När jag för över tjugofem år sedan fick min panikångest har tankar döden varit en kär följeslagare. Från början var den en livslina som gjorde att jag kunde hantera och få bukt med mina anfall. Men sedan ha dessa tankar även kommit att betyda andra positiva saker för mig.

Till och från kommer perioder när jag gärna går i min ensamhet och funderar på vad som finns på andra sidan,och det låter helt fantastisk underbart att få dö.
Jag drar mig undan och vill inte träffa folk, vill bara vara hemma och njuta av mina tankar.
Facebook har jag i stort sedan lämnat, twitter kollar jag nästan inte mer.

Men vad finns på andra sidan? Jag har ingen aning!

Men ändå eggar tanken mig…
Min förhoppning är att få inre frid, att slippa se krig och annat elände, där vi skadar varandra.
Jag tror ju inte att som i skillningtrycket att vi går på gator av renat guld. Inte heller tror jag på det soldater inpräntades med förr i tiden, att paradiset bestod av vackra damer, som villigt stod till deras förfogande om de stupade.

Men visst låter det underbart att få lämna allt hat, alla bekymmer bakom sig och få frid inom sig?
Tror inte det blir som i historien:
Tre damer förolyckades i en trafikolycka och stod inför Sankte per.
Sankte Per välkomnade dem till himmelriket och inget skall fattas er, men ni får inte trampa på ankorna. Om så sker kommer ni att få tillbringa evigheten fängslad vid den fulaste person av motsatt kön.

Det tog inte så lång tid innan den första damen trampade på en anka. Det tog inte många minuter innan Sankte Per stod där med ett handfängsel och en man med fulhet av sällan skådat slag.
Damerna gick vidare tillsammans med mannen. Strax efter trampade trampade dam två på en anka, och strax efter kom som väntat Sankte Per med ännu en man, vars fulhet inte beskrivas kan.
Tre damer på vandring i paradiset med två av det fulast män som som skådas kan, väl fängslade vid två damer.

Det dröjde inte länge innan Sakte Per kom med en himmelsk vacker man, som den kvinna bara kan drömma om.
Och nu fängslade han honom vid den tredje damen. Hon tittade storögt på honom och beundrade hans skönhet och bara njöt av det hon såg…
Han såg hennes blickar och sade, jag vet inte vad du har gjort men, jag har i alla fall trampat på en anka…

Nej, ovanstående historia är inte min bild utav paradiset, men jag tror att jag slipper se lidanden, hat, och det viktigaste kärleken blommar både till de närmaste och alla andra.
I bland har jag sådan lust att besöka den platsen, och sedan berätta för er andra om hur det är att vara där. Tar jag beslut om att besöka den platsen, så lär jag knappast kunna komma tillbaka och berätta om paradiset.

Men tills vidare kommer jag att njuta av dessa tankar och inte låta någon förstöra mitt paradis, som jag i alla fall har i fantasin, och tänk, en dag kommer jag dit…