Mellon – mel(l)on

Den 21 Feb 201621 Feb 2016 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

I torsdags var jag inne i en av butikerna som säljer alkoholhaltiga drycker. Jag stod vid vinhyllan och letade efter vårt standardvin, som vi gärna dricker när det skall vara lite festligt. Ställer mig på avstånd för att ögna över hyllorna, jag kommer ju aldrig i håg namnet med känner ju ingen boxen. Medan jag står där kommer en vänlig butikspersonal fram och frågade om jag behövde hjälp. Tackade artigt nej med tanke på att jag visste vad jag ville ha. Personalen vände, då jag helt plötsligt fick en tanke… MELLON – MEL(L)ON.
Jag ropade åter på personen som genast kom för att hjälpa. Jag frågade om vad de har för lager gällande melon. En sådan allmän fråga behövde ju en viss förklaring och jag förklarade min tankegång, att vad passar väl inte bättre än melon till mellon.
Hon skrattade till vilket fick ytterligare två butikspersonal att strömma till undsättning.
Bättre service att inleda helgen och lördagens höjdpunkt med Melodifestivalen med, kunde man inte tänka sig. Så medan vi gick husesyn bland flaskor, burkar och bag-in-box anslöt sig ytterligare två kunder. Så det blev en riktig guidad tur i butiken och medan vi gick där så skärptes kraven att det inte bara skulle innehålla melon utan nu skulle det också matcha radioprofilernas personligheter, så som vi upplever det hela som publik.

Visst, det är så likt mig att hamna i dråpliga situationer, men detta var ut den mest positiva synvinkeln och jag tror både personal och kunder hade roligt en stund. Vi kunder hade olika bilder av profilerna så vi valde olika drycker, men melon blev det för oss alla tre.

Lördagskvällen var nu på gång och nu skulle det göras drinkar med melon, ätbart med melon plus vispad grädde. Resultatet ser ni i videoklippet ovan där jag fotat, och också skickat in en bild till radions chatt. Bilden publicerades i chatten och helt plötsligt får jag en hälsning genom radions kommentator, ett stort tack för bilden. Vilket ni hör i klippet ovan.

Nu blev det hektiska 90 minuter för mig, Radions chatt med Ronnie Ritterland (och ibland hjälper det att sparka på rätt ställe, för nu var det fart i chatten). Carolina Norén i radion, som verkligen fångar och håller spänningen på hög nivå. Är glad att hon inte omfattas av nya ett-års-regeln på Svensktoppen. Min vän mellonörden på Facebook, kommentarer på Twitter, och inte minst så skulle man ju lyssna på låtarna plus dricka och äta melon. Och därtill pingade det också till i mailinboxen emellanåt.

Jösses vilken mellovecka det har varit! Systembolaget har ökat sin försäljning av melondrycker, Sveriges radio har ökat sin lyssnarskara med sörplande lyssnare. Och sist men inte minst skall jag framföra hälsningar till de radioaktiva, både från kunder och personal i nämnda butik. Som tidigare sagt, ”ni levererar”!

mellochatt 3-2
Klippet en del av chatten på SR.se och ni som följt mina inlägg om mellon vet vad det handlar om 😉

Grattis till SaRaha, Sara Larsson från Vänersborg, som får en ny chans i Melodifestivalen med låten ”Kizunguzungu” som hon skrivit tillsammans med Anderz Wrethov och Arash Labaf.

Även mina tankar går till ”My heart wants me dead” med Lisa Ajax, som bland andra Anton Hård af Segerstad från Vänersborg ligger bakom.

Kärlek till alla, för att ni är så underbara!

Ljudklippet ovan är från P4:s direktsändning av melodifestivalen och publiceras med deras tillstånd.

