Tredje gången gillt #blogg100 #bloggswe

Den 8 Jun 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Då var jag och och många med mig i mål i årets blogg100-utmaning. Jag känner mig extra stolt för att jag i år också klarade det hela. De tidigare åren har jag tvingats ge upp, då kraft och ork helt enkelt sinade. Som alltid gäller det att prioritera vad man lägger krafterna på. Efter mors bortgång har ju fokuset legat på mig och bror och att vi nu skall kunna bygga upp våra liv efter våra villkor, och det känns faktiskt skönt att nu äntligen kunna fokusera på sig själv.

Mina blogginlägg har varit av skiftande karaktär, från några fån meningar och en youtube-film till mer kvalitativa inlägg som berör många. Att jag nu också kunna fokusera mera på vardagen, som många kan känna igen sig till och också gjort att många fler, öppet har vågat kommunicera sina egna erfarenheter. Tidigare var det så att de flesta kommentarerna kom via privata meddelanden via andra vägar än via bloggen.

Vad kommer då att hända framledes?
Jo jag kommer att fortsätta blogga om stort och smått. Fortsätta gå ut och berätta om mina erfarenheter inom vård och omsorg, och även blogga om det. Jag kommer att blanda stort och smått, en del som berör hjärtat men även sådant som majoriteten inte har så stort intresse av. Jag kommer nog också att ta en sabbatsdag från bloggandet emellanåt, även om målet är att skriva något varje dag. Kommer att, vid kreativa dagar skriva några inlägg att ha i reser när kreativiteten tryter.

Den viktigast utmaningen just nu är att få bror att mås så bra som möjligt och att vi kan knyta oss närmare varandra och leva vårt liv, på vårt sätt…

Tack #blogg100 för i år och på gensyn nästa år!

Trädgårdssöndag #blogg100 #bloggswe

Den 7 Jun 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag6 kommentarer

I dag har jag och bror haft trädgårdsarbete. Det började med att vi bestämde oss för att ta bort rullstolsrampen, då varken han eller jag behöver den, just för ögonblicket i alla fall. Vi funderade ett tag på att ha den kvar, men nu blev det att den försvann. Den finns dock kvar för ev framtida behov.

Nu blev det helt plötsligt mycket lättare att fixa till rosenbuskar men också fixat till blomsterlandet. Nu tänker vi inte i all hast börja med nya land men det kan ju vara gott att de blommor som finns kvar inte behöver konkurrera med övrig växtlighet.

Visst, det var långkalsongsväder, men det regnade inte, så energin flödade. Hade det varit varnare så hade man säkert suttit i skuggan och flåsat.
Vi fick klippt kanterna på gräsmattan, just där roboten inte kommer åt, och det var en fröjd att se. Däremellan har bror suttit och rensat bort jorden runt granroten så vi blir av med åbäket i gräsmattan. Själv lyfte jag på några trädgårdsplattor i närheten för att få bort lite rötter under dem, så gången blev platt igen. Den delen syntes ju inte under rampen men kom i dager i dag.

Även våra fina klängrosor har blivit av med några granar som övergått till nypon. Tråkigt men sant. Men man kan inte klippa för mycket, denna årstid, då hela växten istället kan dö, och det vill vi inte.

Även andra delar av trädgården har blivit, i alla fall lite putsad, även om en del återstår.
Men vi känner oss oerhört nöjda och glada och firar att vi varit duktiga med ett glas vin på altanen, iförda vinterjackor.

#minnationaldag #blogg100 #bloggswe

Den 6 Jun 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag9 kommentarer

Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden! Så lyder en av stroferna i vår svenska nationalsång och är en symbol för landet Sverige. Jag älskar landet Sverige med sin mångfald både i natur, sina årstider, sin befolkning och kulturer som finns här. Men ibland skäms jag mycket över att kalla mig svensk, då många med främlingsfientlig inställning försöker lägga beslag på att vara ”svensk”.

Jag fick idag för mig att göra någon osvenskt? eller kanske något mycket svenskt, för en som gillar Sverige och vår mångfald.

Jag köpte en stor bukett med rosor i vackra sommarfärger. Jag och bror, tillsammans med vovven, tog oss sedan en promenad i vår vackra stad. Vi stannade vid försäljaren som stod vid köpcentrat och sålde tidningen Faktum. Köpte ett ex (som jag gör) och överräckte samtidigt en av rosorna som tack för att att han gör Sverige färgrikt. Han blev så glad att och ville berätta om hur och varför att han är i Sverige. Han berättade om hur han studerar svenska för att försöka bli en av oss, som inte blir hatat mm.

