Nils, när jag träffade dig första gången hade jag ingen tanke på att jag skulle sitta framför TV:n och se på hur du stiger upp på prispallen i Peking-OS. Världsrekord och OS-guld, vilken insats du gjort!

Jag träffade dig för att jag var bekant med din mor, en kvinna med otroligt socialt engagemang genom sitt diakonala arbete inom kyrkan.

Din mamma och jag lärde känna varandra när jag behövde hjälp och stöd med min sjukliga mor. Vi höll kontakten och det blev mer kontakt när vi gemensamt arbetade med att ta emot sörjande efter ett par tragiska händelser i kommunen. Jag minns mycket hur jag tänkte på hur lugn du var, du hade dina mål högt uppsatta men du arbetade också målmedvetet till att nå dem.

Även om jag inte känner dig så väl, är jag oerhört stolt över att ha träffat dig. Jag känner en saknad efter din mor som så hastigt lämnade oss, men samtidigt en glädje över att det var kyrkan och Trygghetsvandringarna som förde oss samman.

Tack Nils för din enastående insats i OS.

Trollhättan en plats för….