Än en gång blev det fullträff på vår #MERmänsklighet-träff när Sonja Andrén intog sin plats och berättade om hållbar utveckling och Agenda 2030.
Sonja beskriver sig så här på LinedIn:
Jag är en ”multipotentialist” som letar efter innovativa projekt och positioner som bäst engagerar mig i en mångsidig arbetsbakgrund och kompetens som inkluderar strategisk hållbarhet, entreprenörskap, affärsutveckling, undervisning / coaching och projektledning.
Som hållbarhet och affärspersonal är jag intresserad av att ansluta mig till ett nätverk av personer som jag kan dela / lära mig olika perspektiv om att ta itu med några av de största globala hållbarhetsutmaningarna.
Sonja med en berättarkonst och inlevelse, i ord och bild, fick oss alla att börja fundera på, inte vad jag, utan vad vi gemensamt kan göra för en hållbar utveckling.
Sonja visade några bilder från området i Kanada, där hon växte upp och där hennes intresse startade just för miljö och hållbart leverne, genom att berätta hur laxen försvann i floden. Visst är naturbilderna vackra. Tänk när dessa vyer döljs av vägar, bilar, där vi sitter fast i bilköer, där det tas värdefull tid från arbete och att umgås med familj och vänner. För varje minut vi sitter i bilkö, så tas en minut från möjligheten uppleva det vackra, som i alla fall för mig ser ut som en dröm.på bilden.
För mig är det lätt att välja var jag vill spendera mina lediga minuter. Vad väljer du?
För mig som beundrar Greta Thunberg och hennes engagemang, fick jag snart klart för mig att det har funnits många Greta före Greta, som inte fått denna uppmärksamhet som dagens Greta har fått. Men, det kanske är dags att vi vaknar NU!
När människorna flyttade in till London och andra städer på 1800-talet, så tog de med sin livsstil in i staden, parkerade sin häst utanför på gatan. Men fungerade det? Hästbajs, på gatorna, som folk trampade i, som spred sjukdomar mm, och människor blev sjuka och dog. Då var det dags att agera efter att krisen har kommit. Med krisen fick vi kunskap, vi fick driva innovation, till att hitta nya lösningar, vi var tvungna att samverka för att komma till förändring. Även idag har vi problem med ”hästskit”, andra sorters ”hästskit”, sådant vi inte alltid ser och eller känner, men den finns där.
Idag gnäller vi på andra när vi ser någon slängt en påse med skräp från Mc Donalds, men den andra skräpet som vi inte ser, då behövs Greta för att uppmärksamma oss på det.
På en av uteserveringarna i Trollhättan är luften så dålig så det är nästan hälsovådligt att sitta där och njuta av vårt fika i sommarsolen. Men beroende med hur vi beräknar ”farligheten” över tid så blir det ändå godkänt. Nu är området där ombyggt, så vi kan väl hoppas att det blir mindre farligt att sitta där.
Under soppan dök många intressanta diskussioner upp, allt från tiggaren utanför butiken, bussen som passerade oss när vi satte oss i bilen för att åka till samma slutmål.
Trädgårdsodling av egen mat, till bananer och kaffe så fraktas runt halva jorden.
Det var mycket som diskuterades och dessa diskussioner vill inte ta slut. Trots att mötet var slut, så fortsatte diskussionerna i salen, i hallen, i köket och utanför lokalen. Diskussioner som jag tror kan satte många frön, frön som får växa och bli livskraftiga till att bygga ett hållbart liv för oss alla. Vi har en kris, en kris som vi måste, likt 1800-talets London, genom samverkan, innovation och kunskap måste skapa förändring.
Nu skall jag i alla fall plocka fram min sålåda för att sätta alla mina från träffen i jorden.
Tack Sonja Andrén, hållbarhetsutvecklare på NEVS. för alla frön.
Villa California 