Åter igen! #bloggswe

IMG_20151026_121653Några dagar sedan jag skrev något på bloggen. Inte för att jag inte ville, utan för att mina krafter sinade.
Något har drabbat mig, men vet inte vad…. Det började med trötthet som var över allt jag tidigare känt till…
Klockan ringde 00:30, trött men kontaktbar gick jag upp för att ta mig till jobbet. Lade mig vid 06 efter att bror kommit iväg med taxin till jobbet. Sov fram till 1-2 på eftermiddagen för att fixa dagens middag till oss för att äta gemensamt. Därefter tanke på en timmas ”nap” på sängen som varade till klockan ringde 00:30 nästa natt.

Trötthetens vecka övergick sedan i ett tillstånd där trötthet och mage samspelade. Jag visste inte hur jag mådde, men magen sade mig att genast besluta hemlighuset, samtidigt sade huvudet att jag inte har kontroll över kroppen, och fick overklighetskänslor. Klarar jag att ta de få stegen till det onämnbara stället, eller faller jag ihop på vägen?

Till slut fanns inget alternativ, utan det var bara att chansa, och jag klarade det.

Efter långsittningens dilemma med tusen nålar i benen, var nästa steg i stafetten, och det var att ta sig till sängen…
Där bröt kallsvettningen ut och det tog lång tid innan andhämtningen var normal, och när den nästan var det åter dags att ta sig till ”sittplatsen”.

Feber har det knappast varit i någon större omfattning, en jag har en teori om att det kan vara kommande influensa som spelat mig ett spratt. Vi får väl se vart det barkar hän…

I dag står jag åter upp, även om jag har en del sviter kvar, men hoppas det går åt rätt håll nu.

Alla helgons dag #bloggswe

Skogskyrkogården_at_All_Saints_Day_2010-3

IMG_20151031_141620I dag var det vår traditionella förehavanden som skulle utföras. Det var dags att minnas de som kommit före oss men också lämnat det jordiska livet. Efter att ha tänt ljus på mors och fars grav plus satt en en dekoration på deras grav, så var det dags för dags för resa till Larvs kyrka i Vara kommun. Där har vi fars närmaste släkt och ligger oss nära i våra hjärtan. När farbror Åke dog, så blev det jag som fick ordna allt det praktiska. Allt det praktiska ordnades här i Trollhättan inkl bränningen men jordfästningen gjordes i Larvs kyrka och att han sedan fick sin viloplats hos sina föräldrar i deras grav. Jag hämtade urnan i Trollhättan och han fick åka med mig i bilen till Larv, där jag efter det kyrkliga, fick sänka honom i graven. Det var en bra erfarenhet att ha med i bakfickan när det var dags för far och sedan mor. Nu har jag blivit ombedd att även göra det för morbror när det är dags för honom, I samband med farbrors begravning blev jag gravrättsinnehavare för den graven, men även ytterligare två gravar. Så nu står jag ytterligare 35 år för farfars föräldrar och farmors föräldrar. Numera springer jag inte benen av mig till kyrkogården, men just alla helgona blir det besök där. Farfars föräldrars grav, där även far lillebror ligger, som dog 18 månader gammal, var helt nypolerad. Undrar vem som gjort det? Framtiden får utvisa det…

Vår kyrkoherde här i Sjuntorp skrev så fint på pastoratets sida på Facebook, som jag gärna delar med mig av.

GLÖM INTE HELGONEN!

Under 1900-talet blev allhelgonahelgen allt mer präglad av urgammal förfäderskult genom den framväxande seden att smycka gravarna med ljus. Kyrkan har sedan knutit an till detta i minnesgudstjänster mm under denna helg. Klokt ur pastoral och själavårdande synpunkt. Men vi får ju inte glömma bort att helgen består av två dagar Alla helgons dag och Alla själars dag. Mitt i vår höstmörka trasiga värld får vi fira en dag som talar om helhet i trasigheten och ljus i mörkret. Vi behöver helgonen som mänskliga förebilder och förebedjare. De är ljus på klippan och salt i världen. De frågar inte efter andras mening och är inte tveksamma om sin egen uppgift. En del utmärker sig genom sitt intellekts klarhet, andra genom sitt hjärtas värme eller sina händers mjukhet. De visar alla på Kristus. Deras liv är ett trots mot det destruktiva och nedbrytande som vill förstöra helhet, ett trots mot det som gör världen och människorna i den trasiga. Genom sina liv visar de på ljuset i mörkret och det hela och helade liv, som hoppet griper om i tron på Kristus.

Så, inför stundande Alla helgons dag – glöm inte helgonen!

