Författare: villacalifornia

Jag en man i mina bästa år som jobbar som tidninsbud och anhörigvårdare till två familjemedlemmar. Har ett stort data/teknikintresse och tänker dela tankar om just anhörigvård och teknik.

Strul, strul, strul

Den Av villacaliforniai Tidningsbud2 kommentarer

6290725551_5fa53cca72_b

Skall det gå åt helvete, skall det gå åt helvete med musik,brukar jag säga. Och i dag har jag verkligen sjungit för full hals.

Kom till jobbet som vanligt och vår tidningsbänk gapade tom 😦
Tidningarna hade inte kommit, om man bortser från slumpbunt och veckotidningar och post. Så jag började som vanligt med fordonskontroll, postsortering och packa bilen. Fortfarande hade inte de stora tidningarna kommit och än en gång var det ingen som visste varför och inte heller när. Det var åter igen dags att förbereda sig på väntan, en vänta man inte visste hur lång den skulle bli. Kunde man få någon form av besked när de beräknas anlända, så hade man ju kunnat arbeta med andra arbetsuppgifter, som att åka ut och märka lådor, eller göra en storstädning på bilen, eller något produktivt för företaget istället för att rulla tummarna. Jag brukar ju försöka röra på mig och promenera i närheten då jag behöver hålla kroppen igen, i brist på bättre. I dag blev de bara 25 minuter sena, i förhållande till min arbetstids början. Enligt en kollega var de sena alla dagar förra veckan utom en, och då var det minst 40 minuter var gång. Våra prenumeranter märker sällan sådant men de av oss som har ytterligare ett jobb att gå till, blir det jobbigt.

Kommer hem och säger god morgon till bror som sitter och äter frukost. Vi pratar lite om sådant som behöver innan jag går och lägger mig efter strulmorgonen. Har precis somnat när bror kommer in till mig, taxin har inte kommit. I dag skall den gå 06,15 och då är han på jobbet 06,55. När bror kommer är taxin 7 minuter för sen, och jag sade jag väntar några minuter innan jag ringer. Då ringer föraren och säger att det är teknikstrul men att han är på väg men att det tar ca 10-15 minuter innan han är här. Jag informerar bror om samtalet och vad som händer, men han känner sig stressad.

När väntetiden har gått ringer föraren åter och är ytterligare försenad pga trafiken. Denna gång kan han inte säga när han är på plats, men måste säga att han gjorde ett bra jobb, som i alla fall informerade om vad som hände. Jag tittar på klockan strax före 7, sista gången innan jag somnade och då hade bror inte kommit iväg, och han som börjar 07.

Bror har inte jobbat tre veckor efter semester och redan har det strulat tre gånger.
En gång försov sig chauffören och han han inte i tid till jobbet, nästa gång kom taxin sent, men han han och nu teknikstrul och han blev hämtad efter han skulle vara framme på jobbet. Detta känns inte OK. Nu blir det löneavdrag igen för honom och förhoppningsvis några presentkort på ett par hundringar. Visst är ersättningar bra när det blir så här, men det absolut bästa för alla parter är när allt fungerar som det skall.

Musik skall byggas utav glädje

Den Av villacaliforniai Vardag5 kommentarer

20160821_205015

I går kväll hände det, det jag länge funderat på…
Jag fick fram mitt dragspel igen. WoW! Inte behövde jag spänna om banden heller utan det satt perfekt och klämde på magen när jag spelade. Funderade på när jag hade det så mysigt sist, och tänkte att det är nog säkert 20 år sedan. Säkert har jag hängt på mig det någon gång för att konstatera att det funkar inte, och hängt av mig det igen… Men igår funkade det. Visst gick det hackigt, mycket hackigt, speciellt då jag inte riktigt kände avståndet mellan höger handens tangenter. Men det gick.

