Vänner är en av de viktigaste saker i livet, i alla fall som jag ser det… Jag brukar sällan lägga några värderingar i yttre attribut, ej heller sexuell läggning, religiös åskådning, eller något sådant. Redan på den tiden jag körde buss fick jag många vänner som av kollegor betraktades som ”värstingar”. Mycket av den inställningen har jag tagit med mig hela livet, och det har gett mig så otroligt mycket.
För några veckor sedan träffade jag en ny person och från min sida infann sig en känsla av vänskap direkt. En man i det magiska åren runt 35, kommer från Syrien och varit i Sverige ett tag. Har fått jobb i närheten av där jag bor. Han är nyfiken, pratar lite svenska, lite mer engelska och en massa arabiska. Vi två har hittat något gemensamt, ett gott skratt förlänger livet, eller åtminstonde käften som det sägs. Jag och vovven promenerar till hans arbetsplats nästan var dag, tar en fika, vi pratar, svenska, engekska och arabiska. Ibland räcker inte detta till med det finns händer och fötter och naturligtvis även Google translate.
Han tycker om att prata om sitt liv, sina upplevelser och jag om min historia. Tänk vad mycket gemensamt man kan hitta. Ibland får vi leta efter ord för att förstå och jag skriver upp dem på ett papper och han skriver upp samma ord på arabiska med deras alfabet. Han är muslim och jag kristen men vad gör det, vi har båda en tro och vi diskuterar det och lär oss av varandra att vi har mer gemensamt än skillnader. Vad gör skillnaderna för skillnad när man har mer som binder oss samman? Vi båda möter varandra med respekt och känner oss respekterade. Han är lika nyfiken på livet som jag är och att få lära oss mer om varandra.
I går satt vi och tittade på bilder från hans hemland Syrien där han visade mig massor av bilder, hur det ser och och i vissa fall har sett ut. 
Och jag fick chansen att se något annat än det media visar. Helt plötsligt kände jag att jag skulle vilja göra en turistresa dit för att se hur det ser ut, med mina egna ögon, men så kom tankarna på kriget som pågår i området. Vi var överens om att vi väntar på ”bättre tider”. Vi behöver inte göra livet mer komplicerat än det är, vi behöver inte bygga tron om varandra med fördomar, öppnar vi hjärtat och sinnet så händer det mirakel, små mirakel som att hitta nya vänner.
الأصدقاء هو واحد من أهم الأشياء في الحياة، على الأقل كما أراه … أنا عادة لا تضع أي القيم في الصفات الخارجية، ولا الميول الجنسية أو المعتقدات الدينية، أو شيء من هذا. إذا كنت في ذلك الوقت كنت أقود الحافلة، وحصلت على العديد من الأصدقاء من الزملاء تعتبر ”الفتوات”. الكثير من هذا الموقف لقد أخذت معي طوال حياتي، ولقد أعطاني الكثير.
وقبل أسابيع قليلة، التقيت شخص جديد ومن جانبي ظهر شعور الصداقة على الفور. رجل في السحر حوالي 35 عاما، قادمة من سوريا وكانت في السويد لفترة من الوقت. حصلت على وظيفة قرب حيث أعيش. انه من الغريب، ويتحدث بعض السويدية، بعض أكثر الانجليزية والكثير من العربية. لدينا اثنين قد وجدت شيئا في المشترك، والضحك، أو على الأقل يصمت كما يقال. لي وهزلي المشي إلى وظيفته في كل يوم تقريبا، أخذ قسط من الراحة، ونحن نتحدث، السويدية والإنجليزية والعربية. هذا في بعض الأحيان لا يكفي لمع وجود اليدين والقدمين، وبالطبع جوجل ترجمة.
يحب أن يتحدث عن حياته، تجاربه، وإذا قصتي. تخيل كيف الكثير من القواسم المشتركة التي يمكن العثور عليها. أحيانا نبحث عن الكلمات لفهم، وأنا أكتب لهم على قطعة من الورق، ويكتب نفس الكلمة في العربية إلى الأبجدية الخاصة بهم. فهو مسلم وأنا مسيحية، ولكن من يهتم، لدينا كل اعتقاد ونناقش ذلك ونتعلم من بعضنا البعض بأن لدينا الكثير من القواسم المشتركة من الخلافات. ما يجعل الفرق للفرق عندما يكون لديك أكثر التي تربطنا معا؟ فنحن نواجه بعضنا البعض باحترام وأشعر أن هناك احتراما. انه من الغريب على حد سواء حول الحياة وأنا والحصول على مزيد من المعلومات حول بعضها البعض.
بالأمس كنا نجلس فيه و بدا في الصور من له سوريا الأم، حيث أظهر لي الكثير من الصور، كيف يبدو، وفي بعض الحالات كانت مثل.
وحصلت على فرصة لرؤية شيء آخر غير ما يظهر وسائل الإعلام. فجأة شعرت بأنني من شأنه أن يجعل رحلة سياحية الى هناك لرؤية كيف يبدو، بعيني، ولكن بعد ذلك جاءت أفكار الحرب الجارية في المنطقة. اتفقنا أن ننتظر ”أوقات أفضل”. نحن لا تجعل الحياة أكثر تعقيدا مما هو عليه، ونحن لا تبني الإيمان على بعضها البعض مع التحيز، نفتح القلب والعقل يحدث بحيث المعجزات، معجزة صغيرة للعثور على أصدقاء جدد.
Dagen, eller morgonen började som vanligt en arbetsdag med ett par baljor lut innan avgöra till jobbet. Onsdagar betyder att en av våra gratistidningar skall ut i en kommun, så jag var beredd, men samtidigt trycks var lokaltidning sent, så om oturen är framme så kan det bli några minuters väntetid. Men idag var det inte minuter som gällde utan nu rörde det sig om timmar. Fördelen var idag att vi visste om ungefär hur lång tid vi skulle behöva vänta. Kändes trots allt bra i bedrövelsen. Jag sorterade min post och tog med de tidningar jag trots allt hade fått och böjde köra min runda med vetskapen om att behöva köra den en gång till. Hade kört drygt halva rundan med det jag hade när sms:et kom att tidningarna inkommit och det var dags att åter infinna sig på filialen för att fylla på och starta om. Rundan jag redan hade gjort gick snabbt, men den del jag inte varit på tog tid, så även idag blev det 90 minuters extratid.
Jag känner mig lugnare och min sömn har blivit mycket bättre sedan dess. I våras trodde jag nästan att jag var på väg in i den där väggen många talar om. Det är inte alltid så lätt att bryta kontakt med vänner som man trots allt gillar men känner att det inte funkar. Man vill inte bryta, samtidigt som man inser att man till slut måste, för att överleva både mentalt och fysiskt. Så nu blir det mer av kontakter IRL och mindre via sociala medier, och det känns befriande.
