Jag och bror kom inte upp till Vänersborg när ostindiefararen låg där för besök. Vi bedömde att det va för varmt för att köa både för biljetter och sedan för att komma ombord. I går var vädret på bättre humör för vår skull så vi åkte till Lidköping där hon nu ligger i några dagar. Delar med mig av ett antal bilder som jag tog omkring och ombord på fartyget.
När jag för över tjugofem år sedan fick min panikångest har tankar döden varit en kär följeslagare. Från början var den en livslina som gjorde att jag kunde hantera och få bukt med mina anfall. Men sedan ha dessa tankar även kommit att betyda andra positiva saker för mig.
Till och från kommer perioder när jag gärna går i min ensamhet och funderar på vad som finns på andra sidan,och det låter helt fantastisk underbart att få dö.
Jag drar mig undan och vill inte träffa folk, vill bara vara hemma och njuta av mina tankar.
Facebook har jag i stort sedan lämnat, twitter kollar jag nästan inte mer.
Men vad finns på andra sidan? Jag har ingen aning!
Men ändå eggar tanken mig…
Min förhoppning är att få inre frid, att slippa se krig och annat elände, där vi skadar varandra.
Jag tror ju inte att som i skillningtrycket att vi går på gator av renat guld. Inte heller tror jag på det soldater inpräntades med förr i tiden, att paradiset bestod av vackra damer, som villigt stod till deras förfogande om de stupade.
Men visst låter det underbart att få lämna allt hat, alla bekymmer bakom sig och få frid inom sig?
Tror inte det blir som i historien:
Tre damer förolyckades i en trafikolycka och stod inför Sankte per.
Sankte Per välkomnade dem till himmelriket och inget skall fattas er, men ni får inte trampa på ankorna. Om så sker kommer ni att få tillbringa evigheten fängslad vid den fulaste person av motsatt kön.
Det tog inte så lång tid innan den första damen trampade på en anka. Det tog inte många minuter innan Sankte Per stod där med ett handfängsel och en man med fulhet av sällan skådat slag.
Damerna gick vidare tillsammans med mannen. Strax efter trampade trampade dam två på en anka, och strax efter kom som väntat Sankte Per med ännu en man, vars fulhet inte beskrivas kan.
Tre damer på vandring i paradiset med två av det fulast män som som skådas kan, väl fängslade vid två damer.
Det dröjde inte länge innan Sakte Per kom med en himmelsk vacker man, som den kvinna bara kan drömma om.
Och nu fängslade han honom vid den tredje damen. Hon tittade storögt på honom och beundrade hans skönhet och bara njöt av det hon såg…
Han såg hennes blickar och sade, jag vet inte vad du har gjort men, jag har i alla fall trampat på en anka…
Nej, ovanstående historia är inte min bild utav paradiset, men jag tror att jag slipper se lidanden, hat, och det viktigaste kärleken blommar både till de närmaste och alla andra.
I bland har jag sådan lust att besöka den platsen, och sedan berätta för er andra om hur det är att vara där. Tar jag beslut om att besöka den platsen, så lär jag knappast kunna komma tillbaka och berätta om paradiset.
Men tills vidare kommer jag att njuta av dessa tankar och inte låta någon förstöra mitt paradis, som jag i alla fall har i fantasin, och tänk, en dag kommer jag dit…
I förmiddags tog jag på mig familjetofflorna och gick ut till bilen. Det är dags att byta bromsbelägg fram.
Fram med domkraften och palla upp bilen av med däcket. Det var varmt och svettigt i den varma solen.
Helt plötsligt var det som om helvetets portar öppnade och det svärmar utav blinningar som jag har panisk skräck för.
Brukar alltid få stora märken efter deras bett, och det känns ju aldrig när man sätter sig.
Trots att jag tände mig en cigarett, så gjorde det ingen nytta. Till slut fick jag fly fältet.
Trots flera tappra försök så kom de bara efter några minuter efter att jag satte mig på backen för att jobbat.
