I samband med flytten så bestämde vi att grannen skulle få ta hand om våra katter. Vi kunde inte ha alla katter i ett samhälle dit vi skulle flytta till. Tazzan var en i en kull som kom fram strax efter att mor lämnade det jordiska livet. Hon blev något speciellt för oss, då hon som liten inte var rädd för mig, oss utan kommer springandes fram till mig och klättrade upp för mitt byxben så liten hon var. Jag tänkte med en gång att när vår herre stänger en dörr, öppnar han ett fönster. Vi döpte honom till Tarzan från början då han gärna ville klättra upp till vår famn. Snart insåg vi att Tarzan var en hon och döpte om till Tazzan.

För ca 14 dagar sedan så ringde en av våra före detta grannar och frågade om vi kände igen katten, och det gjorde jag med en gång. Dagen efter åkte jag dit och hämtade katten. Ingen tvekan utan hon blev jätteglad när hon kände igen mig och Nussä, fast hon var så rädd för grannarna hon tagit sin tillflykt till. Även Nussä blev glad när han kände igen Tazzan.

Jag släppte Tazzan i källaren där hon genast hittade en trygg plats att gömma sig på, för att lugna ner sig efter skräckupplevelsen att återigen bli transporterad i bur. Han fick mat, vatten och en sandlåda att göra sina behov i. På tredje dagen vågade hon sig fram när jag lockade på henne och jag fick klappa och gosa med henne. Allt eftersom hon blev tryggare vågade hon komma upp i knät, lägga sig på rygg och bli kliad på magen. Hon har i egen takt fått vänja sig med sitt nya hem och i går kom hon upp för första gången själv och ville gosa med oss. Hon har haft möjlighet att söka tryggheten i källaren hela tiden. Igår kväll när jag gick och lade mig, så kom hon upp i sängen och hon och Nussä lade sig bredvid varandra som de brukade göra. I morse när bror gick upp, och det började bli liv i huset så gick hon ner till tryggheten i källaren igen.

Håller jag inte på med flyttkartonger och dylikt, så håller hon oss sällskap, men blir det för mycket liv och rörelser, så går hon ner till tryggheten i källaren. Nu har vi bestämt att hon får bo här, tillsammans med oss, och så fort det går kommer hon att bli opererad så vi slipper kattungar.

Vet inte vem av oss som blev gladast när vi återförenades, tror nog vi blev det allihopa.