Vi stannade till hos tiggaren som sitter utanför butiken med sin pappersmugg och hoppas det kommer några kronor i den. Det gjorde vi och lade lite skrammel i muggen och samtidigt räckte vi fram en ros. ”Oh Thank you” blev svaret på knacklig engelska blev svaret samtidigt som hon sträckte fram handen för att tacka. Mynten hon fick kanske hjälper till att lugna magen och rosen kanske ger något att tänka på, ”jag är också värd något”. Vad tankar än blev så förstod jag inte orden men leendet och tåren i ögonvrån gjorde att jag ändå förstod.

Vi fortsatte vår vandring mot torget. Där kommer en äldre man i en rullstol med hustrun vid sidan om och dottern som för rullstolen framåt. Jag går fram till mannen och säger att det är nationaldagen i dag och jag tycker du behöver få en ros, bara för att du är du. Skall jag få den, frågade han. Jo visst skall du ha en ros, bara för att du är du. Mannen greppade rosen med skakiga händer som hade svårt att greppa den. Men glädjen hos honom kunde jag inte ta miste på.

Vi fortsatte vår promenad till torget där bussarna började inkomma. Bussarna var dagen till ära prydda med västtrafiks flaggor och även vår fina blågula dito. Var så fint med allt det blågula som prydde dem. Jag gick in till chauffören och överlämnande en ros som tack för att han håller Sverige rullande. Ett stort leende kom med ett lika stort tack.

Vad roligt det var att få gå runt och göra detta, inte att ge en ros, utan att få se den glädje mitt lilla tilltag gjorde. Vi mötte damen som med sin rullator, stannade till för att pusta och hämta andan på väg hem med varorna i korgen. Jag gick fram och sade att denna gör nog vägen hem lite lättare och överräckte även där en ros. Oj, tack, sade hon…. Nu måste jag skynda mig hem och sätta den i vatten. Vilken energikick en endaste ros kunde ge en gammal dam. Underbart att få se en glittrande glad primadonna som med darrande ben försökte skynda hem med en enda ros, som hon fått av en total främling.

De sista två rosorna väljer jag att ställa på köksborden, till far och mor. Tack mamma och pappa för vad ni har lärt mig, att människor är lika mycket värda och att ingen skall behöva utsättas för spott och spe. Att vi skall visa varandra respekt och att vi alla är lika mycket värda. Jag kan inte ge alla en ros, men dessa personer för symbolisera den mångfald och kultur som gör att Sverige är det land jag vill leva i, eller hoppas jag får leva i, om inte främlingsfientlighet, hat och hot för ta över.

Ja, ja, den där Bengt gör då allt för att utmärka sig och vara märkvärdig, lär jag säkert få höra. Nej, jag för det inte för att själv synas, jag gör det för att visa att andra också har rättigheten att finnas till, ha det drägligt, så gott de nu går.

Vaken med P3 och P4 #blogg100 #bloggswe

Den 4 Jun 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Jag jobbar på ett företag som är ”vaken för service”. Ett annat företag som också är vaken för service är Sveriges radio. För mig som nattarbetare är det ett måste att lyssna på det programmet. Men lika viktigt som programmet är programledarna. Nu jobbar ju ju bara varannan vecka på natten och det gör att jag inte hör alla. En som jag missar är Peter Sundberg. Men jag har två andra programledare som gör min natt och det ä Magnus Leijon och Richard Herrey.

Tyvärr hinner jag inte med att interagera lika mycket som tidigare, men att lyssna på deras program är en fröjd. För mig är det viktigt med programledare som med sina ord kan krypa innanför skinnet på mig, att känna rysningar när det berättas om något som ger kalla kårar, när de delar glädjen genom radiohögtalaren och jag känner samma glädje. För mig känns det som om jag blir delaktig i programmet, fast jag bara är lyssnare.

Både Magnus och Richard har den förmågan att förmedla känslor genom radiomikrofonen vilket jag verkligen uppskattar. Ingen av de nämnda blir bara ett bakgrundsljud som vilken annan skvalmusik utan det blir äkta röster. Det innebär att jag får vara väldigt aktiv med volymkontrollen med volym upp när de pratar och volym ner när musiken spelas.

