Tilllsammans gör vi skillnad

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

20161022_105655-1

Jag är så stolt över mina medmänniskor som arbetar för ett tryggare samhälle

I går var lönefredag vilket innebär mycket folk på stan som rör sig. Tyvärr var detta också en arbetsvecka för mig så jag kunde inte ställa upp själv. Men jag ser en statusuppdatering i vår hemliga grupp och den värmer mig så otroligt.

Hej ! Vi som var ute och vandrade Fredag kväll/ natt var Vi var fyra personer.

Vi var runt i City Trollhättan.

Tog bussen till stadsdelen Lextorp besökte fritidsgården och sportyfriday tog en promenad till en annan stadsdel och besökte Kronogårdens fritidsgård och därefter åter med bussen till city.

Fyller på med en god smörgås och varm dryck hos en sponsor och lättar på blåsorna.

Vi är sedan runt i City och mest vid ungdomskrogen och torget.
En del är lite överförfriskade.
Föräldrar hämtar några ungdomar.
Goda vänner tar hand om varandra och tar taxi hem.
En ung tjej går i backen, vi hjälper henne och en vän till henne.
Tjejen lär oss trygghetsvandrare nya moves vid SEB- bankomaten,så vi håller värmen till hennes pojkvän hämtar henne i en varm bil ,mycket tacksam.

Några killar säger -att någon slängt en ölburk ned från fönstren över Biljardhallen.
Tipsar polis.

Det är mycket ungdomar vid ungdomskrogen och även två tiggare som cirkulerar vid ”röktrutan” och kön, någon som vi upplever så tydligt i kväll/natt.

Vår närvaro uppskattades av många.

Tack till vakter och polis för en trevlig kväll/ natt i vimlet, tillsammans är vi så värdefulla.

Vi gör skillnad!

Tack fina kollegor!

Förintelsens minnesdag

Den Av villacaliforniai Krig2 kommentarer

wp-1485456177576.jpg

Förintelsens minnesdag den 27 januari är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, baserad på dagen med samma datum då fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz befriades, 1945. Minnesdagen är till för alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Sedan 1999 har det varit en nationell minnesdag i Sverige och FN deklarerade 2005 denna dag som internationell minnesdag. Denna dag högtidlighålls årligen av bland annat Forum för levande historia.

Bilden ovan är på min mor 1933, som då var drygt ett halvt år gammal, och också det enda hon hade kvar från sin barndom. Foto var med i väskan när de flydde för ryssarna och det enda som fanns kvar efter branden i den flyktingförläggning där de bodde en tid.

1933 var också det år som Hitler som Hitler tog över makten.
Mor var inte jude, och hade inget att frukta, och hon var heller inte nazist men drabbades ändå hårt av nazismen. Mor och hennes syskon var medlem i ungdomsrörelsen Hitlerjugend, kanske inte helt frivilligt, men det var nödvändigt för att få tillträde till högre studier och lättare att få jobb, men det viktigaste skälet var vetskapen, är man inte medlem, så fanns risk att pappa försvann. Så hur frivilligt var det?

1945 tidigt på våren var det dags att fly hemorten Kolbatz, som ligger utanför Stettin. Då var det tyskt men numera tillhör det Polen. Mor hade tur att komma till säkerhet strax utanför Lübeck, medan andra hamnade i händerna på ryssarna, som sedan blev till soldaternas förnöjelse som att bli våldtagna eller levande måltavlor för skjutövningar.

1956 kom mor till Sverige och i samma ögonblick hon besteg svensk mark, blev hon ett ”nazisvin” då folk hade fördomar och påhittade ”sanningar” 1958 gifte mor och far sig och i samma ögonblick som de sade ”ja” inför prästen i vår prästgård, blev far en landsförrädare. 1960 föds jag som första son till dessa ”vidriga” människor.

Under alla år har jag fått höra om att tyskarna skall hatas för vad de gjorde under kriget, alla tyskar är nazisvin, att alla utlänningar skall skickas ut ur Sverige, så även jag, då en del tror att jag kommer från Jugoslavien.

I dag är det förintelsens minnesdag och då kommer jag att minnas alla som dödades av det som hände, däribland min morfars syster Marie, som dödades av nazismen och hennes bror Arthur som dödades av kommunismen.