Nu kommer det fram

Den 20 Feb 201620 Feb 2016 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Knife
Alexandra jobbade ensam på HVB-boendet i Mölndal när hon mördades. Direkt gick folk ut med saker som att ”här kommer de till Sverige, får husrum, mat och trygghet, och de mördar som tack”. Dessa ord kom inte bara från extremhögern utan också personer som jag ärar högt, inklusive politiker. Att en ung människa skall få sätta livet till på detta sätt är inte acceptabelt och jag lider fruktansvärt med de anhöriga som drabbats av andra.
Men jag har aldrig kunnat döma gärningsmannen för dådet då jag inte vetat om varför.

Nu kommer det fram att hen hade stora psykiska problem och att det var känt och att boendet beviljats extra anslag för att kunna ha högre bemanning just för detta, men inte ordnat det.

I dagarna skulle Ted Gärdestad fyllt 60 år och vi hyllar honom för hans musik. Även han led av en psykiskt störning vilket i slutändan fick honom att ända sitt eget liv.

Den ena hatas för sitt brott för att han var en invandrare och hans inre gjorde att han gick på en annan person. Den andre hyllas för sin gärning inom musiken och många tycker synd om honom för sin gärning och att hans inre gjorde att han gick på sig själv. Orsaken är ju trots allt den samma, en psykisk störning.

Smygrasismen kommer fram hos många fler människor när det sker sådant som i Mölndal och detta älskar ju extremhögern. Det är ju det de vill, att skapa splittring i samhället. Det ingår i deras utomparlamentariska agenda.
Vi såg hur de främlingsfientliga annonserade i EN tunnelbanestation i Stockholm och helt plötsligt exploderade mitt flöde med delningar av tidningarnas nyheter, egna kommentarer till händelserna, egentagna foton från motdemonstrationer, filmer mm. Helt plötsligt springer mina finast vänner omkring och är budbärare för de högerextrema och jag var på väg att blockera dessa på sociala medier. Personer som jag beundrade djupt hade sjunkit så lågt. De främlingsfientliga gnuggade händerna för varje kommentar som kom på Twitter och Facebook, de hade lyckats i sitt uppsåt. De högerextremas vapen är att orsaka kaos och rädsla i samhället, precis som terrororganisationer, och många gånger lyckas det tack vare oss andra.:-(

Precis som IS så vill dessa ha uppmärksamhet och det ger vi dem, gång på gång. 😦
Under lång tid kunde den högra sidan titulera sig med att de är det enda opposiotionsparti, i alla fall när det gäller invandringsfrågan.

I höstas hände något inom de flesta partier och Sveriges politik gällande flyktingar ändrades radikalt. Helt plötsligt var dessa grupper inte längre ensamma om sin politik och deras närvaro marginaliserades i frågan på tänkt sätt. Nu var de tvugna att hitta nya sätt för att synas. I stället blir det en lynchmobb med förevändning att skydda Svenska kvinnor, eller intrång på badhus som vakter, för att få slut på tafsandet, och liknande aktioner. Återigen var det ett sätt att skapa debatt och visa att det finns i nya former av utomparlamentariska aktioner, och återigen hjälper, framför allt vänstersidan till i (sam)arbetet. Vi ser ju nu när kommunerna ordnar träffar för att informera om boenden och andra åtgärder, och dessa grupper meddelar sig genom hemliga Facebookgrupper och tar sig sedan dit, för att skapa, oreda rädsla och hatiska stämningar, och de lyckas. De lyckas med sina utomparlamentariska metoder förstöra vår demokrati, som vi under lång tid byggt upp i landet. Vi såg ju hur andra världskriget byggdes upp just på motsättningarna mellan höger och vänster, hur en viss grupp människor (judar) fick vara de som var roten till det onda. Delar av min släkt i Tyskland har förlorat sina liv i dessa motsättningar. Min önskan är att detta inte upprepas igen.

Vi har något mycket fint i detta land som kallas yttrandefrihet, så låt oss värna om det och att vi alla tar vårt ansvar att det får leva vidare.