När jag hör dessa herrar så går mitt jobb som en dans, och det är skönt.
Jag har väl aldrig varit någon älskare av skvalmusik a la reklamradion utan radion skall fånga mitt intresse, ge mig mervärde och vara vaken med mig.

Tack Magnus och Richard (och alla andra nattpratare), för att ni ger mina nätter guldkant.

Bilden ovan Har jag fått låna av vakenredaktionen och Magnus Leijon har gett mig tillåtelse att avnäda den i bloggen.

Tidningsläsandet förändras #blogg100 #bloggswe

Den 3 Jun 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Mycket förändras i vår värld i o m digitaliseringen. Ett av det är vårt tidningsläsande.
Vi har ju hört talas om tidningskrisen, som inte drabbar inte minst mig, tyvärr…

Prenumeranter har ju sett över sina prenumerationer och valt andra alternativ.
Under de 10 senaste åren har minskningen på lokaltidningar varit ca 25% men samtidigt har räckvidden ”bara” minskat med ca hälften. Många har inte heller tid att läsa tidningen lika mycket på vardagar som förut och har därför valt e-tidningar på vardagar och papperstidningen på fredag, lördag och i förekommande fall på söndagar.
Prisskillnaden mellan e-tidning och papperstidning är ca halva priset, mycket beroende på att du betalar distrubutionen på annat sätt, ex vis via bredband eller mobilsurf, Däremot är ju tidningen densamma oavsett prenumerationssätt.
Sedan har du ju alternativet där du betalar tidningen på mjölken och korven, det vill säga webbupplagan som är en lightversion av papperstidningen. De flesta tidningar har idag webbsidor som redan har betallösning eller är förberedda för betallösningar för materialet som du får tillgång till. Oftast är det då material från nyhetsbyråer som blir gratis medan det egna materialet kommer att kosta pengar.

Tittar man här i området, Trollhättan och Vänersborg, så har ju många blivit pendlare från att ha haft jobb i närheten, så pendlar de nu till Göteborg. Så tiden att läsa papperstidningen har bytts till att läsa digitalutgåvan på pendeln ner till storstan.

Jag är HSP #blogg100 #bloggswe

Den 2 Jun 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Mor och far sade alltid att ”Bengt är en djupt tänkande människa”.
När jag fick min panikångest, så märkte jag allt som oftast att jag behövde vara ensam med mina tankar, fundera, ha ångest över det som hänt mm. Var jag ute med kompisar, så fick jag ofta höra ”ryck upp dig”. Jag ryckte upp mig så mycket jag kunde redan innan jag gick ut, så jag kunde inte rycka upp mig mer. Jag tog illa vid mig när kompisarna kallade varandra för idioter, eller är du dum i huvudet. Även om det inte var riktat mot mig, så kändes de orden inom mig.

Tyckte aldrig var OK att säga så till varandra, även om man kände varandra väldigt väl. Jag ville verkligen gå ut och ha kul, fast jag mådde som jag mådde, men att höra dessa påhopp, kändes inte OK. Det tog på mina krafter.

I börja på året träffade jag en tidigare kollega och vi gick och småpratade på stan när en tiggare,som satt vid en husvägg och sade ”hej”! Kompisen böjde sig fram till personen och skriker ett hej som ekar mellan husen, och skakar på huvudet.
Jag frågade förskräckt varför hen gör så. -”Men har du inte läst tidningarna, de är ju organiserade hela skiten.”

Jag försökte lätt protestera, men kändes lönlöst och sade istället upp bekantskapen på stående fot. När jag kom hem så blockerade jag personen på alla social medier som vi var vänner på. Jag mådde dåligt av hur min vän betedde sig mot tiggaren, men också satte jag mig in hur jag hade mått om det var jag som suttit där. Just känslan av att bli behandlas så av en medmänniska, gnagde länge inom mig. Jag har inte hälsat på min kollega efter den händelsen. Vi behöver inte ge tiggaren några pengar, och vi kan tycka vad vi vill, men de skall ändå behandlas med respekt.

Jag är också känslig för tonläge i diskussioner. När tonläget känns mer irriterat än kärvänlig, så är det inte OK.

