Efter förra veckans magstrul och att jag mådde toppen några dagar, så gick jag in en ny fas…
Ställde mig upp och gick några steg över golvet då det händer…
Det snurrar till i huvudet, börjar svartna för ögonen och jag kände svimningskänslor. Jag satte mig fortare än kvickt ner på golvet där jag stod, då jag inte vågade ta de stegen till stolen. Där blev jag sittandes nästan en halvtimma innan jag vågade försiktigt vågade ta mig därifrån igen.  Jag vet att min kropp lever sitt eget liv ibland, helt mot vad jag vill, men detta var ett av de kraftigaste svimningsanfall jag haft de senaste åren. Att man får svimningskänslor händer någon gång då och då, så jag bryr mig inte så mycket…
Men nu var det inte roligt då det nästan hände var gång jag ställde mig upp. Nu vande jag mig fort med detta och när jag ställde mig upp från stolen, så stod jag still några sekunder innan jag antingen tog några steg, eller satte mig ner igen. Nu va det dock mer än jag klarade av, så hälften av gångerna som jag bytte ställning, så var det bara att sätta sig ner igen. Nej detta var inget roligt och att det nu kom i parti och minut, retade mig 😦

Lördagen kom och den var ännu värre än fredagen, ledsnade på allt och gick och lade mig, då det inte var någon ide och vara uppe och det bara snurrade. Söndagen var lite bättre och jag kunde göra lite saker här hemma, men var tvungen att tänka mig för ändå.

Måndag morgon när vårdcentralen öppnade ringde jag direkt och beställde tid. Fick tid på tisdag då min ordinarie läkare var på plats men skulle höra av mig om det blev för jobbigt.

Var i god tid på centralen för att ta prover och tur var det, då fler än jag hade drabbats av åkommor under helgen.
Blodprover först och sedan blodtrycket, oj! Brukar du har lågt tryck fick jag frågan, nej, jag går på blodtryckssänkande, svarade jag. Jag brukar ha högt och inte blir det lägre när ni tar provet, fortsatte jag. Nu hade jag 116/62. Kommer in till läkaren och vi pratar och hon lyssnar på hjärtat och säger att vi skall dubbelkolla med EKG. In i nästa rum och där blir jag ett med en dator. Inget allvarligare fel förutom att hjärtat gick väldig långsamt…

Nu låg pulsen på 50…
Det är drygt ett år sedan mo gick bort och mitt liv har ju blivit lugnare. Då är jag inte i behov av samma mediciner för hjärtat som tidigare. Akut blev betablockeraren borttagen och sedan skall alla andra mediciner justeras.
Känns tryggt att veta att kroppen numera börjar bli normal efter de senaste åren kamp…