Det blev tyst i luren

Den Av villacaliforniai Teknik3 kommentarer

facebook-257829_1280

Nu har jag nog återigen gjort mig ovän med några men hyllats av desto fler.

Ni har säkert alla hört talas om den livesända våldtäkten som skall ha utspelats via Facebook. Tänkte att detta blir åter en delare mellan oss människor som ett försök att splittra oss medmänniskor. Tänkte hålla mig undan, för jag kände att jag inte orkar med allt detta bråk. Het plötsligt ser jag ett inlägg ”Jag har länken till filmen, vill du njuta av våldsporr när den är som bäst… Kostnad 100:-”

Tror nästan hjärtat stannade på mig, vad gör jag…. Tog direkt en screenshot på sidan, för att säkra bevis. Därefter lyfte jag telefonen och ringde 11414 och i växeln fick för klarat mitt ärende och blev kopplad till en utredare. Jag berättade var jag läst på Facebook och det blir helt tyst i andra ändan på linjen, förutom att jag hör en tung andhämtning. Men vad säger du…. Jag läser direkt på skärmen säger jag och jag har tagit screenshot, om ni är intresserade. Ja sände in alla bilder jag kopierat från skärmen. Jag började kolla in vidarelänkningar till andra personer och hittade en grupp som verkade vara pedofilgrupp.

Jag fortsatte att ta bilder på det jag såg, jag skickade bilder till polisen, anmälde till Facebook. Har nu fått svar på tio anmälningar och åtta av dem har lett till åtgärder från Facebook. Grupper har stängts ner, personer har stängts av, inlägg har tagits bort , en person har blivit hämtat av polisen för att förklara sig vad personen menade.

Jag tänker inte spekulera i vem som våldtagit flickan, men jag hoppas innerligt att de som gjorde det, får ta sin straff för det som hände. Jag hoppas att flickan får upprättelse för det hon genomlidit. Jag hoppas också att alla som gjort sig skyldiga till följdbrott i spåren på detta får ta sina straff.

Snart nya äventyr

Den Av villacaliforniai Vardag4 kommentarer

hugo10
Vi har precis varit ute och tagit den långa kvällspromenaden, jag, Nussä och Hugo.
Nussä har bäddat ner sig i sin korg och Hugo har rullat ihop sig på min T-shirt som han själv hämtade i sovrummet och placerade under köksbordet och bestämde, ”detta är min plats”. Den har han vaktat och där har ingen katt att göra, den är min, min och BARA min.

Det känns lite vemodigt nu är jag vet att hans dagar här är räknade, fast jag bestämde att han inte kommer att få sitt fortsatta boende här för all framtid. Jag har min Nussä och vi kan hitta på mycket tillsammans, vilket inte skulle kunna fungera med Hugo.

Jag vaknade efter förmiddagens sovperiod efter nattjobbet med ovanstående statusuppdatering, och visste inte i min sömndruckenhet vad jag skulle känna. Jag inser att detta är det bästa för alla parter, men vet också att avsked är jobbiga, även om jag vet att han kommer att få det bra och jag kan följa honom via sociala medier.

Jag måste villigt erkänna att jag kommer sakna när han sitter bredvid mig på sin rumpa med framtassarna på bröstet och tittar på mig, som en kanin som spanar. Jag kommer att sakna när han tar chansen när jag sitter vid datorn och han tar sats och siktar in sig på mellanrummet mellan min arm och ben och tar med tassarna mot benet och med huvudet mot armen pressar sig upp i mitt knä. Jag kommer att sakna när Nussä krupit ner under täcket vid mitt bröst och Hugo sedan har lagt sig nära, nära mig rygg.

Vad jag inte kommer att sakna är att sova i ett ”skruvstäd”. 🙂

Nu skall jag och Nussä och Hugo ta tillvara på den sista veckan tillsammans på bästa sätt, för när Hugo flyttar blir det omställning och kanske även saknad för oss alla tre.

Katter, katter, katter och pussy

Den Av villacaliforniai Teknik2 kommentarer

trump3

När världen går bananas så har jag aldrig haft så rå roligt 😀
Att det finns många åsikter om Trump och nu även om Anna Kindberg Batras utspel. En del åsikter är bra tankegångar medan många andra inte hör hemma i band sådant jag ser som sunt förnuft. I stort sett var man än surfade, så såg man bilder på Trump och en massa åsikter, och jag kände paniken krypa allt närmare.

