Snutten, idag möttes du och jag för allra sista gången. Jag ville ta ett riktigt farväl av dig, av dig som nästan var min bror. Jag hade pratat med bårhuset och fått tid till idag klockan 14.00. Jag tänkte att det kommer att komma många känslor och tankar i mig, så jag valde att åka tåget till Skövde. Hela resan gick perfekt och jag var på sjukhuset i god tid.

Kom in på sjukhuset och träffade damerna från Röda Korset som kunde hjälpa mig vidare. Jag frågade efter avskedsrummet, men där gick de bet, så istället blev det frågan om var Sjukhuskyrkan låg. Väl där så fick jag klara besked och kunde promenera runt hela bygget till baksidan. Hade jag frågat efter kapellet så hade det nog varit enklare.

Satte mig utanför på en parksoffa i väntan på att tiden skulle gå fram till 14, men ganska snart uppenbarade det sig en kvinna och öppnar dörren och tittar ut på mig. Jag frågade om det är mig hon väntar på och hon svarade, jag tror det. Detta var sjukhusprästen som tog emot mig och skulle finnas där som mitt stöd

Vi satte oss lite i förrummet och vi pratade om vår relation att du var min morbror men iom att du fanns där när jag växte upp, så blev du på något sätt även min bror.

Hon berättade att du. Snutten, såg fin ut och att du ligger och sover. Du ligger på en vagn som är lite högre, så man får gärna stå upp när man pratar med dig. Vi har gott om tid, så jag får ta den tid jag behöver.

Vi går in i rummet till dig och där ligger du så fint, men en fin filt på dig, och en mjuk kudde under huvudet. Det var så fridfullt. I huvudändan hänger ett fint vävd bonad och två tända ljus brinner där för dig. Jag går runt dig, tittar på dig och ler. Så fint, så rogivande, så vackert.

Jag ställer mig vid huvudändan på den sidan du vrider ditt huvud åt mig så att du skulle kunna se mig om du öppnade ögonen. Jag ler ännu mera när jag tänker på hur fridfullt du sover. Jag pratar med dig, berättar minnen, både de roliga och en del tråkiga men också mina känslor i alla detta. Då och då kommer prästen med frågor, då hon tycker du haft ett intressant liv. Hon ber om ursäkt och hoppades att hon inte störde. Jag svarade fråga på du 🙂

Jag berättade om din favoritmusik från när du var ung, och jag sätter mig ner och plockar fram youtube på telefonen och vi spelar några av dina favoritlåter. Jag tittar på dig och jag tror att du log igenkännande när du hörde musiken.

Jag berättar om fjärilarna som hjälpte mig ta beslut om mor, och prästen letar upp en psalm på ämnet som passar situationen och sjunger den för dig och mig.

Vi ställer oss på var sida om dig, Snutten, och prästen läser några fina dikter och ord, som passar efter min berättelse och dina ord. Vi ber också ett par böner för dig.

Jag berättar för dig att dina barn vill nu har chansen att ta farväl av dig och jag tror det är viktigt för dem att får göra det på sätt som passar dem. Denna gång har du ingen chans att smita så som du gjort tidigare.

Du svarade med en gång på det och jag kände värmen, du gav till mig, som svar.
Jag går ännu ett var runt dig och tittar på dig. Ytterligare ett varv och denna gången använder jag kameran.

Jag böjer mig fram och kysser dig i pannan och ger dig en puss på kinden, precis som jag gjorde när jag var liten och du var storebror ”Snutten”.
Du och jag Snutten, vi kommer mötas igen i en annan värld, där du redan är, men jag inte vet ett skvatt om. Vi har inte skilts från varandra för evigt.

Vi går ut från avskedsrummet och stänger dörren. Jag har sett dig för sista gången, eller i alla fall din kropp. Din själ skänkte mig värme, så du fanns med oss där i rummet.
Jag tackar prästen och promenerar de 6 kilometrarna ner till Skövde central med ett leende på läpparna och frid inom mig. Dina barn kommer göra det absolut finaste de kan göra för dig, och det är både du och jag övertygade om.

Sov gott ”Snutten” till vi möts igen.

Tack till alla som vårdat min (mor)bror och tack till prästen från Sjukhuskyrkan som gjorde en dryg timma av mitt liv så vackert med dig.
.