I vårt området finns många byalag som driver frågor om byn men också ordnar aktiviteter för byn och allmänhet. I Utby mellan Trollhättan och Lilla Edet fixar Utby Vestens byalag varje år sommarkafe i bastun. Ja bastun, är en liten stuga mitt i byn, där det badas bastun, där man kan hyra ett rum för övernattning och boende. I går var jag och bror där tillsammans med goda vänner och fikade, gjorde musikquiz och hae mycket trevlig. För musikquis stod Josefin och Henke som bjöd på varierande låtar som hjälp till korsordet.
Här bjuds på hemlagade godsaker från fikabordet, och det serveras med kärlek. Med jämna mellanrum kommer personalen ut med kaffepetter och fyller på våra kaffe och temuggar, så vi inte sitter där med innehållslösa koppar. Både livet och kopparna måste fyllas med innehåll.
Just det lite mer kärlek i bakandet gör att det känns så genuint och inte gjort enligt löpande band principen. Detta gör att man verkligen låter hjärtat vara med. Det roliga är att man lär känna så mycket nytt folk på sådana här ställen, människor man knappast inte skulle ha träffat i vanliga fall.
Så en stor eloge till alla som förgyller vår vardag.
Det var med sorg och tårar jag besökte Västra Roten 37 i Lilla Edet. Ja, området hette på den tiden Västra Roten där detta hus låg. Huset som numera bara är ett tomt skal, eldhärjades och innanmätet är helt uppbrunnet. En del av Lilla Edets historia har gått upp i rök. Tragiskt men sant.
Som vanligt uppstår i dessa situationer en massa rykten, och vittnesuppgifter och fynd på platsen gör att det talas om mordbrand. Ja, så lyder rubriken hos polisen, och jag tänker inte spekulera mer i frågan. Hoppas dock att det löser sig snart, så att vi kan gå vidare. Jag som gärna promenerar i Lilla Edet har ofta gått förbi här och kikat på huset när de stått där i sin glans.
Ovanstående bild fotade jag förra året när jag promenerade där förbi på en av mina promenader. Kommer nog aldrig att mer få se det sådant igen, då det aldrig blir detsamma att bygga upp på nytt. Även om huset låg lite avsides så var det ändå känt för de flesta i området. Ja, det gör verkligen ont i en, när man tänker på hur fort historien kan ändras. Det har blivit ett tomrum på kartan och ett tomrum i hjärtat, ite bara hos mig, utan många fler.
I boken Fuxerna sockenhistorik kan man läsa:
Huset Västra Roten no. 37. Huset finns kvar och är enkelt uppfört 1 ett plan av timmer, och enligt Älvsborgs lans museiförenings inventering av byggnaden, förmodas den vara uppförd omkring år 1850. Men enligt vad förre ägaren Axel Johansson uppgivit skulle både hans föräldrar och farföräldrar ha bott i stugan. I så fall skulle stugan vara mycket äldre. Det är mycket möjligt att farfadern bott här men endast en kort tid, ty enligt kyrkobokföringen bodde han under tiden 1830-35 1 hus no. 36, i Dåvarande södra roten under Nedergården. Huset, som under årens lopp om och tillbyggts till nuvarande utseende, är av den typ som var vanlig under 17001800-talen. Det är därför Värt att bevara för eftervärlden som exempel på bebyggelsen i Lilla Edet före branden 1888. För Västra Rotens del ar det den enda stuga av denna typ som nu finnes kvar. De nuvarande ägarna Karin och Per Johansson från Trollhättan, underhåller och Vårdar stugan pietetsfullt. Förste agaren Axel Julius Johansson var fodd 1874 och hustrun Emelia Olsdotter var från Hjärtum. Av någon anledning kallade Axel Johansson sig senare For Mattsson. Axels föräldrar voro arb. Johan Eliasson, född 1833, och hans hustru Christina Maria Andersdotter, född 1840. De hade tre barn.
