Uppmuntran uppskattas

Jag älskar uppmuntran och jag försöker hela tiden att uppmuntra andra både i ord, glädjetjut och ord som sporrar. På Facebook gör jag lika dant, och försöker ge tummen upp, ett uppmuntrande ord eller bara något som stöd i en situation.

Ovanstående korg fick jag strax innan jul för det jag gör som huvudansvarig för grannsamverkan här i huset. Visst jag hade förväntat mig någonting, men inte vad. De är väldigt duktiga på att skicka ett tack, vi har fått det mycket lugnare i huset, och vi trivs mycket bra här. Ja helt enkelt jag älskar vår lägenhet och det lilla arbete jag gör, känns inte betungande, utan bara roligt. Inte nog med det, det skapar också en härlig och rolig stämning mellan oss hyresgäster. Jag älskar detta ❤

Våren 2020 drabbades Lilla Edet, Sverige och världen av en pandemi, om någon missat det. Jag kände att jag ville göra något för kommunen, och att handla lokalt. Startade en Facebookgrupp vid namn ”Lilla Edet hjälper varandra”.
Jag ringde runt till företag och butiker i kommunen och frågade om de villa vara med på en lista om vilka ”erbjudanden” de hade för att undvika smittspridningen och att vi människor skulle handla lokalt.

Jag delade allt viktigt som kommunen och myndigheter ville får ut till oss medborgare för att minska smittspridningen. Lade ner åtskilliga timmar på gruppen från början för att ge korrekt information som var faktagranskad, kontakter med alla företagare om de ville vara med. En person med stor insyn i kommunen kontaktade mig och föreslog ett par ändringar som jag genomförde på dennes önskemål. Personen sade att den skulle ju kunna tryckas upp och delas ut med hemtjänsten. Jag var ännu en gång stolt och glad för att jag kunde bidraga med något bra till kommunen.

En månad senare får jag en massa brev som skall delas ut samtidigt med morgontidningen på jobbpasset. Förstår snart att det är en speciell målgrupp som skall ha brevet.
Senare förstår jag att det är en utveckling av min lista med annan matnyttig information som jag delade i gruppen. Förord av kommunstyrelsens ordförande och massa matnyttigt. Viktig information till dig över 70 år.

Är det mina ideer som realiserats eller, och varför får inte jag någon uppmärksamhet för det?

Jag har ofta tagit mina nattliga promenader runt skolan och kommunhus för att se till att inget händer där, efter mycket skadegörelser och annat ofog. Jag har i ett år försökt att driva Trygghetsvandringar i kommunen, utan speciellt mycket stöd, eller mer eller mindre katastrofalt stöd.

Sedan nästan ett år, så har jag drabbats av depression, djup depression tack vara det, eller på grund av det. Jag vägrar gå runt skolan och kommunhuset, och skulle jag se något, så rapporterar jag inte.

Jag har fått öka mina mediciner för att må bra och att sova på natten. Trygghetsvandrar gör jag i grannkommunerna. Jag har fått höra att jag blivit negativ från personer inom kommunen. Jag bör visa uppskattning för det fina de gör…

Men vem visar mig uppskattning????
Det behövs så lite att ge tillbaka, det jag försöker ge min kommun.
Idag är det mina grannkommuner som visar uppskattning för det jag gör i min kommun. Tårarna rinner….






Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s