Uppdrag granskning

Den 18 Feb 201618 Feb 2016 Av villacaliforniai OkategoriseradeLämna en kommentar

I går tittade jag på Uppdrag granskning som handlade om Thomas Eriksson som gång på gång blev ”glömd” av hemtjänsten. Jag fick panik när jag såg vad som hände och mådde själv mycket dåligt av händelserna. Att saker händer och ibland går fel, måste vi acceptera men då måste vi ju ta lärdom av detta för att förhoppningsvis kunna se vad som gått fel, så det inte behöver upprepas.

Vi hade ju hjälp under många år med far då han var sjuklig och troligen hade han inte fått bo hemma om inte jag funnits till hjälp. Under många nätter var jag extra uppe och kollade till honom, tog vissa prover, och sedan ringde nattpatrullen mig och vi pratade och ibland kompletterade jag med ytterligare saker. Så det var mycket sällan som de behövde komma hit på nätterna. Likaså tog jag mycket hand om det dagliga arbetet med viss omvårdnad så vi kunde avboka en hel besök. Det fungerade ypperligt.

När sedan far gick bort fick vi några år ledig innan vi behövde hjälp för mor. Då hade mycket omorganiserats inom omsorgen, personalen blivit av med sina förflyttningstider mer personal, och mycket ny personal som kom, som inte hunnit att läsa in sig på brukaren. Vi var alla glada när ett av de två ansikten som kom, var ett känt sådant. Genom självsanering fick jag bort mycket av den personal som gav både mig, bror och även mor ont i magen. Många gånger skötte jag mor helt ensam, och när personalen kom, så kunde vi använda deras tid till lite social samvaro istället och även de fick en liten stund att pusta ut. Ingen av oss, varken vi eller personalen upplevde det speciellt negativt.

Jag är mycket positiv till den personal som kom hit och av dessa fick jag själv mycket tips och problemlösningar, så jag kunde agera utifrån våra förutsättningar. Det var mycket värdefullt. Jag säger som Thomas i reportaget, det är inte personalen jag inte litar på, det är deras chefer.

Sara Bull som gjorde reportaget i Uppdrag granskning säger så här i en intervju: Det Helena berättade om fick mig att vilja granska hemtjänsten och min känsla nu efter att ha gjort reportaget är att man skulle kunna fortsätta gräva en hel del inom just äldreomsorgen.

Lite senare i intervju säger hon så här: Vi pratade i början om att gå in med dold kamera men avstod av rent etiska skäl med tanke på att vi inte var ute efter att sätta dit enskild personal utan mer komma åt ett systemfel.

Det är just dessa systemfel jag själv har reagerat på när det gäller omsorgen. Såg en hel del sådant när det gällde far och ännu mera när det kom till hjälpen för mor. Bara en sådan sak som när vi behövde extrahjälp och deras beräkningar för detta var en och halv timma, vilket vi också skulle betala extra för, skulle utföras på 45 minuter.
Eller som när det skulle följa med mor till vårdcentralen och de planerade att mor skulle hämtas 10 minuter innan läkartiden och därefter skulle de följa med mor och göra morgonhygien samtidigt som de skulle hjälpa till med påklädning.

Tacksam för att jag kunde ta den biten och sedan köra ner mor till vårdcentralen och att personalen mötte upp där.

Men är jag igår tweetade om att jag inte vill ha kommunal omsorg när jag blir gammal så blir jag genast påhoppad att jag skyller på personalen. De flesta av personalen vi hade det sista, var helt fantastisk, och de vill jag ha själv, om jag nu kan välja, vilket jag knappast kan tro att jag får. De mest kända kunde ringa och fråga om vi kunde arbeta ihop när det strulade till sig för andra akuta händelser och det fungerade helt utmärkt, medan andra vägrade ha mig med. Själv såg jag det väldigt naturligt att hoppa in vid dessa tillfällen, så ingen annan, som kanske var helt ensam, skulle behöva lida.

Maten sköttes av en privat entrepenör i kommunens lokaler och var helt supergod. Hände många gånger att vi åkte dig och köpte mat för att ta med oss hem.

