Tack mamma! #bloggswe

wpid-wp-1437557959135.jpegMamma, i går fördes du till sista vilan, i samma grav som du var med och fixade till för far.
Känns så otroligt skönt att du fick det som du själv önskade.

Du slipper lida mer men samtidigt känner jag det skönt att jag slipper slåss för att du skall ha det bra, för nu vet jag att du har det bra. Det som gör mest ont, är inte din bortgång, utan det att jag inte från början förstod vad som hände.

Jag litade på vården, din läkare på vårdcentralen och att alla gjorde sitt bästa för dig.Jag litade på kommunen att de hade rätt information om dig mm mm. Jösses vad vi bedrog oss…

I går när vi hade hämtat dig i din urna, precis likadan som du valde till far, så fick du liksom far din vandring genom huset och trädgården och se det du och far byggde upp gemensamt och som var ert gemensamma hem de sista 30 åren.

Därefter fick du vila en stund på altanen medan jag spelade ”Guten abend, gute nacht”, den sång du alltid sjöng för oss på tyska, när vi skulle sova. Nästa strof är ”mit Rosen bedacht”, precis som på bilden. Medan jag lyssnade på musiken och klockspelen från läsplattan, så gick jag och plockade rosor från våra klängrosor i trädgården, för att sedan lägga dem runt dig, så som i vaggvisan.

Vid graven, så fick jag åter chansen att göra det jag önskade, att sänka ner dig i graven, precis som jag gjorde med far.
När jag släppte sista livlinan mellan dig och mig, och snöret att sänka ner urnan, landade ovanpå den, så kunde jag vinka till dig och säga ”hej då lilla mamma”.

Sedan höll vår kyrkoherde ett mycket känsloladdat tal tillsammans med några fina bibelord. När vi sedan skulle be ”Fader vår”, brast min röst och ögonen fylldes av tårar som rann sakta ner för min kind.

Strax efteråt så fick vi alla gå fram och lägga våra blommor och säga några ord till dig i stillhet.

Därefter tog vi en promenad medan kyrkogårdspersonalen återställde graven och lade allt tillrätta. Därefter återvände vi i stillhet och vi kunde beströ hela gravstenen med röda rosenblad från vår trädgård.

Tack mamma och pappa! På vårat köksbord står nu två röda rosor, en för var och en av er…

10 thoughts on “Tack mamma! #bloggswe

  1. Det var ett fint avslut. Önskar jag hade fått göra detsamma med pappa, men mamma och jag gjorde avslutet för lite mer än en vecka sen vid sjön, som var det sista pappa såg för nio år sen nu på fredag.

    Kram till dig och Bror!

    Liked by 1 person

    • Första gången jag fick ansvar för en begravning, var när min farbror gick bort för 15 år sedan.
      Då hade vi ett avsked i avskedsrummet på krematoriet.
      Sedan skulle hanbegravas 8 min härifrån, och då gjorde jag också så att jag hämtade urnan här och tog med i bilen bort till den kyrkan, där han lades i sina föräldrars grav och fick ett namn på deras gravsten.
      Jag kände att det var ett fint sätt att ta vara på urnan och askan att göra så, så när far gick bort, så valde vi samma sätt, fast nu var det bara 15 km.
      Mor var med och hämtade honom, eller askan i urnan.
      Hon tyckte det var så fint, och att bror gick runt med urnan i alla rum och hela trädgården, som en ritual, innan vi åkte till kyrkogården.
      Den värmde mor otroligt mycket, att han fick komma hem en sista gång innan den sista vilan på kyrkogården.
      Vi kunde ju inte ändra det för mor, när hon nu tyckte det var fint.
      Så mor fick vara hemma i två timmar mellan hämtningen på krematoriet och avfärd till kyrkan.

      Gilla

  2. Oj så vackert du beskriver denna sorgliga dag, här sitter jag med en tår på kinden också. Så fint du ordnat med allt! Sorg och saknad är verkligen smärtsamt, men också befriande på nåt vis. Kram på dig!

    Liked by 1 person

    • Vi hade samma ritualer för mor, som mor var med och planerade för fem år sedan, för far.
      Mor var så nöjd då, och varför ändra ett vinnande koncept 😉
      Nej, det kändes helt OK, att göra så. Nu dröjde det ju över ett halvt år mellan jordfästningen och gravsättning, då en av mors närmaste väninnor inte kunde närvara då, så därför blev det nu istället.
      Och det var tredje gången jag stoppade ner en urna i en grav, så jag har vanan inne 🙂
      Men vad mna än tänker och känner, så går det inte att hålla tårarna tillbaka, då man trots allt fylls med känslor…

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s