Som ett brev på posten, gäller det idag? Jag har följt SVT:s granskning av Postnord och chockerats över det jag sett, vad händer? Visst vet jag att det varit mycket problem, inte minst här, men att det var så allvarligt, det hade jag ingen aning om.

Men vad skall vi göra? Tidningsprenumeranter läser mer sin tidning på nätet och papperstidningen har till viss del försvunnit. Men den mesta ändringen är i stan där det finns bredband men på landsbygden finns inte denna möjlighet. För att vi som tidningsbud skall klara servicen framför allt i glesbygden är möjligheten att leverera post och paket livsnödvändigt. Vårt mål är ju att tidningsprenumeranter skall ha tidningen innan klockan sex på morgonen, och då levererar vi även posten och paket, direkt hem.

Medan i alla fall en anställd på posten kastar in paket i sin bil, så kryper vi på isgator för att leverera post och tidningar. När enskilda vägar är dåliga så ringer vår dag personal och påpekar att det är viktigt att vägarna håller en viss klass för att vi skall kunna tryggt och säkert ta oss fram, och det brukar fungera.

Efter varje tjänstgöring så meddelar jag, och naturligtvis även mina kollegor, om det varit strul, om någon blivit utan sin tidning eller post och i så fall anledningen. När sedan kunden ringer kundtjänst så får de oftast besked om varför tidningen uteblivit. Har aldrig själv fått den servicen hos posten. Största problemet med att leverera posten är att det är svårt att få mottagarna att märka sina brevlådor på korrekt sätt. Den ena av vidstående lådor blev märkt efter 16 månader av tjat, medan den andra fortfarande är omärkt 😦

Gång på gång lägger vi i lappar med ungefär vidstående text för att få lådan märkt, men ibland är det lönlöst att tjata. Får vi besked om att personen är äldre, eller har andra svårigheter, eller i alla fall gör något försök, så vi vet rätt adress, så hjälper vi naturligtvis till. I morgon skall jag märka upp tre ytterligare lådor, då jag fått dessa tecken från personerna på adressen, att de har svårigheter.

Ett annat problem som vi tidningsbud har är, att när Postnord (posten) för några år sedan beslutade om att ha samlingslådor vid olika kvarter för att minska start och stopp, så levererade vi fortfarande i deras lådor vid tomtgränsen. Detta gör att många tidningsprenumeranter har dubbla postlådor,och då skall tidningen levereras i en låda medan posten skall levereras i den lådan som Postnord har satt upp. För ett par år sedan beslutade våra tidningar gemensamt att sätta upp samlingslådor vid återvändsvägar ute på landet, just för att spara pengar. Detta under förutsättning att det fanns för få prenumeranter per kilometer. Så även på landsbygden har vi dubbla lådor numera. En som tidningen skall levereras i och en annan, framme vid tomten dit eventuell post skall levereras. Även hyreshus där de har postboxar i entren, för post, så skall posten levereras dit, samtidigt som tidningen skall levereras till dörren. Alt detta arbete sker ju på natten, då de flesta sover, så vi har ju också problem, både med belysning med lågenergilampor och brevinkasten som kallas ”råttfällor”. Om nu posten får igenom sina krav om fastighetsboxar i de fastigheter som det nu pratas om,så kvarstår våra problem med ”råttfällorna” för tidningarna. Men oftast brukar det lösas på ett bra sätt med en bra dialog med mottagaren.

Vintertid finns det de abonnenter som hänger en plastkasse i en pinne som de ställer i snödrivan, om de inte har möjlighet att skotta vid brevlådan. En del har till och med en extra låda på en stolpe de sätter ut i snödrivan. En del har till och med satt postlådan på utsidan av en stolsrygg så att de med lätthet kan flytta hela stolen efter väder och vind. Det finns många uppfinningsrika prenumeranter som gör allt de kan för att vi skall kunna leverera tidningar och post till morgonkaffet. Andra problem är att någon skäl grannens tidning och antingen får de då skaffa en låsbar brevlåda, men vi försöker alltid hjälpa till att ta tjuven på bar gärning. Naturligtvis är jag inte alltid nöjd med hur våt företag sköter sina saker, men det brukar oftast lösas med konstruktiva samtal.