I dag har vi struntat i alla vård och omsorgsbekymmer och i stället satsat på livskvalitet för hela familjen…

När vi öppnade ögonen i morse visste vi inte vad dagen skulle bära med sig. Vädret var inte det bästa men det var ju i alla fall midsommar.
Efter ett rådslag i familjen styrde vi färden mot Gräfsnäs slottsruin. Ruinen har alltid varit ett intressant utflyktsmål redan från barndomen.

När vi var små hade de gärna stora tillställningar där och på Koberg. Koberg passerar vi ju normalt på vägen till Gräfsnäs och vi betraktar det som vårt ”kungliga” slott då prinsessan Désirée bor där med sin make Friherre Niclas Silverskiöld.
I dag såg vi inte till varken prinsessan eller hennes make, eller kungen eller Silvia. Men vad gör det, det är deras privatliv.

På Gräfsnäs var det full aktivitet i hembygdsstugorna med diverse hantverk och utställningar…
Mycket intressant, må jag säga… Som en ”bonnapöjk” sedan barnsben så känns det lite extra när man ser det som man minns från barndomen.
Mycket av det är idag borta och finns endast i minnet, så känslan inombords är något speciellt…
Fram till ruinen där de nu reparerat och konserverat så nu kunde man besöka innanmätet och gå runt i de olika delarna inomhus och på något sätt jämföra med det man ser på Nobelfesten men då för 500 år sedan…
Det kändes magiskt på något sätt, och ruinen har ju funnits där så länge jag minns plus några år till…
Men att få komma in var speciellt…

I parken har det alltid varit liv och mycket artistuppträdanden av skiftande slag.
Minns när bror var liten…
Han älskade musik och trots att han var sen i utvecklingen var det inget fel på hans musikkunnande.

Vid ett av dessa uppträdanden var bror försvunnen och paniken spred sig hos oss att hitta honom i folksamlingen…
Men några sekunder senare kunde vi koppla av när vi fick syn på honom. Huvudartisten den eftermiddagen var Mats Rådberg och på hans axlar sätt en bekant och spelade tamburin – det var bror. Hur fort han kommit dit och hur han kommit upp på scen, det vet vi inte. Om Mats kommer i håg händelsen vet jag inte, men vi har inte glömt…

En annan händelse jag minns från Gräfsnäs var när kommunen skulle göra en utrymningstest av staden i händelse av krigssituation.
Man valde att i parken göra en familjedag och att alla skulle utrymma staden och för den som inte hade eget alternativ så fanns ju Gräfsnäs till hands…
De flesta som kunde ta sig iväg gjorde det men det var tvprogram grupper som inte gjorde det, a-laget och inbrottstjuvar…
Det blev aldrig mer någon utrymningstest…

Vädret var väl inte det bästa så något restaurangbesök blev det inte i Gräfsnäs utan färden fortsatte till konditorier och trähusens stad och potatisen stad Alingsås.

När det våras sändes jag till dig – potäter från Alingsås. Den låten tror jag nog att alla känner till. Där blev det pizza istället 🙂
Hemfärden gick sedan via Vårgårda och Tånga hed där morbror gjorde lumpen -69.
Höststormen det året minns nog många som var födda vid den tidpunkten och inte minst morbror som låg i förläggningen med lumparkompisar som nattvänner. När sömnen var som djupast så tog en vindpust med sig hela taket på förläggningen och det som varit varmt, torrt och tryggt förbyttes på några sekunder till det motsatta.

Färden fortsatte sedan hemåt via Fåglum och tanken på likheten mellan cykelfantasterna därifrån och Drottning Silvia infann sig…

Essunga och Aftonbladets Hierta passerades liksom Nossebro och Främmestad som också tillhör en del av Aftonbladets historia, passerades innan kvällen nu avslutas på altan.

Tänk vad livet ändå kan vara underbart

Nästan fyra veckor utan hemtjänst och ingen som blandar sig i vårt liv och leverne för tillfället.
Det är så nära paradiset man kan komma. Nu återstår vad som händer i Almedalen på Gotland och kampen om human vård och omsorg.
Tänker följa den så mycket det går och jag hoppas verkligen de jag pratat med kommer agera utifrån vårt mål om bättre vård och hälsa för alla.

När den veckan är slut så hoppas jag på fyra veckors semester från allt vad kamp och strid heter och min dröm är att kunna få njuta av den tillsammans med mor och bror.

Vad jag längtar efter är att inte behöva gå upp innan jag har vaknat av mig själv och är utvilad. Jag längtar efter att slippa hålla koll på klockan och passa tider. Jag längtar efter att kunna få lägga mig när jag är trött….

Det är så mycket jag längtar efter, som jag inte kunnat infria när hemtjänsten sprungit här.

I kväll hade vi bestämt oss för att besöka Slottscafeet i Lilla Edet för att inmundiga en kopp kaffe med nygräddad våffla med sylt och grädde. Nörd vi nästan var framme öppnade sig himmelen och vi kände att nej, det får vara. Nytt beslut blev Sollebrunn. Sagt och gjort och vi vände bilen.

På vägen dit bor en av mors väninnor. Vi stannade till och jag knackade på och sade på med jackan nu åker vi och köper glass.
Två minuter senare var vi åter på väg med ytterligare en i bilen. Det blev glassfrosseri i form av 42:ans special.
Tre kulör hårdglass två stora klickar med mjukglass och där emellan en klick med grädde. På detta noisettesås och jordgubbssylt strössel och en massa jordnötter. En hel liten middag i form av glass, glass och ännu mera glass…

Älskar att vara spontan. Är inte lika spontan som tidigare då vi åkte från den tråkiga dansen i Dansband och i stället hamnade på Södermalm i Stockholm där vi köpte korv med bröd klockan fem på morgonen. Eller när det var kilometerlånga köer till Lysekilsfärjan och vi hamnade på Karl-Johann på en servering och fick en god middag under allén. Idag behöver jag inte åka 30, 40 eller 50 mil för att uppfylla min spontanitet. Idag räcker det med 2 mil.

Men glädjen att kunna vara spontan, njuta av livet är så stort just nu, så lyckan går inte att beskriva…

Sitter på altanen med mor och bror. Läsplattans spelar 50-tals musik, Käre John med Alice Babs.

Hästhagarnas gröna gräs har omvandlats till azurblått hav med lite palmklädda öar i horisonten.
Bredvid mig sitter världens vackraste kvinna, min 80-åriga mor och utstrålar en glädje av sällan skadat slag. Hon njuter och jag har en inre frid som det var länge sedan jag jag har känt.
Kvällsluftens regnfuktiga känsla har omvandlats till ljumma söderhavsvindar.

Den gamla granen i trädgården har omvandlats till en en lutande palm i vars bladverk man ser den röda solen går ner i havet.

Trätrallen under våra fötter har omvandlats till sommarvarm sand som silar mellan tårna.
Lyktstolpen har blivit en lanterna som visar vägen och våra glas på altanen och blivit med fot och ölen i dessa har bytt till en gulorange drink och med paraply och sugrör.

Bilen som passerade med hög fart på vägen har transformeras till en segelbåt som korsar horisonten i sakta mak.

I kväll är alla drömmar verklighet, min fantasi är verklighet…

Jag bara mååååår så gott. Tittar upp på kvinnan vid min sida som är så vacker…

Jag är vaken men är ändå rädd att väckas ur min dröm…

Kvinnan får en kram och en puss på munnen, vad kan bli bättre?

Det jag ser just nu kommer jag att leva på länge…

Tack för en helt fantastisk dag!