Det är med stor sorg i hjärtat jag idag tagit emot nyheten om att Bakjour har skrivit sitt sista blogginlägg och att twitterkontot kommer att stängas ner.
Bakjour och jag kom till Twitter ungefär samtidigt och det tog ett tag innan jag riktigt förstod sammanhanget de stod i.
Jag förstod sällan referenserna de gjorde. Antagligen för att jag väldigt lite kände till världen på Twitter, kanske för att Bakjour efterhand också har funnit sin identitet.
Men jag lockades av attityden som spände mellan engagemang och värme.

Jag har sett att de ibland har kallats skolgårdsmobbare. Det är ingen korrekt iakttagelse . Bakjour har varit den som identifierat den subtile verklige skolgårdsmobbaren eller den självutnämnde rastvakten och när denne går omkring på skolgården har Bakjour gått efter och till allas förtjusning förstärkt och härmat den pompösa och uppblåsta gångstilen. Bakjour har också alltid vetat när det är dags att släppa taget…