Nej, det blev inget byte av några bromsbelägg idag.
Nedanstående text från Wikipedia:
Utseende
Bromsar är kraftigt byggda och har ett stort huvud och stora, skimrande fasettögon. Mundelarna är stickande och sugande. Beroende på art varierar längden från 6 till 30 mm. De är snabba flygare och fäbromsen kan komma upp i en hastighet av 60 km/h.
Utbredning
Det finns över 4 000 arter av broms i världen. I Sverige finns 45 arter fördelade på sju släkten.
Ekologi
Bromsar är blodsugande insekter, som anfaller idisslande däggdjur, hästar och människor. Det är dock endast honan som suger blod, vilket hon behöver för att utveckla sina ägg. Hannarna lever huvudsakligen av blommors nektar. Bromsarna genomgår fullständig metamorfos, det vill säga att äggen kläcks till larver som måste äta och växa innan de kan förpuppa sig och förvandlas till vuxna insekter. Utvecklingstakten bestäms till stor del av temperaturen.
Etymologi
Bromsar kallas dialektalt även för blinningar, framförallt i västra Sverige men även i Norrbotten. På Öland och Gotland förekommer varianten blinding och i Småland blindknagg. Det finns även en art av broms, Chrysops caecutiens, som givits det officiella trivialnamnet blindbroms men även Chrysops relictus som finns i Sverige kallas ibland för blindbroms och vissa auktoriteter kallar hela släktet Chrysops för blindbromsar. Roten i alla dessa namnformer är varianter av ordet blind som också förekommer i det vetenskapliga artepitetet, där latinets caeutiens eller cæutiens, är besläktat med cæcus, som betyder just blind. Blindbromsen borde se lika bra som andra bromsar, och varför Linné myntade detta namn är oklart. Det finns en del förklaringsförsök, till exempel att blindbromsen, när den väl slagit sig ner på ett offer, inte låter sig skrämmas bort av någonting utan suger som om den vore blind för vad som händer i omgivningen.
I norra Sverige finns den dialektala varianten bräms och i Västergötland klägge (som uttalas med tjockt ”L”) och i de södra delarna av Sverige kallas den lokalt för gråpåg. I Bohuslän används det norska ordet klegg.
Systematik
Familj Tabanidae (Bromsar) enligt ITIS:
Copyright bild: ”Bremse Tabanidae”. Licensierad under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Bremse_Tabanidae.jpg#/media/File:Bremse_Tabanidae.jpg
Jag hoppas innerligt att du mår bra du lilla tös…
Jag hann se några få tweets från dig där du skrek, ”fy FAN, @snubbarna, jag vågar inte vara hemma längre” och ”HJÄLP @snubbarna, jag är rädd!!!”
Förstod att det var något som publicerades som skrämde dig, men vet inte vad.
Du bara försvann och hur jag än sökte, så hittade jag dig inte mer…
Du fick inget svar på dina rop och strax därefter försvann även de, både från Twitter och Facebook.
Har tänkt på dig hela dagen och undrat vad som hänt dig…
Jag hoppas inget har hänt dig och att du mår bra!
Jag är innerligt glad att ”snubbarna” och personerna bakom kontot, oavsett om det är män eller kvinnor, tog sitt förnuft till fånga.
Jag ägnade ett par dagar att skriva mail till några kvinnor som drivit frågor om att näthat (kvinnohat) inte är OK.
Fick några intressanta svar från dessa, att vi alla på bästa sätt måste ställa personerna direkt mot väggen, och påpeka att ett sådana påhopp inte är ok.
Ser vi en tweet eller inlägg med sådana påståenden, så skall vi reagera direkt, och påpeka det.
Men vi får inte sänka oss till samma låga nivå som de har på det som de säger.
Tillsammans kan vi förändra världen, eller kanske i alla fall Sverige, till det bättre.
Men dessa kvinnor påpekade också att det kommer alltid att finnas några som inte detta biter på, och då hjälper inte ens att hänga ut dem med namn och bild på sociala medier. Vi måste vara medvetna om att ”hat föder hat”.