Men av en slump hittade jag ett plug-in till min webbläsare som analyserade bilderna och kunde programmet utröna att det var Donald Trump på bilden, så byttes bilden ut mot söta katter. Aldrig har jag varit så glad över att få se katter 😀

Ovan är en bild från SVT:s hemsida, där bilden bytts ut mot katter. Så när man hör Trump tala om ”Pussy” så ser jag istället en annan bild framför mig.

Livet blir vad vi gör det till!

Vill du också se mer katter på nätet så hittar du mer information här.

 

After work

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20170120_181124

Jag vet inte vad du tänker på när du hör After work, men jag känner en känsla av samhörighet, prat med vänner och nya bekantskaper.

Vi samlades mitt i landet ingenstans i grannsocknen där vi vallfärdade med bil, eller apostlahästarna till bygdegården där medlemmarna ideellt kokat köttsoppa, bakat en massa olika sorters bröd och efter även en massa kakor.

Bygdegården som är nyrenoverad med hjälp av bidrag och frivilliga krafter behöver fyllas med aktiviteter och folk. När det sker så blidas nya vänskapsförbund, och man träffar nya grannar, och får nya vänner, och man får chansen att prata minnen från fornstora dar.

En after work är ju inget man måste ha på krogen utan kan skapas med gemensamma krafter, vilket jag tror vi icke så smarta lantisar förstår.

I denna bygdegård gick jag och mor på våra första gammaldanskurser när jag var tonåring, så själv har jag ju många minnen från bygdegården. På gammaldansen vår det ju både gammal och ung, och jag var den yngsta, blyg men älskade dans. Alla skulle dansa med alla, herrarna fick ju flytta fram ett steg efter varje dans. Jag var livrädd att få dansa med Anna på ängen, en stor bastant dam med pondus och skinn på näsan. Blev det polka när jag stod med henne, var paniken nära, vilket jag tror ledarna räknat ut, för visst blev det polka. Polka behövdes det ju en viss ställning till för att man skulle komma runt, jag blyg, som sagt, och Anna med sin röst påpekade gång på gång, längre in, du måste längre in, annars så går det inte. I dag skrattar jag åt minnet, men då, flödade rödfärgen.

Men en underbar kväll blev det med goda vänner och nya bekantskaper, så nu väntar jag bara på nästa tillfälle…

Tack till alla som fixade till detta härliga kväll och tack alla som dök upp och gjorde kvällen minnesvärd.

 

Skönsjungade sång

Den Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

augusti77
Vilken natt jag har haft…
Somnade inte förrän fyra i morse, och då av utmattning.
Jag hade planerat allt så det skulle funka med mina vovvar tillsammans under en tid, en jag glömde att ta in en sak i planeringen…

Inte en tanke jag hade på att grannen skulle skaffa en ny flickvän, ännu mindre med att denna flickvän hade en hund, och det fanns absolut inte i mina tankar att den skulle hamna i höglöp just nu, men så blev det…

Två hanhundar som känner doften på kilometers avstånd, två hanhundar som skall konkurrera att uppvakta tiken, och då måste man göra sin stämma hörd. Två hanhundar som absolut inte sjunger samma sång och verkligen inte i samma stämma. Jag tyckte inte om sången, och ännu mindre gjorde katterna det, som rent bildmässigt gå i taket. En av katterna satte sig längst upp på min sovrumsdörr och och höll framtassarna för öronen samtidigt som svansen viftade av ilska. Då skall inte katten sitta tycket vovvarna och började skälla på den stackaren som led. Inte gjorde det saken bättre att den hade satt sig på ett ställe där vi inte kunde komma åt den…

Till slut fick jag ner den och kunde stänga dörren och jag kunde ha det lugnt i fem minuter tills sången började igen och sångkören utökats.

Två hundar inne hos mig som sjöng och två katter utanför som stämde in med sin egen klagosång.

Jag ligger i sängen och kvider av det jag hör, samtidigt som bror i rummet bredvid och drar sina timmerstockar.

Nu har båda vovvarna fått en långlång promenad och ligger och sover. Skall passa på en timma jag också nu…

Ljuvliga ungdom

Den Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

hander

I går var jag och hälsade på ensamkommande ungdomar tillsammans med två vänner, och den kärlek och värme jag då mätte gjorde mig varm i hela kroppen.