Ann-Britt Johansson är ordförande i Lilla Edets Hembygdsförening. Hon berättar för TTELA. Räddningstjänsten ringde henne vid 04-tiden och när hon då kom till huset hade lågorna lagt sig och man såg mest rök. Men räddningstjänsten höll fortfarande på med släckningsarbete.
– Det är fruktansvärt sorgligt. Det börjar sjunka in att det rara lilla huset är borta, men det är jättetråkigt, säger hon.
Huset är troligtvis från sent 1700-tal. Enligt Ann-Britt Johansson har huset tidigare utsatts för skadegörelse – bara i år har fönster krossats två gånger.
Det finns ingen naturlig orsak till att det började brinna och polisen rubricerar därför händelsen som mordbrand.
Vid tiotiden på förmiddagen är polisen på plats för en teknisk undersökning. De har en polishund med sig som letar efter spår.
Hittills har polisen hittat en bensindunk som tillhörde hembygdsföreningen. I normala fall förvaras den i ett förråd och används för att fylla på grästrimmern. Nu låg bensindunken intill det nedbrunna huset – tom.
– Nu ska vi söka fingeravtryck på dunken, samlar ihop övriga spår. Det är tråkigt, det är en fin kulturbyggnad som är förstörd, säger kriminaltekniker Jonas Wireby.
Hoppas snart att polisen kan hitta vad som orsakade branden och om det visar sig vara mordbrand, att rätt personer åtalas.
Vad som gör extra ont i mig är att så många gör sina röster hörda med okvädesord, men när det gäller att ställa upp för varandra både form av trygghetsvandrare/nattvandrare och grannsamverkan, så är intresset i det närmaste lika med noll. Känns mycket tråkigt, tycker jag..
Det kom fram två filmer på Youtube om Västra Roten, från några som kallar sig Edetgruppen.
Edetgruppen är grupp som bildats i syfte att dokumentera en del av alla de gamla foton och filmer som finns om Lilla Edet.
Deras arbete finns att ta del av på lillaedetbilder.se. Detta är en webbplats med gamla foton och filmer från Lilla Edet.
Kulturskatt
Bilderna utgör tillsammans en kulturskatt skildrande Lilla Edets kommun och dess historia. Edetgruppen har genom sin insamling av material samt förmåga att visa upp detsamma, visat stort kunnande och entusiasm. De har skickligt lyckats att sammanställa materialet och presentera det på ett modernt sätt som gör att många kan ta del av deras arbete.
Antoinette Van Ketwich, en lokal kändis i Lilla Edet skrev så fint på Facebook om just Lilla Edet. Själv förälskade jag mig i det hon skrev, för det var skrivet direkt från hjärtat. Jag började leta bland mina bilder och gjorde ett collage av några av de bilder jag fotograferat i Lilla Edets kommun de senaste månaderna. Tack Antoinette att jag får publicera det här i bloggen.
Liten reflektion – Möten längs en promenadstig… mitt i byn!
Pappor cyklar förbi med sina barn, alla har hjälm …utom papporna…
Kvinnan som passerar 3 gånger med några cyklande o gående småttingar… hon såg bara sin mobil…..
Sportiga personer som pratar högt med sig själva är alltid kul….
Pappersbruksarbetare cyklar troget förbi, till o från jobbet.. jättebra att de plingar till när de kommer bakifrån! O se där kommer LEIFAB-bilen som tömmer alla kärl, TACK!
Pensionärerna går en dagsrunda, med stavar, rollator eller bara med bästa vännen arm i arm…
En äldre kvinna från Syrien plockar kamomillblommor mot hennes hosta. Frågade nyfiket och jag måste säga att jag förstod precis varenda ord på arabiska!
Nyduschade ungdomar i gäng tjattrande och skrattande, som sprider en doft av ”ut o ha kul”…
Moppekillen som skruvat i veckor, nu både låter o går den bra…
Skolbarnen utan regnjackor som kånkar på stora väskor…
Många hundlortar som ligger kvar….
