Premiär på Ljudaborg

20170528_173144

Egentligen skulle jag inte behöva skriva detta inlägg, eller? Just bara för att de är så duktiga, men jag kan inte låta bli, trots allt…

I söndags var det äntligen premiär av ”Ronja Rövardotter” på ”Dramaten på landet”.
Dramaten på landet är Ljudaborgs kulturförenings scen bakom Lödöse museum, och deras ensemble bestående av amatörskådespelare.

Är då detta så bra att man inte skall skriva om det? Absolut inte, men det är ju också det som är charmen med denna teater, att det aldrig får bli perfekt. En del kända ansikten bland skådisarna och en del nya, och så sade skådisarna också om oss i publiken. Härligt med sådan igenkänningsfaktor att det är ömsesidig igenkänning.

Skådespelet började redan vi entren, där vi promenerade spånvägen in mot ”lokalen”. Under vandringen passerar vi Mattisskogen och blir anfallna av rövarna, möter grådvärgar, vildvittror och rumpnissar, innan vi kommer in på scen, och kan inta våra platser. Redan då har jag fascinerats av deras kostymer, så enkelt, så vackert, så avancerat. När man tänker på allt arbete som lags ner på allt runt omkring, så förstår man att det är äkta skaparglädje som driver dem framåt.

Handlingen i korthet.
Rövarbandet lett av Mattis och rövarbandet lett av Borka är rivaler till varandra. Ronja (huvudpersonen) som är dotter till Mattis blir i hemlighet vän med jämngamla Birk, som är son till Borka. Tillsammans gör de uppror mot sina familjer och rymmer tillsammans hemifrån ut till en grotta i skogen. Till slut lyckas de förmå sina fäder att förena de båda rövarklanerna.

Romanen skildrar unga människors upptäckarglädje och klarsynta revolt mot världens orättvisor och vuxnas trångsynthet. Den bjuder på ett ovanligt porträtt av en både ömsint, patriarkal och svensk far och ett uppfriskande könsrollsöverskridande porträtt av en teknisk, handlingskraftig och rolig dotter.


Jag, bror och lille Nussä, sitter på parkett, där jag har möjlighet att fotografera och Nussä har möjlighet att röra sig lite som han vill. Jag var lite orolig då det varnades för att det kunde vara höga ljudnivåer, men där fick jag tji… Men när skådespelarna började springa på scen, då ville han vara med 🙂 Jag ler inom mig stort om han skulle komma lös och börja springa med skådisarna 🙂

Visst är denna amatörteater fantastisk! Så mycket glädje, så mycket skratt och däremellan spontana applåder. Vad är Göteborgsoperan värd, när man jämför med Ljudaborg?

Ett stort tack till alla inblandade och även en ursäkt till Ronja, som tittade på Nussä och tyckte han var söt, så hon glömde av sina repliker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s