Den första låt jag tog ut, var min favoritlåt Cowboy yoddle, sedan följde Vildandens sång, Skomakare Anton, och Seemann, allt lika hackigt, men kan inte varit så besvärande för vovven ylade inte och bror satt lugnt kvar. Jag hade funderat på vad man gjorde innan  Facebook och Twitter och tänkte försöka hitta tillbaka till de intressena. Att jag började med dragspel var att min brylling hade ett som jag spelade på var gång jag var där på besök, och gillade det. Dragspel spelar jag bara efter gehör och kan inte läsa noter för detta instrument.

Jag började som så många andra med blockflöjt och sedan övergick jag till piano. Piano var kul, men det blev oftast klassisk musik, som absolut inte var fel, men modern musik tyckte jag inte funkade på pianot. En skolkompis valde att lära sig spela trumpet när jag lärde piano, och de tillfällen han gick dit hade jag håltimma, så jag följde med honom. Läraren tyckte att jag skulle prova det också och satte trumpeten framför min mun och jag fick lära mig blåsa och han tryckte på knapparna och det blev musik. Sedan lärde jag mig lite att spela själv också, men hade ju inte någon trumpet själv så det blev ingen träning. Så det intresset slutade med att skolan var slut. Men jag fortsatte med piano och dragspel.

Sedan skulle ett par vänner flytta tillbaka till Finland. DE hade en dammig gitarr hängandes på väggen som jag fick. Dammade av den och en kompis stämde upp den för mig. Då gick det en kurs på radio och TV som skulle lära mig spela och jag gjorde det. Gitarren blev en god kompis som åkte med när vi åkte till sjön och grillade och sedan hade sång och musik tillsammans. Var så mysigt att sitta där i eldens sken och mysa av gitarrens strängar som gav musik och mina vänner sjöng med. Funderar på om det händer fortfarande, eller om musiken tagit andra vägar numera.

Sedan kom det in en Hammondorgel i huset och jag övergick mer till det och dragspel och piano blev ståendes. Det fortsatte jag med ända fram till far blev rullstolsbunden och vi inte kunde komma ner i källaren längre. Då upphörde även det, och det är drygt 10 år sedan nu.  Nu som först hade jag tid och lust att prova dragspelet och det gav verkligen mersmak med musik, musik från mina egna fingrar. Så visst hade man annat att syssla med innan internet, och nu skall jag i alla fall försöka ta mig tillbaka.

Musik, det är mitt liv det se…

Kulturkalaset

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20160820_204008

Göteborgs kulturkalas firar i år 10-årsjubileum och det är folkfest på gator och torg där människor möts, ung som gammal, olika ntaionaliteter, religioner och sexuella läggningar. Allt sådant läggs åt sidan och vi är alla ett, ett som lever tillsammans med varandra och känner tillit och respekt.

Att hälsa är en enkel grej som kan vara början på något riktigt stort. Under förra året skapade Göteborgs Kulturkalas en kampanj som går ut på just det – att säga hej. Kulturkalaset tycker nämligen det är hög tid att vi börjar hälsa på varandra, på riktigt. Att hälsa är att sänka garden, bjuda in till samtal och se en annan människa. Det är precis vad Kulturkalaset också handlar om – att vi ska mötas och upptäcka massor av kultur tillsammans. Var med och säg hej du också! Ju fler vi är som hälsar, desto närmare kommer vi varandra i vår stad. Vem vet, vi kanske till och med hittar nya vänner.

Nästan varenda programpunkt startade med att vi vände oss om till höger eller vänster eller kanske till och med helt om och sade HEJ till de som stod i närheten. Detta smittade av sig och så mycket hej, som jag sagt dessa dagar har nog aldrig hänt tidigare. Inte bara vid programstarter utan på krogen, på puben, i glasskön, ja överallt hörde man hej. Vad dörrar som öppnades och ett lite hej, gjorde att man kände sig vän med helt nya bekantskaper hela tiden, och fick prata med andra, om det mesta. Jag har själv varit nere flera gånger under veckan och i går hade jag, bror och Nussä en heldag i den ”stora staden”.

Nedan kommer en massa bilder som jag fotat under dessa dagar. Så håll till godo!

Miriam Bryant och GSO

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20160819_193316x

En underbar feststämning på Götaplatsen i går när Miriam Bryant var inbjuden av Göteborgs Synfoniorkester för att sjunga tillsammans med dem.