Två speciella tips: S:t Guinefort, hundskyddshelgon för bar
nhttp://en.wikipedia.org/wiki/Saint_Guinefort
och S:t Isidore av Sevilla, sedan 2003 skyddshelgon för internet
http://en.wikipedia.org/wiki/Isidore_of_Seville

Den moderna tekniken ger oss tillgång till enorma kunskapsmängder och helt nya möjligheter att sprida våra egna tankar, genomtänkta eller inte.
Vi behöver verkligen be om förmågan att hantera detta på ett ansvarsfullt sätt i överensstämmelse med vår kallelse att vara förvaltare och medskapare.
Att barn behöver hur många skyddshelgon som helst är det väl ingen tvekan om, men jag tror också att S:t Guinefort också ser till de djur som behandlas på ett orättfärdigt sätt av sina ”herrar”. Att han förkastades av Kyrkan under en mer oupplyst tid bör väl inte utgöra något hinder för en modern upplyst lutheran att vända sig till honom. Läs hans gripande historia på t ex Wikipedia

Önskar Er alla en rikt välsignad Alla Helgons Helg!!!

Jan Carlsson, kyrkoherde i Rommele pastorat

Avtalsförhandlingar tidningsbud #bloggswe

tidningsbudSnart är det dags för avtalsförhandlingar för oss tidningsbud. Transportarbetaren sammanfattar våra krav på detta sätt:

– Tre frågor är extra viktiga. En handlar om garanterad arbetstid. I dag måste företagen erbjuda minst tolv timmars arbete per vecka i genomsnitt. Buden vill höja detta och målet är att få en arbetstid som gör att man blir kvalificerad för a-kassa.

– Arbetsplikten retar många. Låt säga att ett bud är schemalagt från 02.00 till 05.00. Enligt avtalet kan arbetsgivaren beordra dig att jobba ända till 07.30. Orimligt tycker de anställda, särskilt de som har andra jobb som väntar.

– Den tredje stora frågan handlar om avlöningen. I dag betalas morgontidningsdistribution och ”övrigt distributionsarbete” olika. En harmonisering måste till.

Bloggen Tidningsbud skriver på sin Facebooksida så här:

I januari börjar förhandlingarna om ett nytt avtal.
Vid förra avtalet skrev företagen och Transport i en kommentar att löneparagraferna 4 och 5 ska slås samman i kommande avtal.
Man kommer att förhandla om en ny löneparagraf med sänkta löner och höjda ob-tillägg på natten.
På dagtidsarbete blir lönen högre för de som har längre anställningstid.

Vid avtalsförhandlingarna 2012 inriktade sig Transport enbart på att få bort den beryktade gratiskvarten. I de kommande förhandlingarna är det en annan fadäs som står i centrum. Precis som med gratiskvarten så har den orimliga arbetsplikten, som varar till halv åtta på måndag-fredag och halv nio på lördagar, retat upp tidningsbud över hela landet.
Ett av huvudkraven i förhandlingarna blir att begränsa arbetsplikten och sätta den i relation till sluttiden och sysselsättningsgraden.

Tidningsbudens garanterade arbetstid är en skamfläck på svensk arbetsmarknad. Att offra sömnen 6 nätter i veckan för 2 timmars garanterad betalning.
Minsta betald tid måste öka till 3 timmar eller 18 timmar per vecka. Det är ett annat huvudkrav.

Därtill kommer man att kräva en avtalsskrivning om att alla företag måste lämna en bekräftelse till tidningsbuden på all rapporterad mertid, för att försöka minska bolagens fifflande med mertiderna.
Man kräver också ett lönetillägg vid distribution av värdegods.

I det nya numret av Transportarbetaren finns en sammanfattning av de olika yrkesgruppernas krav i avtalsrörelsen.

Tre vita duvor #bloggswe #trollhaettan

I dag begravdes Lavin Eskandar som blev ett av offren vid skolattacken i Trollhättan.

Vi ceremonin på Håjums begravningsplats så släpptes tre vita duvor ut och i samma stund skingrades molnen och solen lyste upp hela tillvaron.

Här om dagen släpptes den sista låten som Lavin Eskandar gjorde innan han blev mördad i Trollhättan. Och hans bror Leith har skrivit till en extra vers efter mordet.

För dem handlar det inte bara om att hedra Lavin, utan också om att sprida hans budskap i ett samhälle som de behöver sammanhållning och kärlek mer än allt annat.

Efter att han blivit mördad på Kronans skola i Trollhättan. där han jobbade som elevassistent. han har hyllats och blivit kallad hjälte. Nu vill vännerna sprida hans ord.

