Efter några veckors arbete med flyktingmottagandet i Göteborg har jag nu blivit en bättre människa, tror jag i alla fall…

Jag har sett människor komma med alla sina tillhörigheter i en magsäck (midjeväska), barn som varit åtta dagar gamla och fötts på vägen under flykten genom Europa, endast inlindade i några frottehanddukar. En del har knappast haft kläder på kroppen. I dag har jag lärt mig uppskatta mer det jag idag har, att kunna få leva tryggt och säkert i vårt fina land Sverige.

Men inte nog med att jag nu värdersätter mitt fantastiska liv lite mer, så har även jag ändrat mig och fått energi till att göra andra saker. Många saker blev liggandes här hemma, då jag inte hade kraft till att ta itu med dessa, efter depressionen jag drabbades av i somras. Bara en sådan sak som att torka golven där det behövs, var en stor seger. Visserligen har jag använt dammsugare och sopborste när det blivit för många dammråttor, men dessa togs bort bara när det var absolut nödvändigt.

Att promenera ner för trappan till tvättstugan kanske inte känns tjohoo, men det är i alla fall inte längre en kamp om att vilja, inte vilja. Det känns fantastiskt!

Matlagning som har varit ett nödvändigt ont, gör inte så ont längre och att arbeta vidare med mitt hemautomatiseringssystem är mycket kuliager nu än tidigare.

Ibland måste man få upp ögonen för att man har det bra och lära sig ta tillvara på det fina man har.

Måste säga att jag är lyckligt lottad…