För att återgå till Thomas i reportaget. Där var det ett systemfel som gjorde att han blev bortglömd gång på gång. När sedan Uppdrag granskning granskar dessa fall, så finns det heller inga avvikelserapporter om det. Det skrämmer mig så otroligt! Finns inte dessa så finns ju heller inget underlag till att hitta systemfelen.

I dag gick min kommun ut med följande budskap på sin Facebooksida

Välkommen till öppet möte Omsorgsnämnden 24 februari

Mötesdatum: Onsdagen den 24 februari 2016 kl 15:00
Plats: Åsaka Velandarummet, våning 1, Trollhättans stadshus, Gärdhemsvägen 9

Mötespunkter för Öppet möte
– Sammanställning synpunkter/klagomål, avvikelser
och Lex Sarah 2015
– Bokslut 2015/Verksamhetsredogörelse 2015

Välkomna!

Även om jag nu inte har någon hjälp från omsorgen, så funderar jag starkt på att gå på mötet för att se vad som hänt det senaste året inom denna del av kommunens verksamhet.

Dagsmeja

Den 17 Feb 2016 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

De senaste dagarna har varit helt fantastiska vädermässigt sett. Strålande sol, som värmer, och det från en klarblå himmel. Så i två dagar har vi gått den långlånga vägen jag och vovven och bara njutit. Sträckan är ca 10 kilometer och tar drygt två timmar att promenera. Snödropparna är på väg att slå ut, vilket ger mig vibbar om en kommande vår.
Men det som fascinerade mig mest var det jag hittade i en gran där takdroppet från en takränna droppade ner och bildade ett konstverk med små i istappar i grenverket. Stod länge och tittade på detta och försökte fånga det på bild så gott det gick.

Hoppas ni njuter lika mycket som jag!

Den hänger där…

Den 16 Feb 2016 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

För några dagar sedan hittade jag min slips som jag köpte på Hollywood Boulevard i Los Angeles i början på 90-talet. Använder mycket sällan slips och just denna har jag bara haft i underhållningssyfte, så det är ingen vardagsslips.

Helt plötsligt kom jag att tänka på en sak som hände några år innan slipsinköpet.
Jag skulle in till sjukhuset för undersökning av tarmen och varit fastande och intagit medel för invärtes rening. Kommer upp till sjukhuset och kommer till undersökningsrummet där jag får klä av mig. Skall bland annat få kontrastvätska bakvägen via en slang. Däremellan skulle jag också behöva på toaletten och sjukhuset var inte så modernt så toaletten var ute i väntrummet vilket innebar att jag skulle använda ett pappersskynke att vira in mig i när jag passerade ”publiken”.

Första delen gick helt utan problem och jag skulle ut på toa. Jösses vad jag fick knipa så det blev bråttom att vira in sig. Ut genom väntrummet, in på toa och få sätta sig, och jösses vilken lättnad att få släppa på alla spänningar.
Nästa omgång skulle göras nu med ny kontrastvätska samma väg men att jag skulle ligga i en annan position för vidare undersökning. Undersökning färdigt och jag upp igen och denna gången presseade det på ännu mera än förra gången, PANIK!
Tog snabbt mitt skynke och virade om mig medan läkaren gick in i rummet bredvid. Precis vid dörren ropar sköterskan STOPP, och jag fick stanna. Så kan du inte gå ut…
Jag hade täckt stora delar av kroppen förutom det som var viktigast att dölja och medan jag försökte knipa med benen för att inte läcka så kom sköterskan och skulle hjälpa till.

Själv hade jag bara en tanke, toaletten, toaletten och åter toaletten, då jag inte ville läcka där jag stod. Jag var nog inte speciellt behjälplig i den situationen så hon satte sig på huk framför mig för att komma till rätta med skynket. Dörren öppnas och läkaren på väg in ser vår position, säger ursäkta och fort stänger han dörren igen.
Sköterskan ställer sig upp högröd i ansiktet säger ”jag följer med och döljer”
Så medan jag går med snabba steg till toaletten så går hon med snabba steg vid sidan om och täcker upp för att inte personerna i väntrummet skall behöva se för mycket. In på toaletten och sköterskan kastar skynken efter mig.

