Vad är väl en bal på slottet när Folkets hus fixar helafton med Quizkväll?
Vi behöver alla äta och sova emellanåt, men vid andra tillfällen kan man skjuta på sömnen och äta och ha det trevligt i goda vänners lag.
Detta har Folkets Hus här i Lilla Edet tagit fasta på.
Kan säga att jag provsmakade maten i smyg, och den var superb!

Allt börjar med en härlig buffè, där man tar av godsakerna man gillar. Äter gör man med sina goda vänner och hinner komma ner i varv. Fredrik Fornänger sitter och förbereder sig innan han skall upp på scenen.

Fredrik berättar om reglerna för quiz:en

Du tar fram talongen och det är bara att börja spela.

Fredrik ställer frågorna och du och dina vänner hjälps åt med svaren.
Att gnugga geniknölarna i goda vänners lag, är både hälsosamt och kul.

Ibland kan man behöva något som hjälper till, då finns det drycker av både det ena och det andra att tillgå i baren.

Där står gärna chefen, Anton själv, blandar och ger efter dina önskemål.
Och mustasch har han både i ansiktet och på bröstet…

Och när man vunnit blir man så här glad!

Så glöm inte boka in dig till nästa omgång…

Hejja Folkets Hus Lilla Edet!

 

 

 

I dag tog jag och vovven en tur till Svenshögen. Anledningen var att jag här i kommunen lärde känna en kvinna och blev snabbt vän med henne på FB. Det visade sig snart att hon hade andra talanger än sin egen profession. Hon var även konstnär.

Det första jag såg om hennes konstnärskap på FB var hennes potatiskonst. Detta gjorde mig otroligt nyfiken, då jag är van att äta potatis, i många olika former, vilket också är en konst i sig. Men att göra hållbar konst av potatis, hade jag ingen tanke på. Nu fick jag se det i verkligheten. Jag glömde fråga, men konsten görs i vanlig potatis som sedan får torka under flera veckor. Jag kan tänka mig att konsten förskönas under torktiden, som inte ens konstnären vet hur det slutar. Eller så kanske jag lär mig något om inte min tanke stämmer.

Men ett nyord för mig var underglasmåleri.  Jag jämförde det med mors näversöm, där man spände upp tyget på en platta och sedan sydde och broderade från avigsidan. Först när arbetet var färdigt så kunde man ta loss det från ramen och se resultatet (och eventuella fel). Och jag hade inte så fel i mina tankar.

— Jag målar baklänges och spegelvänt, säger konstnären Vivianne E Rosqvist, i en intervju i Falköpings tidning. Den målade ytan är vänd från betraktaren, vilket innebär att konstnären skapar sina verk genom att först måla detaljerna, för att till slut färdigställa bakgrunden i motivet. Ja det var en mycket intressant beskrivning av konstnärskapet. Anna berättar att under arbetets gång, så vänder man på glasskivan för att se om resultatet motsvarar tankarna. Ibland händer det att glasskivan går sönder, men då fann Anna på ett sätt att göra ”sönder” den på ett sätt till, sedan fylla i sprickorna med guldfärg innan hon sammanfogade det. Blev ytterligare en dimension i arbetet.

För mig blev också just denna bilden en tanke. När jag för många år sedan fick min panikångest så kröp jag ofta ihop i fosterställning, och tolkade det som jag sökte tryggheten från mitt fosterstadie i mammas mage. Men när bilden var i grönt och det fanns en guldkant på tillvaron, så skapade den många fler tankar i huvudet.
Bilden heter Natt VIII, men mina upplevelser och erfarenhet, så symboliserar den så otroligt mycket från denna tid.

Ett annat konstverk som fick mig att stanna till var gjort i taggtråd.
Jag satte genast ett namn på den ”Se men inte röra”.

Konstnären har valt att kalla den ”Mitt eget val”. Kanske har våra kön betydelse i hur vi ser och namnger konsten, eller så är det bara ett löst antagande från min sida.

Ett annat namn som jag funderade på var ”Hon sa aldrig att hon inte ville. Gick länge runt på utställningen och letade efter den, då namnet, gjorde mig intresserad med anledning av #MeToo, och samtyckeslagen. Men till slut hittade jag den på golvet…

Vad den föreställer, får ni låta er fantasi själva bestämma, men jag ansåg den som klockren. Jag som deltagit i #MeToo och tagit ställning i frågan, så fanns ingen tvekan.