Högljudda killgänget med plastpåsar…. som sprider rakvattensdofter lång väg…..
Alla vårdare som troget promenerar med dem som behöver lite extra hjälp….
Nån som går en tur varje dag och tappat 16 kg på vägen…..
De diskuterande prästerna på sin dagliga runda…. Hund- mattar & mattor i grupp som möts på rastrundorna… och blockerar hela banan….(Känner mig medskyldig)
På sommaren kommer främmande ekipage, mormor o morfar med barnbarnen…
Tycks vara mer regel än undantag att alla hejar på varandra ….
Många ville ha järnvägsspåret kvar, men promenadstigen mellan pappersbruket och centrum har verkligen blivit en välbesökt transportsträcka till stor glädje för de flesta i byn !
Rubriken ”Världens bästa servitris” har jag hämtat från Lotta Engbergs låt med samma namn. Men varför döpa ett inlägg i min blogg efter det? Jo för jag vet vem världens bästa servitris är, och var hon finns. På Slottscafét i Lilla Edet har mitt hjärta hittat henne och hennes kollegor.
Jag minns när jag letade efter ett fint café i eller omkring Lilla Edet för att förgylla vardagen. Hittade ett ”nytt” café i googles länktips och ringde och frågade om caféet. De försökte flera gånger förklara var caféet låg och jag fattade inget, inget förrän vi kom underfund med att det var den gamla handelsträdgården som genomgått en transformation och blivit café. Vi åkte ner för att fika och jag kan lova att det blev kärlek från första ögonkastet. Och det bästa av allt, kärleken blev besvarad. Den gamla förfallna handelsträdgården hade fått nytt liv, parken som mer eller mindre var igenvuxen höll på att omvandlas från ett ”helvete” till ett paradis. Kärleken drev mig att kontakta den ansvarige på kommunen och komma med och ge mina idéer. Många togs tillvaro på och Kärleken växte. Från början fanns en annan servitris som var gudomlig, och vi hade ett bra samarbete. I dag är det en annan servitris, som har ett hjärta av guld med också en vilja av stål. Under mors sista år blev caféet ett andningshål där friden och lugnet rådde.
Nej, vi möts inte varje dag i caféet så som Lotta Engberg sjunger, men vi är där nere flera gånger i veckan, och då är det inte kaffepriset som lockar, utan kärleken och omtanken som värmer så mycket. Den kärlek som finns där går inte att beskriva. Just bara att känna sig välkommen, att vara den de rullat ut den osynliga röda mattan för, och där uppgifter är att ge en upplevelse utöver det vanliga, det är det mest viktiga. Här möts gammal och ung, direktörer och arbetare, och vi blir alla ett. Förstaklassiga råvaror tillreds med omsorg och vi är alla kungar och drottningar. Alla kliver in i hjärtats gemenskap som saknar motstycke.
Man kan hyra delar eller hela cafét för sina egna arrangemang med eller utan service, och här är det hjärtat som styr, inte plånboken. Är du boende i Lilla Edet eller bara på besök, så glöm inte platsen där vardagen blir till fest. För mig och bror är cafét platsen där vi kan andas och få ro. Här kombineras det lugna fina med temakvällar/dagar med olika teman. Nationaldag, midsommar, temautställningar, allsång, trädgårds och blomsterutställning. Här finns något för alla. Är man för liten för sång så kan man gräva sand eller eller ta en gungtur till Kina. Mamma och pappa kanske väljer att springa New York maraton i utegymet medan du äter din favvoglass. Eller så njuter man bara.
Tack alla servitriser oavsett kön, tack alla som hjälpt till och fixat park och café, tack alla kända och okända gäster. Ni okända blir oftast kända, då ni blir återkommande, och det är så kul att träffa alla nya på nytt igen. Ni är inte nya så länge, för snart blir också ni stammisar. Ja vad säger man, finns hjärtat med, så kommer kärleken av sig självt, och den tanken är jag nog inte ensam om.