Orkestern brukar bjuda in en stjärna varje år för att för att sjunga tillsammans med dem och i år var det verkligen storslaget. Miriam är inte en av mina största stjärnor men tillsammans med GSO, blev det drygt en och en halv timma med suverän musik. Hela Götaplatsen var fylld och långt ner på Avenyn stod folk och sjöng och dansade.

20160819_201730

En fantastisk feststämning som spred glädje bland gamla och unga, av sällan skådat mått. I går hittade vi en plats nära scenen men där ljudet inte var så öronbedövande, vare sig för mig och för vovven. Förra gången var vi tvungna att fly fältet för att det inte gick att vistas där. Men igår var det lagom. Högtalare hade också placerats längre ner för Avenyn så även det som stod långt bak, kunde höra musik och sång utan hörselskador.

Hon är en icon för Göteborg, skriver GT, och jag håller med, inte bara för Göteborg utan för hela Västra Götalandsregionen som är en del av arrangörerna. Göteborgs kulturkalas är ju skattefinanserad och jag är ju själv med och betalar, så då är det viktigt att vara en del av detta. Och visst vill jag det….

Konserten fick tre fyrar i Göteborgs-posten och det tycker jag hon är värd i all sin glans. En ung kvinna med framtiden framför sig och en av Sveriges bästa orkestrar bakom sig, vad mer kan man vänta. En kombination som inte går av för hackor. Mer sådant är min melodi.

Årlig prisutdelning

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20160817_175048

I går var det åter dags för utdelningen av John Hrons minnesstiftelses pris till en person med civilkurage. I år gick priset till Jenny Morrisson. Hon blev misshandlad och spottad på av en man efter att ha stoppat honom från att stjäla en plånbok från en kvinna i Stockholms tunnelbana.

Vi som bor i och omkring Sveriges ”brunbälte” vet hur viktigt det är med civilkurage och att stå upp mor rasism, extremism och främlingsfientlighet. Vi har ju sett inte minst i Trollhättan hur dessa extremister marscherat på stadens gator. Redan i samband med att John mörades hade Nazisterna möte med en stor del anhängare vid järnvägens godsmagasin där de sträckte ut händerna och gjorde ”Heil Hitler”.

Senaste är ju skolattacken på skolan Kronan i stadsdelen Kronogården. Stadsdelen har länge varit en av de mest segregerade områden i Sverige tillsammans med några få andra. Visst, nu har fler områden tillkommit, men för oss är detta inget nytt. Rossana Dinamarca, politiker för Vänsterpartiet är en person med civilkurage som står upp för detta. Hon vågar ta debatten men måste också skydda sig och framför allt sina barn när hon är hemma. När jag träffade henne i efter attacken på skolan, så bad hon mig att inte fotografera då hon inte ville att barnen skulle synas på bild.

Efter attacken byggdes skolan om invändigt för att bli mindre öppen, för trygghetens skull. En skola som först byggdes öppen just för att integrera medborgarna men hu blivit en symbol för segregration och slutenhet, tyvärr.

För mig har det också blivit ännu viktigare att förstå denna Nazismens hat, med de upplevelser jag själv har från hat redan från första början. Att titta på filmen om John Hron var inte att titta på en film om ett barn som mördades, det var en film som försöker visa och försöka ge ett svar på varför hatet växer och som i detta fall en person mördas så brutalt. Så detta när folk ojar sig över på nätet, ”hur har Sverige blivit” så är det inget nytt för mig, det nya är att vi alla hjälps åt att sprida detta, antingen om vi är för eller emot.

Tack Marie-Louise och Tony Hron för att ni instiftade detta pris och tack till er och alla andra som drar ert strå till stacken och visar civilkurage. Ni som liksom jag ställer er upp och protesterar står på barrikaderna och visar er, griper in när andra är i behov av hjälp oavsett om det gäller slagsmål, våldtäkter, bilbränder eller vad de nu handlar om.