Även Greta fanns där bland bilderna, en sann hjälte i mina ögon.

Några generatorer där jag själv kunde skapa budskap fanns också. Min klåfingrighet kände inga gränser och jag skapade flera budskap, budskap som fanns där till nästa person ville ge ett nytt budskap. Det är fri tolkning av mina budskap 🙂

Lite mer bilder från hennes arbete och atelje, bilder som betyder lite extra för mig, kanske för dig.

Fortsätt gärna följa Anna på hennes FB sida eller på hennes hemsida

Tack Anna för vår första kontakt som kom via ett meddelande via Messenger. Hade nog inte hittat dig och din konst, så lätt. Tack för det du visar med din konstnärliga ådra. Det betydde mycket för mig.

 

Artscape är ett konstnärsprojekt där konstnärer från hela världen skapar unika konstverk i stadsmiljöer. I årets projekt ingår Ale, Alingsås, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö.

För några år sedan när grannkommunen firade 100 år, så hade de också konst uppåt väggarna, vilket var oerhört intressant att följa. Jag kommer nu att följa detta projekt minst lika mycket, eller kanske ännu mera, då jag har gångavstånd till hela området i Lilla Edet. Förutom att dokumentera arbetet via bilder och samtal med konstnärer och nyfikna, så kommer jag också att försöka vara behjälplig med allehanda uppgifter under denna period.

Jag bara njuter av denna form av konst, så lättillgänglig för alla. Det räcker med att gå ut på byn, för att uppleva detta, dygnet runt utan öppettider, utan inträde, utan bekymmer.
Jo jag har ett bekymmer och det är att ja måste jobba och sova. Annars hade jag nog varit där dygnet runt.

Projektet genomförs av Artscape i nära samarbete med de deltagande kommunerna och Nordsjö färg och med stöd av Västra Götalandsregionen. Artscape är en ideell kulturorganisation och en av världens ledande aktörer inom urban samtidskonst. Artscape genomförde bland annat Sveriges första gatukonstfestival någonsin i Malmö 2014, Skandinaviens största urbana konstprojekt i Göteborg 2016 och ett av världens mest omfattande gatukonstprojekt i Värmland 2017.

Den första konstnärerna som kommer att arbeta här i Lilla Edet är Ares.
Några av hennes verks på Instagram kan du se här och även längre ner på sidan

Ares är en svensk konstnär som har skapat konst som du bland annat kan se på väggar i Göteborg. Hennes konst präglas av detaljerade målningar av djur och natur i närbild, i samspel med klassiska grafittiinslag. Hon arbetar även med både klassiska och futuristiska motiv, och skapar därmed en bred variation av verk.

Vill du ställa upp som volontär här i Lilla Edet?

Volontär – ARTSCAPE SAGA?

Har du gott om tid och vill bidra med din hjälp till festivalveckan?

• Läsa sagor för barn och vuxna vid olika tidpunkter under veckan
• Sätta upp bord och stolar så att allmänheten kan sitta och titta på när väggarna ska målas
• Servera fika till allmänheten vid väggarna
• Sprida information

Volontärerna får en fin t-shirt och njuta av en god middag tillsammans med de andra en kväll ett par veckor efter festivalveckan.

Här är länken till anmälningsformuläret. Skriv Volontär rubrikfältet och sedan ditt namn och dina kontaktuppgifter. I rutan för aktivitet kan du skriva vad du vill hjälpa till med. Strunta i de andra frågorna.

http://lillaedet.se/upplevagora/evenemangochaktiviteter/tipsaossomevenemangochaktiviteter.895.html

Denna bild dök upp i mitt Twitterflöde för en tid sedan. Med en gång blev det en metafor, som kan betyda så mycket, i alla fall för mig.

Är det ett hjärta, empati, kärlek som fryser till is, eller är det värmen, omtanken och respekten som får isen att smälta?

Är det den globala uppvärmningen som tar bort skyddet för allt levande, eller behöver vi kapsla in oss i is, för att överleva?

Är det någon som har ett varmt hjärta som någon med hat och hot försöker tysta, eller är det värmen som försöker ta bort hat och hot.

Är det helt enkelt en kamp mellan det onda och goda, eller är det bara ett hjärta i en isbit.

Jag tror nog att de flesta kan hitta någon symbol i bilden och vad den står för,men visst är den vacker i sin enkelhet.

