I dag har vi struntat i alla vård och omsorgsbekymmer och i stället satsat på livskvalitet för hela familjen…

När vi öppnade ögonen i morse visste vi inte vad dagen skulle bära med sig. Vädret var inte det bästa men det var ju i alla fall midsommar.
Efter ett rådslag i familjen styrde vi färden mot Gräfsnäs slottsruin. Ruinen har alltid varit ett intressant utflyktsmål redan från barndomen.

När vi var små hade de gärna stora tillställningar där och på Koberg. Koberg passerar vi ju normalt på vägen till Gräfsnäs och vi betraktar det som vårt ”kungliga” slott då prinsessan Désirée bor där med sin make Friherre Niclas Silverskiöld.
I dag såg vi inte till varken prinsessan eller hennes make, eller kungen eller Silvia. Men vad gör det, det är deras privatliv.

På Gräfsnäs var det full aktivitet i hembygdsstugorna med diverse hantverk och utställningar…
Mycket intressant, må jag säga… Som en ”bonnapöjk” sedan barnsben så känns det lite extra när man ser det som man minns från barndomen.
Mycket av det är idag borta och finns endast i minnet, så känslan inombords är något speciellt…
Fram till ruinen där de nu reparerat och konserverat så nu kunde man besöka innanmätet och gå runt i de olika delarna inomhus och på något sätt jämföra med det man ser på Nobelfesten men då för 500 år sedan…
Det kändes magiskt på något sätt, och ruinen har ju funnits där så länge jag minns plus några år till…
Men att få komma in var speciellt…

I parken har det alltid varit liv och mycket artistuppträdanden av skiftande slag.
Minns när bror var liten…
Han älskade musik och trots att han var sen i utvecklingen var det inget fel på hans musikkunnande.

Vid ett av dessa uppträdanden var bror försvunnen och paniken spred sig hos oss att hitta honom i folksamlingen…
Men några sekunder senare kunde vi koppla av när vi fick syn på honom. Huvudartisten den eftermiddagen var Mats Rådberg och på hans axlar sätt en bekant och spelade tamburin – det var bror. Hur fort han kommit dit och hur han kommit upp på scen, det vet vi inte. Om Mats kommer i håg händelsen vet jag inte, men vi har inte glömt…

En annan händelse jag minns från Gräfsnäs var när kommunen skulle göra en utrymningstest av staden i händelse av krigssituation.
Man valde att i parken göra en familjedag och att alla skulle utrymma staden och för den som inte hade eget alternativ så fanns ju Gräfsnäs till hands…
De flesta som kunde ta sig iväg gjorde det men det var tvprogram grupper som inte gjorde det, a-laget och inbrottstjuvar…
Det blev aldrig mer någon utrymningstest…

Vädret var väl inte det bästa så något restaurangbesök blev det inte i Gräfsnäs utan färden fortsatte till konditorier och trähusens stad och potatisen stad Alingsås.

När det våras sändes jag till dig – potäter från Alingsås. Den låten tror jag nog att alla känner till. Där blev det pizza istället 🙂
Hemfärden gick sedan via Vårgårda och Tånga hed där morbror gjorde lumpen -69.
Höststormen det året minns nog många som var födda vid den tidpunkten och inte minst morbror som låg i förläggningen med lumparkompisar som nattvänner. När sömnen var som djupast så tog en vindpust med sig hela taket på förläggningen och det som varit varmt, torrt och tryggt förbyttes på några sekunder till det motsatta.

Färden fortsatte sedan hemåt via Fåglum och tanken på likheten mellan cykelfantasterna därifrån och Drottning Silvia infann sig…

Essunga och Aftonbladets Hierta passerades liksom Nossebro och Främmestad som också tillhör en del av Aftonbladets historia, passerades innan kvällen nu avslutas på altan.

Tänk vad livet ändå kan vara underbart

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s