Leith, Lavin Eskandars bror har efter Lavins död skrivit en andra vers. Alla gråter när den spelas i slutversionen. Och samtidigt som låten blir kvar så sitter Karim Fakih och klipper ihop en video på Lavin.

När orden inte räcker till #bloggswe #trollhaettan

DSC_0147
En skolattack hände här i Trollhättan för några dagar sedan, som jag knappast tror har gått någons näsa förbi. Det är svårt att förstå och ännu svårare att sätta ord på.

DSC_0171För mig blev det totalstopp i några dagar, men efter fackeltåget och manifestationen vid skolan i går, så släpper detta efter hand. Att få se alla dessa människor tåga på huvudgatan genom området från kyrkan till torget vid skolan, kändes så otroligt fint. En ensam gärningsman som släckte några liv jämfört med alla dessa tusentals människor som tågar till stöd för de drabbade och visar att kärleken är större än hatet. Den känslan, som finns inom en, går inte att beskriva, när man promenerar där med sin egen fackla i handen.

3596917_2048_1152Promenaden var inte MOT något utan FÖR kärlek och  solidaritet. Att vi gemensamt sätter upp ett finger i luften som symbol för ”ett folk en människa” skapar en sådan gemenskap, att man blir tårögd. Att gemensamt kunna promenera sida med sida med människor av andra nationaliteter, andra kulturer och religioner, ger känslan av samhörighet. Här visar vi i ord och handling att kärleken till varandra är så mycket större än det hat, som vissa försöker påskina. Kärleken kan aldrig tystas med hat, utan dess låga brinner starkare för var dag.

Vi är alla människor och lika mycket värda, säger de på radion just nu, och det är något jag skriver under på. Vi skall alla stötta varandra och hjälpa varandra, det är det som betyder något.

DSC_0160Ett av blomster- och ljushaven bildar ett hjärta, ett hjärta som brinner för kärlek men också av den sorg vi delar med de som drabbats, och det ha vi alla på olika sätt gjort.

Själv har jag tillsammans med bror varit på besök runt skolan, var dag sedan händelsen. En av anledningarna var att få krama okända, dela kärlek med andra personer. En annan anledning var att försöka få bror att få ur sig sin skräck och rädsla men också visa vad kärlek verkligen innebär. Det har märkts på honom att han inte mått så bra, även om han har svårt att uttrycka sina känslor och tankar. Man måste läsa honom och försöka hjälpa honom på bästa sätt. Men att se den glädje han hade i ögonen när han med stolthet bar sin egen fackla på vägen vi gemensamt vandrade, är obeskrivligt.

DSC_0115Vår fina reporter på P4 Väst, Skoob Salihi, står här och direktsänder i radion och försöker förmedla det vi alla känner. Måste ju ge honom, men även polis, myndigheter och andra aktörer för ett fint arbete, ett arbete som började med några dramatiska minuter men sedan övergick det till att ge varandra stöd och kraft.

Skoob fick också göra en internationell karriär då han medverkade i australisk TV och BBC radio.

Det sägs gärna att invandringen splittrar Sverige men i Trollhättan har den förenat oss, vi har förenats i kärlek, empati och förståelse för varandra.

Du gick till skolan och kom inte hem mer… #bloggswe

DSC_0160

Du vaknar på morgonen och är redo för skolan. Du gick till skolan och förväntade dig en helt ”vanlig” skoldag. Du ser barnen leka o skratta på skolgården. Du hade ingen aning vad som väntade bakom skolans stängda dörrar. Du går in, möter lärare och hälsar på kompisar. Alla går in på lektion. Klockan tickar o allt rullar på. Lektionen tar slut och det är strax innan 10. Du bestämmer dig att dra till affären med din kompis, ni skrattar och pratar om allt möjligt. Under tiden ni är borta kliver in en man i skolan. En man redo att spilla blod, invandrar blod.. Han bär på en kappa, en mask och ett svärd. Allt var i färgen svart inklusive hans själ. På väg till övre våningen möter mannen barn som han gärna vill ta livet av, men en modig personal ställer sig framför honom och försöker bemanna honom, men det går snett. Han höggs till döds. Blodet rinner på golvet. Barnen får panik samtidigt chokade så dom springer iväg för att leta efter hjälp. Kronan har fått ett mörker över sig. Mördaren forsätter till övervåningen medan han släpar på det blodiga svärdet..
Du o din kompis märker ingenting. Ni går där i korridoren och blir tvungna att splittras för att du ska till ditt skåp. Du går där och bakom hörnet möter du din domedag, du möter själva djävulen som är redo att ta ditt liv. Ni stöter på varandra, ni får ögonkontakt. Du hann inte säga ett ord innan du hade svärdet i dig. Hela själen sugs ut, blodet pumpar ut, du förstår inte vad som hänt. Blodet rinner på din tröja, till jeansen och ner till skorna. Du är chockad så du stirrar på mannen och sakta faller du ner på knä täckt av ditt egna blod. Hjärtat håller på att sakta ner, det blir svårare att finna luft. Dina ögonlock blir tyngre och det blir svårare att andas. Ljudet blir svagare o svagare. Det ända du tänker på är att ”jag ska dö nu, jag ska verkligen dö. Sakta så försvinner verkligheten, sakta försvinner du från världen.