I går på kvällspromenaden med vovven så träffade jag på ett gäng underbara ungdomar. De skulle grilla korv, ta sig en bärs och ha det trevlig, där nere vid älven. Tog inte lång tid innan de överräckte en oöppnad burk, som jag fick och visade att jag var en del av gänget. Det blev lite kyligt och innan vi började grilla så tände vi en brasa i grillen för att värma oss. Vi småsnackade om ditt och datt, om samhället i stort och smått, någon kastade boll med vovven, som älskade detta. Att åldersskillnaden mellan mig och den äldsta i gänget var 35 år, betydde inget, då själ och hjärta inte känner dessa begränsningar.

Under mina promenader med vovven träffar jag ungdomar och pensionärer och nästan alla stannar och vill prata en stund. Visst är det härligt! Tyvärr träffar jag också några få, som inte gillar mitt engagemang för #MERmänsklighet. De finns i alla grupper och som skönt är, är dessa personer undantag i samhället.

Får några veckor sedan var fritidsgården akut stängd pga sjukdom. Några ungdomar sprang ikapp mig på torget och fråga om jag kunde hålla den öppet. Jag lovade att kontakta kommunen och visa mitt intresse, vilket jag naturligtvis höll. Som väntat fick jag inget svar från ansvarig på kommunen, men jag hade i alla fall hållit det jag lovade. Men jag hade inget svar att ge ungdomarna då jag inte fick något svar. Kändes inte OK. 😦

Men det jag gladdes år var den vetskap jag fick om vad fritidsgården betyder får ungdomarna, att den är viktig för dem, och jag kände mig otroligt glad över att få ett sådant förtroende av ungdomarna.

Visst är det härligt när man promenerar på ”byn” någon tutar och man vänder sig om och ser en av EPA-traktorerna och ungdomarna i den vinkar för fulla muggar till en.
Vovven har svårt att gå förbi uteserveringen vid GoBiten, då han vet att det, oftast ungdomar, sitter där och gärna sätter sig ner och pratar med honom. Ibland är det någon som går in och tigger till sig en korv, för att ge honom, och man inser att de blir extra populära. Men jag tror inte det är korven som gör att han vill besöka uteplatsen, utan en kärlek han känner där.

Men när man följer debatter och inlägg sociala medier, så är det så sällan någon lyfter ungdomarna, eller andra människor för det goda det gör. Oftast är det negativa om ungdomar, pensionärer och alla där emellan, som får uppmärksamhet. Varför är det så?
Tycker inte det är rättvist och att det inte heller ger en rättvisande bild, om hur verkligheten ser ut. Går man till kulturskolans evenemang så ser man dessa fantastiskt fina ungdomar, som försöker skapa något, man ser lärarnas engagemang för eleverna, något som kan beskrivas som ömsesidig respekt och kärlek. Visar vi ungdomar och lärare på våra andra skolor respekt, så tror jag att även de växer och att skolresultaten blir där efter.

Så ungdomar, ni är framtiden, ni förtjänar det bästa och jag tror på er, NI ÄR FANTASTISKA!

Än en gång blev det fullträff på vår #MERmänsklighet-träff när Sonja Andrén intog sin plats och berättade om hållbar utveckling och Agenda 2030.

Sonja beskriver sig så här på LinedIn:
Jag är en ”multipotentialist” som letar efter innovativa projekt och positioner som bäst engagerar mig i en mångsidig arbetsbakgrund och kompetens som inkluderar strategisk hållbarhet, entreprenörskap, affärsutveckling, undervisning / coaching och projektledning.

Som hållbarhet och affärspersonal är jag intresserad av att ansluta mig till ett nätverk av personer som jag kan dela / lära mig olika perspektiv om att ta itu med några av de största globala hållbarhetsutmaningarna.

Sonja med en berättarkonst och inlevelse, i ord och bild, fick oss alla att börja fundera på, inte vad jag, utan vad vi gemensamt kan göra för en hållbar utveckling.

Sonja visade några bilder från området i Kanada, där hon växte upp och där hennes intresse startade just för miljö och hållbart leverne, genom att berätta hur laxen försvann i floden. Visst är naturbilderna vackra. Tänk när dessa vyer döljs av vägar, bilar, där vi sitter fast i bilköer, där det tas värdefull tid från arbete och att umgås med familj och vänner. För varje minut vi sitter i bilkö, så tas en minut från möjligheten uppleva det vackra, som i alla fall för mig ser ut som en dröm.på bilden.
För mig är det lätt att välja var jag vill spendera mina lediga minuter. Vad väljer du?