Kram till alla jag lärt känna där och kom ihåg, främlingar är vänner du ännu inte träffat.
Det har ju varit tråkigt väder den senaste tiden med mulet, moln och även regn. Men i morse när jag åkte till jobbet 01.45 så kändes det helt annorlunda. Jag kunde redan då skönja att himmelen var blå, det var annan friskhet i luften, och det var njutbart. Tidningsrundan blev extra lång då jag hade nytt rekord på antalet brev, totalutdelning i två mindre områden plus att vår digitala budbok inte funkade. Men vad gjorde de bagateller till problem när det var en sådan underbar morgon.
Behövde inte komma långt utanför det tätbebyggda området då jag insåg att jag kommit till kaninlandet. Snart förbyttes kaninerna mot rådjur, hjortar älgar och rävar med mera. Även de märkte att det var något nytt på gång.
Men också vyerna var fantastiska och att bara kliva ut bilen och gå några steg om man hamnar i en japansk rosa trädgård, kändes helt fantastiskt. Alla bilder är tagna mellan 02.40 och 05.15, så visst kan tidiga mornar vara underbara.
Jag och Nussä promenerar ju väldigt mycket, som ni vet. När nyfikenheten blir för stor oc vädret tillåter, händer det att vi väljer någon vandringsled i vår vackra grannkommun, Lilla Edet. En a de leder vi nyss testade är Utbyleden.
Leden beskriv så här på vandring.se Utbyområdet är mycket kuperat och naturen varierar från Göta älvdalens åkermark och bäckdalar med blandlövskog till den mycket variationsrika naturen på det 120 m höga platåområdet vid Långsbergens naturreservat. En mängd kulturvärden i form av torpruiner, gravkullar, stenåldersrösen, fornborgar och gruvschakt finns inom området. Här finns också mycket vackra platser med en bedårande utsikt över Göta älvdalen. Inom området finns en uppmärkt vandringsled på c:a 8,5 km. Leden är av varierande svårighets grad och bör betraktas som medelsvår. Uppmärkta avstickare till intressanta platser finns utefter leden.
Och visst var det ett lyckokast, inte bara vandringsmässigt utan även upplevelsemässigt. Många härliga platser att stanna till vid och njuta en stund, men också att stanna till och fundera på hur livet tedde sig förr. Så detta blev också en historisk vandring.
Leden var mycket väl utmärkt och med många intressanta avstickare som gav ett mervärde. Så ni som gillar den svenska naturen och att vistas där, så prova på….
Väl värd ett besök.
Var ute för ett tag sedan och promenerade i ett för mig okänt område. Vid ett torp i skogen hade de äldre paret gjort en ny parkeringsplats och noga reserverat platserna för olika typer av gäster….
Låter bilderna tala för sig själv, och fundera gärna på vilken parkeringsplats du själv hade valt 😂
Vissa mornar är mer häftiga än andra, om man ser till naturens perspektiv. Här i mina hemtrakter runt Trollhättan har vi absolut ingen midnattssol, men trots det kan vissa nätter vara ordentligt ljusa, så som senaste natten. Själv kände jag att det inte behövde någon utebelysning på våg till bilen kvart i två i natt. Jag såg ett fåtal moln svepa över himmelen som var blågrå i natten. Redan strax före tre började fåglarna sjunga och klockan tre tog jag morgonens första foto.
Ca tio i fyra började himmelen och molnen lysa upp i svagt rosa. Under ca 10 minuter så blir färgen mer och mer rosa, för att gå över i rött. I morse blev det ordentligt rött, och när det var sim rödast 2 minuter över fyra, var det så här fint. Därefter tog det bara en halv minut innan allt var borta. Så jag hann precis fånga underverket innan det försvann.
Sådana här mornar är sällsynta, men bjuder på upplevelser utöver det vanliga. Är glad att jag fick uppleva det i morse.