Att leva på stor fot…

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

wp-1467140365726.jpg

Ja, att leva på stor fot är inte alltid det enklaste, särskilt om den ena foten är mycket större än den  andra. Jag har ju kört hårt med mitt träningsprogram för att få ordning på min häslporre och nu sakta börjat öka antalet steg igen. Visst känner jag att jag har något i foten som gör ont, men behöver inte oja mig längre utan kan se framåt.

Ja att se framåt är det jag verkligen gjort, från början var jag tvungen att se var jag satte foten så det inte kom snett eller hamnade fel på en sten, för då gjorde det ONT, men jag hade börjat höja blicken, för att se djur, natur och kärlekens i naturen igen och då händer det. Jag trampar mycket snett på en sten och det gjorde ondare än ont och ren reflex gjorde att jag tog flera snedsteg och skadade min onda fot ännu mera.
Så nu är den ena foten mycket större än den andra 😦

Märks inte minst på vinterskorna som jag nu använder, då det är svårt att få på skon. Neb varför vinterskor?
Jo när man promenerar mycket slits skorna mer och nu är mina tre sommarskorpar utslitna, så nu är det vinterskorna sm gäller, vilket är till fröjd både för katter och hundar, som gärna ställer sig vid skorna och sniffar. Men, men de skall väl också ha lite glädje av min olycka.

Men skam den som ger sig, klarade att springa stora delar av dagen i Göteborg igår på kulturkalaset. Det kunde varit värre, jag har en käpp att stödja mig med och jag tror inte något är brutet, så det är bara att inse att smärtan härdar…

Fortsätter rekonstruktionen i Stampen?

Den Av villacaliforniai TidningsbudLämna en kommentar

smg
Ja, svaret på den frågan vet jag inte, men jag hoppas det, i alla fall tills det blir en bra lösning på allt. På mitt sista lönebesked står inte något om att lönen denna gång utbetalas av länsstyrelsen, så jag tror att mitt företag betalar mig det som de är skyldiga mig för mitt jobb. Själv får jag ta en dag i sänder och hoppas på det bästa, för min skull att jag får behålla jobbet och får inkomst för det, men inte minst för alla andra inkl journalistkåren men också för den lokala och regionala demokratins skull.

Enligt SVT Nyheter Väst är notan för lönegarantin nu uppe i ca 200 miljoner kronor, och jämförs numera med konkursen i Saab. 15 chefer har så hög lön att de inte fått ut hela lönen utan endast det max-belopp som betalas i lönegaranti, 177.200 kronor.
De som har de lägsta lönerna är de cirka 2.200 tidningsbuden.

Men medan de lärde tvistar om vilket som är rätt, om Stampen skall få leva vidare eller inte. Visst lär det bli förändringar i ledning och ägarförhållanden efter detta, för att Stampen skall komma på fötter, så tvistas det fortfarande om momsen som som varit en del av bördan för främst tryckerierna. Enligt Sveriges Radio är nu denna tvist på väg till JK.

Ja, som man säger, den som lever får se…

Besök på Skansen

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

20160814_140623

Efter en strulig arbetsvecka med försenade och även uteblivna tidningar så kom lördagen med olyckan som gjorde att jag fick rycka in med att rädda folk ur en dikeskörd bil, så tog mina krafter helt slut. Min dygnsvila är inte alltid den bästa mina arbetsveckor men ibland blir den sämre pga omständigheter utanför min kontroll. Så en del av lördagen tillbringade jag liggandes i sängen, till viss del även beroende på vädret som inte inbjöd till några utomhusaktiviteter. Sommartid bor jag ju ute dygnet runt, naturmänniska som jag är, men jag valde att sova inomhus.

Lade mig strax efter 17 på lördagskvällen med tanke att jag skulle ha en mysig stund med bror på altanen, men orken var som bortblåst. Bror väckte mig några gånger för att vi skulle njuta av samvaro och musik på altanen, med jag orkade inte upp ur sängen. Vid midnatt sov bror och jag var uppe en stund för toabesök och att få i mig lite vätska innan jag åter gick till sängs…

2 gånger sex timmars sömn plus det jag hade haft på dagen vittnade nog om att jag behövde min skönhetssömn.