Jag kommer som vanligt att gå min egen väg genom att stödja de drabbade och gå på de jag kan, om det är kränkande.
Jag kommer också på Twitter framledes göra #ffse, bara med kvinnor, för att visa att även kvinnor är människor och inget att förminska.
Kvinnor kan och det minst lika bra som män.
Ingen kvinna är bara sitt könsorgan, lika lite som en man, är det.
Upp till kamp mot näthat!
I dag har vi firat bror på födelsaedagan och som tidigare nämnts sä blev det p fina Kopparn (Koppargrillen) i Vänersborg.
Han har fått många gratulationer från när och fjärran, direkt till honom eller via mig.
För bror är denna dag mycket viktig och det är första gången utan både far och mor. Men jag tror att han tar det rätt bra i alla fall, och det känns skönt.
Han har fått lite nya kläder som passar hans numera smäckra kropp bättre och det blit inte sä hängit med för stora kläder.
Från mig och vår fina stockholmsvän fick en flaska Grant’s whiskey vilket är hans favorit.
Och sist men inte minst fick han fira födelsedagen på grannstadens fina restaurang.
Just nu sitter vi på altanen och smuttar på ett glas rött och njuter i ljumma sommarkvällen…
Kan man ha det bättre?
Nu regnar det ute på kvällskvisten och jag tittar på Allsången från Skansen i väntan på mord i kubik och minut, dvs Morden i Midsomer. Åter en dag i lugnets tecknen, en tur till affären och handlade förnödenheter och bror ville ha lite lyx på smörgåsen till frukost. Semester är väl lite lyx om man jämför att de flesta övriga vardagar på året är kantat av en massa måsten.
Lätt att fastna i ett ekorrhjul…
Snart lite extra festligheter då vi skall fira bror då han spräcker 48-års gränsen. Då blir det en tur till Koppargrillen i Vänersborg. Deras specialtet är Bearnisesås. File mignon a la Vänersborg är min favorit med tre medaljonger, grönsaker, bearnaisesås och pommes därtill.
I dag var det första dagen på brors semester.Tänkte att han får bestämma hela dagen själv ur sin synvinkel på bästa sätt. Han behöver också få känna hur det är att vara ledig utan några krav. Han har verkligen kunna strosa och göra vad han ville. Nu blir det nog sena kvällar och middagar som blir standard för vaken och sovtider 🙂
Dagen har varit blandad med ömsom regn ömsom sol, men det har varit stadig vind hela dagen. Så det blev en mycket lugn dag för oss båda. Under senaste värmeböljan slog vår fina klängros ut, med sina otroligt vackra rosor. Tyvärr har en gren övergått delvis i nypon. Får rådfråga internet om råd om man vågar klippa ner den grenen nu, eller om man måste vänta till rätt tidpunkt”. Kunde dock med hjälp av snigelplockaren binda upp några grenar trots att andra blåste mig i ansiktet. Var trots det nöjd.
Även vår ormhassel fick sin omvårdnad. och raka grenar togs bort. Ormhassel är ju egentligen en mutation som inte skall vara, så genom att hålla ”rätt grenar borta så behåller den sin kurvighet.
Så här skriver Wikipedia om Ormhasseln: Ormhassel (Corylus avellana ‘Contorta’) är en namnsort av hassel med skadad tillväxtpunkt, vilket ger grenar som skruvar sig ormlikt. Även bladen är förvridna. Ormhassel bildar en buske på upp till tre meter. Den är nästan alltid ympad på vanlig hassel och det är viktigt att skott från underlaget skärs bort om ormhasseln skall överleva.
Ibland används felaktigt namnet trollhassel, vilket är namnet på helt andra växter, setrollhasselsläktet.
Tidigare hade ormhasseln det vetenskapliga namnet Corylus avellana f. contorta(Bean) Rehder, (Corylus avellana var. contorta Bean) men då mutationen inte är naturligt förekommande anses den idag vara en kultursort.
