För några dagar sedan hittade jag Morgan Allings bok ”Kriget är slut” om sin barndom. Jag sätter in propparna i öronen, tar på kopplet på vovven och vi promenerar. Ja, jag lyssnar på böcker när jag går. Vovven älskar promenader och speciellt när de är lagom spännande. Men än en gång var det en sådan bok som gör att vovven gömmer sig när han ser kopplet, jag orkar inte gå ut mer…
Ja när boken är extra spännande blir det många promenader, bra för diabetes och hälsan för övrigt. Morgans bok är just sådan…

Jag har vid ett par tillfällen varit med som stödperson i vårdnadstvister och sett och hört barnen. Att tvingas välja mellan mamma och pappa är ingen lätt uppgift, när man är i en beroendeställning till dem. Mamma och pappa är ju trots allt mamma och pappa. Man hör den ena partnern prata skit om den andra partnern och vad gör det med barnen. Barn har rätt till båda sina föräldrar men ibland blir det så dramatiskt att barnen bara får träffa den ena men med sällskap av personal från de sociala myndigheter.

Men vad tänker barnet inom sig i dessa situationer, bryta upp från en familj till att komma in i en ny och lära sig. Samtidigt är tryggheten borta från de man älskade tidigare. Man skall passa in, man skall vara alla till lags, och tankarna snurrar. Är allt mitt fel, vad är det för fel på mig. Hur mycket ansvar tar barnen på sig för att de vuxna inte kan hålla sams…

Du skall passa in hos nya ”föräldrar”, ny skolan, skaffa kompisar, hamna i rätt rangordning i olika grupper. Finns jag själv i dessa situationer eller är jag en vante som kastas fram och tillbaka. Vem är jag, varför händer detta mig, är det bara jag som har hamnat så här. När jag är tolv år får jag välja själv. När är man mogen att välja själv och väljer jag av fri vilja för mitt eget bästa, eller väljer jag för att göra mamma eller pappa nöjda, eller båda?

Detta är många gånger svåra frågor som socialtjänsten måste få svar på för att göra ett bra arbete. Morgan Allings bok fick mig många gånger att nicka igenkännande samtidigt som jag fick inblick i hur han som barn tänkte. Kan jag som barn förstå varför detta sker och varför det troligen är det viktigaste för mig, även om jag inte förstår det? Är detta beslut bäst för mig, fast jag inte vill att det skall vara så?

Morgans bok gav mig inte så mycket svar i alla frågor men öppnade upp mycket i mitt huvud om varför. Helt plötsligt blev det lättare att förstå saker i sitt sammanhang.

I höstas kom rapporten med en social kartläggning i min kommun att det finns mycket att jobba med. Bland annat att 21% av ungdomarna i kommunen av våld eller hot om våld i hemmet.

– Mäns våld mot kvinnor i nära relation har gått ner de senaste åren i Lilla Edet, men det gäller endast andelen anmälda brott. Här finns ett stort mörkertal, vilket socialtjänsten vittnar om. Även de ungas upplevelser visar det i undersökningen. Det är en god idé att lyssna på de unga, säger Fanny Wester.

– Det är väldigt dystra siffror. Hur ska vi få ett bättre samhälle när så mycket pekar åt fel håll? Jag ser fram emot arbetet med åtgärderna och att jobba tillsammans, med hela kommunen, så att vi får ett bättre Lilla Edet för alla våra barn.

Själv hoppas jag på en nystart för Trygghetsvandrarna i kommunen, att vi gemensamt kan bygga upp ett bättre Lilla Edet. Vi är alla en viktig del i detta arbete.

Tack Morgan för din bok och tack kommunen för den sociala kartläggningen. Nu är det samarbete som gäller….