Söndagen fick jag försöka stilla mitt dåliga samvete för att jag inte kunde ge bror den bästa av alla lördagar under sin semester. I dag är han åter på jobbet. Vi tog oss därför med bil ner de värsta backarna och parkerade vid Skansen för att promenera älven efter. Här vid denna del av älven skedde ju en stor förändring då älven höjdes 1916. Anledningen var ju att vattenkraften skulle byggas ut för att ge Sverige industriell utveckling. Vid kraftstationen i Lilla Edet är numera nivåskillnaden sex meter. Vi promenerade hela älven efter och förbi motellet med vasstak genom centrala orten och över gamla bron i Lilla Edet vidare till vårt kära Slottscafé där vi åt våfflor med tillbehör. Vi fick en lång fin stund där med både personal och andra gäster.

Hemvägen blev den motsatta men vi gjorde ett stopp på Bens där vi åt pizza och bror fick ett par starköl. De glömde vår beställning så vi fick vänta lite extra, så bror fick njuta extra länge….

 

Tidningsrunda med blått förhinder

Den Av villacaliforniai Tidningsbud6 kommentarer

20160813_031722

Ja, ja, ja…
Visst hade jag räknat med strul i morse på min tidningsrunda med både gårdagens och dagens tidningar av en sort. Visst fanns deten del post även idag, plus det jag inte delade ut igår av de skäl som angavs i gårdagens blogginlägg. Men att det skulle bli så här mycket dramatik hade jag inte förväntat mig.

Hade väl delat ut 20-talet tidningar när jag svänger in på en annan väg för att fortsätta min runda. Stannar vid första brevlådorna för att dela ut brev och startar min vidare färd när jag ser att det står en bil i diket. Detta är ingen helt ovanlig syn för mig som tidningsbud och man stannar ju till och kontrollerar för att se att ingen finns kvar eller skadad. Men jag ser redan i strålkastarskenet, genom bilens immiga fönster att någon sitter i bilen. Stannar min bil så jag kan ha nytta av min tidningsbil extrabelysning och tar mig sedan över diket och fram till förarsidan där en person vevar ner rutan. Föraren, en kvinna, vet inte riktigt vad som hänt, men de klarar inte att ta sig ut ur bilen själva. Jag ringar 112 för att få hjälp och jag ser sedan en man på passagerarsidan helt orörlig. Frågar hur det är med honom, då jag i min vilda fantasi tror att det värsta har hänt. Han är stupfull säger hon, men hon är nykter. Själv kan jag inte bedöma om hon är påverkad av alkohol eller ordentligt chockad.

Sos larmar räddningstjänsten medan jag kopplas vidare till polisen. Där får jag avlägga ytterligare en rapport och att det är prio ett-larm. Medan jag pratar kommer en taxi med två ungdomar också de påverkade av nöjets dryck. Den kvinnliga ungdomen känner tydligen föraren lite lätt och jag får lite hjälp. De drabbade i bilen får besked att hjälp är på väg. Då vaknar den fulla passageraren och skriker att ha behöver inte ha någon hjälp och skall ta sig ur bilen för att läxa upp mig.  Dörren går inte att öppna och han blir sittandes där. Han var nog så påverkad så han inte förstod vad som hänt.

Jag ringer min filialföreståndare och säger vad som hänt och vet inte när ja kommer loss och kan slutföra min tidningsrunda. Helt OK. Polispatrullen ringar upp och meddelar att de är på väg. men de har ca 3 mil att köra. Under samtalets gång kommer räddningstjänsten. De får fram att kvinnan är förlamad från midjan och neråt och i behov av rullstol som är i en box på taket.Bilen är en specialbil som körs utan pedaler. Med gemensamma krafter får vi ut stolen ut boxen och sedan får vi ut kvinnan.

Under tiden anländer polisen och jag får tack för mitt arbete men ombedd att stanna kvar så vi kan prata efteråt. Sedan får vi ut mannen samma väg, men han är så påverkad så han kan inte stå på benen. Ungdomarna springer upp till fastigheten i närheten och där kommer kvinnan ut även hon stupfull och först börjar hon skälla ut oss alla för att vi väckt henne innan hon förstår att hon är omringad av blåljus och att det skett en olycka. Då börjar hon skälla ännu mera….