Det vi såg på filmer hände utanför våra hem. Det som inte fick hända, hände. Jag hoppas nu att alla i detta land förstår att det inte lönar sig att hata på färger eller etnicitet.
Vi människor blöder likadant, det är ingen annan färg på varken blodet eller köttet inuti oss. Vi är alla likadana på ett eller annat sätt.
Det är ingen ide att mörda varandra vi kommer ändå ligga under samma jord, oavsett om man är rik eller fattig, oavsett om man är mörk- eller ljushyad.

Ahmed, det sista du sa mig var ”vi ses bror” men det hände aldrig, ditt liv togs. Du är nu borta men aldrig glömd. Du lever vidare i oss, du lever vidare i paradiset. Du är på en mycket bättre plats nu. Vila i fred broder, vi ses. Du var en riktig kämpe.

Robin Wanli
Författare till texten
Texten finns på facebook i gruppen ”TYST MINUT I HELA SVERIGE FÖR OFFREN I TROLLHÄTTAN

Har fått smått #bloggswe

wpid-dsc_0065.jpg
Här om dagen anmälde jag mig till en facebooksida för att kunna ta emot och vara daghusse/hjälp med vovvar.
Min tanke var att jag kunde hjälpa till emellanåt när någon behövde resa bort och att då vara hudpass någon eller några dagar. Tanken var också att hitta någon som kunde ta sig an Nussä de gånger jag inte kunde ha med honom.

Dagen efter fick jag förfrågan om Nussä var villig att bli pappa till valpar, och jag svarade att det är nog inga problem.
Sagt och gjort, jag får hit löptiken och dennes kompis.

Nussä fattade galoppen med en gång och de satte i gång med sitt arbete, fortare än kvickt.  Medan de vänslas för fullt så få jag telefonsamtal att matte är akut sjuk och är på väg med ambulans in till sjukhuset.

OJ! Nu sitter jag här med Nussä och ytterligare två tikar, som ingen kan ta emot.
Lyckligtvis så har jag både tid och plats och bor så till så jag kan ju ta hand om dem några dagar.

Lillflickan är trogen med en gång och det är inga problem med att hon kan gå vid sidan om mig, både ute och inne utan att vara kopplad. Men den stora är väldigt mattekär och den vågar jag inte ha annat än kopplad när vi är ute.

Men, jag övervinner hennes förtroende, så nu går vi lösa alla tre, när tillfälle ges.
Känns tryggt även för mig. Kan släppa ut dem i trädgården för rastning innan jobbet vid halv ett på natten, utan problem.

Så i nästan en vecka har jag nu varit ofrivillig dag och natthusse, för ytterligare två hundar.

Tur i oturen hände mattes sjukhusbesök när jag ändå hade hundarna här och det har inte vait några problem, mer än lite gnyande när jag åkte till jobbet på natten. De gillar att åka bil och följer snällt med till bilen och hoppar in frivilligt.

Hundarna är kattvana och tvärs om, så när jag styr stegen mot sängen så ligger där redan tre hundar och fyra katter och väntar på mig, så det blir trångt i sängen. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Matte är nu hemma från sjukhuset igen och mår bra, men lite trött. Men i morgon bär det av hemåt med vovvarna och jag misstänker stort att kärleken blir enorm när de kommer hem igen.

En härligt vecka om än oplanerad lider nu mot sitt slut och vardagen kommer att återgå till det vanliga igen.

Staden Kiel ”konfiskerade” fd C&A fd varuhus #bloggswe

DSC00510

Staden Kiel ”konfiskerade” fd C & A varuhus

Ett ökande antal transit flyktingar, med alltmer familjer kommer till Kiel:
Situationen har förvärrats i Kiel, så att staden på lördag eftermiddag drog i nödbromsen och fd varuhuset C & A i centrala Kiel åtminstone fram till måndag ”konfiskerade”. Juridiskt är det en garanti för att avvärja faran.

