Nu har jag haft en genomgång med läkaren om min kropp, EKG och en massa prover. Känner mig nöjd, då vi inte hittar några kroppsliga fel för bröstsmärtor o dyl.
Själv är jag övertygad om att mina kroppsliga symtom är min panikångest som tar sig uttryck den vägen. När man börjar hantera ett symtom, så försöker kroppen hitta andra sätt att uppmärksamma att jag inte är riktigt frisk. Efter senaste tidens turbulens så var jag säker på att jag gått upp i vikt, ja två kilo. Fortfarande för mycket att bära på, men känner mig mycket nöjd. Mitt blodtryck har sjunkit stadigt, så det påverkar inte kroppen så mycket, numera. Mitt socker ligger inom godkända värden, Så vad säger man… Frisk som en nötkärna.
Villa California 
Vet du själv vad som orsakar panikångesten? Skulle du vara hjälpt av att fånågon att prata med?
GillaGillad av 1 person
Tack för ditt erbjudande!
Jag fick min panikångest 1989 pga mobbing på en arbetsplats.
1990 sökte jag hjälp och den var mycket bristfällig då höger handen inte visste vad vänsterhanden gjorde. Ingen kommunikation.
Till slut så slutade jag och sadlade om. Men för 10 år sedan lite drygt, så började krångla när jag gick arbetslös. Till slut tog AF kontakt med kommunen och fixade 75% sjukersättning. Sedan ville FK utöka det till 100% men jag ville ha en fot kvar på arbetsmarknaden. Nu har jag haft en tuff period i mitt liv, och jag sökte hjälp och fick en psykolog.
Jag hanterar mina vanliga panikattacker bra, men nu har jag fått bröstsmärtor igen, som jag hade för 10 år sedan.
Då blev jag liggandes med smärtor i skogen, i sängen, på köksgolvet med kramper som kändes som om någon drog ett spännband över bröstet och drog åt. Då blev jag liggandes på hjärtintensiven för att leta efter fel. Men jag var fysiskt frisk, så vi antar att det är panikångesten går ut den vägen. Om jag nu fick känningar i bröstet så skulle jag kontakta akuten alternativt komma in till VC och det gjorde jag i måndags. Då var allt helt ok, så jag är ännu mera övertygad om att det är min PÅ som går ut den vägen.
Men jag har valt att vara så öppen om detta som möjligt, då andra kan behöva stöd och hjälp.
GillaGillad av 1 person
Känns ju lite konstigt att gilla ditt inlägg, men jag gillar de slutsatser du har dragit, vad det hela handlar om. Du är garanterat inte ensam om att ha kommit in till akuten med tanken att du håller på att dö av hjärtsnurp. Visst är det märkligt med dessa starka psykosomatiska galenskaper kroppen kan sätta igång med underliggande själsliga problem. Vore bra om du kunde få lite uppföljning med prat typ KBT är väl nutidens bästa val att få syn på sig själv och kunna hantera problem. Kram på dig och trevlig helg!
GillaGillad av 1 person
Ha ha!
Har inte åkt till akuten frivilligt.
Efter att jag blev liggandes för tredje gången i 30 – 45 minuter med dessa bröstsmärtor som inte var av denna värld, så ringde jag min läkare på vårdcentralen. När han tagit EKG, skrev han remiss till akuten för ”second opinion”. Jag åkte hem och berättade i godan ro, vi lagade lite bacon och ägg och vi åt, innan jag åkte upp till akuten. När de tagit EKG där ville de han mig på övervakning. Jag klev upp ur britsen Då blev det fart på personalen. Jag fick inte lämna britsen. Jag skulle fraktas på den till övervakningen. Jag försökte övertala och fick åka rullstol upp. Usch vad jag skämdes, en stor stark karl sitter åker och en kvinna skutor på.
Vi kommer upp till hjärtavdelningen, är det hit jag skall, frågade jag förvånat och fick nej till svar.
Skönt tänkte jag medan hon skjutsade mig vidare genom avdelningen. Vi åker mot nästa dörr, det är hit vi skall sade hon och jag läste övanför dörren, hjärtintensivavdelningen. Då först blev jag lite rädd. Nu var det mina mediciner som påverkade hjärtat, så jag låg bara inne två nätter och gjorde arbets-EKG. Det visade ingenting och jag fick åka hem.
Jag kan KBT och använder det på mig självt och lär andra hur de skall tänka.
Nej, det räcker med psykologen och mina läkarkontakter.
I måndags på vårdcentralen för EKG.
Tisdag hos diabetessköterskan och jag har skött mig så bra, så ytterligare två tabletter togs bort.
Torsdag hos psykologen och pratar. Måste vara en tråkig patient då jag pratar och ser mina tankefel själv. (Förstår att han suckar)
Fredag hos läkaren på psyket som tyckte jag skulle gå sjukskriven hela sommaren istället för en månad som jag bad om.
Då jag hamnade hos psykologen var det akut, men nu funderar jag mer på vad jag gör där… 😊
Men jämfört med 90-talet behöver jag inte slåss för att vara sjukskriven, nu ger de mig mer än jag tror jag behöver. Men, jag skall lita på läkarvetenskapen att de gjort framsteg sedan 90-talet.
Tack för härliga kommentarer, och hoppas du njuter lika mycket av livet och helgen som jag…
GillaGillad av 1 person
Bra att hälsan är bättre!
GillaGillad av 1 person