Oh var jag var lycklig när jag satte mig ner och fick sluta knipa. Medan jag satt där avslappnad kom jag och tänka på vad som hade hänt när sköterskan ropade stopp.
Just då förstod jag det dråpliga i situationen, läkarens snabba retur och jag kände själv hur jag blev varm i hela ansiktet.
Kommer tillbaka in i undersökningsrummet och kunde konstatera att båda jag och sköterskan hade varit osynliga vid vår rödmålade ladugård, medan läkaren gick runt med ett stort leende på läpparna resten av undersökningen.

Ja sösses vad jag skämdes…. 🙂

Tack Robert Klåvus som gjorde att jag fick mig ett gott skratt, när jag blev påmind om händelsen.

Ego-boost:ad, ja okey då…

Den 15 Feb 2016 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

RonnieTwitter Ego-boost:ad det är nog egentligen inget för mig. Jag trivs nog bäst med att vara den där halvanonyma personen, jag vill vara. Jag minns själv under de år jag jag jobbade som busschaffis och var ett ”känt” ansikte i vår lilla stad. Jag hade absolut inget emot att prata och skoja med passageraren när jag jobbade, det ingick som en del av min arbetsuppgift. Men när jag sedan gick i privata kläder och var ledig och skulle shoppa, så blev det genast jobbigt. Hur skulle jag agera? Folk hälsade, ville prata eller fråga om busstider och jag, jag ville vara ledig. I bland ville man be folk flyga och fara men man bet ihop och svarade vänligt och försökte dölja vad man innerst inne kände.

Ronniesinstagram
Förra veckan skrev jag lite om melodifestivalen här i bloggen och min nya upplevelse av den när den var i radion. Det jag hörde i radion väckte på nytt mitt intresse av tävlingen och naturligtvis så ville jag framför mitt tack för den upplevelsen vilket blev Ronnie Ritterland som fick bli mottagare. Diskussionen som sedan följde mellan mig och Ronnie gjorde att jag halvt om halvt lovade att göra en extrakoll på mellon och radion och chatten. Och visst blev det ett blogginlägg, kanske inte det bästa jag har skrivit men absolut inte det sämsta. Naturligtvis delade jag den vidare med Ronnie, då mitt ”uppdrag” var slutfört och gick sedan vidare i livet. Fick ett stort tack från Ronnie och kände att jag gjort dagens stora gärning. 🙂

Men på promenaden med vovven, så började min telefon att pinga och pinga och åter pinga. Till slut så valde jag att stänga av ljudet, då jag tyckte det var mer intressant med äkta fågelkvitter är twitterkvitter.

RonnieFB

När jag sedan kom hem förstod jag vad det handlade om. Att mitt blogginlägg som jag tyckte var medelmåttigt hade fått en sådan spridning och respons kunde jag aldrig drömma om. Det var många fina vänner som ville göra mig uppmärksam på vad som hände, och jag tackar alla dessa ödmjukast för att ni gjorde mig uppmärksam på detta.
Min vän i Handen påminde mig om att passa på att njuta, och det gjorde jag. På självaste alla hjärtans dag beströddes mina steg framåt med rosenblad. Tack, tack och åter tack!

Tack för alla uppskattning känner mig stolt men säger samtidigt som Christer Björkman, I morgon är en annan dag, och den dagen har nu börjat.

Carro och Ronnie levererar

Den 14 Feb 2016 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Så då var det dags för mellon igen och denna gång var det deltävling två.

Förra veckan fick jag ju upp ögonen för denna tävling igen när jag hörde Carros (Carolina Norén) stämma och beskrivning på radion. I samband med att jag Twittrade med Ronnie Ritterland så lovade jag att denna gång följa SR:s livechatt i samband med tävlingen.

