Just nu haglar frågorna in hur jag skall hantera situationen och hur jag skall göra.

Just nu sitter en de släktingar och är chockade över sin situation medan vovven har det bra här hos mig, så vi får låta det gå någon dag eller två. Sedan får vi se vad de beslutar om. Det jag vet är att inte jag kan behålla honom, då jag inte kan binda mig igen. Jag har min egen Nussä och vi lever bra ihop, och vi kan vara fria.

Men just nu dansar alla känslor tango inom mig…