Cirka 300 till 350 flyktingar skall få skydd i flera veckor i den tomma saluhallen, innan de kommer från färjorna till Sverige. Men på natten till lördag kom efter uppgifter om bostäder till totalt 348 vuxna med 122 barn och tolv spädbarn. Fem personer var tvungen att förses med nödvändig läkarvård, bland annat till följd av hjärtinfarkt och svåra infektioner.

Cirka 91 flyktingar fick köras till Jugenddorf och Falckenstein där de tillbringade natten. Andra kom genom förmedling av frivilliga bland privata.
”Vi vill se till att människor inte får campa utanför i regnet under natten,” förklarade borgmästare Ulf Kämpfer som en akutåtgärd. Omkring 50 arbetsgrupper för brandkår och frivilliga brandmän uppradade i första våningen av den tidigare varuhuset ytterligare 300 bäddar och organiserade tillsammans med byrån för teknisk Relief, ytterligare leveranser av mat och service på natten. Mobila värmare för att ge värme.

Hur många flyktingar att vänta under de närmaste dagarna, kan staden inte uppskattas. Därför kommer du till en överenskommelse om en längre användbar med tidigare och framtida ägare av byggnaden, meddelades det..

Läs artikeln i Kieler Nachrichten

Jag en bättre människa #bloggswe

cleaning-381090_640

Efter några veckors arbete med flyktingmottagandet i Göteborg har jag nu blivit en bättre människa, tror jag i alla fall…

Jag har sett människor komma med alla sina tillhörigheter i en magsäck (midjeväska), barn som varit åtta dagar gamla och fötts på vägen under flykten genom Europa, endast inlindade i några frottehanddukar. En del har knappast haft kläder på kroppen. I dag har jag lärt mig uppskatta mer det jag idag har, att kunna få leva tryggt och säkert i vårt fina land Sverige.

Men inte nog med att jag nu värdersätter mitt fantastiska liv lite mer, så har även jag ändrat mig och fått energi till att göra andra saker. Många saker blev liggandes här hemma, då jag inte hade kraft till att ta itu med dessa, efter depressionen jag drabbades av i somras. Bara en sådan sak som att torka golven där det behövs, var en stor seger. Visserligen har jag använt dammsugare och sopborste när det blivit för många dammråttor, men dessa togs bort bara när det var absolut nödvändigt.

Att promenera ner för trappan till tvättstugan kanske inte känns tjohoo, men det är i alla fall inte längre en kamp om att vilja, inte vilja. Det känns fantastiskt!

Matlagning som har varit ett nödvändigt ont, gör inte så ont längre och att arbeta vidare med mitt hemautomatiseringssystem är mycket kuliager nu än tidigare.

Ibland måste man få upp ögonen för att man har det bra och lära sig ta tillvara på det fina man har.

Måste säga att jag är lyckligt lottad…

Empatin vinner #bloggswe

syien1
När nya hashtaggar kommer på Twitter och Facebook till stöd för flyktingsituationen så händer det väldigt ofta att mörka, bruna tar över dessa taggar för att sprida sin hatpropaganda mot flyktingar. Det är många konton som sprider desinformation om flyktingkrisen, om personer med annan tro är kristen.

Själv mår jag illa av att se dessa hatkommentarer som oftast inte har minsta udd av sanningen i sig. Jag blir verkligen rädd när jag ser vad vissa skriver. Enligt vissa media har många av dessa som sprider rasistisk propaganda fler olika konton som de använder, för att visa att de är många fler än det i verkligheten är…
Det vill säga att de med rasistiska synpunkter inte är så många som man vi första anblicken kan tro.
En del gör det under eget namn och andra väljer att använda pseudonymer, gärna med Sverige i namnet, så som sverigevän, äktasvensk. Ibland känner jag det som att det är fult att kalla sig svensk. att man älskar Sverige. men jag älskar Sverige och är en äkta sverigevän som står upp för vad Sverige gör för flyktingar i denna situation, då flyktingströmmarna är är de största sedan andra världskriget.

I dag när jag nu följer dessa hashtaggar på Facebook och Twitter, så känner jag att dessa fylls med glädje och empati över vårt fina land och dess mottagande av flyktingar. Visst finns det även de som påtalar brister i vårt samhälle, men vi gör trots allt det bästa av situationen. Fick för några dagar sedan se tweets om att vi nu bör lägga an med denna empatistorm med tanke på att alla nog inte känner denna empati. Jo jag tror faktiskt det, att de flesta känner det så, även om undantag finns.

Så idag är jag glad över den värme och empati som twittrars och facebookas under dessa hashtaggar. Den visar trots allt att Sverige inte är så brunt som det ibland görs sken av.

Länge leve Sverige, mitt fosterland!