Så för oss båda, har dagen gått i lugnets och fridens tecken.
Årets varmaste dag lider mot kvällningen och ni klockan 21 är temperaturen bara 25 grader.
För en liten stund sedan flög hägern hem från sina fiskevatten vid Väktorssjöarna till sin sovplats vid Gravlången.
Vår stenfontän på baksidan huset har inte varit iordninggjord och fått fontän. Men idag hade jag inget val, då både småkryp men även fåglar, alltifrån gråtallar, ärlor men även duvor försökte att få i sig lite vätska i dammen. Så det blev bara att hämta vattenslangen och rotborsten och skrubba ur den.
Så nu har de rent vatten att både bada i och dricka. Glad för deras skull.
Själv har jag hela eftermiddagen tillbringat på baksinda huset i skugga med fläkten bredvid mig, och skrungit ut och jobbat med fontän och annat för att sedan surpla öl i fläktens vinddrag.
Man behöver inte gå sysslolös när man har hur, utan det finns hela tiden att göra, vilket är både på gott och ont. Men det viktigaste är att man trivs.
Delar av trädgården förföll ju när man var anhörigvårdare 24/7. Men vi börjar återta det som naturnen återtog under i vissa fall i tio års tid.
Saknar en del vänner på framför allt på Twitter, genom att bara kunna dela en meningen eller två och sedan få svar ifrån någon.
Men är man ”högkänslig” för vissa saker och inte mår bra, så har man inte så mycket val än att låta bli. Kanske på lite sikt, så slipper jag ifrån min blodtryckssänkande medicin, och då har jag ju även vunnit lite hälsovinster.
Inget ont som inte har något gott med sig…
Kram alla fina vänner både när och fjärran, ni finns i mina tankar…
I dag på förmiddagen var altanen på framsidan otroligt sval och skön och jag valde att sitta där och läsa lite juridik om förtal och nätmobbing.
Hittade en sida ”Infotorg juridik” och där Jur.kand. Benjamin O. J. Boman berättar om Vem ansvarar för förtal på Internet?
Att kalla någon för ”hora” eller typ ”negerfitta” är förtal, som jag ser det då det är ägnat att ustätta någon för förtal.
”Brottet förtal återfinns i 5 kap. 1 § brottsbalken (BrB), och innebär att någon (annat än i en förtrolig konversation mellan fyra ögon) pekar ut någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta personen för andras missaktning.”
Så fort du sprider detta öppet i en konversation så gör du dig skyldig till förtal.
Från den som skriver detta kanske det bara handlar om att få ur sig lite frustration, och inte var ägnat som förtal, så spelar det i juridisk mening inte någon roll. Det behöver inte ens bevisas att det skett en missaktning, utan det räcker med att det är publicerat. Det spelar heller ingen roll om uppgifterna är sanna eller inte.
”Att ”lämna uppgift” innebär att man framför eller insinuerar någonting. Oftast sker detta genom påståenden i tal, skrift eller bild (se NJA 1994 s 637, om fotomontage som ansågs utpeka diverse personer som perversa och lössläppta), men det kan också röra sig om mer fysiska åtgärder, som att placera stöldgods eller droger i någons bostad, för att framställa denna person i sämre dager. Jag har som kärandeombud i förtalsprocesser flera gånger (en gång från en advokat!) mötts av påståendet att det inte skulle utgöra ett ”lämnande av uppgift” att sprida vidare något som någon annan redan har publicerat. Denna invändning är helt grundlös, och faller egentligen på sin egen orimlighet; att någon redan spritt ofördelaktiga uppgifter om någon, ger knappast andra rätt att upprepa uppgifterna.”
Så att sprida de uppgifterna vidare, är också förtal…
Så skulle jag som bloggare dela något av det som vissa grupper skriver eller delar bilder, utan att skydda individerna i ärendet, så gör jag mig också skyldig till förtal. Skriver något i sin blogg något negativt om invandrare, eller andra grupper och även enskilda individer, och jag delar den, så kan jag bli föremål för förtal, eller hets mot folkgrupp eller liknande även om originalkällan kan gå fri.