En synnerligen aktiv helg i kulturens tecken var det för bröderna Larsson. Vernissage i området keramik, amatörteater i form av Ronja Rövardotter, men även en spelmansstämma hann vi med. För 40:e gången var det spelmansstämma i Askerödgården, och det var skönt att den var tillbaka på sin ursprungliga plats efter att ha varit på rymmen i tre år.
Askerödsgården ligger mellan Lilla Edet och Trollhättan, på Hjärtumssidan, som vi säger här. Det är en gammal gård som bevarat sitt utseende genom årens gång och där förändringarna varit sparsamma. Förutom en mysig plats så är det också en plats med tradition just för musik. I och med att jag värnar vårt svenska kulturer så vill jag gärna bevara detta genom att vara med om dessa evenemang, å det ä en del av vår tradition, vilket jag älskar.
På Askerödgården möts individer och perspektiv. Och det är i dessa möten som en levande landsbygd för stora och små invånare norr om Hjärtum skapas. Här finns vackra idylliska platser att njuta av och möjlighet att inandas landsbygdens historia och kultur.
Egentligen skulle jag inte behöva skriva detta inlägg, eller? Just bara för att de är så duktiga, men jag kan inte låta bli, trots allt…
I söndags var det äntligen premiär av ”Ronja Rövardotter” på ”Dramaten på landet”.
Dramaten på landet är Ljudaborgs kulturförenings scen bakom Lödöse museum, och deras ensemble bestående av amatörskådespelare.
Är då detta så bra att man inte skall skriva om det? Absolut inte, men det är ju också det som är charmen med denna teater, att det aldrig får bli perfekt. En del kända ansikten bland skådisarna och en del nya, och så sade skådisarna också om oss i publiken. Härligt med sådan igenkänningsfaktor att det är ömsesidig igenkänning.
Skådespelet började redan vi entren, där vi promenerade spånvägen in mot ”lokalen”. Under vandringen passerar vi Mattisskogen och blir anfallna av rövarna, möter grådvärgar, vildvittror och rumpnissar, innan vi kommer in på scen, och kan inta våra platser. Redan då har jag fascinerats av deras kostymer, så enkelt, så vackert, så avancerat. När man tänker på allt arbete som lags ner på allt runt omkring, så förstår man att det är äkta skaparglädje som driver dem framåt.
Handlingen i korthet. Rövarbandet lett av Mattis och rövarbandet lett av Borka är rivaler till varandra. Ronja (huvudpersonen) som är dotter till Mattis blir i hemlighet vän med jämngamla Birk, som är son till Borka. Tillsammans gör de uppror mot sina familjer och rymmer tillsammans hemifrån ut till en grotta i skogen. Till slut lyckas de förmå sina fäder att förena de båda rövarklanerna.
Romanen skildrar unga människors upptäckarglädje och klarsynta revolt mot världens orättvisor och vuxnas trångsynthet. Den bjuder på ett ovanligt porträtt av en både ömsint, patriarkal och svensk far och ett uppfriskande könsrollsöverskridande porträtt av en teknisk, handlingskraftig och rolig dotter.
Jag, bror och lille Nussä, sitter på parkett, där jag har möjlighet att fotografera och Nussä har möjlighet att röra sig lite som han vill. Jag var lite orolig då det varnades för att det kunde vara höga ljudnivåer, men där fick jag tji… Men när skådespelarna började springa på scen, då ville han vara med 🙂 Jag ler inom mig stort om han skulle komma lös och börja springa med skådisarna 🙂
Visst är denna amatörteater fantastisk! Så mycket glädje, så mycket skratt och däremellan spontana applåder. Vad är Göteborgsoperan värd, när man jämför med Ljudaborg?
Ett stort tack till alla inblandade och även en ursäkt till Ronja, som tittade på Nussä och tyckte han var söt, så hon glömde av sina repliker.
En synnerligen aktiv helg i kulturens tecken var det för bröderna Larsson. Vernissage i området keramik, amatörteater i form av Ronja Rövardotter, men även en spelmansstämma hann vi med. För 40:e gången var det spelmansstämma i 
Villa California 