Denna gång blev det radioljudet och TV:bilden som fick samarbeta, men satellitsändningen gjorde att det blev lite fördröjning på bilden. Detta gjorde att Carro blev synsk, och när man hörde att hon kommenterade bilden, så fick man extra noga kontrollera, och nog hade hon rätt alltid. När Charlotte satt bland publiken, så sade Carro att nu får Charlotte en boa, och jag kollade upp, och där kom den. Fattar inte hur människan gjorde 😀

Carolina Norén är nog känd för flertalet svenskar som Mrs Svensktoppen, då hon vecka efter vecka levererar svenskarnas musiklista. Där gör hon ett fantastiskt jobb med att hålla spänningen vid liv trots att ettan på listan är den samma som tvåhundrafemtiotvå veckor tidigare. Bra gjort, enligt mig 🙂

Ronnie Ritterland tror jag mer är en doldis för de flesta. Hennes namn lärde jag känna av Peter Sundberg i Vaken med P3 och P4. (Ja ja, vet, jag är en vaken-nörd). Därefter har jag följt henne i sociala medier. Hon har alltid varit ett duktig webbredaktör och har hållit många sidor på SR:s sajt uppdaterad med relevant och aktuell information.

Nu var det dags att följa hennes och SR:s livechatt i samband med mellons deltävling nummer två.
Två fönster öppna på datorskärmen, en men min kompis mellonörden och ett fönster med livechatten.
Och Ronnie levererade som bar den, även om jag inte läste ”blåbärsrisgrönt” någonstans.
Men hon kanske borde läsa lite mer radiohistoria? 😉
Skrev i chatten att jag hörde ”Bengt Grive” igen, som var duktig på att beskriva bilder i radio och som Carro har tagit efter. Fick följande svar av Ronnie: ”Ronnie: Jag råkade säga GRAJV när jag läste upp din kommentar för Carro hon fick sig ett gott skratt! =)”. Ja ja, vad säger man om dagens ungdom 😉

Mellon då? Nja… Många kända namn som jag trodde skulle leverera lite mer, men musiksmaken är ju som bekant som baken. Inte en enda låt som fick mig att dansa på köksgolvet, tyvärr. Till slut fick jag en person som jag önskade skulle gå vidare, men inte ens det gick i uppfyllelse. Hos mellonörden blev det heller inget rekord i kommentarer, så det var nog i mångas ögon rätt så slätstruken deltävling.
Ronnies chatt var suverän även om jag kände att hon fick kämpa lite för att få upp ångan hos oss lyssnare. Jag älskar ju denna form av interaktivitet mellan radion och lyssnarskaran, som har gjorts möjligt tack vare internet.
Själv har jag ju både blivit kommenterad i radion, gjorts narr av mig i samma media, blivit uppringd efter kommentarer, för att ge min syn i direktsändning mm.

Så Carro och Ronnie, jag gillar er för ni levererar.
Skulle tro att ni är rätt så självskrivna annars hoppas jag att ni går direkt till final, medan mellonörden och grafikerna bakom artisterna kommer tillbaka via andra chansen. Men för jösse namn glöm inte att smyga in i de övriga tävlingarna innan det är dag för salut.

PS: Ronnie, det var kul att höra din röst 🙂

Vad har jag Missuppfattat?

Den 12 Feb 201612 Feb 2016 Av villacaliforniai Vardag4 kommentarer

hearts

Alla hjärtans dag är i antågande och jag ser hur många tänker på sina närmaste och tänker uppvakta dem i samband med dagen. Jag funderar på vad jag har missuppfattat. Min uppfattning är att ”alla hjärtans dag” är en förångning av Valentinsdagen då ungdomlig kärlek skulle uppmuntras med förhoppning om bröllop vid pingst.

Jag ser i dag, med anledning av dagen, att hjärtat är symbolen för liv, liv som ges av ett slående hjärta. Jag har ett liv, min bror har ett liv. Du som läser detta har ett liv, liksom min hund, mina katter och mina nymfparakiter. Visserligen är våra hjärtan av olika storlek, men de skänker oss alla liv.

Barnet som dog på medelhavet förlorade sitt liv när hjärtat slutade slå, medan tiggaren utanför affären, som samlar pengar i sin mugg, fortfarande har liv.

