I dag är det en alldeles speciell dag. Konungen fyller 70 år och jag vill vara en av de som gratulerar Ers Majestät på denna dag. I dag är det lätt att tänka tillbaka på de fina minnen vi har av er.
Min mor har berättat hur din farfar kom ut i köket där mor jobbade och tackade för hennes goda potatissallad. Han bad också om att få receptet vilket mors husmor förbjöd. Mor fixade dock till så han fick receptet och kanske har Kungen själv smakat mors potatissallad. Detta är många, många år sedan det hände men lever fortfarande i mitt minne.
Det är också många, många år sedan som Konungen var på Eriksgata i vår fina stad. Din bil stannar till och Konungen kliver ut bilen för att promenera fram till podiet för att tala till oss. Mitt framför lillebror stannar Ers Majestät till och sträcker fram handen till lillebror och och säger några ord till honom, sedan vänder ni er till mor och gör samma procedur innan även jag får en hälsning. Ni fortsätter sedan upp till podiet. Tror knappast ni hade ”potatissallad” i huvudet när vi tre blev utvalda.
Många år sedan var det när ni var här i staden och invigde vår nya bro, som då var Sveriges näst längsta efter Ölandsbron. Ni håller ett tal och ni klipper det blågula bandet och som tack för ert jobb så får ni en bropeng, som skall symbolisera gamla tiders bropengar som man fick betala för att passera en del broar. Ers majestät sätter sig i bilen för att åka över men avfärden dröjer. Jag berättar för lillebror att Ni sitter i den bilen. Han bryter med en gång alla avspärrningar och promenerar raskt fram till bilen och sticker in hela huvudet genombakrutan där ni sitter och tittar på er, innan han glatt ropar tillbaka ”Ja det gör han”. Nu efteråt har jag många gånger funderat på, var fanns alla SÄPO-vakter, varför kom ingen springandes och stoppa det honom. Han hade inga onda avsikter men vem mer än jag och han kunde veta det.
När ni ingick äktenskap med fröken Silvia Sommerlath så befann vi oss i Tyskland. I matsalen hade en TV ställts upp som dekorerats med gul/blåa band. En mycket vacker blomsteruppsättning var placerad ovanpå TV:n och där brann också levande ljus. Alla bord var dekorerade med blommor i blåa och gula färger. Så svensk som jag var då, har jag nog aldrig varit. Och hela bröllopsceremonin gick direktsänd där nere. Ni var inte bara Sveriges kungapar utan även Tysklands.
Vi var också på en tillställning tillsammans med er farbror prins Bertil och prinsessan Lilian. Er farbror bjöd upp min mor, inte bara en gång utan flera gånger och även min far dansade med prinsessan. Prinsessan berömde sin make och min mor för att de dansade så vackert.
Detta är några av de personliga minnen jag har av er, Ers Majestät, och de vårdar jag ömt.
Som ni säkert förstår så kommer vi att fira er födelsedag med att äta mors potatissallad till middag och det med tända ljus. I kväll när vi besöker valborgsmässoelden så kommer vi gemensam att utbringa ett fyrfaldigt leve.
Länge leve konungen, hipp hipp
Jag räknade ut att jag har ordnat tre begravningar och att jag nu har tagit farväl av sex personer i olika avskedsrum, där jag kunna se och röra vid den avlidne. Mor och far gick båda bort inför mina ögon och även där fick jag fina stunder med dem efter att hjärtat slutat slå. Min moster gick bort 1980, och då blev vi erbjudna att se henne men både mor och far skrek nej, och jag vågade inte protestera. I dag ångrar jag att jag inte valde att få se henne, men kan inget göra åt det.
Du växte upp skaffade flickvän och ni gifte er, skaffade villa och fick två välskapta barn. Men så hände något, ni gick isär och du tog avstånd från hustrun och dina barn, som du inte ville träffa. Vi har under hela livet försökt att få dig att åtminstone ha kontakt med barnen, som har saknat dig, och du svarade ”ja, ja, ja”. Men det blev aldrig något utav det.
Men tillsammans klarade vi av många kriser och du kom tillbaka till livet. Men så kom något ikapp dig och då blev det åter den förhatliga flaskan. Du hade nu en lägenhet här i stan och en morgon vid halv fyra tiden så ringer du mig. Du hade blivit av med körkort pga rattfylla och det skulle bli rättegång mm. Gemensamt beslutade vi att bli medlemmar i Länkarna och vi gick på våra veckomöten och vi bekände båda våra alkoholproblem inför församlingen. Vi applåderade gemensamt och gratulerade de andra som klarade vissa milstolpar i sina nya nyktra liv. Vi lärde oss att cigaretter går på tre och alkohol går på sju. Det innebar att för en med alkoholproblem är sjunde timman, sjunde dagen, sjunde veckan, månaden året det värst för återfall.
Du klarade av alla dina sjuor förutom sjunde året, då det var dags igen.
Villa California 