Jag har inget emot diskussioner om saker och ting så länge det sker under respekt av motparten och andra inblandade. Men när det spårar ur och vi kallar varandra för könsord och andra nedsättande attribut, så drar jag mig ur. Jag har blockerat många medmänniskor av den anledningen både på Facebook och Twitter,

Vill du göra en egen test om du HSP så hittar du det på denna Länk:

Syrener är vår #blogg100 #bloggswe

Den 27 Maj 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

Ibland kommer närheten mellan liv och död väldigt nära.

I morse kom det ett SMS från en granne. ”Vaken? Undrar om jag får ta en bukett med syrener?”

Såg det en halvtimme senare och svarade: ”Visst får du det, inga problem…”

Svaret som kom åter: ”Hoppades du skulle svara så, stal faktiskt några kvistar till en väninna som är sjuk. Hon saknar sina syrener då hon blivit tvungen att flytta till lägenhet.”

Jag svarade med: ”Då gjorde du en välgärning!”

Vi gnäller över tiggarna, ekonomiska läget, vissa spyr ut sitt hat via sociala medier om både det ena och det andra.

Träffade senare ”blomknyckaren” och berättade:

Denna kvinna är svårt cancersjuk, har förlorat en tredjedel av sin kroppsvikt. Sjukdomen äter upp henne långsamt, långsamt.
Hon vet att det bara finns ett slut men fram tills dess tänker hon leva efter bästa förmåga.
Kämpar varje dag med att försöka hålla kroppen och knoppen i trim.

Jag känner mig glad att några syrener från min trädgård kan få en människa att le med hela ansiktet och utbrista ”DET BLEV VÅR I ÅR OCKSÅ”

#livekollen granskar sjukförsäkringen #blogg100 #bloggswe

Den 25 Maj 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag6 kommentarer

SVT håller nu på som bäst med LIVEKOLLEN: ”Stupstocken”, som den kallas, inledde SVT Agenda i går kväll. Det handlar om den tidsgräns som infaller efter två och ett halvt år när den sjuke har förbrukat alla sina sjukdagar.

Jag tror inte att den gör varken gör till eller från, om vi behandlar varandra som människor. Så fort någon ser ut att bli långtidssjuk måste berörda individer och organisationer runt den sjuke samarbeta för att ge bästa rehabilitering.
En rehabplan görs upp som alla är informerade om och arbetar efter gemensamt och tillsammans med FK.
I de fall där det ser ut att ta längre tid där personen hamnar i en form av tidsbegränsad sjukpension, så man slipper tänka på att skaffa nya läkarintyg. Hålls ett samarbeta mellan vården och FK under hela tiden, så har FK den info de behöver, samtidigt som den sjuke slipper oroa sig för ekonomin samtidigt som de kan fokusera på sin rehab.

Jag skrev av mig av min egen erfarenhet och hur ett missat samarbete bara försämrade mitt tillstånd.
Till slut samarbetade AF och kommunen och tillsammans med min läkare blev 75% sjukersättning (sjukpensionär).

För ca 25 år sedan blev jag psykiskt sjuk och hamnade i en förbannad karusell. Akuten, lång väntan på öppenpsyk. Ingen tog ett helhetsbegrepp. Då upprinnelsen var händelser på min arbetsplats, så blev det i fokus. Fick kontakt med en läkare, en kurator som lekte psykolog. Helt plötsligt var jag homosexuell, då det fanns en manlig chef med i bilden. Jag fick ångestdämpande mediciner, skulle jobba skift som busschaffis, gå hos psykologen, kortare sjukskrivningar.

Tre gånger i veckan på sjukgymnastik för psykiskt sjuka. jobba heltid som chaufför. Chaufförsjobbet gav pengar, inte sjukgymnastiken. Jag valde jobbet för att få pengar. Orkade inte, ny sjukskrivning. Tidvis upp till psykakuten på sjukhuset, fem, sex, sju kvällar i veckan. Hem och sova, upp klockan 4 för att jobba. Skall se glad ut när jag tar emot pengar från passagerare. Gråter bakom ratten när jag kör.

Sjukgymnastiken ringer och frågar varför jag inte kommer… Jag måste jobba för att få pengar, svarade jag.
Jobbade några veckor, tills jag inte orkade. Ny sjukskrivning på några veckor, ny remiss till sjukgymnastiken. Nu skulle jag gå på kurs också och lära mig att ta hand om min ångest. DEeantidepressiva medlen gjorde att jag gick upp 30 kilo i vikt. Ja ha. nu fuskar han med kosthållning. Ytterligare en kurs, ”det är skönt att inte banta”. Jag skall jobba heltid, gå på sjukgymnastik tre gånger i veckan och två kurser de andra två dagarna.

