Då var jag och och många med mig i mål i årets blogg100-utmaning. Jag känner mig extra stolt för att jag i år också klarade det hela. De tidigare åren har jag tvingats ge upp, då kraft och ork helt enkelt sinade. Som alltid gäller det att prioritera vad man lägger krafterna på. Efter mors bortgång har ju fokuset legat på mig och bror och att vi nu skall kunna bygga upp våra liv efter våra villkor, och det känns faktiskt skönt att nu äntligen kunna fokusera på sig själv.

Mina blogginlägg har varit av skiftande karaktär, från några fån meningar och en youtube-film till mer kvalitativa inlägg som berör många. Att jag nu också kunna fokusera mera på vardagen, som många kan känna igen sig till och också gjort att många fler, öppet har vågat kommunicera sina egna erfarenheter. Tidigare var det så att de flesta kommentarerna kom via privata meddelanden via andra vägar än via bloggen.

Vad kommer då att hända framledes?
Jo jag kommer att fortsätta blogga om stort och smått. Fortsätta gå ut och berätta om mina erfarenheter inom vård och omsorg, och även blogga om det. Jag kommer att blanda stort och smått, en del som berör hjärtat men även sådant som majoriteten inte har så stort intresse av. Jag kommer nog också att ta en sabbatsdag från bloggandet emellanåt, även om målet är att skriva något varje dag. Kommer att, vid kreativa dagar skriva några inlägg att ha i reser när kreativiteten tryter.

Den viktigast utmaningen just nu är att få bror att mås så bra som möjligt och att vi kan knyta oss närmare varandra och leva vårt liv, på vårt sätt…

Tack #blogg100 för i år och på gensyn nästa år!