Så som bloggägare har jag ju också skyldighet att ta bort kommentarer om det kan anses som rasistiska eller hatiska mot enskilda eller grupper.
Därför har jag i min blogg skydd för att undvika att sådant sker och bara personer jag litar på kan kommentera.
Går man sedan vidare till PUL, så säger den så här:
”Personuppgiftslagen
I personuppgiftslagen anges när och under vilka förutsättningar personupp-
gifter får behandlas. Med personuppgifter avses alla uppgifter (även bilder)
som gör att man kan identifiera en fysisk, nu levande person. Lagen omfattar
i princip all behandling som sker med hjälp av datorer av sådana personupp-
gifter. Huvudregeln är att det krävs samtycke från den person vars uppgifter
ska behandlas, t.ex. läggas ut på en webbplatsen.”
Läs vidare här: http://www.datainspektionen.se/lagar-och-regler/personuppgiftslagen/publicering-pa-internet/
En man i vårt område blev i en grupp på Facebook oskyldigt utpekad som pedofil men hjälp av kommentarer, blider, nickname etc.
Han blev tvungen att driva detta som enskilda mål, så över 50 polisanmälningar, 50 utredningar, 50 rättegångar…
Vet inte hur detta gick i det fallet, kanske enklare att fly fältet, flytta och byta namn, bil, personnummer etc.
Mycket skall man lär sig innan man dör….
Källa till ovanstående citat som är markerat med lutande text är: http://www.infotorgjuridik.se/premium/mittijuridiken/praktikerartiklar/article167905.ece
Är så glad att jag valde bort Facebook!
Har länge retat mig på mycket skit där utan även en massa uthänganden oavsett vad det gäller, det gillar inte jag.
Har sedan länge slutat att följa våra kvällstidningar och har i praktiken bara läst dem om jag sett något intressant i framför allt Twitterflödet, och då besökt dem.
Nu har jag inte behövt kolla vare sig Twitter eller Facebookflöden och har mått förbannat bra.
Solen har lyst från en delvis skymd himmer och temperaturen har tidvis varit inom, för mig, behagliga gränser.
Med hjälp av pelarfläkten, kabel, en kärra på hjul så har jag kunna förflytta mig efter skuggan och sedan arbeta där.
Har kunna få mycket gjort utomhus och verkligen gå runt i trädgården och njuta av det vackra vi har. En del saker är kanske inte så vackra just nu, men med lite handkraft, fantasi så kan det bli vackrare. På min tidningsrunda har jag hittat en fastighet som med små hjälpmedel har blivit en oas.
Har flyttat en av mina pauser dit och går då och spanar in, vad har de gjort sedan förra gången jag körde. För mig har det blivit en morgon-TV med trädgårdstips. Träffade mannen i huset för ett tag sedan och berömde, fastigheten.
Så vill jag också ha det, fast under de förutsättningarna vi har här. Tankarna blir då hur jag skall kunna förverkliga det vackra jag ser, samtidigt som det skall vara minimalt med jobb mm. Skall det byggas något eller planteras något, så får det ske på ett sätt så att robotgräsklipparen kan sköta jobbet runt omkring, utan att jag skall behöva springa efter med den elektriska diton.
Att jag fått altanen på baksidan användbar igen efter några år förfall är underbart. Att efter 20 år även fått upp en trappa, är underbarare. Blev användbart på ett helt annat sätt än tidigare. Visst återstår det en del arbete, men Rom byggdes inte på dag som man säger. Skall jag vara helt ärligt så tror jag inte ens två dagar räckte.
Tror både mor och far sitter på sitt moln och tittar ner på vad som sker och vad som hänt sedan förra gången, precis som jag gör på min tidningsrunda.
Och jag tror båda är nöjda med vad de ser…
Villa California 