Jag orkade inte detta. Varje gång jag skulle förlänga min sjukskrivning var det en ny läkare, en ny som ville höra MIN version av varför jag var dålig. Orkade inte dra i detta igen. Tog tabletter, ambulans avgiftning och fick sova ruset av mig, innan de beställde taxa i jag kunde åka hem.

Finns det INGEN som kan hjälpa mig????

En gång hade jag jobbat två timmar och kände att detta funkar inte. Mellan två turer sprang jag till en telefonkiosk och ringde FK. Håll ut minst halva dagen så kan du sjukskriva dig självt igen och därefter ringa läkaren.

Efter fem år fick jag äntligen en diagnos, jag var inte homosexuell, jag hade panikångest.
I samma veva fick vi alla sparken då vi förlorat upphandlingen.

Fram till för åtta år sedan så hankade jag mig fram på olika tillfälliga jobb. Ingen trygghet, vågade inte sjukskriva mig.
Fick en rehabersättning som också innehöll praktik. 8 timmar dagligen 5 dagar i veckan.

Jag fick också en fast anställning på 25% som tidningsbud. Dessa timmar fick jag INTE räkna av mot praktiken.
Jobba natt några timmar och sedan åtta timmars praktik.
Orkade inte detta, orkade inte ringa en läkare och be om sjukskrivning och åter berätta min historia.
Enklaste vägen, 100 propavan. Ambulans, avgiftning, sova ruset av sig, taxi hem.

Till slut satte AF stopp för denna karusell. Skriv under här och vi fixar resten. Detta var en ansökan om sjukersättning, men det var ett tomt blad som jag skrev under på. Vet inte vad kommunen, AF eller läkaren har skrivit i ”min” ansökan. Sedan åtta år är jag sjukpensionär på 75% och jobbar 25%.

Ibland vill jag tillbaka till 100% i arbetslivet, men har insett att det kommer aldrig att funka. Minst 10 förlorade år av mitt liv,till vad för nytta?

Ibland funderar jag på om jag är värd att leva, om jag platsar i dagens samhälle, kanske bättre att jag avslutar livet och låter bli att vara samhället till last?

Jag har så gott det går att lägga detta bakom mig, men detta kommer upp emellanåt, i mina tankar.

Det måste sättas in resurser med en gång, och då RÄTT resurser, så fort det går.

Hade jag fått rätt diagnos, rätt behandling rätt kontakter och slippa ha kontakt med FK och begära nya sjukskrivningar är jag övertygad att jag varit fullt frisk.
Oavsett sjukdom, så måste alla inblandade hålla kontakt med varandra för att ge mig som sjuk en trygghet.
Jag vet hur det är när man ifrågasätts, blir utan pengar, skall stå inför en ”domare” och förklara sig. Hela kedjan, måste kunna ha kontakt inkl FK, för att jag skall komma tillbaka till ett arbete…

10 år har försvunnit av mitt liv 😦

Måns: Alla är hjältar! #blogg100 #bloggswe

Den 24 Maj 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag7 kommentarer

I går kväll och i natt vann Sverige, genom Måns Zelmerlöw, ännu en omröstning i ESC.
Jag fastnade för låten med en gång. Gillar musiken som jag tycker är medryckande men jag fastnade speciellt för texten, som ger mig stor möjlighet att tolka. Detta är första året på många, många år som jag följt tävlingen från börja till slut.

Vi är alla hjältar av vår tid…
Visst, skall vi hylla fotbollsspelarna som kommer hem efter att ha vunnit, likaså ishockeyspelarna eller vad det nu är de har vunnit.

Men för mig, så pågår de största hjältedåden i tysthet och som mycket sällan uppmärksammas.
För mig är min vän i Handen, en riktig hjälte, som vårdade sin demenssjuke make fram till sista andetaget. En annan är min kompis i Strängnäs som även hon vårdade sin make, som led av flera sjukdomar, bland annat hjärtsvikt.
För mig är även min kompis i Malmö en hjälte, som tar hand om sin demenssjuka pappa.

För mig är också politikern som tar upp min och andras situation i riksdagens kammare, som ett exempel på en person som ”offrat sin s.k. karriär för att ta han om både mor och bror”.
En annan grupp som är hjältar i mina ögon som går upp klockan fem varje morgon 24/7/365 för att ta hand om sina mjölkkor, som sitter på traktorn och för att skapa föda både till djur och människor.

