Livet går vidare #blogg100

20160403_165102

En turbulent vecka gå mot sitt slut, en vecka fylld av massor av olika känslor och tankar.
När någon nära går bort så är det inte så konstigt att mycket dyker upp till ytan. Tankar känslor och man vet aldrig hur man reagerar. När jag för ca 20 år sedan fick ordna den första begravningen, så förstod jag var det betydde för mig. För det första skulle jag ordna en fin begravning för den avlidne men jag tog det också som en möjlighet att lära mig hur det fungerar, för en dag står jag där och skall ta hand om mina föräldrar och kanske fler där till. En av de viktigaste lärdomarna för mig blev i samband med det, jag vill inte sitta efteråt och ångra en massa saker vi inte gjorde, en massa frågor jag aldrig ställde och som jag aldrig kommer att kunna få svar på.

När mina föräldrar sedan gick bort så har jag aldrig behövt känna någon skuld till dem, känna att jag gjort fel, eller att jag har missat något. Visst känns det väldigt jobbigt i dödsögonblicket hur man skall hantera den akuta händelsen och den akuta sorg som samtidigt uppstår. Sorgebearbetningen gick väldigt fort för mig, mycket fortare än väntat, och visst känner jag en saknad efter dem, men jag har aldrig dräkts i sorg på samma sätt som jag gjorde efter första begravning.

wp-1461923891003.jpgJag räknade ut att jag har ordnat tre begravningar och att jag nu har tagit farväl av sex personer i olika avskedsrum, där jag kunna se och röra vid den avlidne. Mor och far gick båda bort inför mina ögon och även där fick jag fina stunder med dem efter att hjärtat slutat slå. Min moster gick bort 1980, och då blev vi erbjudna att se henne men både mor och far skrek nej, och jag vågade inte protestera. I dag ångrar jag att jag inte valde att få se henne, men kan inget göra åt det.

Om jag bortser från minnesstunderna jag hade med mina föräldrar, så hade jag nog en av de vackraste stunderna i onsdags med min (mor)bror. Jag var helt ensam förutom en präst som fanns där vid sidan om, ifall jag behövde tröst. Jag fick ta så mycket tid jag behövde och det blev en hel timma.

Detta blev ett fint avsked och jag kände att jag klarat av allt med honom inklusive begravningen. Bror orkar inte med någon mer begravning och det accepterar jag. Sorgebinderiet jag har beställt till begravningen kommer jag att hämta på avtalad tid och åka och lägga här i vår minneslund i stället. Jag sätter mig på en parkbänk och lyssnar till hans favoritmusik på mobilen, om vädret tillåter och ber en bön. Det viktigaste för mig är inte att jag behöver visa andra min sorg, det viktigaste är vad jag bär inom mig. Det viktigaste är att han fick leva sitt liv på det sätt han ville under de förutsättningar han hade. Det skänker mig glädje och ro.

Nu går mitt liv vidare till någon annan står vid min sida och säger några fina ord när mina ögon har sluts för sista gången.

6 thoughts on “Livet går vidare #blogg100

  1. Ja du, hur man reagerar när någon dör och hur lång tid sorgearbetet tar har ingen aning om. Och det spelar ingen roll att man varit i den situationen innan. Det enda jag vet är att det är viktigt att låta det få ta den tid det tar. Och att vi alla måste få sörja på vårt sätt…
    Varma tankar till dig och din bror.

    Liked by 1 person

    1. Allt detta är så individuellt. Det måste också accepteras av omgivningen. Vi måste alla få sörja i vår egen takt och når vi känner oss mogna, då som först gå vidare…

      Gilla

  2. Klarar knappt av att läsa texten noggrant, blir helt tårögd och haft så många inom släkten som gått bort mellan korta mellanrum. Ska nog läsa ordentligt igen när jag är ensam. 😢

    Liked by 1 person

    1. Detta skulle blir 4:e begravningen för mig på 1,5 år, om jag hade gått. Nu blir det inte så, utan vi väljer annat sätt istället. Jag vill inte stå i vägen för de närmaste men detta hade kunnat lösas med ett telefonsamtal istället för kontakt med en mellanhand som säger jag måste acceptera allt.Jag vet min position i juridisk mening och jag vet även min position för övrigt. Men jag fick en djävla käftsmäll av mellanhanden som gjorde ont. Det enda jag ville göra var att få framföra min åsikter.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s