För mig som beundrar Greta Thunberg och hennes engagemang, fick jag snart klart för mig att det har funnits många Greta före Greta, som inte fått denna uppmärksamhet som dagens Greta har fått. Men, det kanske är dags att vi vaknar NU!

När människorna flyttade in till London och andra städer på 1800-talet, så tog de med sin livsstil in i staden, parkerade sin häst utanför på gatan. Men fungerade det? Hästbajs, på gatorna, som folk trampade i, som spred sjukdomar mm, och människor blev sjuka och dog. Då var det dags att agera efter att krisen har kommit. Med krisen fick vi kunskap, vi fick driva innovation, till att hitta nya lösningar, vi var tvungna att samverka för att komma till förändring. Även idag har vi problem med ”hästskit”, andra sorters ”hästskit”, sådant vi inte alltid ser och eller känner, men den finns där.
Idag gnäller vi på andra när vi ser någon slängt en påse med skräp från Mc Donalds, men den andra skräpet som vi inte ser, då behövs Greta för att uppmärksamma oss på det.

På en av uteserveringarna i Trollhättan är luften så dålig så det är nästan hälsovådligt att sitta där och njuta av vårt fika i sommarsolen. Men beroende med hur vi beräknar ”farligheten” över tid så blir det ändå godkänt. Nu är området där ombyggt, så vi kan väl hoppas att det blir mindre farligt att sitta där.

Under soppan dök många intressanta diskussioner upp, allt från tiggaren utanför butiken, bussen som passerade oss när vi satte oss i bilen för att åka till samma slutmål.
Trädgårdsodling av egen mat, till bananer och kaffe så fraktas runt halva jorden.

Det var mycket som diskuterades och dessa diskussioner vill inte ta slut. Trots att mötet var slut, så fortsatte diskussionerna i salen, i hallen, i köket och utanför lokalen. Diskussioner som jag tror kan satte många frön, frön som får växa och bli livskraftiga till att bygga ett hållbart liv för oss alla. Vi har en kris, en kris som vi måste, likt 1800-talets London, genom samverkan, innovation och kunskap måste skapa förändring.

Nu skall jag i alla fall plocka fram min sålåda för att sätta alla mina från träffen i jorden.

Tack Sonja Andrén, hållbarhetsutvecklare på NEVS. för alla frön.

Agenda 2030-delegationen

Här om natten frågade Vaken med P3 och P4 oss lyssnare om vad som ger guldkant på dagen.

Mina tankar blev omtanke om varandra, göra det där lilla extra för sina medmänniskor. Våren är i antågande och kommunen försöker städa bort vintern. Man blir glad av detta och när solen och blå himmel hjälper till att förstärka känslan av att gå mot ljusare känns det skönt.

En man håller på att flytta

Trädgården börjar blomma upp

Körveboa har jordgubbar att köpa till efterrätt…

Våren är en härlig tid!

Bilder från Lilla Edetmässan

Trollkarlen Ason Bson Cson och konfrencier Jens Ericson

Nicolás Lopés Fors uppträder

DenisÄngelProjektet

Folkets hus Lilla Edet

Flinks äteria och Flinks Event

Håkan Jonson, en veteran på mässan

K-B Rör AB

STC

BlommaLin

Grästorps bryggeri med Lilla Edetöl

Stendahls bil

Edetrasta

Frendo/Preem

Södra Bohusläns Räddningstjänstförbund

Edethus

Lilla Edets kommun

ICA Boströms

Och vi tackar kvällens inspiratör Leif Gardtman, skolchef i Lilla Edet, med samma gåva som vi tackat alla våra inspiratörer med en Kexchoklad med texten ”Vilken hjälte”.
För visst är man en hjälte när man lyfter andra?

Inspirerad av Leif, så skulle jag idag vilja gå runt på skolorna i Lilla Edet och ge alla anställda och elever var sin kexchoklad med ovanstående text. När man står på prispallen och man får guldmedaljen runt halsen, så får man inte glömma det trots allt är ett lagarbete, som ledde fram till pallplatsen.

I en insändare i vår lokaltidning kunde man efter valet i höstas läsa följande:

Tack alla lärare!