Visst även jag dansade och tjoade av glädje, när det stod klart av Sverige och Måns vunnit ESC.
Men den största glädjen är när jag kan ge de som kämpar i tysthet, ett värmande ord, en kram, eller som här skänka en tanke till dem via ett blogginlägg.

Jag tänker på den hempersonal som trots späckat tidsschema försökte göra det bästa för mor, medan den som kom för att tjäna sitt levebröd och inte hade minsta empati, borde söka annat jobb.

Jag tänker på tiggaren utanför min butik som sitter många timmar varje dag som oftast får en slant och ibland även ett glåpord, från någon illasinnad. Både tiggaren och den som skänker en slant är hjältar i mina ögon.

Jag tänker på de som säger ifrån när någon behandlas orättfärdigt, tidningsbudet, busschaffisen, de som utsätts för näthat mm.

Jag kan inte räkna upp alla, men…

För mig är ni alla hjältar, det var för er Måns sjöng och gjorde er alla till HEROES!
Nu vet hela Sverige, Europa, ja hela världen att ni är hjältar.

Tack Måns för att du sätter upp alla hjältar som i tysthet kämpar, de är värda denna seger!

Vem är jag? #blogg100 #bloggswe

Den 23 Maj 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag7 kommentarer

Fortsätter på egoboosten och funderar vidare på vem jag är.
En gemensam nämnare hos oss som lider av panikångest är ofta att vi sätter andra först och oss själva på plats hundra tusen.
Som en del av min behandling var att lära mig säga ”nej” och det har jag lärt mig. Numera sätter jag bror, och även tidigare mor, på plats nummer 1. Jag kommer numera på plats 1,1. På plats nummer två kommer alla andra.

En viktig sak jag har fått lära mig de senaste åren är, hur skall jag klara att ta hand om någon annan om jag inte klarar att ta hand om mig själv?
Det är en fråga jag ställer mig var dag och handlar efter svaret jag ger mig.
Att jag har ett varmt hjärta vet de flesta idag, och det är jag stolt över. Jag tror på solidaritet och att vi skall hjälpa varandra och framför allt de som har det svårt. Jag tror också på att hjälpen måste vara på individuell bas, inte organisationen.

Som halvtysk och varit mycket där nere så har jag sett mycket tiggare långt innan vi fick se dem här. Jag har också lärt mig att gå ner på huk för att ge dem pengar i sin mugg. Böjer jag mig framåt så visar jag mig överlägsen och det anser jag inte att jag är. Vi är båda människor, fast hamnat i olika svårigheter och då skall jag inte förminska deras värdighet.

För mig är också närodlad det viktigaste, viktigare än ekologiskt. För att ställa om ett jordbruk till ekologisk odling måste jorden ”avgiftas”. Under flera år odlas lin på markerna då det är en bra gröda som tar bort det mesta av gifterna i marken. Andra grödor kan göra att det tar längre tid. Att stödja närodlad produktion gör också att bonden under dessa år har möjlighet att leva på inkomsten från jordbruket som görs på ekologiskt vis, utan att få ha stämpeln ekologiskt stämplat.

Jag tror också på den lilla människan som startar sitt företag med inriktning på att ge Hulda med demenssjukdom den bästa omsorgen. Jag tror också på läkaren som startar sin vårdcentral för att ge sina patienter den bästa vården.

Jag handlar det mesta möjliga på Lidl som drivs av en stiftelse vars motto är att ge det bästa möjliga kvalitet till billigaste pris. Här finns inget vinstintresse. Jag handlar också på Coop som är medlemsägt. Men jag handlar också hos den lilla ICA-HANDLAREN som med sin butik också har en mötesplats för ortens innevånare. Minst lika viktigt! I den lilla butiken säger du hej till någon annan som går mellan mjölken och korven.

Jag värdesätta också landsbygden och slippa trängsel. Jag tar mig en tur till skogen och hämtar gratis källvatten istället för att springa ner till butiken och betala ockerpriser. Numera bakar jag mer frekvent än tidigare vårt eget bröd, och det utan en massa e-nummer.

Jag idkar också till och från CITO, dvs att jag håller på med geocaching men att jag under turen plockar med mig skräp därifrån, för att hålla naturen ren.

Villa California

Kategori: Vardag