Polis och räddningstjänst gör ett fint jobb, men att få föraren att kunna blåsa sitt alkoholutandningsprov går inte. Antingen chock eller annat. Efter allt detta får jag lämna mitt vittnesmål och sedan fortsätta min runda.

Jag ringer åter upp filialföreståndaren och meddelar att jag fått lämna platsen men att jag bryter linjen om en stund för att åka hem och få lite kaffe och ett par huvudvärkstabletter. Det är helt OK. När min tidningsrunda är klar, så är jag nästan på samma plats som händelsen så jag åker förbi för att se hur det ser ut i dagsljus. Bilen skulle ju inte bärgas förrän på dagen, då den inte var trafikfarlig.

När jag nu tittar på bilderna från morgonen ser jag hjulspåren på gräsmattan, så jag misstänker att hon försökt backa ner från fastigheten där ungdomarna väckte kvinnan, men i mörkret missat uppfarten och backat över gräsmattan och sedan kanat ner i diket. Utan mobil och handikappad så hade hon inte kunnat larma själv och de har nog suttit drygt en timma där tills jag kom med min bil.

Innan jag lämnade olycksplatsen första gången så säger den kvinnliga ungdomen till mig, tror du det blir tre eller fem år?
Ärligt talat så vet jag inte om det är något som ger straff eller ”bara” en chock hos föraren. Jag har gjort mitt i alla fall, och alla personer, antingen nyktra eller påverkade har klarat sig väl. Men innan man fått en hel uppfattning om vad som hänt, så hinner många tankar passera genom huvudet.

Två arslen, en skit och så jag

Den Av villacaliforniai Tidningsbud11 kommentarer

wp-1470991158734.jpg

Jösses vilken arbetsmorgon!
Bilden ovan visar hur dimman som fastnat på postlådorna hade frusit till is, och det pep och varnade för halka under morgonen. Så det var en som hade det glatt på sin tidningsrunda. Men detta var inte det enda strulet denna morgon 😦

Det var andra gången denna vecka som tidningsleveranserna strulade och det berodde även denna gång på problem på tryckeriet. Här om dagen kom tidningarna klockan 04,00 fast de skulle vara på plats när jag började klockan 02.15. Så en massa väntan till ingen nytta. Visst får jag betalt för extratiden men min frihet är också värd något, sedan drabbas ju prenumeranterna som betalar för en produkt. Känns inte kul, och när man sedan får ris att man inte kunnat leverera produkterna, som man är oskyldig till, så känns det inte roligt. I dag blev vi utan hela upplagan av GP, så den får levereras i morgon tillsammans med morgondagens tidning. Så redan nu vet jag att det blir strul även i morgon. Strul tre dagar av sex, känns inte OK.

Sedan hade jag ett stort antal brev som kom fint sorterade i flera buntar. Blev bara att sortera ihop buntarna, vilket gav senare utfart med tidningarna. Flera av dessa brev var också räkningar för prenumeration på just GP, så det kändes som ett hån att låta de får räkning medan bli utan tidning. Så jag valde att hålla in dessa räkningar tills i morgon, då vi har två dagar på oss att dela ut dem, enligt postlagen.

Så tar vi tag i rubriken och vad jag menar…
På en av vägarna jag normalt bara kör på fredagar då det är veckotidningar som skall levereras, så står en älg mitt på vägen med arslet mot mig… Fattade först inte vad som hände och tittade sig fram och tillbaka innan den såg mig bakom och började springa till skogs. Fortsatte att köra och kom runt nästa krök och där stod ytterligare en älg med arslet mot mig. Men denna valde att inte springa utan blev kutryggig och lyfte på svansen och lade en stor hög med puttekulor på vägen, mitt i helljuset från min tidningsbil. Så nu har jag en ny erfarenhet, att se en älg sk*ta.

Mycket erfarenhet får man innan man lägger näsan i vädret 🙂