Det är nu ca ett och ett halvt år sedan jag blev ringa misshandlad på torget här i Edet.
Mannen och hans bror hade jag pratat med tidigare några gånger och de hade varit på mig om hans bror kunde konfirmera sig här i kyrkan.

De var på längre tillfälligt besök här i kommunen och var inneboende hos en tjej. Men vid samtal med dem så kände jag att deras kristna framtoning var allt annat än sund. Även om jag själv går i kyrkan ofta, så var det inte min typ av tro de pratade om.

Denna dagen var inget undantag när vi träffades på busstationen i Lilla Edet. Men denna dagen kändes det annorlunda och han trängde hela tiden innanför min komfortzon, medan jag försökte hålla mig undan.

För sent insåg jag att han hade planen på just det, för ganska snart stod jag intill staketet som inhägnade fikets uteservering. När vi stod där med våra näsor bara några decimeter ifrån varandra, så tog han fram det stora korset som hängde runt halsen och visade upp det för mig, och skrek att jag är djävulens påfund. Jag är inte tillräckligt Gudsfruktig.
Han bröstade upp sig och tryckte till mig så jag blev intryckt i staketet flera flera gånger. Jag bestämde mig för att inte försvara mig, utan prata lugnt med honom medan han fortsatte trycka in mig i staketet. Min tanke var att går jag till motangrepp så blir det bara värre.

Det var svårt att freda sig verbalt och inte gå till fysiskt motangrepp. En kvinna ringer 112 om att det pågår misshandel på torget. Han drar upp sin jumper och frågar mig varför han har detta på sig. Under jumpern har har en skottsäker väst. Varför????

Ser en busschaufför som lugnt närmar sig medan mannen fortsätter brösta mig in i staketet.
Varför flyger han på mig, är det det för att jag är aktiv inom kyrkan eller är det för att jag är aktiv trygghetsvandrare? Jag vet inte.

Busschauffören är framme vid oss och pratar lugnt med honom och han tar honom i armen och de går sakta bort mot bussarna medan jag försöker samla mig. Visst, jag är inte skadad fysiskt men ordentligt chockad och försöker pusta ut.

Bussarna hinner åka innan jag tänker att jag måste få tag i busschauffören. Personen som ringde 112 jobbar i kommunhuset och jag försökte få tag i henne, utan resultat.

En person har i alla fall tagit ett kort på mig och mannen som blev ett bra bevis, inte minst för sin skottsäkra väst. Försökte får tag i personer som hade sett misshandeln men, de svarade bara jag vittnar inte. Känner mig fortfarande chockad, och otroligt besviken på mina medmänniskor som inte vill vittna.

Hinner köpa en blomma och gå in med på kommunhuset och tacka till den som ringde, och som jag inte hunnit få ta i. Även en tack i lokaltidningen till busschauffören. Skall jag sluta gå i kyrkan, skall jag sluta vara trygghetsvandrare, eller hur skall jag hantera situationen?

Mannen och hans bror försvann snart efter hädelsen från kommunen, jag är fortfarande aktiv i kyrkan och jag är fortfarande en trygghetsvandrare. Och det viktigaste av allt är att jag är en erfarenhet rikare.