När jag läser ”Alla hjärtans dag” innefattar det alla som har ett hjärta som slår. Tiggaren på gatan, barnet på HVB-hemmet, de som klarade seglatsen över medelhavet, min vovve, mina katter och papegojor. Det innefattar min bror, min vän i Handen, eller han som jobbar natt med bevakning mm mm. Vi har alla ett liv och vi omfattas av alla hjärtans dag.

Min bror har en säng att sova i, tak över huvudet, kan äta sig mätt varje dag, likaså i en lägenhet i Handen och han som just nu försöker göra natten tryggare.

Mina tankar går istället till de som har genomlidits krigets fasor, liksom mor gjorde, de som tigger utanför butiken med förhoppning att få mat för dagen, eller ligger med ångest på en flyktingförläggning. Vad är det jag missar med ”alla hjärtans dag”?

Varför exkluderar jag de som andra inkluderar denna dag och varför inkluderar jag de som andra exkluderar? Är vi påverkade av kommersialismen eller vad? Är jag unik som går min egen väg med mina tankar. Mitt hjärta är som en damsko, liten utanpå men stor inuti, eller storlek 45 inuti och 35 utanpå, om man så vill…

Min lokalradio P4 Väst hade följande på sin FB-sida: Årets största kärlekshelg närmar sig med stormsteg; alla hjärtans dag. Vem vill du skicka en kärlekshälsning till!? /Tommy & Cecilia

Jag svarade: I o m att det är ALLA hjärtans dag, får mina nära stå över och jag sänder mina tankar till de som utsätts hot och hat. de som flyr krig och elände. De som kämpar med svåra sjukdomar och behöver lite extra omtanke. De som sitter utanför butiker med sin pappersmugg med förhoppning om att få en bit mat för dagen.

De flest tänkte på sin make/maka, barn och de närmaste. Jag tänkte på de som var längre ifrån min vardag, mitt vanliga liv, men som jag anser behöver mer hjärta än någon annan.

Vad är det jag inte förstår?????

Askonsdagen

Den 10 Feb 2016 Av villacaliforniai KyrkligtLämna en kommentar

IMG_20160210_175659

Askonsdagen är onsdagen efter fettisdagen, som i sin tur är tisdagen efter söndagen Quinquagesima, fastlagssöndagen.

Askonsdagen är första dagen i fastetiden. Den har fått sitt namn efter den katolska sedvänjan att strö välsignad aska på de botgörare som denna dag fick lämna kyrkan. Efter absolution fick de åter komma in i kyrkan på skärtorsdagen.

Under askonsdagens mässa är det vanligt att prästen tecknar ett kors med aska på gudstjänstdeltagarnas pannor för att påminna om människans dödlighet. Vid tecknandet säger prästen detta eller liknande: ”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium.”

Askonsdagen har en plats med detta tema i Svenska kyrkans evangeliebok. Den återinfördes 1983 efter att ha varit bortplockad sedan reformationstiden. Också i Finlands lutherska kyrka har kyrkohandboken texter och böner för askonsdagen och instruktioner för hur dagen skall firas.

Askonsdagens tema är i Svenska kyrkan ”Bön och fasta”.

Tidpunkten för askonsdagen är rörlig. Den inträffar enligt kyrkokalendern 46 dagar före påskdagen (40 vanliga fastedagar samt sex söndagar då man inte fastar), vilken i sin tur infaller första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen efter 20 mars. Askonsdagen infaller mellan 4 februari (om påskdagen infaller 22 mars ett normalår) och 10 mars (om påskdagen infaller den 25 april). Trots sin placering i det borgerliga året har askonsdagen aldrig infallit på Skottdagen 29 februari, och kommer inte infalla detta datum förrän året 2096. I folklig tradition förekommer askonsdagen även som ett (felaktigt) alternativt namn på dymmelonsdagen, onsdagen i Stilla veckan, alltså dagen före skärtorsdagen.