Vi presenterade oss som medmänniskor och vem vi var och att vi vill hjälpa till att slussa in dem i de svenska samhället, försöka få vänner här, som pratar svenska. I diskuterade vidare om och vilka aktiviteter som kan vara intressant för dem. Vi sade att vi inte har några resurser, utan gör det ideellt men ändå vill hjälpa till. Ungdomarna var eld och lågor för att få träffa andra personer, och inte bara umgås med sig själva.

Så jag har nog hittat några promenadkompisar som vill ut och se samhället, djur och natur. Som vill lära känna min/mina vovvar, även om det finns en rädsla för vissa djur som vi är vana med. Vi kom också på att promenader kan vara ett bra sätt och prata med varandra på svenska  för att stärka banden och kunna ge mer uttryck för vad det känner och vill. Ett språkcafe stod högt på önskelistan och där funderade jag på om an inte kunde blanda in olika yrkesgrupper i samhället så de fick lära känna hur vårt svenska samhälle fungerar. Kanske träffa polisen, se hur en polisbil ser ut, en brandbil och kolla in dem, eller en ambulans. Jag vet inte hur det funkar med skolan vilket arbete de gör i dessa frågor. Många frågor som behöver få svar.

Jag berättade lite om min erfarenhet om hur vissa av mina släktingar flydde under kriget. De ville ju veta mer om min historia, om vad jag vet och så vidare. Vi var verkligen uppskattade. Vi hade två tolkar med oss, som översatte och förklarade, ifall de inte förstod. Vid ett tillfälle sade jag att jag ville ge dem alla varsin kram, och när tolkarna översatte så spred sig stora leenden över deras ansikten.

Efteråt så stannade jag kvar utanför för att röka en cigarett innan jag satte mig i bilen för att åka hem. En efter en lämnade de lokalen för att gå till sitt boende och när de såg mig, så kom de fram, tog i handen presenterade sig och vi försökte kommunicera med varandra. Var helt fantastiskt!

Jag har ju kommunen och bl a polisen, kyrkan och några föreningar med mig i arbetet, så jag tror vi kan skapa något viktigt, fint och gemensamt till varandra.

Jag ser verkligen fram emot det att skapa ett samhälle för alla

Från djupet av mitt hjärta

Den Av villacaliforniai Teknik1 kommentar

dsc_0216

TACK ALLA VÄNNER FÖR ALLT STÖD!

I går kväll tittade jag en stund på Kalla fakta om våldsutsatta kvinnor och om deras kamp till att få samhällets hjälp.

Helt plötsligt brakade jag själv ihop när jag började tänka på den kamp jag själv drev för några år sedan för mor och alla andra drabbade.

Kommer ihåg den förmiddagen när jag och hemvårdens sjuksköterska mor läkarens vilja fick på eget ansvar ta in mor med ambulans till sjukhuset för läkemedelsförgiftning, hur läkaren sedan lovade att ordna remiss till geriatriken, som han sedan blankt struntade i, och hur jag själv fick driva kampen.

Det tog ett halvt år för mig att hitta och påvisa bristerna som skedde på vårdcentralen. Hur jag med högsta direktören i landstinget inom sjukvården och några under henne, fick ledningen att besluta att granska IT-verksamheten på vårdcentralen inklusive journalhållning. Då gick allt fort. På mindre än en vecka är verksamhetschefen omplacerad till vaktmästare under vidare utredning, Mors läkare tog ut pension och den medicinskt ansvarige läkaren sade upp sig.

Snart fick verksamhetschefen sparken, eller som det är i de högre tjänsterna, han blev utköpt för en halv miljon kronor för att sluta frivilligt. Det kanske var det enda rätta, då en arbetsrättslig tvist nog hade tagit flera år.

Men mor, jag och bror har aldrig fått något för det.

Jag tänker på mors sjuksköterska i hemvården som jag kämpade tillsammans med, de personer inom hemvården som stöttade mig, medan jag känner mindre väl valda känslor för de som motarbetade oss, inkl deras chef.

Tack vare nyfunna vänner, radio och TV-folk, politiker, personer med erfarenhet om anhörigvård kunde jag driva frågorna och och också få kraft till att göra det.

