Här om dagen anmälde jag mig till en facebooksida för att kunna ta emot och vara daghusse/hjälp med vovvar.
Min tanke var att jag kunde hjälpa till emellanåt när någon behövde resa bort och att då vara hudpass någon eller några dagar. Tanken var också att hitta någon som kunde ta sig an Nussä de gånger jag inte kunde ha med honom.

Dagen efter fick jag förfrågan om Nussä var villig att bli pappa till valpar, och jag svarade att det är nog inga problem.
Sagt och gjort, jag får hit löptiken och dennes kompis.

Nussä fattade galoppen med en gång och de satte i gång med sitt arbete, fortare än kvickt.  Medan de vänslas för fullt så få jag telefonsamtal att matte är akut sjuk och är på väg med ambulans in till sjukhuset.

OJ! Nu sitter jag här med Nussä och ytterligare två tikar, som ingen kan ta emot.
Lyckligtvis så har jag både tid och plats och bor så till så jag kan ju ta hand om dem några dagar.

Lillflickan är trogen med en gång och det är inga problem med att hon kan gå vid sidan om mig, både ute och inne utan att vara kopplad. Men den stora är väldigt mattekär och den vågar jag inte ha annat än kopplad när vi är ute.

Men, jag övervinner hennes förtroende, så nu går vi lösa alla tre, när tillfälle ges.
Känns tryggt även för mig. Kan släppa ut dem i trädgården för rastning innan jobbet vid halv ett på natten, utan problem.

Så i nästan en vecka har jag nu varit ofrivillig dag och natthusse, för ytterligare två hundar.

Tur i oturen hände mattes sjukhusbesök när jag ändå hade hundarna här och det har inte vait några problem, mer än lite gnyande när jag åkte till jobbet på natten. De gillar att åka bil och följer snällt med till bilen och hoppar in frivilligt.

Hundarna är kattvana och tvärs om, så när jag styr stegen mot sängen så ligger där redan tre hundar och fyra katter och väntar på mig, så det blir trångt i sängen. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Matte är nu hemma från sjukhuset igen och mår bra, men lite trött. Men i morgon bär det av hemåt med vovvarna och jag misstänker stort att kärleken blir enorm när de kommer hem igen.

En härligt vecka om än oplanerad lider nu mot sitt slut och vardagen kommer att återgå till det vanliga igen.