20160210_180552

Musikens glädje

Den 9 Feb 20169 Feb 2016 Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

De senaste åren har jag inte varit så intresserad av melodifestivalen som tidigare. Tror intresset svalnade i samband med att de införde deltävlingarna. Mitt tidigaste minne från denna tävling var Clas-Göran Hederström med ”Det börjar verka kärlek, banne mig”, 1968 och då fick mor och far väcka mig så jag inte missade honom. Den låten ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. Sedan har denna musiktävling varit ett måste varje år för hela familjen.
En milstolpe var ju när ABBA vann med Waterloo.

När jag sedan fick min kasettbandspelare så skulle jag spela in dem på kassetter. Spelaren nära TV:n så ljudet gick och alla måste vara tysta. Sedan kom VHS och där fanns ju långa band och kopplades direkt till TV:n och då kunde man ju själv njuta mer igen utan att hålla koll så jag inte fick halva låtar på kassetterna. Har idag många videoband med denna musiktävling inspelad, men tyvärr ingen avspelare. Nu ligger dessa band och samlar damm, tyvärr…

Tänker ibland på Lill Lindfors när hon tappade kjolen i direktsändning 🙂

Sedan dalade mitt intresse mycket och jag hade inte intresse av denna. Kanske mycket beroende på att mor och far var till åren, de behövde mycket hjälp. Visst tittade vi, men inte med sann glädje. Bror vill ju trots allt se denna tävling, så TV:n har ju varit påslagen, men om jag lyssnat vet jag inte, jag minns inte så mycket av det i alla fall.

Förra året hände det dock något och jag fastnade för Måns Zelmerlöw och hans klättring till Europas topp. Jag var tvungen att följa låten, som låg mig mycket varmt om hjärtat. Jag kollade in hörseltolkningen av låtarna på SVT-play och fick en dubbel upplevelse av dans på scen men även av de som tolkade låtarna.

I år hade jag dock inget intresse av tävlingen återigen, så jag var borta hos bekanta och hjälpte till med lite översättningar från tyska till svenska. Tiden gick och klockan närmade sig 20:00. Blev lite bekymrad för bror, så jag var tvungen att åka hem. I samma veva så startade tävlingen i radions P4 och jag fick höra Carolina Nore’n och Ronnie Ritterland och helt plötsligt fick jag någon form av flashback. Jag började se Bengt Grive framför mitt inre som så underbart kunde beskriva bilderna och förmedla den känslan till mig. Uttryck som ”mörkvitt”, ”spaljégrönt”, ”sängkammarrosa” och ”blåbärsrisgrönt” var uttryck som han blev känd för. Nu fick radion mig åter att måla upp bilder inom mig på ett fantastiskt sätt, som jag länge saknat.

När jag sedan kom hem så försökte jag samköra webbradion med TV-bilden vilket fungerade dåligt pga webbradions fördröjning. I stället kopplade jag FB, där de flesta av mina vänner brukar skriva, men hade tagit bort aviseringar från dessa personer. Jag valde att följa min vän ”melodifestivalnörden” som skapat ett inlägg där man direkt i inlägget kunde kommentera. Detta var ett suveränt sätt att diskutera utan att nedsvärta andras flöden med en massa kommentarer.

Jag fick ett nyvaknat intresse för denna tävling och nu på lördag funderar jag redan på hur jag skall använda detta kommande lördag. Troligen blir det TV-bilder och radioljudet från en vanlig radio, därtill har jag min läsplatta framför mig och följer ”mellonörden” och dennes inlägg på FB.

Kontaktade Ronnie på Twitter för vad de gjorde och fick följande svar… ”Tack tack å TACK! Då har vi ju lyckats uppnå vårt mål ! Å hoppas att vi får höra mer av din feedback genom hela turnén.

Tack till Carolina, Ronnie och ”nörden”, ni gjorde min upplevelse halvperfekt och jag har ytterligare några lördagar på mig att finslipa så den blir helt perfekt.

Tack också Ronnie Ritterland att du fixade bilden för mig.