I en het och spänd valrörelse arbetar modiga och stolta lärare med det viktiga uppdraget att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

Ni lärare ska undervisa om politiska ideologier, politiska partier, demokratins principer och Sveriges demokratiska system. Ni ska även undervisa om källkritik och lära eleverna att kritiskt granska information.

I en tid med högt tonläge i den politiska debatten i Sverige är detta uppdrag både viktigt och svårt. Det jobb som ni lärare gör är viktigt för demokratin i Sverige och det ska ni ha uppskattning för.

Tack alla lärare i Sverige, och särskilt tack till alla lärare i Lilla Edets kommun!

Anders Nordgren, verksamhetschef Lilla Edets kommun, Leif Gardtman, förvaltningschef Lilla Edets kommun

Skolans roll är inte bara att lära baren att ett plus ett är två, utan även vila på demokratisk grund, vara källkritiska och lyfta alla individer till att bli medborgare i samhället. Att dra en skarp gräns mellan vad skolan och vad föräldrar och vi övriga medmänniskor skall göra, går knappast. utan vi alla måste medverka till att skolan kan få bästa möjliga klimat att arbeta i. Ja, det gäller inte bara skolan utan hela samhället. Personligen har jag ju länge arbetat på sociala medier om att vi måste lyfta det positiva mer. Samtidigt arbetar jag i mer mörker, för att lyfta enskilda människor, ge dem stöd att våga ta nästa steg.

Genom att lyfta andra, så lyfter man sig själv, det var ett viktigt budskap från Leif.

Leif som var kvällens inspiratör och satt i blickfånget, dit vi alla satt och tittade, valde att genast lyfta oss alla andra till att bli delaktiga.

Leif visade direkt hur han ville ha sin kväll, där vi alla blev en del av ett dialogsamtal, istället för en mer traditionell föreläsning. Ett samtal där vi direkt blev inkluderade och involverade och fick göra vår röst hörd. Två ögon att se med, två öron att höra med, gjorde oss lyhörda för varandra, men också en mun att formulera våra tankar i demokratisk anda. Leif tog flera exempel ur sitt liv, där han lyft de svaga, i vissa fall värstingar, till att ta fram andra sidor hos dem, sidor de knappast själva visste att de hade. Gillar framförallt hans pedagogiska nästintill filosofiska tankar om alla människors lika värde och demokrati i skolan.

Tack Leif för ett mycket inspirerande möte, ett möte där vi lärde oss att inte bara lyfter lärarna, eleverna, och andra i skolvärden. Ett möte där vi inte bara lyfter innevånarna i Lilla Edet, utan gemensamt lyfter hela Lilla Edet. Allt under parollen #MERmänsklighet.

Nu förtjänar vi alla en kexchoklad, GRYMT  JOBBAT!

Tittade på programmet om Josefin Nilsson på SVT och än en gång förfasas jag över den grymhet en del av oss män använder oss av. #MeToo skulle börjat mycket tidigare, eller var det nu det var viktigt att det började?
–
Redan på 80-90-talet när jag var bussis så mötte jag många av dessa kvinnor som blivit utsatta, och fram tills att bubblan sprack, trodde jag att de levde i världens lyckligaste äktenskap/förhållande. I de flesta fall handlar det inte om något sexuellt utan om dominans. Vi vet att forskningen säger att de flesta som råkar ut för mäns våld är män. Unga män som när de fått något i sig på krogen, tror att de kan förändra världen med våld och hot. I Trollhättan vill krogarna ha öppet längre, och där säger polisen nej, och vi trygghetsvandrare står bakom dem i detta. Vi behöver inte mer våld på stan, utan mindre. Vi behöver visa kärlek och omtanke för varandra.

Varför trodde jag att en av de män i min närhet, var den bästa make/fader, tills bubblan sprack. Vi vet att våld i nära relationer är något som ökar, och jag hoppas på att det beror på att fler vågar anmäla. Det är samtidigt ett av de svåraste fallen att utreda, då sådant oftast sker inom huset fyra väggar och i avsaknad av vittnen. Ord står mot ord, som vi populärt kallar det. Hade jag vetat om detta tidigare, så hade kanske en del av mina kvinnliga släktingar fortfarande varit i liv.

Vi medmänniskor måste vara med varsamma över det som vid en första anblick kanske inte är så perfekt som det kan verka. Vi vet att många av dessa kvinnor är så nedbrutna mentalt så de orkar inte ta striden själva.