Tack alla fantastiska vänner och många, många fler, är jag övertygad om att mor fick några extra år till att vandra här på jorden. Att få vara med sina pojkar som helst av allt ville.

P4 Väst:s Cecilia Bergil gjorde intervju med mig och mor.
Jag gillar att höra mors röst i inslaget, även om det hon säger ger en annan känsla

Intervju som Cecilia Bergil gjorde med primärvårdsehefen om flera olika saker i samband med intervjun med mig och mor.

Här kan ni läsa hela artikeln på P4 Väst hemsida.

Det är nu drygt två år sedan mor gick bort.
Jag har nu mitt eget liv att kunna tänka på och det gör jag också.
Jag och bror mår bra, så även vovven. Har möjlighet att vara spontan, sticka iväg och träffa vänner, och många nya vänner som ar berikat mitt liv. Många nya vänner har detta medfört och det är jag så tacksam över, så inget ont som inte har något gott med sig.

Från djupet av mitt hjärta, ett stort TACK!

 

 

 

Tema: Efter misshandeln (TV4)

Den Av villacaliforniai Vardag4 kommentarer

20160924_143010

Jag tillhör den grupp som mycket sällan eller nästan aldrig tittar på TV4. I går gick min vän Katarina Wennstam ut med ett inlägg på Facebook att hon tillsammans med ”Angelika” var med i Nyhetsmorgon med anledning av våldsutsatta kvinnor.

Detta är ett ämne som intresserar mig mycket, och om varför det sker i dagens samhälle.

Redan på 80-90-talet när jag körde buss blev jag uppmärksammad på att problemet fanns, även om jag då inte visste hur stor det var. På den tiden var jag även oerfaren om hur detta skulle bemötas.

Ett par åkte ofta buss med mig och mina kollegor och vi trodde alla att de var det perfekta paret med ett lyckligt äktenskap. En morgon berättar kollegan att mannen hastigt hade avlidit, och jag förfärades. Några timmar senare kommer kvinnan till min buss och skall åka med hem. När hon kliver ombord, så säger jag ”beklagar sorgen”, och hennes svar förvånade mig och reaktionen chockerade mig. Svaret: Ja så kan man ju också se det, innan hon bröt ihop inför mig och de andra passagerarna. Att i det läget prata vidare var inte aktuellt med så många öron, men hon åkte med ut till ändhållplatsen, där hon fick lätta sitt hjärta. Då förstod jag att äktenskapet var långt ifrån det perfekta. Hon var fjättrad vid mannen och hade inte ork att ta sig ur det helvete som deras förhållande var. Det var först när mannen avled som hon kunde ta tag i sitt liv och sin frihet.

En annan händelse som satt sig djupt i min själ är när jag på en raksträcka i tätorten kommer med bussen. Det är kväll, mörkt och gatubelysningen är tänd. Jag ser någon lättklädd man springandes på trottoaren. När jag kommer närmare ser jag att något blänker till i handen som jag uppfattar som en kniv. Några tiotalet meter framför springer en kvinna och mina reflexer i ryggmärgen reagerar direkt. Jag sår ett tvärstopp vid kvinnan, som säkert innebar obehag för det övriga passagerarna. Får upp dörren och kvinnan hoppar in och jag hinner stänga dörren och starta bussen innan jag hör hur han smäller till i bussen med knytnäven, eller något. Kvinnan var mycket chockad och andfådd och jag fick bara svar att han försökte döda henne.

Via radion kunde jag larma polisen som gick ut till korsningen utanför polisstationen där jag skulle lägga om linjen så att hon skulle få hjälp och stöd. Två poliser dök upp, en kvinnlig som hjälpte kvinnan och en manlig som åkte med mig, för att höra vad som hänt.

Vad som hände sedan har jag ingen aning om, men jag hoppas att detta löste sig på bästa sätt på alla sätt.

Detta är otroligt viktigt att vi uppmärksamma och alla måste vi ta vårt ansvar, inte minst vi män, måste säga att detta ALDRIG är OK.

Se inslaget från Nyhetsmorgon här och fundera på vad just du kan göra.
Det handlar inte om att ”män våldtar” utan det finns något annat som pågår inom personen.

Jag kommer att följa temat hela veckan och jag kommer att göra det jag kan för att bryta fördomar och annat som förblindar synen hos personer.